Allvaret i ländernas ambitioner i Köpenhamn satte fart på klimatskeptikerna. Det förvånar mig hur många som faktiskt öppet menar att den globala uppvärmningen är en bluff. Climate Gate har verkligen gjort stor skada för tempot i att ta till sig allvaret i klimatfrågan, särskilt i USA. I Sverige har Climate Gate varken debatterats eller granskats i särskilt stor grad. Jag träffade några amerikanska journalister i Köpenhamn som var mycket bedrövade och menade att detta är en mycket större grej än vad vi förstår utanför USA. De var engagerade i att med grävande journalistik ta reda på vem som stod bakom denna granskning.
Internationellt finns en ganska stor rörelse som arbetar för att avslöja de krafter som har vill grumla vetenskapen om den globala uppvärmningen, trots att en överväldigande majoritet av vetenskapsmännen är överens om den och att människan har en stor del av skulden. Dessa krafter har stora tillgångar, är välorganiserade och driver offentliga kampanjer för att spä på klimattvekan. I mångt och mycket använder de samma metoder som t ex tobaksindustrin. Man förstår att oljeindustrin står bakom.
Tre stora industri-lobbyister började redan i början av 90-talet att arbeta strategiskt för att kasta skugga över klimatforskningen; American Petroleum Institute, Western Fuels Association och Philip Morris (en sponsrad Anti-vetenskaps-grupp). Hittills har de varit skrämmande framgångsrika. Ingen befolkning är så tveksam till klimatförändringarna som amerikanerna.
James Hoggan har skrivit boken Climate Cover-Up där han kartlägger rörelsen och förklarar hur en hel befolkning kunnat bli så förda bakom ljuset. På desmogbloggen kan man få mycket intressant information om dessa starka krafters framfart. Bra att så många nu gör vad de kan för att inte låta dem stå oemotsagda. Tyvärr kan vi nu konstatera att klimatspektiker-lobbyismen nått även Sverige. Då har vi ett gemensamt ansvar mot kommande generationer att avslöja den.
Att ifrågasätta allvaret i situationen och sinka är oansvarigt mot kommande generationer. Vi har inte råd att chansa.
Jag är övertygad om att de allra flesta vill göra vad de kan för att leva rätt/göra rätt för sig. Att vara god. Att de allra flesta känner ansvar för kommande generationer är vår klimaträddning.
14 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar