Dela lika på klimatutrymmet

Beräkningar visar att jorden tål max en triljon ton koldioxid mellan år 2000 och 2050. Bara 2000–2006 släpptes 25 procent av denna mängd ut – det kvarvarande utrymmet är 750 biljoner ton. Frågan är hur det ska fördelas?

Stockholm Environment Institute står bakom modellen Solving the climate dilemma – the budget approach som har som utgångspunkten mängden CO2 som vi kan släppa ut i atmosfären mellan nu och 2050 och att denna mängd ska fördelas lika mellan länderna. Etiskt sätt är det mest rätt att fördela utrymmet per person. Det ger också tydliga spelregler för alla och öppnar helt nya tankesätt i klimatpolitiken. Men shit vad det svider och skrämmer för oss i-länder.

Ett land som Indien däremot har ju uppenbara möjligheter att tjäna på systemet. Ett land som Kina måste då snabbt börja sänka sina utsläpp, vilket ligger i övriga länders intresse inte minst för att hindra att Kina skulle bli en stor köpare av utsläppsrätter på marknaden.

Stomipåsar på kor

I Argentina försöker man hitta metoder att minska metanutsläppen från kor. De kan producera upp till 1000 liter metan per dag, med stor klimatpåverkan till följd. Men fan vet om jag vill ha kor som de här med stomipåsar på magen. Se filmen här

Att resa i Googles värld

Jag älskar att resa. I sammanlagt 5 år av mitt liv har jag rest, bott och arbetat utomlands i en mängd olika länder. Men det var innan vi fick barn. Numer blir det endast kortare resor på lov ibland och sedan klimatfrågan växt i allvar har det blivit allt svårare att försvara flygresor i rent nöjessyfte. Men intresset för att uppleva andra länder kvarstår. Och suget att resa.

Bortre Asien är den världsdel jag inte rest i än. Har inte ens varit på semester till Thailand. En tanke jag ofta haft är att resa med transibiriska järnvägen till Mongoliet och vidare bortöver. Slippa flyga och samtidigt få uppleva naturens skiftning i ett sakta tempo.

Nu har Goggle lagt ut en film över hela resan från Moskva till Vladivostok som jag tittat på. Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Med google kan man resa långt bort till helt nya platser från datorn hemma. Mystiken och spänningen försvinner. Samtidigt som vi istället kan ägna oss åt klimatvänligare närturism.

Sverige världens 4:e miljövänligaste land

Yale Center for Environmental Law & Policy har fastställt 2010 års ranking över länders miljöranking. Sverige hamnar på fjärde plats efter Island, Schweiz och Costa Rica. Det här är en bred jämförelse med många olika parametrar. Sverige får höga betyg på vatten och skogsförvaltning men lägre på fiske och biologisk mångfald.

Yvo de Boer avgår

Jag förstår honom. Det kan inte vara lätt att ladda om efter floppen I Köpenhamn. Det råder global dagen-efter-stämning och det krävs verkligen någon som med full entusiasm kan få ny kraft i klimatförhandlingarna. Samtidigt är det en mycket stor förlust för FN och för klimatet. Yvo de Boers skicklighet är erkänd av alla parter, både i- och u-länder. Förutom god sakkunskap värdesätter jag hans trevliga sätt mest av allt. Han kan mingla bland folk, agera informellt och avdramatisera. Med ett enkelt språk och många liknelser gör han klimatförhandlingarna begripliga för fler. Alltid med stor ödmjukhet och den livsviktiga balansen mellan olika intressen.

Yvo de Boer har varit generalsekreterare för klimatkonventionen sedan 2006. Innan det arbetade han med miljöfrågor inom EU. Han berättade vid presskonferensen igår att han nu istället ska arbeta för konsultfirman KPMG som global rådgivare i klimat- och hållbarhetsfrågor, samt arbeta tillsammans med universitetsvärlden.

”Jag har alltid sagt att statsmakterna bara kan leverera ramverk för klimatet, de verkliga lösningarna måste komma från näringslivet.

Vänsterkravet om Tobinskatt in i EU:s finrum

Det har kommit många rapporter om Tobinskattens landvinningar på listan i höst och här kommer ännu en. Under EU:s senaste toppmöte som avslutades i fredag diskuterade Tobinskatten, bland annat trycker EU: s 27 ledare däribland Fredrik Reinfeldt på IMF för att IMF ska överväga en Tobinskatt, se. Gordon Brown och Nicolas Sarkozy gick samtidigt ut i ett gemensamt utspel för att intäkterna från en Tobinskatt ska gå till att finansiera klimatkrisen, se .

Tobinskatt avser skatt på internationella valutatransaktioner och har länge betraktats som ett vänsterförslag. Jag är övertygad om att det bland vanligt folk finns en starkt stöd för att införa en Tobisskatt, men det är inte helt enkelt. Enligt Tobin själv krävs en total uppslutning av samtliga länder i hela världen för att få hela effekten. Risken är annars stor att all valutahandel i hela världen flytta till de länder utan skatt. Ett praktiskt exempel på vad en liten skatt kan leda till för konsekvenser fick vi i den så kallade "valpskatten", en omsättningsskatt på 0,5 procent på alla aktiehandel i Sverige. Inom kort skedde två tredjedelar av handeln i stora svenska aktier som Ericsson, Volvo, Stora, Saab-Scania etc i London! När skatten avskaffades flyttade handeln hem till Sverige igen. Just därför är det så intressant att det nu verkar finnas uppslutning inom hela EU för en Tobinskatt.

Det skulle verkligen kunna bli ett sätt att finansiera klimatomställningen. Tobinskatten som länge varit ett vänsterkrav har nu uppenbarligen blivit tillräckligt rumsrent för att ta plats i EU:s finrum.

Slå tillbaka mot klimatskeptiker-lobbyismen

Allvaret i ländernas ambitioner i Köpenhamn satte fart på klimatskeptikerna. Det förvånar mig hur många som faktiskt öppet menar att den globala uppvärmningen är en bluff. Climate Gate har verkligen gjort stor skada för tempot i att ta till sig allvaret i klimatfrågan, särskilt i USA. I Sverige har Climate Gate varken debatterats eller granskats i särskilt stor grad. Jag träffade några amerikanska journalister i Köpenhamn som var mycket bedrövade och menade att detta är en mycket större grej än vad vi förstår utanför USA. De var engagerade i att med grävande journalistik ta reda på vem som stod bakom denna granskning.

Internationellt finns en ganska stor rörelse som arbetar för att avslöja de krafter som har vill grumla vetenskapen om den globala uppvärmningen, trots att en överväldigande majoritet av vetenskapsmännen är överens om den och att människan har en stor del av skulden. Dessa krafter har stora tillgångar, är välorganiserade och driver offentliga kampanjer för att spä på klimattvekan. I mångt och mycket använder de samma metoder som t ex tobaksindustrin. Man förstår att oljeindustrin står bakom.

Tre stora industri-lobbyister började redan i början av 90-talet att arbeta strategiskt för att kasta skugga över klimatforskningen; American Petroleum Institute, Western Fuels Association och Philip Morris (en sponsrad Anti-vetenskaps-grupp). Hittills har de varit skrämmande framgångsrika. Ingen befolkning är så tveksam till klimatförändringarna som amerikanerna.
James Hoggan har skrivit boken Climate Cover-Up där han kartlägger rörelsen och förklarar hur en hel befolkning kunnat bli så förda bakom ljuset. På desmogbloggen kan man få mycket intressant information om dessa starka krafters framfart. Bra att så många nu gör vad de kan för att inte låta dem stå oemotsagda. Tyvärr kan vi nu konstatera att klimatspektiker-lobbyismen nått även Sverige. Då har vi ett gemensamt ansvar mot kommande generationer att avslöja den.

Att ifrågasätta allvaret i situationen och sinka är oansvarigt mot kommande generationer. Vi har inte råd att chansa.

Jag är övertygad om att de allra flesta vill göra vad de kan för att leva rätt/göra rätt för sig. Att vara god. Att de allra flesta känner ansvar för kommande generationer är vår klimaträddning.

Det är så kallt. Vad hände med den globala uppvärmningen?

Det har varit en härlig kall, eller egentligen normal, vinter i år med långa perioder av kyla och med mycket snö. Många kopplar det till ett bevis på att det inte äger rum några klimatförändringar. Man har svårt att skilja på väder och klimat. Klimat är långsiktiga trender och vädret kommer fortsätta att variera. En meteorolog förklarade att det i vissa fall även är så att uppvärmda hav leder till mer fukt i atmosfären, vilket i sin tur leder till mer snöfall. Atlanten t ex är varmare än vad som är vanligt.

De som hävdar att det skett en nedkylning under det senaste decenniet har fel, visar Real Climate på ett pedagogiskt sätt på denna sida.

2009 var det varmaste året på 130 år. Varmaste året var 2005 eller 2008 beroende på om man räknar med El Nino eller inte. (2008 kompenserades av El Nina och 1998 värmdes av El Nino.)

Bali Action Plan, som var grunden för klimatförhandlingarna i Köpenhamn baserades på IPCC:s fjärde rapport. Den baserades i princip på forskningsresultat fram t o m 2002. Senare kunskap kommer att finnas med först i nästa rapport, som beräknas komma omkring 2013. frågan är hur kunskapen förändrats på denna tid?

Överlag kan man nog säga att det inte kommit så mycket ny kunskap ens under de senaste tio åren, men det har kommit betydligt mer belägg för det man misstänkt och med svag forskning pekat på.

