Under veckan har debatten om etanol tagit fart igen. Debattören Per Kågesson har gett ut en bok där han riktar hård kritik mot den svenska etanolsatsningen som han kallar oansvarigt slöseri.
Och visst har Kågesson rätt i mycket av det han säger. Det gäller att nyttja våra naturresurser på bästa sätt. När biomassa används för framställning av etanol blir systemverkningsgraden låg. Mellan en tredjedel och hälften av energin går förlorad i framställningsprocessen. Om man istället producerar flis och pellets för uppvärmning och kraftproduktion blir förlusterna mycket små. Att omvandla biomassa till el hellre än etanol ger mer mil per hektar. Forskning från Stanford University visar att bilar som drivs med bioenergi-el går 80 % längre än en etanolbil. Det är även mer resurseffektivt att göra syntetiskt biodiesel av biomassa.
Förutom energieffektivitet handlar det om resurseffektivitet i stort. Den svenska etanolsatsningen kostar staten stora pengar i form av miljöbilspremie, skattesubventioner på bränsle mm utöver kostnaden för utbyggnation av mackar. Istället kunde vi ha satsat på låginblandning av etanol, upp till 5-10 % i alla bränslen, vilket inneburit en betydligt lägre kostnad.
Även om jag instämmer i vikten av att satsa på generella styrmedel, istället för snedstyrande subventioner, så får man inte glömma att den svenska etanolsatsningen sänt viktiga miljösignaler och ökat engagemanget för miljöbilar. Den svenska politiken har satt fart på utvecklingen. Det kommer alltid att finnas kritik mot de miljösatsningar som görs. Men för att komma vidare så måste vi få testa och hoppa i galen tunna av och till. Det viktigaste är att vi hoppar vidare till nästa tunna. Och nu är det nog dags att etanolhoppa!
En av de absolut viktigaste sakerna vi kan göra just nu är att minska motoreffekten i svenska bilar. Vi har Europas mest bränsleslukande fordonspark. En differentierad skatt för olika bilar är ett sätt att lösa det. Då stimulerar vi även fram svenska bilar som möter Kinas efterfrågan.
Bilmarknaden har allt mer ställt om sig till att rätta sig efter Kinesernas önskemål, istället för efter amerikanarna. Här finns den största marknaden. Kineserna efterfrågar bränslesnåla bilar. En annan sak kineserna efterfrågar är bekvämare baksäten. En privatchaufför kostar inte mer i Kina än att många kan ha råd med det. Och då vill man samtidigt kunna arbeta i baksätet. Så SAAB och Volvo: mindre lyxiga motorer och mer lyx i baksätet istället alltså!
28 maj 2009
Ställningskrig
Det andra mötet under USA och Obamas initiativ med Major Economies Forum har avslutats i Paris. Medverkande länder står för 80 % av de globala utsläppen. Förutom utsläppsmål har man diskuterat energieffektiviseringar och anpassningsåtgärder.
Ett tredje möte kommer att hållas i Mexico i juni. De länder som medverkar är Australien, Brasilien, Storbritannien, Kanada, Kina, EU, frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Syd Korea, Mexiko, Ryssland, Syd-Afrika och USA. Även Danmark, som värd för Köpenhamnsmötet var inbjuden.
När G8 träffas i Italien 8-10 med efterföljande Major Economies Forum i L’Aquila, Italien, den 10 juli hoppas många med mig att det blir ett ställningstagande om utsläppsmål. G8-mötet i Japan förra året enades ju om att halvera utsläppen till 2050.
Andreas Carlgren som snart blir EU:s ledande miljöminister var med på Paris-mötet. I nuläget verkar det mycket svårt att få med bl a USA, Japan och Kanada på tillräckligt höga mål. Obamas besked om att minska med 14 % jämfört med 2005 är ett allt få svagt åtagande. Kanske vill han mer, men det är bevisligen ingen lätt uppgift att få med sig kongressen på det.
Det pågår just nu ett ställningskrig. Kina, Indien m fl u-länder vill inte göra åtaganden så länge i-länderna inte gör det. Och i-länderna väntar på varandra. Det blir helt avgörande vad USA gör. Tyvärr kommer detta ställningskrig med största sannolikt pågå långt längre än vad som är hälsosamt för både jordklotet och de globala klimatförhandlingarna.
Ett tredje möte kommer att hållas i Mexico i juni. De länder som medverkar är Australien, Brasilien, Storbritannien, Kanada, Kina, EU, frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Syd Korea, Mexiko, Ryssland, Syd-Afrika och USA. Även Danmark, som värd för Köpenhamnsmötet var inbjuden.
När G8 träffas i Italien 8-10 med efterföljande Major Economies Forum i L’Aquila, Italien, den 10 juli hoppas många med mig att det blir ett ställningstagande om utsläppsmål. G8-mötet i Japan förra året enades ju om att halvera utsläppen till 2050.
Andreas Carlgren som snart blir EU:s ledande miljöminister var med på Paris-mötet. I nuläget verkar det mycket svårt att få med bl a USA, Japan och Kanada på tillräckligt höga mål. Obamas besked om att minska med 14 % jämfört med 2005 är ett allt få svagt åtagande. Kanske vill han mer, men det är bevisligen ingen lätt uppgift att få med sig kongressen på det.
Det pågår just nu ett ställningskrig. Kina, Indien m fl u-länder vill inte göra åtaganden så länge i-länderna inte gör det. Och i-länderna väntar på varandra. Det blir helt avgörande vad USA gör. Tyvärr kommer detta ställningskrig med största sannolikt pågå långt längre än vad som är hälsosamt för både jordklotet och de globala klimatförhandlingarna.
26 maj 2009
Norge på kontrakurs mot miljön
Norska Statoil gör storsatsning på kanadensisk oljesand. Denna form av oljeutvinning gör stor skada för miljön och är inte heller särskilt energieffektiv. Det krävs ett fat olja för att producera tre fat olja från oljesand. Kanada har höjt kraven på oljeutvinning ur oljesand, med bl a krav på koldioxidavskiljning och lagring.
Greenpeace hade försökt stoppa satsningen genom att vädja till den norska regeringen att ta ställning mot 2-miljarder-investeringen vid bolagsstämman den 19 maj. Statoil ägs ju till två tredjedelar av norska staten. Det valde man dock att inte göra. Norska arbetarpartiet stödjer som vanligt inte miljön. Det är riktigt beklämmande att konstatera att arbetarpartiet i Norge på område efter område fortsätter att stödja storsatsningar på fossila bränslen med försvaret att ”världen behöver olja och då är det bättre om vi som kan miljö producerar den”.
Svenska KPA hade uttalat att man inte stödjer denna satsning. ”Vi känner att om Statoil inte kan skydda miljön så bör man dra sig tillbaka från projektet”, sa Kerstin Grönvall. ”Om norska staten inte ingriper så kan en försäljning av oss av våra andelar i Statoil vara svaret.” Även Folksam och 7:e AP-fonden har sagt att man inte ställer sig bakom satsningen.
Så då återstår konsumentmakten. Vad vet konsumenterna om effekterna på miljön? Och skulle de handla bensin någon annan stans om de visste?
Oljesanden i Kanada är världens näst största oljereserv efter Saudiarabien. Enorma områden i provinsen Alberta är inmutade och investeringar på hundratals miljarder väntas i dagbrott och underjordiska brott. En riktig Klondyke-era där 100 000 personer behövs som arbetskraft. Miljökonsekvenserna är redan mycket stora.
Oljesand är en sorts stenhård råolja som kallas bitumen och som är blandad med sand och lera. Den kan ligga bara en bit ned i backen och då bryts oljesanden i dagbrott. De djupare fyndigheterna på några hundra meters djup, och det är sådana som Statoil nu har köpt rätten att borra och utvinna, kokas loss med stora mängder het ånga som värmts upp av naturgas och sugs sen upp. Efter det måste oljan renas i flera steg och det kräver ytterligare stora mängder energi och vatten.
Inte konstigt att Kanada ligger back med 30 % mot sitt åtagande i Kyoto-avtalet! Och ur ska de klara ett nytt klimatavtal?!
Greenpeace hade försökt stoppa satsningen genom att vädja till den norska regeringen att ta ställning mot 2-miljarder-investeringen vid bolagsstämman den 19 maj. Statoil ägs ju till två tredjedelar av norska staten. Det valde man dock att inte göra. Norska arbetarpartiet stödjer som vanligt inte miljön. Det är riktigt beklämmande att konstatera att arbetarpartiet i Norge på område efter område fortsätter att stödja storsatsningar på fossila bränslen med försvaret att ”världen behöver olja och då är det bättre om vi som kan miljö producerar den”.
Svenska KPA hade uttalat att man inte stödjer denna satsning. ”Vi känner att om Statoil inte kan skydda miljön så bör man dra sig tillbaka från projektet”, sa Kerstin Grönvall. ”Om norska staten inte ingriper så kan en försäljning av oss av våra andelar i Statoil vara svaret.” Även Folksam och 7:e AP-fonden har sagt att man inte ställer sig bakom satsningen.
Så då återstår konsumentmakten. Vad vet konsumenterna om effekterna på miljön? Och skulle de handla bensin någon annan stans om de visste?
Oljesanden i Kanada är världens näst största oljereserv efter Saudiarabien. Enorma områden i provinsen Alberta är inmutade och investeringar på hundratals miljarder väntas i dagbrott och underjordiska brott. En riktig Klondyke-era där 100 000 personer behövs som arbetskraft. Miljökonsekvenserna är redan mycket stora.
Oljesand är en sorts stenhård råolja som kallas bitumen och som är blandad med sand och lera. Den kan ligga bara en bit ned i backen och då bryts oljesanden i dagbrott. De djupare fyndigheterna på några hundra meters djup, och det är sådana som Statoil nu har köpt rätten att borra och utvinna, kokas loss med stora mängder het ånga som värmts upp av naturgas och sugs sen upp. Efter det måste oljan renas i flera steg och det kräver ytterligare stora mängder energi och vatten.
Inte konstigt att Kanada ligger back med 30 % mot sitt åtagande i Kyoto-avtalet! Och ur ska de klara ett nytt klimatavtal?!
24 maj 2009
Grunden lagd för Köpenhamn
I veckan presenterade FN förhandlingstexterna inför klimatmötet i Bonn 1-12 juni. Texterna utgör grunden för de avtal som världens ledare ska enas om i Köpenhamn. De verkliga förhandlingarna startar dock redan i Bonn och under de två ytterligare möten som lagts in före Köpenhamnsmötet.
För oss lite mer initierade bjuder texterna inte på några större överraskningar. De är i princip en sammanställning av möjliga avtalsformuleringar utifrån ländernas inkomna förslag och täcker in alla de områden som ett nytt avtal behöver innehålla. Enligt konventionen måste frågor som ska beslutas presenteras minst sex månader innan.
De texter som nu presenterats rör två olika avtal. Kan konstatera att få eller ingen i media har förstått det. Rapporteringen blir därför lite konstig. Länder som omfattas av Kyoto-avtalet ska ju enas om vad som ska gälla för dess nästa åtagandeperiod. Det är den ena texten inkl målnivåer. Det andra är det nya långsiktiga avtal som förhoppningsvis kan ersätta Kyoto-avtalet och som går längre i ambitionsnivån.
Jag tillhör dem som är övertygad om att det blir ett nytt avtal i Köpenhamn. Vissa dagar kommer min övertygelse av att jag är övertygad om att världens länder inser behovet av att leverera det som behövs. Att det goda och kloka segrar. Andra dagar är jag övertygad därför att världens ledare inte vill stå för ett misslyckande. I detta fall är det en stor risk att avtalet blir svagt och lämnar väsentliga frågor olösta för att klara av senare (vilket innebär en risk för ytterligare försvagningar längre fram). Världens politiker kommer dock även i detta fall att kunna åka hem och triumfera med en stor framgång.
Efter att ha läst texterna kan jag dock konstatera att länderna fortfarande står mycket långt ifrån varandra på många områden. Det kommer inte att vara möjligt att göra alla nöjd. Istället kommer alla att vara missnöjda med utgången av Köpenhamn.
Förhoppningsvis är dock utgången bra för planeten.
För oss lite mer initierade bjuder texterna inte på några större överraskningar. De är i princip en sammanställning av möjliga avtalsformuleringar utifrån ländernas inkomna förslag och täcker in alla de områden som ett nytt avtal behöver innehålla. Enligt konventionen måste frågor som ska beslutas presenteras minst sex månader innan.
De texter som nu presenterats rör två olika avtal. Kan konstatera att få eller ingen i media har förstått det. Rapporteringen blir därför lite konstig. Länder som omfattas av Kyoto-avtalet ska ju enas om vad som ska gälla för dess nästa åtagandeperiod. Det är den ena texten inkl målnivåer. Det andra är det nya långsiktiga avtal som förhoppningsvis kan ersätta Kyoto-avtalet och som går längre i ambitionsnivån.
Jag tillhör dem som är övertygad om att det blir ett nytt avtal i Köpenhamn. Vissa dagar kommer min övertygelse av att jag är övertygad om att världens länder inser behovet av att leverera det som behövs. Att det goda och kloka segrar. Andra dagar är jag övertygad därför att världens ledare inte vill stå för ett misslyckande. I detta fall är det en stor risk att avtalet blir svagt och lämnar väsentliga frågor olösta för att klara av senare (vilket innebär en risk för ytterligare försvagningar längre fram). Världens politiker kommer dock även i detta fall att kunna åka hem och triumfera med en stor framgång.
Efter att ha läst texterna kan jag dock konstatera att länderna fortfarande står mycket långt ifrån varandra på många områden. Det kommer inte att vara möjligt att göra alla nöjd. Istället kommer alla att vara missnöjda med utgången av Köpenhamn.
Förhoppningsvis är dock utgången bra för planeten.
23 maj 2009
Kina storsatsar i renare kolteknik
Kina använder mer kol än USA, Europa och Japan tillsammans, vilket innebär att det är världens största utsläppskälla av växthusgaser. Kina får dock inte mycket kredit för det jobb de faktiskt gör för att minska sin klimatpåverkan.
Kina är numer världens ledande nation när det gäller renare kolteknik. Teknik som är mer energieffektiv och med mindre utsläpp. Medan USA fortfarande diskuterar om de ska bygga kolkraftverk med extrem varm ånga där kolet omvandlas till gas innan förbränning har Kina redan börjat bygga med sikte på ett nytt i månaden.
Europeiska kolkraftverk består även de av föråldrad teknik som förbränner stora mängder kol. Vi borde kanske ta efter Kina som ålagt kolkraftsbolagen att ersätta ett gammalt för varje nytt de bygger. När det gäller svavelrening så saknar dock hälften av verken det i Kina.
Potentialen för renare kolteknik är att utsläppen kan minska med en tredjedel. Det handlar dock fortfarande om dubbelt så höga utsläpp som från t ex naturgas. För att bli klimatneutrala krävs att kolkraftverken avskiljer och lagrar koldioxid.
En annan positiv faktor är att Kina har fördubblat sin vindkraftsutbyggnad varje år de senaste fyra åren och beräknas i år gå om USA som den största vindkraftsutbyggaren. De bygger även fler kärnkraftverk än alla övriga länder tillsammans. Den stora drivkraften är rädslan att inte klara energiförsörjningen och att vara för beroende av kolimport. Kol kommer dock för en mycket lång tid framöver vara Kinas främsta energikälla.
Kina är numer världens ledande nation när det gäller renare kolteknik. Teknik som är mer energieffektiv och med mindre utsläpp. Medan USA fortfarande diskuterar om de ska bygga kolkraftverk med extrem varm ånga där kolet omvandlas till gas innan förbränning har Kina redan börjat bygga med sikte på ett nytt i månaden.
Europeiska kolkraftverk består även de av föråldrad teknik som förbränner stora mängder kol. Vi borde kanske ta efter Kina som ålagt kolkraftsbolagen att ersätta ett gammalt för varje nytt de bygger. När det gäller svavelrening så saknar dock hälften av verken det i Kina.
Potentialen för renare kolteknik är att utsläppen kan minska med en tredjedel. Det handlar dock fortfarande om dubbelt så höga utsläpp som från t ex naturgas. För att bli klimatneutrala krävs att kolkraftverken avskiljer och lagrar koldioxid.
En annan positiv faktor är att Kina har fördubblat sin vindkraftsutbyggnad varje år de senaste fyra åren och beräknas i år gå om USA som den största vindkraftsutbyggaren. De bygger även fler kärnkraftverk än alla övriga länder tillsammans. Den stora drivkraften är rädslan att inte klara energiförsörjningen och att vara för beroende av kolimport. Kol kommer dock för en mycket lång tid framöver vara Kinas främsta energikälla.
17 maj 2009
Bakåt för Obama
I fredags lämnade USA:s Energikommitté sitt lagförslag som svar på klimatförändringarna. Trots goda avsikter verkar det som om proppen har blivit rejält underminerad av lobbyister från industrin, eftersom det knappt ställs krav på dem. Lagförslaget innebär bara ett inhemskt mål om att minska utsläppen med 4 % jämfört med 1990 års nivå! Skamligt anser jag, när behovet ligger närmare 50 %.
USA satsar på utsläppshandel, men riskerar att begå samma misstag som Europa. För att få igenom förslaget har Obama behövt ge bort det mesta av utsläppssätter gratis till industrin, främst till olje och övrig energiindustri. Endast 15 % ska auktioneras. Att auktionera 100% hade gett stora intäkter för klimatomställningen. Oljeindustrin i Texas uttrycker att man anser att detta är rimligt första steg
Det är en sak att deklarera höga mål och ambitioner. En annan sak att infria dem. Kanske är det här första beviset för hur svårt det kommer att vara för Obama att få landet med sig på en ambitiös klimatpolitik. Det är långt ifrån självklart var vi landar, USA är ju ingen parlamentarisk demokrati.
USA satsar på utsläppshandel, men riskerar att begå samma misstag som Europa. För att få igenom förslaget har Obama behövt ge bort det mesta av utsläppssätter gratis till industrin, främst till olje och övrig energiindustri. Endast 15 % ska auktioneras. Att auktionera 100% hade gett stora intäkter för klimatomställningen. Oljeindustrin i Texas uttrycker att man anser att detta är rimligt första steg
Det är en sak att deklarera höga mål och ambitioner. En annan sak att infria dem. Kanske är det här första beviset för hur svårt det kommer att vara för Obama att få landet med sig på en ambitiös klimatpolitik. Det är långt ifrån självklart var vi landar, USA är ju ingen parlamentarisk demokrati.
Pengarna på bordet!
Kommissionen om klimatförändring och utveckling har lämnat sin slutrapport till FN. Den har letts av svenska biståndsminister Gunilla Carlsson.
Kommissionen kom till den självklara slutsatsen att det mycket snabbt behövs mer pengar till att finansiera utvecklingsländernas anpassningsplaner för ett klimat som redan förändras. Det handlar om att förena fattigdomsbekämpning med klimatanpassning betonar man. Att förena bistånd med klimatsatsningar. Kommissionen menar att det i ett första steg behövs 1-2 miljarder dollar, utöver biståndet.
I rapporten står: ”För de mest utsatta samhällena är det inte bara anpassningsåtgärder som behövs. Prioritet måste ges åt att bygga upp människors anpassningsförmåga och motståndskraft, förmågan att hantera risker och påfrestningar. I fattiga och utsatta samhällen hjälper inte klimatsatsningar om medborgarna inte själva har förmåga att leva ett drägligt liv, ha tillgång hälsovård, utbildning eller rättssäkerhet. I detta arbete har institutionerna en avgörande roll. Alltså själva fundamentet i ett stabilt samhälle.”
Utlovade biståndsnivåer måste infrias. Det är en skam att nästan bara Sverige stått fast vid sitt biståndslöfte. Andra har svikit gång på gång. Priset i förlorad tilltro betalar vi nu när klimatfrågan ska avgöras. U-länderna vill inte vara med och diskutera utsläppsåtaganden innan pengarna läggs på bordet.
Kommissionen kom till den självklara slutsatsen att det mycket snabbt behövs mer pengar till att finansiera utvecklingsländernas anpassningsplaner för ett klimat som redan förändras. Det handlar om att förena fattigdomsbekämpning med klimatanpassning betonar man. Att förena bistånd med klimatsatsningar. Kommissionen menar att det i ett första steg behövs 1-2 miljarder dollar, utöver biståndet.
I rapporten står: ”För de mest utsatta samhällena är det inte bara anpassningsåtgärder som behövs. Prioritet måste ges åt att bygga upp människors anpassningsförmåga och motståndskraft, förmågan att hantera risker och påfrestningar. I fattiga och utsatta samhällen hjälper inte klimatsatsningar om medborgarna inte själva har förmåga att leva ett drägligt liv, ha tillgång hälsovård, utbildning eller rättssäkerhet. I detta arbete har institutionerna en avgörande roll. Alltså själva fundamentet i ett stabilt samhälle.”
Utlovade biståndsnivåer måste infrias. Det är en skam att nästan bara Sverige stått fast vid sitt biståndslöfte. Andra har svikit gång på gång. Priset i förlorad tilltro betalar vi nu när klimatfrågan ska avgöras. U-länderna vill inte vara med och diskutera utsläppsåtaganden innan pengarna läggs på bordet.
16 maj 2009
Sanningen om svininfluensen
Myndigheterna blåser av svininfluensans globala akutlarm och det finns utrymme och anledning att analysera dess ursprung. Vad kommer dessa epedemier från?
Flera källor pekar nu på att den uppstått vid ett av Mexikos gigantiska grisfarm Smithfields farm. Den hårt pressade ägaren till grisfarmen har i presskonferenser försökt att tona ner saken. ”Det som hände var en olycklig händelse”, sa han. Kritikerna (och kanske man kan säga realisterna) hävdar att det inte alls är förvånande med dessa konsekvenser av från dessa industrialiserade grisfarmer. Smithfields är världens största grisproducent och ägs av ”grisbaronen” Joseph Luter III. Det är ett av USAs mäktigaste företag med ett marknadsvärde på 1,4 billioner dollar. De slaktar 27 miljoner grisar vid sina grisfarmer varje år.
Rapporter av svärmande flugor, förfärlig stank och bilder av kringspridda ruttna grisar har gett miljömyndigheterna huvudbry. Förutom djurhälsan som starkt kan ifrågasättas så är det i princip omöjligt att få till ett hållbart omhändertagande av gödseln när tiotusentals grisar huserar på samma plats. Gödseln samlas i en sjö under grisarna och samlas i stora laguner innan spridning. Lagunerna läcker dock ofta och är åtkomliga för vilda djur. Världshälsoorganisationer varnar för att anläggningarna är en grogrund för nya pandemier. FAO konstaterar i en mycket intressant och allvarlig rapport att tre av fyra nya epidemier uppstått ur industriell djuruppfödning.
En annan risk med att koncentrera grisar på detta storskaliga sätt är risken för att smittor snabbt ska sprida sig. Man tvingas pumpa in vaccin och andra mediciner i förebyggande syfte. Miljöaktivister försöker nu hindra Smithfields från att ytterligare expandera i östra Europa. Företaget har redan etablerat produktion i Rumänien. Ägarna letar efter platser med god vattenförsörjning och naiv lokalbefolkning. Effekten blir stora miljöproblem och att det lokala jordbruket slås ut. Ett mål för företaget är även att genom genteknik skapa den perfekta grisen anpassad för storskalig uppfödning.
I början på 1990-talet började Smithfields att köpa upp Polska företag för att expandera där. Det skedde genom bulvaninköp av Prima Foods. Företaget har därefter kunna påverka polska regeringen att lätta på miljölagstiftningen och mutat sig fram till tillstånd. En av de största anläggningarna i Polen är Byszkowo. Helsingforskommissionen har konstaterat de bristfälliga förhållandena vid anläggningen både för arbetare och det faktum att gödsel pumpas direkt ut i vattendrag som står i förbindelse med Östersjön. Ett annat stort problem är att den kraftiga ökningen av griskött ledde till stora prissänkningar, långt under de enskilda lantbruksföretagens kostnader. Under 2001 och 2002 protesterade polska bönder med vägblockader, vilket tvingade polska regeringen att köpa griskött och underlätta export.
För den som klarar att se så finns bildbevis från fruktansvärd djuruppfödning i Polen eller i denna amerikanska dokumentation .
Samtidigt kan man konstatera att om världen ska kunna möta den ökade efterfrågan på livsmedel så kommer industrialiserade anläggningar att behövas antingen vi vill eller inte. Men ett helt nytt säkerhetstänk kommer då att behövas. Samt kraftigt minskad köttkonsumtion. Själv äter jag med gott samvete griskött producerad vid en ekologisk granngård.
För den som vill vara med och uppmana världshälsoorganisationen att agera i frågan så kan man skriva på här:
Flera källor pekar nu på att den uppstått vid ett av Mexikos gigantiska grisfarm Smithfields farm. Den hårt pressade ägaren till grisfarmen har i presskonferenser försökt att tona ner saken. ”Det som hände var en olycklig händelse”, sa han. Kritikerna (och kanske man kan säga realisterna) hävdar att det inte alls är förvånande med dessa konsekvenser av från dessa industrialiserade grisfarmer. Smithfields är världens största grisproducent och ägs av ”grisbaronen” Joseph Luter III. Det är ett av USAs mäktigaste företag med ett marknadsvärde på 1,4 billioner dollar. De slaktar 27 miljoner grisar vid sina grisfarmer varje år.
Rapporter av svärmande flugor, förfärlig stank och bilder av kringspridda ruttna grisar har gett miljömyndigheterna huvudbry. Förutom djurhälsan som starkt kan ifrågasättas så är det i princip omöjligt att få till ett hållbart omhändertagande av gödseln när tiotusentals grisar huserar på samma plats. Gödseln samlas i en sjö under grisarna och samlas i stora laguner innan spridning. Lagunerna läcker dock ofta och är åtkomliga för vilda djur. Världshälsoorganisationer varnar för att anläggningarna är en grogrund för nya pandemier. FAO konstaterar i en mycket intressant och allvarlig rapport att tre av fyra nya epidemier uppstått ur industriell djuruppfödning.
En annan risk med att koncentrera grisar på detta storskaliga sätt är risken för att smittor snabbt ska sprida sig. Man tvingas pumpa in vaccin och andra mediciner i förebyggande syfte. Miljöaktivister försöker nu hindra Smithfields från att ytterligare expandera i östra Europa. Företaget har redan etablerat produktion i Rumänien. Ägarna letar efter platser med god vattenförsörjning och naiv lokalbefolkning. Effekten blir stora miljöproblem och att det lokala jordbruket slås ut. Ett mål för företaget är även att genom genteknik skapa den perfekta grisen anpassad för storskalig uppfödning.
I början på 1990-talet började Smithfields att köpa upp Polska företag för att expandera där. Det skedde genom bulvaninköp av Prima Foods. Företaget har därefter kunna påverka polska regeringen att lätta på miljölagstiftningen och mutat sig fram till tillstånd. En av de största anläggningarna i Polen är Byszkowo. Helsingforskommissionen har konstaterat de bristfälliga förhållandena vid anläggningen både för arbetare och det faktum att gödsel pumpas direkt ut i vattendrag som står i förbindelse med Östersjön. Ett annat stort problem är att den kraftiga ökningen av griskött ledde till stora prissänkningar, långt under de enskilda lantbruksföretagens kostnader. Under 2001 och 2002 protesterade polska bönder med vägblockader, vilket tvingade polska regeringen att köpa griskött och underlätta export.
För den som klarar att se så finns bildbevis från fruktansvärd djuruppfödning i Polen eller i denna amerikanska dokumentation .
Samtidigt kan man konstatera att om världen ska kunna möta den ökade efterfrågan på livsmedel så kommer industrialiserade anläggningar att behövas antingen vi vill eller inte. Men ett helt nytt säkerhetstänk kommer då att behövas. Samt kraftigt minskad köttkonsumtion. Själv äter jag med gott samvete griskött producerad vid en ekologisk granngård.
För den som vill vara med och uppmana världshälsoorganisationen att agera i frågan så kan man skriva på här:
13 maj 2009
Island vill lagra kol i berg
Ibland känns ny teknik mest som en omväg till det mål vi vet att vi måste nå. Men ibland kommer det fram idéer som glimrar.
Island planerar att försöka binda 30 000 ton koldioxid varje år i berggrunden. Man tänker använda sig av vulkaner och förväntar sig att koldioxiden ska reagera med lager av vulkaniska bergarter 400-700 meter under jord och där bilda mineraler. På detta sätt kan koldioxiden lagras på ett säkert sätt i miljoner år framöver. En form av koldioxidlagring med andra ord, men i detta fall handlar det om att efterlikna en naturlig process.
Provpumpningar ska ske i augusti och det kommer att ta ett år innan man vet resultaten från försöken.
Island planerar att försöka binda 30 000 ton koldioxid varje år i berggrunden. Man tänker använda sig av vulkaner och förväntar sig att koldioxiden ska reagera med lager av vulkaniska bergarter 400-700 meter under jord och där bilda mineraler. På detta sätt kan koldioxiden lagras på ett säkert sätt i miljoner år framöver. En form av koldioxidlagring med andra ord, men i detta fall handlar det om att efterlikna en naturlig process.
Provpumpningar ska ske i augusti och det kommer att ta ett år innan man vet resultaten från försöken.
11 maj 2009
Jord- och skogsbruket som en del av lösningen
Annika Åberg har i samarbete med Global Utmaning gett ut rapporten ”Fröet till vår räddning”
På ett förtjänstfullt sätt vänder hon på jord- och skogsbrukets roll i klimatarbetet som en del av lösningen istället för en del av problemet. Tyvärr hamnar debatten med rapande kor och felaktigt producerad etanol i ett läge där jordbruket uppfattas som ett stort klimatproblem. Faktum är att Sverige genom upptag av växthusgaser i framförallt skogsbruket reducerar vår klimatpåverkan med över 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter. (Våra samlade utsläpp ligger på 65 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.) Detta rapporteras till FN inom Kyotoavtalet varje år, debatteras flitigt i de internationella sammanhangen, men hörs knappt något om i Sverige.
Självklart måste jord- och skogsbrukets minska sin egen klimatpåverkan, men kan också minska det övriga samhällets klimatpåverkan genom ökad produktion. Det får inte ske på bekostnad av förlust av biologisk mångfald. Vad vi kan göra är att plantera mycket mer skog för att binda mer kol. Annika Åberg hävdar att skog på marker där det inte går att odla livsmedel skulle uthålligt kunna förse världen med större delen av den energi som behövs redan år 2030 utan att konkurrera med livsmedel om marken.
En tredjedel av jordens landyta är jordbruksmark. All jordbruksmark är dock inte odlingsbar. Två tredjedelar av jordbruksarealen är för kuperade, för torra, för våta, för svårtillgängliga eller av andra skäl omöjliga att odla på. De markerna används för bete och kan inte bidra till livsmedelsproduktionen på annat sätt än genom att ta omvägen via de betande djuren och på så sätt bli till kött och mejeriprodukter.
Slutsatserna i rapporten blir dock lite bristfälliga. Att jordbruket ska minska sin klimatpåverkan samtidigt som mer produceras som kan ersätta fossil energi. Det handlar ju även om att genom mer växtlighet binda mer koldioxid från atmosfären.
På ett förtjänstfullt sätt vänder hon på jord- och skogsbrukets roll i klimatarbetet som en del av lösningen istället för en del av problemet. Tyvärr hamnar debatten med rapande kor och felaktigt producerad etanol i ett läge där jordbruket uppfattas som ett stort klimatproblem. Faktum är att Sverige genom upptag av växthusgaser i framförallt skogsbruket reducerar vår klimatpåverkan med över 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter. (Våra samlade utsläpp ligger på 65 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.) Detta rapporteras till FN inom Kyotoavtalet varje år, debatteras flitigt i de internationella sammanhangen, men hörs knappt något om i Sverige.
Självklart måste jord- och skogsbrukets minska sin egen klimatpåverkan, men kan också minska det övriga samhällets klimatpåverkan genom ökad produktion. Det får inte ske på bekostnad av förlust av biologisk mångfald. Vad vi kan göra är att plantera mycket mer skog för att binda mer kol. Annika Åberg hävdar att skog på marker där det inte går att odla livsmedel skulle uthålligt kunna förse världen med större delen av den energi som behövs redan år 2030 utan att konkurrera med livsmedel om marken.
En tredjedel av jordens landyta är jordbruksmark. All jordbruksmark är dock inte odlingsbar. Två tredjedelar av jordbruksarealen är för kuperade, för torra, för våta, för svårtillgängliga eller av andra skäl omöjliga att odla på. De markerna används för bete och kan inte bidra till livsmedelsproduktionen på annat sätt än genom att ta omvägen via de betande djuren och på så sätt bli till kött och mejeriprodukter.
Slutsatserna i rapporten blir dock lite bristfälliga. Att jordbruket ska minska sin klimatpåverkan samtidigt som mer produceras som kan ersätta fossil energi. Det handlar ju även om att genom mer växtlighet binda mer koldioxid från atmosfären.
10 maj 2009
Bakterier äter el och fiser biogas
När det känns som mest tungt, är det som viktigast att försöka se möjligheter.
I ett forskningsförsök från universitetet i Pennsylvania testar man möjligheten att få bakterier att omvandla el till metangas. Om man lyckas skulle det kunna lösa det största problemet vi har med förnyelsebar energi, nämligen att lagra den ojämna produktionen när vind och sol varierar. Man försöker lösa det med bättre batterier. Den nya idén innebär att man matar tillbaka energin till bakterier istället, vilka med hjälp av koldioxid omvandlar den till metangas. Gasen kan sedan lagras och förbrännas när man vill. Eftersom koldioxiden tas från luften, så är metoden koldioxidneutral.
Bakterierna sätts på en elektrolytisk cell där de kan ta in elektroner och använda den energin till att omvandla koldioxid till metan. I försöken har 80 % av energin funnits kvar vid förbränning. Försöksledaren är optimistisk kring potentialen och tror att den ska kunna vara kommersiell om bara några år. ”Metoden är enkel och möjlig att skala upp i stor omfattning”, säger han.
Inte för att jag riktigt förstår tekniken, men just nu är jag mottaglig för alla nya kreativa lösningar.
I ett forskningsförsök från universitetet i Pennsylvania testar man möjligheten att få bakterier att omvandla el till metangas. Om man lyckas skulle det kunna lösa det största problemet vi har med förnyelsebar energi, nämligen att lagra den ojämna produktionen när vind och sol varierar. Man försöker lösa det med bättre batterier. Den nya idén innebär att man matar tillbaka energin till bakterier istället, vilka med hjälp av koldioxid omvandlar den till metangas. Gasen kan sedan lagras och förbrännas när man vill. Eftersom koldioxiden tas från luften, så är metoden koldioxidneutral.
Bakterierna sätts på en elektrolytisk cell där de kan ta in elektroner och använda den energin till att omvandla koldioxid till metan. I försöken har 80 % av energin funnits kvar vid förbränning. Försöksledaren är optimistisk kring potentialen och tror att den ska kunna vara kommersiell om bara några år. ”Metoden är enkel och möjlig att skala upp i stor omfattning”, säger han.
Inte för att jag riktigt förstår tekniken, men just nu är jag mottaglig för alla nya kreativa lösningar.
Varning för skog som koldioxkälla
Skogen som vår största resurs i klimatkampen kan gå förlorad. Det skriver International Union of Forest Research Organizations i en rapport skriven av 35 ledande skogsforskare. Det finns allvarliga varningstecken på att skogen som helhet på jorden kan komma att förvandlas från en koldioxidsänka till en koldioxidkälla p g a klimatförändringarna. Om temperaturen på jorden stiger 2,5 grader eller mer kan stora mängder med kol frigöras från skogar. Det innebär att de istället för att sakta ned klimatförändringarna kan komma att påskynda dem. I nuläget utgör jordens skogar en klimatsänka.
