Dagens jordbruk och miljöförändringar är ett hot mot våra viktiga bin. Bin är mycket känsliga för all form av miljöförändring. Albert Einstein varnade för att om bina försvinner, så kommer människan inte att ha lång tid kvar. Nu varnar ledande politiker inom EU för att binas tillbakagång kan få dramatiska effekter på vår redan pressade livsmedelsförsörjning. 76 % av livsmedelsproduktionen är beroende av biodling och 84 % av de växter som odlas i Europa är beroende av pollinering.
Det finns olika teorier om varför bina försvinner, ex användning av bekämpningsmedel, klimatförändringar, mobiltelefoners magnetfält och svampinfektioner. Mer forskning efterlyses. I områden där bara en gröda odlas är det svårt för bin att hitta tillräckligt med nektar och pollen. Därför föreslår jordbruksutskottet i EU ekologiska kompensationsområden, såsom träda till förmån för biodlingen. Växter som phacelia, gurkört, åkersenap och vit klöver kan växa och bilda stora nektarkällor i svårodlade områden.
Smittsamma sjukdomar i bisamhällen är också ett problem som föreslås åtgärdas genom hårdare kontroll och ekonomiskt stöd till drabbade, men även ett mer generellt ekonomiskt stöd till biodlare. Europaparlamentet ramlar även in i gammal invand protektionistisk argumentation och motsätter sig den illojala konkurrensen från biodlare i tredjeländer där produktionskostnaden är lägre (särskilt sockerpriser och kostnaden för arbetskraft). Ett självklart faktum målas upp som ett stort problem som måste tacklas, bl a genom ursprungsmärkning av honung.
Ett bra och viktigt initiativ dock att vidta åtgärder mot försvinnande bin.
28 februari 2009
Skydd av Europas vildmark
EU-parlamentet har antagit en resolution för bättre skydd av Europas sista vildmarker och orörd natur. Enligt resolutionen kan man redan nu känna av de negativa sociala och ekonomiska konsekvenserna av förlorad biologisk mångfald. En verklig framgång är som jag ser det att parlamentet så tydligt uttalar att vildmarken därför ska ingå i klimatskyddet.
De största vildmarksområden som har ett skydd idag finns i norra Sverige och Finland. Resolutionen uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga, skydda och prioritera bevarande av vildmarken i sin strategi för att bekämpa klimatförändringarna. Många vildmarksområden utgör dessutom stora kollager.
Man konstaterar också att målet om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 inte kommer att uppnås och att förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster redan känns. Därför bör en avsevärt starkare och mer ambitiös politik utarbetas för tiden efter 2010. Ett konstaterande är att fågel- och habitatdirektiven inte är tillräckligt integrerade i den sektorsvisa politiken, såsom jordbrukspolitiken och regional utvecklingspolitik.
EU-parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka värdet av biologisk mångfald och skyddad natur samt att samarbeta med lokalbefolkningen i naturskyddet. Dessutom bör informationskampanjer genomföras för att öka kunskapen hos allmänheten för vildmarkens betydelse.
Den lösning man ser framför sig handlar om att stärka Natura 2000 ytterligare och att ge vildmarkszoner en särskild status med ett striktare skydd än idag. Man välkomnar en översyn av fågel- och habitatdirektiven med syfte att vid behov anpassa dem för ett bättre skydd av hotade arter och biotoper. Man betonar behovet av en samstämmig politik, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, transport, energi och budget i syfte att inte undergräva målen för Natura 2000.
Det här är ljuv musik för oss som engagerar oss i naturvård och bevarande av biologisk mångfald. Det finns många jägare och andra markägarintressenter i Sverige som hoppats på en uppluckring av fågel- och habitatdirektivet i samband med översynen, men här får vi ett tydligt tecken på att EU är redo att skärpa kraven ytterligare. Att integrera naturvårdspolitiken i andra politikområden är nödvändigt även i Sverige.
De största vildmarksområden som har ett skydd idag finns i norra Sverige och Finland. Resolutionen uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga, skydda och prioritera bevarande av vildmarken i sin strategi för att bekämpa klimatförändringarna. Många vildmarksområden utgör dessutom stora kollager.
Man konstaterar också att målet om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 inte kommer att uppnås och att förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster redan känns. Därför bör en avsevärt starkare och mer ambitiös politik utarbetas för tiden efter 2010. Ett konstaterande är att fågel- och habitatdirektiven inte är tillräckligt integrerade i den sektorsvisa politiken, såsom jordbrukspolitiken och regional utvecklingspolitik.
EU-parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka värdet av biologisk mångfald och skyddad natur samt att samarbeta med lokalbefolkningen i naturskyddet. Dessutom bör informationskampanjer genomföras för att öka kunskapen hos allmänheten för vildmarkens betydelse.
Den lösning man ser framför sig handlar om att stärka Natura 2000 ytterligare och att ge vildmarkszoner en särskild status med ett striktare skydd än idag. Man välkomnar en översyn av fågel- och habitatdirektiven med syfte att vid behov anpassa dem för ett bättre skydd av hotade arter och biotoper. Man betonar behovet av en samstämmig politik, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, transport, energi och budget i syfte att inte undergräva målen för Natura 2000.
Det här är ljuv musik för oss som engagerar oss i naturvård och bevarande av biologisk mångfald. Det finns många jägare och andra markägarintressenter i Sverige som hoppats på en uppluckring av fågel- och habitatdirektivet i samband med översynen, men här får vi ett tydligt tecken på att EU är redo att skärpa kraven ytterligare. Att integrera naturvårdspolitiken i andra politikområden är nödvändigt även i Sverige.
