Bara 28 länder skrev på Copenhagen Accord direkt I Köpenhamn. Danskarna skickar nu brev till alla länder och informerar dem om att de har möjligheten att skriva på samtidigt som de påminner om att tvågradersmålet har en snar deadline. Enligt accordsuppgörelsen ska i-länderna ange de mål de vill gå in med och u-länder de åtgärder de avser göra före 31 januari 2010. Det är dock helt på frivillig basis. Med de förslag som nu ligger på bordet är vi med stor sannolikhet på väg mot 3 graders uppvärmning, även om man räknar med de högra villkorade nivåerna.
Yvo de Boer fyrstegsplan är att ta vara på det som uppnåddes i Köpenhamn och först få så många som möjligt att ansluta sig till överenskommelsen. Därefter bör länderna snabbt bestämma sig för om fler möten behövs under året utöver det i Mexico. Det är inte klart ännu hur omfattande mötet i Bonn i början av juni kommer att bli.
Tråkigt nog innebar den svaga överenskommelsen att politikerna i USA nu ser att det blir ännu svårare att få gehör för att anta en mer ambitiös klimatpolitik. Ett utsläppstak, inom ett handelssystem, menar många i USA är orättvist om inte samtidigt Kina och andra stora utsläppsländer har krav på åtgärder. Som alternativ till ett handelssystem överväger nu Kerry och de andra klimatpolitikerna koldioxidskatt och gröna elcertifikat.
Kina var ju som bekant ganska nöjda med innehållet i resultatet från Köpenhamn. Deras chefsförhandlare uttryckte att det var ett positivt resultat som alla borde vara nöjda med. Samtidigt har flera tunga ledande kineser uttryckt förfäran över Kinas förlorade internationella anseende. Man menar att tongångarna och förhandlingarna inte alls sköttes som man skulle ha önskat. En framträdande förhandlare har fått avgå p g a att Kinas premiärminister inte var nöjd med hans prestation i Köpenhamn. Det här är mycket intressant eftersom det är helt avgörande för de fortsatta förhandlingarna vad Kina väljer för strategi i förhandlingarna. Det kostar att tappa anseende. Det är kanske det viktigaste påtryckningsmedlet vi har idag.
Om man behöver tröst kan man tro på Kjell Aleklett som beräknat att vi omöjligt kan få de stora utsläppskurvor som förutspåtts, helt enkelt för att det inte finns så mycket fossil energi kvar i jorden.
Och om man orkar med en jobbigare bedömning så kan man lyssna på Vladimir Kutcherov som är professor vid avdelningen för energiteknik på KTH i Stockholm, Han presenterade nyligen sina forskningsresultat om att oljan aldrig kommer att ta slut. Enligt hans teorier finns allt som behövs för att olja ska bildas i jordens inre. Därifrån pressas den upp i jordskorpan i en aldrig sinande ström Vi får väl hoppas att han har förfärligt fel.
Andra intressanta bloggar om klimat.
17 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar