Små steg framåt under första veckans förhandlingar

En stor del av arbetet under första veckan i Bonn har handlat om att korrigera, klargöra och lägga till förslag i förhandlingstexterna. Detta har gjorts kapitel för kapitel.

Anpassning
Inte minst under anpassning har det varit stora diskussioner med många kompletteringar om hur ekonomsikt stöd ska skapas, vem som ska omfattas och vad som ska omfattas. Detta är helt avgörande för att komma vidare i klimatförhandlingarna att i-länderna presenterar ekonomiskt stöd för u-ländernas anpassningsåtgärder. Hittills har detta misslyckats till u-ländernas stora förtret och tilliten är inte särskilt stor för att det kommer att ske. Som en man från Marocko på mitt hotell uttryckte det så ”blir det ingen deal i Köpenhamn eftersom ni inte kan lösa anpassningen. Och innan i-länderna går med på att ge oss vad vi behöver kräver de att vi först ska visa NAPAs (anpassningsplaner) och sedan NAMAs (planer för utsläppsminskningar) och vad kommer de att kräva efter det? Vi vill själva bestämma hur vi ska använda dessa medel.”

Kyoto-protokollets fortsättning och utsläppsminskningar
Stor del av tiden läggs på att diskutera vad som ska diskuteras och till vilka förhandlingsgrupper olika diskussioner hör. Inom Kyoto-gruppen ville många länder övergå till konkret fokus på siffror för utsläppsminskningar, basår och åtagandeperiod och inte bara text. Ett problem är att alla länder väljer att räkna på olika sätt. Fortfarande är det långt kvar innan de mål som i-länderna presenterat adderar till de utsläppsminskningar som IPCC visat att det krävs. Uppskattningsvis har vi i nuläget skrapat ihop under 10 % i utsläppsminskningar under 1990 års nivå, med de löften som angetts.

EU fick ”stå till svars för” sitt mål om 30 % utsläppsminskningar till 2020, förutsatt att andra länder gör motsvarande åtagande. Tjeckiens representant förklarade att målet bygger på en IPCC-modell som visar att vi då kan räkna med 50 % chans att klara 2-gradersmålet. Även om det innebär att vi kommer att nå upp till över 500 ppm, så kommer vi senare under detta århundrade att komma tillbaka ner till 450 ppm. Han klargjorde också att EU:s mål bygger på att även utvecklingsländerna gör åtaganden och att CDM får användas. Däremot är inte avskogning och markanvändning inräknade. Nya Zealand konstaterade att EU:s mål är svårt att jämföra med andra länder som satt mål för 2017 när nästa Kyoto-period förväntas gå ut, varpå EU svarade att man kan göra ett linjärt antagande av vilket EU-mål som gäller för 2017.

Ett förslag från Sydafrika har diskuterats om ett samlat utsläppsmål på 40 % under 1990 års utsläpp för i-länder och att detta ska i de egna länderna samt ett förslag från ö-länderna om 45 % minskningar. CDM-projekt ska ske utöver detta och inte innebära att lågt hängande frukter i form av billiga utsläppsminskningar görs av i-länder istället för u-länder. Det blev heta diskussioner om hur i-länderna ska kompensera för stora historiska utsläpp. EU menar dock att denna diskussion inte har någon grund i konventionen, medan vissa u-länder undrar var och när dessa frågor i så fall ska diskuteras. Parterna har kunnat konstatera att de alla behöver läsa på vad man egentligen kommit överens om i konventionen.

Alla länder verkar dock vara överens om att bindande utsläppsmål behövs för alla i-länder. Oenighet råder dock om hur lång nästa åtagandeperiod ska vara. 2013-2017 eller 2013-2020 är två förslag. Andra är att dela upp det i två målperioder. Diskussionen om vilket basår som ska gälla för beräkningarna är typisk. Alla länder som gjort sin hemläxa vill behålla 1990, medan Canada föreslår ett senare basår. Japan vill undvika basår överhuvudtaget eftersom man menar att det favoriserar vissa länder. USA yttrade sig inte i denna fråga, men kommer naturligtvis att ha en uppfattning. Växande u-länder är rädda för att det ska bli ett nytt protokoll, istället för justerade tabeller i bilagan, eftersom det kan innebära att fler länder får åtaganden. Av samma skäl tycker vissa i-länder att det är fel att ha för långa åtagandeperioder. I takt med att fler länder utvecklas, så bör även dessa omfattas av krav på utsläppsminskningar.

Teknologiöverföring
Arbetsgruppen kring överföring av teknik har jobbat hårt under de senaste månaderna och inför Bonn kommit en bra bit på väg. För att få fart på teknologiöverföringen vill vissa av länderna ha bindande mål för detta. Större oenighet råder kring i vilken utsträckning det krävs offentliga eller privata medel för detta och vilka tekniker som ska få inrymmas. OPEC vill t ex även kunna räkna in koldioxidlagring. De flesta verkar dock vara överens om att det här ligger ett stort ansvar på i-länderna Nu behöver diskussionerna bli mer konkreta kring strategier och metoder för att åstadkomma verkstad.

Markanvändning och avskogning
Vad gäller markanvändningsfrågor och avskogning så är det lite festligt att se hur dessa diskussioner förs av en helt annan kategori av representanter. Många gånger på andra språk än engelska. De verkar överens om att det år många frågor som kräver betydligt mer diskussioner, såsom t ex hållbart skogsbruk, kolsänkor, mätmetoder mm. Det krävs även ett klargörande av om avtalet ska omfatta alla våtmarker eller bara torvmarker och definitioner av kolsänkor respektive kolkällor. REDD som diskuterats så hett under de gångna året har nått framgång under främst mätning och metoder. En komprimerad förhandlingstext finns nu framme.

Sjöfart och flyg
Utsläppen från internationell sjöfart och flyg har diskuterats. Utan utsläppsminskningar i dessa sektorer blir det omöjligt att klara målen. Utsläppen förväntas stiga med 150-250 % till 2050 utan åtgärder. Kina kräver dock att det inte införs särskilda och gemensamma mål för dessa sektorer och Japan vill att deras organisationer själva ska klara detta.

Koldioxidlagring
Som vanligt diskuteras även koldioxidlagring och om detta ska få räknas som CDM-projekt. Påhejare är bl a Canada, Australien, Kuwait och Nigeria medan Argentina, Venezuela och Brasilien protesterar.

Påtryckare
UNEP presenterade under konferensen, på världsmiljödagen, en rapport om ekosystemens viktiga potential för att lagra kol. Koldioxidlagring i all ära, men våra naturliga ekosystem har en ännu högre potential till en betydligt lägre kostnad.

Internationella miljöorganisationer har gjort ett ambitiöst jobb och presenterade ett eget förslag till klimatöverenskommelse innehållande alla delar där det krävs en överenskommelse. Man uppmanade till 40 % utsläppsminskningar till 2020, 60 % till 2030 och 95 % till 2050 för de länder som omfattas av Kyoto-protokollet. Utsläpp från avskogning måste reduceras till nära noll 2030 enligt samma organisationer. Man vill även att länder som inte ratificerat Kyoto-protokollet i efterhand gör samma åtagandet utöver de nya åtagandena.

EU:s finansministrars möte i Bonn den 9 juni var viktigt för att komma vidare när det gäller finansiering av anpassningsåtgärder. Tyvärr lyckades de inte enas om hur finansieringen ska se ut, vilket sände negativa signaler till klimatmötet. EU hade behövt leverera 100 miljarder Euro för detta ändamål. Greenpeace säger att det motsvarar ungefär priset av en bussbiljett för varje EU-medborgare per vecka.