27 februari 2009
Vattenfall och globala nyttigheter
Vattenfall gör det största köpet i svensk näringslivs historia. Man är villig att betala 114 miljarder för den nederländska konkurrenten Nuon.
Eftersom Vattenfall är ett statligt företag är det befogat med den svenska allmänhetens synpunkter på affären. Vissa jublar över att företaget stärker sina positioner, medan miljövänner protesterar mot att gigantiska summor används för att investera i el producerad av kol och gas.
Vattenfall har ambitiösa klimatmål, men kommer efter köpet av Nuon att öka sina koldioxidutsläpp. Ändå menar företaget att detta är ett rätt steg på vägen. Nuons andel av förnyelsebar energi ska öka. Genom Nuon får man ökad tillgång till den internationella marknaden.
Vad är egentligen rätt ur ett globalt perspektiv? Vattenfall har ett kapital som de vill investera på ett lönsamt sätt inom energisektorn. Det kan de inte klandras för. Förutom omfattande investeringar i förnyelsebar energi bedömer man det uppenbart som en lönsam affär att investera i ett företag som idag inte producerar nästan någon energi från förnyelsebara källor. Det är ett tecken på att klimatpolitiken inte är tillräckligt vass ännu. Vattenfall ser dock affärsmöjligheter i att förändra produktionen i den riktningen. Gör de det, är det är ett tecken på att klimatpolitiken faktiskt fungerar.
(Tyvärr tror jag dock att en stor anledning till valet av Nuon är att de båda tillsammans blir globala ledare inom teknik för koldioxidlagring. Och här kommer ett enormt kapital att plöjas ned, som istället kunnat investerats i förnyelse-sektorn.)
Ur globalt perspektiv är det bra om det finns företag som är tillräckligt kapitalstarka för att köpa upp energiföretag och därefter omvandla produktion till en mer klimatvänlig. Men visst skulle man önska att det gigantiska kapitalet istället investerades direkt i förnyelsebar energi. Även om näringslivet definitivt har ett ansvar, så kan man inte klandra företagen för att länder i Europa vill ha både kolkraft och naturgsas.
Det viktigaste är att det samlade globala kapitalet används på bästa möjliga sätt.
Eftersom Vattenfall är ett statligt företag är det befogat med den svenska allmänhetens synpunkter på affären. Vissa jublar över att företaget stärker sina positioner, medan miljövänner protesterar mot att gigantiska summor används för att investera i el producerad av kol och gas.
Vattenfall har ambitiösa klimatmål, men kommer efter köpet av Nuon att öka sina koldioxidutsläpp. Ändå menar företaget att detta är ett rätt steg på vägen. Nuons andel av förnyelsebar energi ska öka. Genom Nuon får man ökad tillgång till den internationella marknaden.
Vad är egentligen rätt ur ett globalt perspektiv? Vattenfall har ett kapital som de vill investera på ett lönsamt sätt inom energisektorn. Det kan de inte klandras för. Förutom omfattande investeringar i förnyelsebar energi bedömer man det uppenbart som en lönsam affär att investera i ett företag som idag inte producerar nästan någon energi från förnyelsebara källor. Det är ett tecken på att klimatpolitiken inte är tillräckligt vass ännu. Vattenfall ser dock affärsmöjligheter i att förändra produktionen i den riktningen. Gör de det, är det är ett tecken på att klimatpolitiken faktiskt fungerar.
(Tyvärr tror jag dock att en stor anledning till valet av Nuon är att de båda tillsammans blir globala ledare inom teknik för koldioxidlagring. Och här kommer ett enormt kapital att plöjas ned, som istället kunnat investerats i förnyelse-sektorn.)
Ur globalt perspektiv är det bra om det finns företag som är tillräckligt kapitalstarka för att köpa upp energiföretag och därefter omvandla produktion till en mer klimatvänlig. Men visst skulle man önska att det gigantiska kapitalet istället investerades direkt i förnyelsebar energi. Även om näringslivet definitivt har ett ansvar, så kan man inte klandra företagen för att länder i Europa vill ha både kolkraft och naturgsas.
Det viktigaste är att det samlade globala kapitalet används på bästa möjliga sätt.
25 februari 2009
Att göra business av att rädda människoliv
Det finns gott om exempel på välgörenhetsorganisationer och länderbistånd för att stötta utvecklingen i fattiga länder. Mer sällsynt är företag som gjort det till sin affärsidé, men det finns ett undantag – det danska företaget Vestgaard-Frandsen. Deras produkter används i flyktingläger och i utsatta områden över hela världen.
Det började med myggnät som de fick idé till efter ett besök i svenska fjällen. Nätet är impregnerat med en luktfri miljögodkänd insekticid som garanteras vara i funktion och ta död på mygg även efter många tvättar. Den totala användningen av insekticider minskar därmed.
En annan produkt är ett flugfritt tält som används för att minska spridningen av sjukdomar i t ex flyktingläger. Det är inte ovanligt att malaria står för 50 % dödlighet i såna läger. Plastbotten i tältet är nödvändigt för överlevnad i de förhållandena.
Kanske är den smartaste produkten ”livs-sugröret”. Den kan innebära en smärre revolution när det gäller att minska dödligheten från orent dricksvatten. Hälften av jordens fattiga lider av vattenburna sjukdomar och omkring 6 000, främst barn, dör varje dag från att ha druckit orent vatten. Mer än en miljard människor har inte tillgång till rent vatten. Erfarenheter visar att det inte heller räcker med att rena vattnet vid källan, det behövs även rening vid konsumtion.
Så företaget vände problemet till en möjlighet och utvecklade ett vattenrenings-sugrör för personligt bruk och ett för familjebruk. Det turkosa sugröret gör vattnet rent att dricka. Rörets innehåll tar död på bakterier, parasiter och en del virus och kostar inte mer än tre dollar styck. Idén fick de ursprungligen från Tuareg-nomaderna i Mali, vilka bär med sig ett filterrör som gör det möjligt att dricka även från de minsta vattenpussarna i öknen. Jag gör den intressanta reflektionen att företaget väljer att se slutanvändaren som en konsument istället för ett offer.
För att marknadsföra livssugröret har Mikkel låtit sig filmas när han dricker vatten ur Köpenhams kanaler och även en toalett. ” Det var hemskt” erkänner han. ”Det var en damtoalett och de hade stoppat i parfym för att få det att lukta bättre. Men sugröret renar inte kemikalier och inte heller saltet som fanns i kanalvattnet.
Ideerna har grundaren av företaget Mikkel Vestergaard-Frandsen fått genom ett liv på luffen i Asien och Afrika. Under en period i tjänade han pengar på att importera och sälja begagnade fordon i Lagos. I nästa steg köpte han och hans far militärt överskottsmaterial från Sverige. De kom över en miljon kvadratmeter yllekläder från civilförsvaret som förvarats i bergsrum från andra världskriget. Bra kvalité av mycket dyr ull, men otidsenligt design. Istället gjorde de filtar av det och sålde till Röda korset. Det mesta hamnade i Rwanda och Kurdistan.
De såg möjligheterna där andra inte såg dem. Fler såna!
Det började med myggnät som de fick idé till efter ett besök i svenska fjällen. Nätet är impregnerat med en luktfri miljögodkänd insekticid som garanteras vara i funktion och ta död på mygg även efter många tvättar. Den totala användningen av insekticider minskar därmed.
En annan produkt är ett flugfritt tält som används för att minska spridningen av sjukdomar i t ex flyktingläger. Det är inte ovanligt att malaria står för 50 % dödlighet i såna läger. Plastbotten i tältet är nödvändigt för överlevnad i de förhållandena.
Kanske är den smartaste produkten ”livs-sugröret”. Den kan innebära en smärre revolution när det gäller att minska dödligheten från orent dricksvatten. Hälften av jordens fattiga lider av vattenburna sjukdomar och omkring 6 000, främst barn, dör varje dag från att ha druckit orent vatten. Mer än en miljard människor har inte tillgång till rent vatten. Erfarenheter visar att det inte heller räcker med att rena vattnet vid källan, det behövs även rening vid konsumtion.
Så företaget vände problemet till en möjlighet och utvecklade ett vattenrenings-sugrör för personligt bruk och ett för familjebruk. Det turkosa sugröret gör vattnet rent att dricka. Rörets innehåll tar död på bakterier, parasiter och en del virus och kostar inte mer än tre dollar styck. Idén fick de ursprungligen från Tuareg-nomaderna i Mali, vilka bär med sig ett filterrör som gör det möjligt att dricka även från de minsta vattenpussarna i öknen. Jag gör den intressanta reflektionen att företaget väljer att se slutanvändaren som en konsument istället för ett offer.
För att marknadsföra livssugröret har Mikkel låtit sig filmas när han dricker vatten ur Köpenhams kanaler och även en toalett. ” Det var hemskt” erkänner han. ”Det var en damtoalett och de hade stoppat i parfym för att få det att lukta bättre. Men sugröret renar inte kemikalier och inte heller saltet som fanns i kanalvattnet.
Ideerna har grundaren av företaget Mikkel Vestergaard-Frandsen fått genom ett liv på luffen i Asien och Afrika. Under en period i tjänade han pengar på att importera och sälja begagnade fordon i Lagos. I nästa steg köpte han och hans far militärt överskottsmaterial från Sverige. De kom över en miljon kvadratmeter yllekläder från civilförsvaret som förvarats i bergsrum från andra världskriget. Bra kvalité av mycket dyr ull, men otidsenligt design. Istället gjorde de filtar av det och sålde till Röda korset. Det mesta hamnade i Rwanda och Kurdistan.
De såg möjligheterna där andra inte såg dem. Fler såna!
24 februari 2009
Etanolimporten ej fullt hållbar
Sekab har i princip monopol på etanolimporten i Sverige. Deras hållbarhetskriterier för denna import är därför väldigt intressant att granska. Företaget tog som första företag initiativ till egna hållbarhetskrav på etanolproduktionen. SwedWatch har nu granskat kriterierna.
Cirka 90 procent av den etanol som finns i E85-bränslet i Sverige importeras från Brasilien. Därtill planerar Sekab produktion i två områden på Tanzanias östkust; Bagamoyo och Rufiji. Satsningen innehåller en mängd risker, samtidigt som satsningen kan ge positiva effekter om den görs med hänsyn till miljön och landets befolkning. Planerna innehåller en s storskalig produktion och tanzanerna har stora förhoppningar på arbetstillfällen, tillgång på vatten och utveckling i största allmänhet. Många bybor har, på myndigheters inrådan. sålt eller gett bort sin mark till sockerrörsodling och etanolproduktion med tron att Sekab ska stå för investeringar i skolor och annan infrastruktur, långt utöver den omfattning som Sekab själva räknar med. Den bild av ett svenskt företag som den stora frälsaren riskerar att falla platt och hårt. Jag känner mig säker på att den än en gång ska visa sig att utländska investeringar visserligen är viktiga i Afrika, men att länderna där hamnar i ett orättvist underläge i förhandlingarna om genomförandet. Under 2008 tecknade Sekab dessutom avtal med Ghana om att köpa 150 miljoner liter etanol om året.
Lite mer okänd är Sekabs satsning på att producera etanol gjord på majs i Polen, vilket ersatt de nedlagda planerna på majsetanol från Ungern. Anläggningarna i Polen ska stå klara i slutet av 2009, men dessa har redan varit föremål för en del debatt. Majsetanol ger inte de koldioxidminskningar som etanol gjord på sockerrör gör, eftersom produktion av etanol från majs kräver mer insatser i form av både energi och odlingsyta. I vissa fall kan majsetanol till och med öka utsläppen av växthusgaser.
Nu har SwedWatch med hjälp av Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan och Latinamerikagrupperna granskat Sekabs importerade etanol. Granskarna har dock haft problem med öppenheten och inte fått tillgång till den information man behövt för att bedöma miljöpåverkan. Företaget har inte heller velat visa innehållet i de kritierier man jobbar utifrån och det saknas kriterier för viktiga aspekter, t ex påverkan på biologisk mångfald och arbetsvillkor för plantagearbetare. Det saknas även kriterier för hur ursprungsfolks rättigheter respekteras.
Slutsatsen är att kriterierna för den brasilianska etanolen inte är tillräckliga utan behöver förstärkas på flera punkter. Även om arbetet är ett steg i rätt riktning bör etanolen med hänsyn till bristerna ännu inte få marknadsföras som ”verifierbart hållbar”. Sannolikt är dock Sekabs etanol den bästa som finns på marknaden.
Det var under 2008 som Sekab gick ut med budskapet att företaget var först med att leverera verifierat hållbar etanol till Sverige. Produktionen skulle enligt företaget ske med ekologisk hänsyn och goda arbetsförhållanden på plantagerna. I samband med att kriterierna publicerades slöt SEKAB avtal med fyra brasilianska etanolproducenter som skulle leva upp till kriterierna.
Uppenbarligen finns en del kvar att göra på området.
Cirka 90 procent av den etanol som finns i E85-bränslet i Sverige importeras från Brasilien. Därtill planerar Sekab produktion i två områden på Tanzanias östkust; Bagamoyo och Rufiji. Satsningen innehåller en mängd risker, samtidigt som satsningen kan ge positiva effekter om den görs med hänsyn till miljön och landets befolkning. Planerna innehåller en s storskalig produktion och tanzanerna har stora förhoppningar på arbetstillfällen, tillgång på vatten och utveckling i största allmänhet. Många bybor har, på myndigheters inrådan. sålt eller gett bort sin mark till sockerrörsodling och etanolproduktion med tron att Sekab ska stå för investeringar i skolor och annan infrastruktur, långt utöver den omfattning som Sekab själva räknar med. Den bild av ett svenskt företag som den stora frälsaren riskerar att falla platt och hårt. Jag känner mig säker på att den än en gång ska visa sig att utländska investeringar visserligen är viktiga i Afrika, men att länderna där hamnar i ett orättvist underläge i förhandlingarna om genomförandet. Under 2008 tecknade Sekab dessutom avtal med Ghana om att köpa 150 miljoner liter etanol om året.
Lite mer okänd är Sekabs satsning på att producera etanol gjord på majs i Polen, vilket ersatt de nedlagda planerna på majsetanol från Ungern. Anläggningarna i Polen ska stå klara i slutet av 2009, men dessa har redan varit föremål för en del debatt. Majsetanol ger inte de koldioxidminskningar som etanol gjord på sockerrör gör, eftersom produktion av etanol från majs kräver mer insatser i form av både energi och odlingsyta. I vissa fall kan majsetanol till och med öka utsläppen av växthusgaser.
Nu har SwedWatch med hjälp av Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan och Latinamerikagrupperna granskat Sekabs importerade etanol. Granskarna har dock haft problem med öppenheten och inte fått tillgång till den information man behövt för att bedöma miljöpåverkan. Företaget har inte heller velat visa innehållet i de kritierier man jobbar utifrån och det saknas kriterier för viktiga aspekter, t ex påverkan på biologisk mångfald och arbetsvillkor för plantagearbetare. Det saknas även kriterier för hur ursprungsfolks rättigheter respekteras.
Slutsatsen är att kriterierna för den brasilianska etanolen inte är tillräckliga utan behöver förstärkas på flera punkter. Även om arbetet är ett steg i rätt riktning bör etanolen med hänsyn till bristerna ännu inte få marknadsföras som ”verifierbart hållbar”. Sannolikt är dock Sekabs etanol den bästa som finns på marknaden.
Det var under 2008 som Sekab gick ut med budskapet att företaget var först med att leverera verifierat hållbar etanol till Sverige. Produktionen skulle enligt företaget ske med ekologisk hänsyn och goda arbetsförhållanden på plantagerna. I samband med att kriterierna publicerades slöt SEKAB avtal med fyra brasilianska etanolproducenter som skulle leva upp till kriterierna.
Uppenbarligen finns en del kvar att göra på området.
21 februari 2009
Ökat upptag av koldioxid i tropiska skogar
Inte bara negativa nyheter. Vegetation på land tar upp 29 % av koldioxidutsläppen. Det vet man genom uteslutningsmetoden. Vi har nämligen tillförlitliga mätningar av atmosfärens upptag av koldioxid och modelleringar av havens upptag. Mellanskillnaden är landytans upptag. Här råder dock ganska stor osäkerhet om hur stort upptaget är av olika naturtyper. Man har inte kunnat identifiera alla de sänkor som bevisligen måste finnas någon stans.
Forskare har nu konstaterat att de tropiska skogarna växer snabbare än tidigare och att det innebär ett större koldioxidupptag, vilket skulle kunna vara en av förklaringen till var kolet på land tar vägen och även en positivt tecken på ett möjligt ökat upptag.
Forskare har nu konstaterat att de tropiska skogarna växer snabbare än tidigare och att det innebär ett större koldioxidupptag, vilket skulle kunna vara en av förklaringen till var kolet på land tar vägen och även en positivt tecken på ett möjligt ökat upptag.
Våra oceaner farligt nära en tipping-point
Enligt en artikel i Science Daily kan inte längre havet i Södra Indiska oceanen ta upp så mycket koldioxid som man tidigare beräknat. Upptaget är istället bara en tiondel.Världshaven binder normalt koldioxid, när alger dör och faller ner till djuphavsbottnarna. Men vindarna har ökat så kraftigt, på grund av klimatförändringarna, att koldioxid rörs upp från djupen, och kommer upp till ytan igen.
Detta innebär en risk att haven, istället för att vara en koldioxidsänka, riskerar att bli en koldioxidkälla. Att vi därmed skulle ha nått en av de fruktade tipping-points inom klimatet.
Under de senaste tio åren har samma trend kunnat noteras på både norra och södra halvklotet. För att ta reda på hur allvarligt detta faktum är behövs fortsatt forskning. Resultaten från IPCC behöver även de revideras, eftersom de på ett fullständigt sätt simulerar effekten av havens förändrade koldioxidupptag.
Om man upprättar ett konto över koldioxidbalansen på jorden ser man att haven tar upp 26 % av koldioxiden som frigörs genom fossil förbränning och avskogning. (29 % tas upp av vegetation på land och resten av atmosfären). Det är med andra ord av mycket stor betydelse att haven fortsatt kan utgöra en sänka för koldioxid.
För att späda på katastrofbilden har även Lunds universitet konstaterat att permafrosten i norra Sverige börjar tina. Varmare somrar och snörikare vintrar är de två främsta orsakerna. Dessutom ger ökad nederbörd att grundvattnet blir rörligare, vilket leder till att permafrosten tinar även underifrån. Man har funnit en myr där permafrosten helt försvunnit under de senaste tio åren, vilket innebär läckage av metangas till atmosfären. Ungefär 25 procent av all landyta på norra halvklotet är områden med permafrost.
Samtidigt som vi har en debatt från klimatskeptiker som menar att IPCC överdriver klimatfrågan, har vi de facto att hantera att de valt att bortse från allvarliga faktorer som riskerar att förvärra uppvärmningen ytterligare.
Detta innebär en risk att haven, istället för att vara en koldioxidsänka, riskerar att bli en koldioxidkälla. Att vi därmed skulle ha nått en av de fruktade tipping-points inom klimatet.
Under de senaste tio åren har samma trend kunnat noteras på både norra och södra halvklotet. För att ta reda på hur allvarligt detta faktum är behövs fortsatt forskning. Resultaten från IPCC behöver även de revideras, eftersom de på ett fullständigt sätt simulerar effekten av havens förändrade koldioxidupptag.
Om man upprättar ett konto över koldioxidbalansen på jorden ser man att haven tar upp 26 % av koldioxiden som frigörs genom fossil förbränning och avskogning. (29 % tas upp av vegetation på land och resten av atmosfären). Det är med andra ord av mycket stor betydelse att haven fortsatt kan utgöra en sänka för koldioxid.
För att späda på katastrofbilden har även Lunds universitet konstaterat att permafrosten i norra Sverige börjar tina. Varmare somrar och snörikare vintrar är de två främsta orsakerna. Dessutom ger ökad nederbörd att grundvattnet blir rörligare, vilket leder till att permafrosten tinar även underifrån. Man har funnit en myr där permafrosten helt försvunnit under de senaste tio åren, vilket innebär läckage av metangas till atmosfären. Ungefär 25 procent av all landyta på norra halvklotet är områden med permafrost.
Samtidigt som vi har en debatt från klimatskeptiker som menar att IPCC överdriver klimatfrågan, har vi de facto att hantera att de valt att bortse från allvarliga faktorer som riskerar att förvärra uppvärmningen ytterligare.
20 februari 2009
Partnerskap mellan USA och Kina i klimatfrågan
USA:s energiminister Steven Chu ledde, innan han tillträdde ämbetet, ett samverkansprojekt mellan USA och Kina i klimatfrågan. Nu har projektet levererat rapporten: "Roadmap for U.S.-China Cooperation on Energy and Climate Change". Om klimatet ska kunna räddas krävs att de båda länderna agerar snabbt och unisont slår rapporten fast.
De båda ledande utsläppsländerna måste överkomma rädslan för protektionism, öka takten på forskning och införa cleantech. ”Om dessa två länder inte klarar detta, kommer det inte att bli en lösning på problemet.” Då rapporten i allt väsentligt var klar redan innan Steven Chu lämnade projektet, får man utgå från att detta även är energiministerns syn på frågan.
Chu har sedan han tillträdde som energiminister uttalat att USA kommer att införa ett system för utsläppshandel. Men rapporten går längre och pekar på behovet av att de båda länderna går före det nya klimatavtalet och ingår partnerskap på toppnivå som inkluderar följande samverkansområden:
- ren kolteknik- energieffektivisering
- utveckla ett mer avancerat eldistributionsnät (då de båda länderna lider av deras nät är omoderna, inte sammanlänkade och ineffektiva)
- stödja förnyelsebara energikällor
- beräkna utsläpp
- överföring av teknik.
De båda ledande utsläppsländerna måste överkomma rädslan för protektionism, öka takten på forskning och införa cleantech. ”Om dessa två länder inte klarar detta, kommer det inte att bli en lösning på problemet.” Då rapporten i allt väsentligt var klar redan innan Steven Chu lämnade projektet, får man utgå från att detta även är energiministerns syn på frågan.
Chu har sedan han tillträdde som energiminister uttalat att USA kommer att införa ett system för utsläppshandel. Men rapporten går längre och pekar på behovet av att de båda länderna går före det nya klimatavtalet och ingår partnerskap på toppnivå som inkluderar följande samverkansområden:
- ren kolteknik- energieffektivisering
- utveckla ett mer avancerat eldistributionsnät (då de båda länderna lider av deras nät är omoderna, inte sammanlänkade och ineffektiva)
- stödja förnyelsebara energikällor
- beräkna utsläpp
- överföring av teknik.
16 februari 2009
Obegripligt av Sahlin om el-export
Slutsatsen om Europas potential inom förnyelsebar energi och möjlighet för många länder att bli energiexportörer leder än en gång till slutsatsen om att det är betydelsefullt att vi binder ihop Europas elnät. Projektet går under benämningen DESERTEC och går ut på att binda samman solenergi från Nordafrika med Europa. Överföringen ska ske med likströmskabel från Ludvika, se tidigare blogginlägg.
Vinsterna är uppenbara. Genom en frihandelszon för energi möjliggörs att ca 20 % av EU:s el kommer från afrikansk ökensol till låg produktionskostnad. Nordafrikanerna får i sin tur tillgång till moderna elanläggningar som också kan tjäna anläggningar som avsaltar havsvatten.
Låt oss dock inte glömma att det även öppnar för Sarkozys dröm om att bygga kärnkraftverk i norra Afrika som pumpar in el till Frankrike.
Men det som förvånar mig oerhört är Sahlins motstånd mot elexport. Istället vill hon satsa på en nordisk elmarknad och därigenom pressa elpriserna. Hur tänker hon egentligen? Svaret är antingen att hon inte tänkt särskilt långt, eller att hon helt enkelt inte kan de här frågorna. Var är det globala perspektivet? Vi har ett gemensamt ansvar för klimatfrågan och för Europas energiförsörjning. Norden ska göra mer än att bli självförsörjande, vi behöver bli exportörer.
Handelshinder, kortsynthet och nationalism. Bespara mig.
Och är sänkta energipriser ett värdefullt bidrag i klimatkampen?
Vinsterna är uppenbara. Genom en frihandelszon för energi möjliggörs att ca 20 % av EU:s el kommer från afrikansk ökensol till låg produktionskostnad. Nordafrikanerna får i sin tur tillgång till moderna elanläggningar som också kan tjäna anläggningar som avsaltar havsvatten.
Låt oss dock inte glömma att det även öppnar för Sarkozys dröm om att bygga kärnkraftverk i norra Afrika som pumpar in el till Frankrike.
Men det som förvånar mig oerhört är Sahlins motstånd mot elexport. Istället vill hon satsa på en nordisk elmarknad och därigenom pressa elpriserna. Hur tänker hon egentligen? Svaret är antingen att hon inte tänkt särskilt långt, eller att hon helt enkelt inte kan de här frågorna. Var är det globala perspektivet? Vi har ett gemensamt ansvar för klimatfrågan och för Europas energiförsörjning. Norden ska göra mer än att bli självförsörjande, vi behöver bli exportörer.
Handelshinder, kortsynthet och nationalism. Bespara mig.
Och är sänkta energipriser ett värdefullt bidrag i klimatkampen?
14 februari 2009
Europas förnyelsepotential
Så hur stor är potentialen för förnyelsebar energi och vilken utveckling skulle vara möjlig?Universitetet i Wien har på uppdrag av EU-kommissionen kartlagt Europas möjligheter inom förnyelsebar energi. Så här ser fördelningen av nuvarande elproduktion ut:Vattenkraft 66,1 % (2/3 från Frankrike, Italien, Österrike och Sverige)Solceller 0,3 % (det mesta i Tyskland)Vind 15,2 % (3/4 från Danmark, Tyskland och Spanien)Bioenergi 17,2 %Geotermisk energi 1,2 % (Det mesta i Italien)
Vad gäller framtiden så behöver skillnad göras mellan vad som är teoretiskt, tekniskt respektive ekonomiskt möjligt. Av den sammanlagda tekniska potentialen nyttjar vi idag ca 12 % av vad som bedöms som möjligt. Endast vattenkraften används nästan fullt ut, ca 80 % av vad som är möjligt.
Bara Island och Norge täcker hela sitt elbehov med förnyelsebar energi. Irland, Storbritannien och Frankrike har en stor outnyttjad vindkraftspotential. Skandinavien har både outnyttjad vind och bioenergi. Polen har 100 outnyttjade TWh och Tyskland använder bara en sjättedel av sin potential. EU:s samlade vindkraftspotential är tjugo gånger större än den mängd som produceras idag. Sverige förväntas kunna producera ytterligare 44 TWh av förnyelsebar energi (12 från bioenergi, 13 från havsbaserad vindkraft och 9 från landbaserad vindkraft).
Samtidigt minskar vi beroendet och får en bättre säkerhetspolitisk situation. Idag är 52 % av energin inom EU importerad. Lägger man till att 98 % av all uran också är importerad så är självförsörjningsgraden ännu lägre. Norge och Danmark är de enda europeiska länder som är nettoexportörer av energi. Vissa av Europas länder kan med relativ lätthet bli självförsörjande på förnyelsebar el, men 1/3 av länderna kommer att fortsatt vara beroende av import.
Potentialen för koncentrerade solanläggningar, geotermisk energi, vågkraft och tidvattenkraft är koncentrerade till vissa regioner inom EU, medan förutsättningarna för vindkraft, solceller och bioenergi är mer jämnt spridda. Biogasens möjligheter är många gånger förbisedd, men i denna rapport räknar man med att dagens förbrukning av naturgas helt och hållet kan ersättas med biogas på medellång sikt. Onödigt, med andra ord för den svenska regeringen att öppna för naturgas i den nya energiöverenskommelsen.