Orsaken till förändringarna är att högre temperaturer, längre torrperioder, fler insektsangrepp i kombination med annan miljöstress kommer att leda till minskad tillväxt i skogen.
Rapporten presenteras vid FN:s skogsforum.
Det här var riktigt jobbiga nyheter!
Orsaken till förändringarna är att högre temperaturer, längre torrperioder, fler insektsangrepp i kombination med annan miljöstress kommer att leda till minskad tillväxt i skogen.
Rapporten presenteras vid FN:s skogsforum.
Det här var riktigt jobbiga nyheter!
08 maj 2009
Tillbaks i bloggosfären
Ibland blir det bara lite för fullt i livet, även om det är kul när det är mycket som händer. Några avgörande miljösteg har väl inte heller tagits under mitt blogguppehåll. Obama har i Washington genomfört sin första klimatrunda med de 16 största utsläppsländerna, vilka står för 75 procent av världens totala utsläpp. Hillary Clinton sa att USA nu är redo att ta ledningen och kompensera för den tidigare regimens skolk.
I USA pågår samtidigt ett intensivt arbete i kongressen för att få till stånd ett nationellt klimatpaket. Nivån på detta paket kommer att styra USA:s ambition i de internationella förhandlingarna. Obama har bett kongressen att godkänna utsläppshandel. Han vill minska utsläppen till 1990 års nivå till 2020, men det innebär bara ca 15 %. Jämfört med vad Europa vill så står man långt ifrån varandra. Deras långsiktiga mål om att minska med 83 % till 2050 är dock helt ok.
Svenska Dagbladet har uppmärksammat det jag tidigare bloggat om, nämligen att industrin tjänar stora pengar på att sälja sitt överskott av utsläppsrätter i lågkonjunkturen. Den ekonomiska nedgången har lett till minskad energianvändning. Det överflöd av utsläppsrätter som når marknaden gör att priset sjunker ytterligare. Priset på kol på markanden har åkt berg-och-dal-bana, från över 30 Euro till 8 Euro för att nu ligga på 10. Ett så lågt och oberäkneligt pris tar bort nödvändiga incitament för omställningen.
Frågan är om man skulle kunna göra på annat sätt. Man kan ju räkna ut den skada ett ton koldioxid gör i framtiden. Världsbanken har försökt, men fann att det finns för många variabler att räkna med för att det ska vara möjligt. Storbritannien har nu gått över till att beräkna skuggpriset av kol. Metoden beräknar framtida skador men inkluderar andra faktorer som kan öka villigheten att betala för utsläppsminskningar. Det ger politiker utrymme att styra priset. Bristen i alla metoder är att man måste värdera naturresurser och sätta pris på det där sista tonnet koldioxid som orsakade en tipping-point. Det är som att försöka sätta pris på hela mänskligheten. Och även om man kan sätta ett pris på det så borde det aldrig tillåtas att släppas ut. Detta är det klassiska problemet när marknaden ska lösa miljöproblem.
Om inte parametrarna i utsläppshandeln motsvarar det som är vetenskapligt nödvändigt kan de inte fungera. Systemet måste garantera en nivå som begränsar temperaturhöjningarna till max 2 grader.
I USA pågår samtidigt ett intensivt arbete i kongressen för att få till stånd ett nationellt klimatpaket. Nivån på detta paket kommer att styra USA:s ambition i de internationella förhandlingarna. Obama har bett kongressen att godkänna utsläppshandel. Han vill minska utsläppen till 1990 års nivå till 2020, men det innebär bara ca 15 %. Jämfört med vad Europa vill så står man långt ifrån varandra. Deras långsiktiga mål om att minska med 83 % till 2050 är dock helt ok.
Svenska Dagbladet har uppmärksammat det jag tidigare bloggat om, nämligen att industrin tjänar stora pengar på att sälja sitt överskott av utsläppsrätter i lågkonjunkturen. Den ekonomiska nedgången har lett till minskad energianvändning. Det överflöd av utsläppsrätter som når marknaden gör att priset sjunker ytterligare. Priset på kol på markanden har åkt berg-och-dal-bana, från över 30 Euro till 8 Euro för att nu ligga på 10. Ett så lågt och oberäkneligt pris tar bort nödvändiga incitament för omställningen.
Frågan är om man skulle kunna göra på annat sätt. Man kan ju räkna ut den skada ett ton koldioxid gör i framtiden. Världsbanken har försökt, men fann att det finns för många variabler att räkna med för att det ska vara möjligt. Storbritannien har nu gått över till att beräkna skuggpriset av kol. Metoden beräknar framtida skador men inkluderar andra faktorer som kan öka villigheten att betala för utsläppsminskningar. Det ger politiker utrymme att styra priset. Bristen i alla metoder är att man måste värdera naturresurser och sätta pris på det där sista tonnet koldioxid som orsakade en tipping-point. Det är som att försöka sätta pris på hela mänskligheten. Och även om man kan sätta ett pris på det så borde det aldrig tillåtas att släppas ut. Detta är det klassiska problemet när marknaden ska lösa miljöproblem.
Om inte parametrarna i utsläppshandeln motsvarar det som är vetenskapligt nödvändigt kan de inte fungera. Systemet måste garantera en nivå som begränsar temperaturhöjningarna till max 2 grader.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
