USA vill ha ett nytt Kyoto-protokoll

En fråga som fått ökat intresse under dessa två dagar handlar om vad det egentligen är vi förhandlar om. Att det i det ena spåret handlar om att bestämma omfattningen av nästa åtagandeperiod under inom Kyoto-protokollet är odiskutabelt, men det blir allt mer uppenbart att det råder olika uppfattningar om vad det andra spåret om långsiktigt agerande ska leda till. Fem länder har nu föreslagit att det ska resultera i ett nytt protokoll. USA gör det för att man på så vis hoppas kunna få in även krav på u-länderna, vilket inte finns i Kyoto. Dessutom är man ju inte en del av Kyoto och vill hellre vara med och utforma ett alternativ.

Australien och Japans skäl att vilja ha ett nytt protokoll handlar säkert även det om att på så vis kunna ställa krav på u-länder. Motiven bakom Costa Rica och Tuvalu, vilka tillhör de länder med högst klimatambitioner, handlar rent allmänt om att man på så vis hoppas höja ribban i överenskommelsen.

Indien däremot är mycket tydlig med att man inte anser att vi nu diskuterar ett nytt protokoll, tydligt rädda för att det ska ge dem ökade åtaganden. Istället hävdar man att den nya processen endast ska komplettera Kyoto. EU å sin sida har ännu inte tagit ställning, men säger sig ha en flexibel inställning under förutsättning att en överenskommelse som löser problemet åstadkoms.

Samtidigt kan jag konstatera att den formulering om att u-länderna ska göra mätbara åtgärder som blev beslutet i Bali, var just Indiens textförslag. Det kräver att man går längre än nuvarande Kyoto. USA var idag mycket tydlig med att det är just det de kräver och inte mer (fast de i Bali protesterade högljutt mot just denna formulering).

Om det nya långsiktiga avtalet resulterar i ett nytt protokoll så kan det innebära att Kyoto överges, förutsatt att det nya avtalet innehåller allt det som krävs. Vissa jag diskuterat frågan med, menar att det även kan bli så att det nya resulterar i ett kompletterande avtal för u-länderna medan Kyoto fortsätter att omfatta i-ländernas åtagande. Det här behöver diskuteras mycket mer mellan nu och Köpenhamn inte minst för att veta när arbetet ska vara klart, samtidigt som det kan vara smart att avvakta innehållet innan man bestämmer dess juridiska form.

Det är med andra ord en mycket känslig fråga om när de två spåren ska vara klara, vad deras upplägg ska vara i Köpenhamn samt om och när de ska förenas till ett spår. Om det ska slås ihop så kommer det att ske först i Köpenhamn, eftersom man här inte lyckats enas i den frågan. Om det ska bli ett nytt protokoll eller inte kan bara COP-mötet i Köpenhamn bestämma.