EU:s direktiv om 20 % förnyelsebar energi till 2020 är därför att betrakta som onödigt försiktigt, men avspeglar samtidigt vad som är politiskt möjligt (snarare än vad som är faktiskt möjligt och ekologiskt nödvändigt). Effekten på klimatet är uppenbar. Det faktum att det mesta tyder på att EU inte kommer att klara sitt åtagande enligt Kyoto att minska utsläppen med 8 % jämfört med 1990 understryker bara betydelsen av att öka ansträngningarna inom det förnyelsebara.
EU har redan ett mål om att minst 21 % av elen ska vara producerad av förnyelsebar energi till 2010. Som det ser ut nu så kommer vi endast nå en nivå om 19 %. Endast Danmark, Tyskland och Ungern förväntas nå sina mål utan problem. Även Finland, Irland, Spanien, Sverige och Nederländerna har gjort bra ifrån sig. De länder som ligger längst från målet är Österrike, Estland, Frankrike, Italien, Lettland och Slovakien. Man kan konstatera att subventionerna till kärnkraft och kol verkar i motsatt riktning.
Sanningen enligt rapporten från Wiens universitet är att flera av Europas länder har förutsättningarna att kunna bli el-exportörer. Hit hör: Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island, Irland, Spanien, Schweiz, Österrike, Bulgarien, Grekland och Turkiet.
Vad gäller framtiden så behöver skillnad göras mellan vad som är teoretiskt, tekniskt respektive ekonomiskt möjligt. Av den sammanlagda tekniska potentialen nyttjar vi idag ca 12 % av vad som bedöms som möjligt. Endast vattenkraften används nästan fullt ut, ca 80 % av vad som är möjligt.
Bara Island och Norge täcker hela sitt elbehov med förnyelsebar energi. Irland, Storbritannien och Frankrike har en stor outnyttjad vindkraftspotential. Skandinavien har både outnyttjad vind och bioenergi. Polen har 100 outnyttjade TWh och Tyskland använder bara en sjättedel av sin potential. EU:s samlade vindkraftspotential är tjugo gånger större än den mängd som produceras idag. Sverige förväntas kunna producera ytterligare 44 TWh av förnyelsebar energi (12 från bioenergi, 13 från havsbaserad vindkraft och 9 från landbaserad vindkraft).
Samtidigt minskar vi beroendet och får en bättre säkerhetspolitisk situation. Idag är 52 % av energin inom EU importerad. Lägger man till att 98 % av all uran också är importerad så är självförsörjningsgraden ännu lägre. Norge och Danmark är de enda europeiska länder som är nettoexportörer av energi. Vissa av Europas länder kan med relativ lätthet bli självförsörjande på förnyelsebar el, men 1/3 av länderna kommer att fortsatt vara beroende av import.
Potentialen för koncentrerade solanläggningar, geotermisk energi, vågkraft och tidvattenkraft är koncentrerade till vissa regioner inom EU, medan förutsättningarna för vindkraft, solceller och bioenergi är mer jämnt spridda. Biogasens möjligheter är många gånger förbisedd, men i denna rapport räknar man med att dagens förbrukning av naturgas helt och hållet kan ersättas med biogas på medellång sikt. Onödigt, med andra ord för den svenska regeringen att öppna för naturgas i den nya energiöverenskommelsen.
EU:s direktiv om 20 % förnyelsebar energi till 2020 är därför att betrakta som onödigt försiktigt, men avspeglar samtidigt vad som är politiskt möjligt (snarare än vad som är faktiskt möjligt och ekologiskt nödvändigt). Effekten på klimatet är uppenbar. Det faktum att det mesta tyder på att EU inte kommer att klara sitt åtagande enligt Kyoto att minska utsläppen med 8 % jämfört med 1990 understryker bara betydelsen av att öka ansträngningarna inom det förnyelsebara.
EU har redan ett mål om att minst 21 % av elen ska vara producerad av förnyelsebar energi till 2010. Som det ser ut nu så kommer vi endast nå en nivå om 19 %. Endast Danmark, Tyskland och Ungern förväntas nå sina mål utan problem. Även Finland, Irland, Spanien, Sverige och Nederländerna har gjort bra ifrån sig. De länder som ligger längst från målet är Österrike, Estland, Frankrike, Italien, Lettland och Slovakien. Man kan konstatera att subventionerna till kärnkraft och kol verkar i motsatt riktning.
Sanningen enligt rapporten från Wiens universitet är att flera av Europas länder har förutsättningarna att kunna bli el-exportörer. Hit hör: Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island, Irland, Spanien, Schweiz, Österrike, Bulgarien, Grekland och Turkiet.
Bra energiinitiativ av Böll
I ett initiativ kallat ERENE vill bl a Heinrich Böll Stiftung bilda en europeisk samarbetsorganisation för att stödja utvecklingen av förnyelsebar energi. Ett mycket bra initiativ som jag ser det.
Vi har en enorm potential som är outnyttjad och som helt enkelt måste få en snabbare utveckling än idag.
Jämförelsen med andra samarbetsorganisationer såsom ECSC (kol och stålsamarbetet) och EURATOM (kärnkraftssamarbetet) är mycket relevant. Här har EU:s länder skjutit in stora ekonomiska bidrag som bidragit till den koldominans och det kärnkraftsberoende som vi idag har.
Marit Ragnarsson
Vi har en enorm potential som är outnyttjad och som helt enkelt måste få en snabbare utveckling än idag.
Jämförelsen med andra samarbetsorganisationer såsom ECSC (kol och stålsamarbetet) och EURATOM (kärnkraftssamarbetet) är mycket relevant. Här har EU:s länder skjutit in stora ekonomiska bidrag som bidragit till den koldominans och det kärnkraftsberoende som vi idag har.