Vetenskapliga bevis finns för att Antarktis is bryts upp och smälter samtidigt som ny oroande forskning visar att havens förmåga att absorbera koldioxid minskar. Tusentals arter är hotade av klimatförändringarna

Johan Rockström är ju annars den som är kung på området. Kolla in hans presentation på Naturvårdsverkets klimatforum i höstas. Rockström menar på ett mycket övertygande sätt att det finns empiriska bevis för negativa konsekvenser redan vid ~1 ºC uppvärmning. 2ºC är ett riskfyllt mål. En av hans slutsatser är att riskerna för allvariga effekter i dag bedöms öka vid betydligt lägre temperaturökning jämfört med tidigare, redan vid 1 grad. Även 2 grader är ett riskfyllt mål. Vi rör oss längs IPCC:s kurva för värsta scenariot, det vill säga en temperaturökning med 6 grader vid seklets slut. Det finns ökande vetenskapliga belägg för risker av tröskeleffekter, så kallade ”tipping points”. Effekterna kan då bli än värre.

Vetenskapen har gett oss ett klart svar.

Buden till Copenhagen Accord

31 januari var sista dagen för länderna att komma med sina bidrag till Copenhagen Accord, CA. I-länder med klimatmål och u-länder med förslag på åtgärder. Även om det självklart går att komma med nya bud även efter detta datum är det intressant att summera bidragen och vad det ger i förväntad klimatpåverkan.

50 länder har klarat deadlinen, däribland många av de större utsläppsnationerna.
Trots att Kina och Indien tillhörde de länder som var med i den inre kärna som formulerade CA, så vill de nu inte helt tydligt ansluta sig till den. Istället menar man att den i större utsträckning borde följa klimatkonventionen (vilket i klarhet betyder att man inte anser det vara rätt att lägga ett större ansvar på u-länder). De flesta har återupprepat tidigare bud.

Här är buden från i-länderna:
USA – minska utsläppen med 17 % 2020 jmf med 2005
EU – 20 % minskning 2020 jmf med 1990 och 30 % om andra gör liknande åtgärder
Japan - 25 % minskning 2020 jmf med 1990 om andra gör liknande åtgärder
Australien – 5 % minskning 2020 jmf med 2000 och 25 % om andra gör liknande åtgärder
Nya Zeeland – 10-20 % minskning 2020 jmf med 1990
Norge - 30 % minskning 2020 jmf med 1990 och 40 % om andra gör liknande åtgärder
Ryssland – 15-25 % minskning 2020 jmf med 1990 under förutsättning att de får räkna av skogssänkor

Från Canada har inget kommit.
Polen, Italien, Cypern och Malta motsätter sig att EU redan nu binder sig vid 30 %. Storbritannien, Danmark och Nederländerna vill dock det.

Sammantaget innebär detta ca 18 % utsläppsminskningar istället för de 25-40 % som behövs.

Här är buden från några av u-länderna:
Kina – minskad energianvändning per producerad enhet med 40-45 % jmf med Business as usual
Indien - minskad energianvändning per producerad enhet med 20-25 % jmf med 2005
Sydafrika – minska utsläppen med 34 % jmf med business as usual 2020
Brasilien - minska utsläppen med 36-39 % jmf med business as usual 2020
Syd-Korea - minska utsläppen med 30 % jmf med business as usual 2020
Singapore - minska utsläppen med 7-11 % jmf med business as usual 2020 och 16 % om andra gör liknande åtgärder
Mali vill associera sig med CA
Cuba motsätter sig CA

Ännu är det inte klart med fler möten innan Bonn i början av juni. Basic – Brasilien, Sydafrika, Indien, Kina har sagt att de vill ha ett nytt möte i mars och därefter ytterligare fyra gånger i år.

Besvikelsen över hur förhandlingarna i Köpenhamn urartade gör dock att flera länder känner att de vill ha betänketid och en diskussion om hur möten ska läggas upp innan de ropar på fler möten av samma sort.

Chile går med i OECD

Chile har blivit OECD:s 31:e medlem. Det är ett viktigt steg på vägen framåt och blir ett draglok bland Sydamerikas ekonomier. Sannolikt kommer Israel, Slovenien, Estland och Ryssland snart att följa. Därefter finns en plan för starkare interaktion med starkt växande ekonomier såsom BASIC-länderna (Brasilien, Sydafrika, Kina och Indien + Indonesien.

Chiles framgång kommer av en medveten demokratiseringsprocess och att ekonomin reformerats. Man har många framgångsrika frihandelsavtal med olika länder.

Chile har lite frostiga relationer till sina grannländer, men jobbar på att lösa dem. Argentina har hindrat gasleveranser vilket lett till energikriser. Sverige och Chile har dock sedan länge goda relationer, bl a genom engagemanget mot militärregimen och för vår generösa flyktingpolitik. I Sverige finns 45 000 chilenare.

Fler medlemmar i OECD bidrar till att bryta upp den olyckliga indelningen i industriländer och utvecklingsländer.