Marit Ragnarsson
13 februari 2009
Svårsmält energibalans ur svenskt perspektiv
I IEA:s rapport Energy Technology Perspectives visar man sin bild av vad som krävs för att nå 50-procentiga utsläppsminskningar år 2050.
Utan åtgärder kommer utsläppen från energiproduktion att öka från drygt 30 Gt koldioxid till drygt 60 Gt. För att komma ner till 15 Gt, d v s hälften av nuvarande utsläpp räknar man med störst bidrag från energieffektivisering (drygt 50 %) och förnyelsebar energi ca 20 %. Mer störande är dock att den oprövade koldioxidlagringen förväntas stå för minst 20 % och utbyggd kärnkraft för 6 %.
Ännu mer störande blir det när man studerar hur utsläppsminskningar förväntas uppnås inom elproduktionen. En stor del förväntas komma från annat än förnyelsebart och effektivisering. 26 % från koldioxidlagring, 15 % från kärnkraft, avancerad kolkraft 8 % samt 10 % från att byta kolkraft till naturgas. Naturgas innebär en halvering av koldioxidutsläppen jämfört med kol.
Ur svenskt perspektiv är det här lite svårt att ta in, vi har ju fokus på hållbar förnyelsebar energi. Men så ser verkligheten inte ut i resten av världen. Endast 14 % av utsläppsminskningarna förväntas komma från övergång till solenergi, 12 % från vindenergi och 8 % från bioenergi.
Även World Business Council for sustainable development har i rapporten ”Pathways to energy & climate change” presenterat en bild av hur vi ska nå klimatmålen till 2050.
Enligt deras bild ökar kolkraften med det dubbla, men hälften av anläggningarna har koldioxidavskiljning och lagring. Naturgasen är den största fossila utsläppskällan. Den kommer att tredubblas sedan början av 2000-talet. Effektiviteten i anläggningarna ökar dock väsentligt. Kärnkraften ökar med det tredubbla. I praktiken all kvarvarande vattenkraft exploateras. Vind, våg och andra förnyelsebara energikällor växer med 11 % per år till 160 gånger så mycket som nu. Solenergin växer med 20 % per år.
Marit Ragnarsson
Utan åtgärder kommer utsläppen från energiproduktion att öka från drygt 30 Gt koldioxid till drygt 60 Gt. För att komma ner till 15 Gt, d v s hälften av nuvarande utsläpp räknar man med störst bidrag från energieffektivisering (drygt 50 %) och förnyelsebar energi ca 20 %. Mer störande är dock att den oprövade koldioxidlagringen förväntas stå för minst 20 % och utbyggd kärnkraft för 6 %.
Ännu mer störande blir det när man studerar hur utsläppsminskningar förväntas uppnås inom elproduktionen. En stor del förväntas komma från annat än förnyelsebart och effektivisering. 26 % från koldioxidlagring, 15 % från kärnkraft, avancerad kolkraft 8 % samt 10 % från att byta kolkraft till naturgas. Naturgas innebär en halvering av koldioxidutsläppen jämfört med kol.
Ur svenskt perspektiv är det här lite svårt att ta in, vi har ju fokus på hållbar förnyelsebar energi. Men så ser verkligheten inte ut i resten av världen. Endast 14 % av utsläppsminskningarna förväntas komma från övergång till solenergi, 12 % från vindenergi och 8 % från bioenergi.
Även World Business Council for sustainable development har i rapporten ”Pathways to energy & climate change” presenterat en bild av hur vi ska nå klimatmålen till 2050.
Enligt deras bild ökar kolkraften med det dubbla, men hälften av anläggningarna har koldioxidavskiljning och lagring. Naturgasen är den största fossila utsläppskällan. Den kommer att tredubblas sedan början av 2000-talet. Effektiviteten i anläggningarna ökar dock väsentligt. Kärnkraften ökar med det tredubbla. I praktiken all kvarvarande vattenkraft exploateras. Vind, våg och andra förnyelsebara energikällor växer med 11 % per år till 160 gånger så mycket som nu. Solenergin växer med 20 % per år.
Marit Ragnarsson
Städer som hamnar under vatten
När man lyssnar på USA klimatpolitik så förstår man att kommande havsnivåhöjningar är en av de starkaste drivkrafterna för att vidta åtgärder. Risken att Manhattan läggs under vatten är inte since fiction. OECD har i en rapport kartlagt kuststäder med mest befolkning och de där störst monetära världen riskerar att förloras. Kartorna i rapporten är intressanta.
New York hamnar först på 17:e plats antal invånare, men både New York och Miami ligger bland topp tre vad gäller hur stora världen som hamnar under vatten vid en framtida havsnivåhöjning. Om man listar drabbade städer utifrån befolkningsmängd så är de största förlorarna förstås Kina och Indien, länder där en stor del av befolkningen bor utmed kuster.
Med tanke på de världen som står på spel så borde det verkligen motivera till kraftfulla utsläppsreduktioner, men självklart också till anpassningsåtgärder.
Marit Ragnarsson
New York hamnar först på 17:e plats antal invånare, men både New York och Miami ligger bland topp tre vad gäller hur stora världen som hamnar under vatten vid en framtida havsnivåhöjning. Om man listar drabbade städer utifrån befolkningsmängd så är de största förlorarna förstås Kina och Indien, länder där en stor del av befolkningen bor utmed kuster.
Med tanke på de världen som står på spel så borde det verkligen motivera till kraftfulla utsläppsreduktioner, men självklart också till anpassningsåtgärder.
Marit Ragnarsson
12 februari 2009
Sverige har högsta betinget inom förnyelsebar energi
Inget land har så stort krav på sig inom EU som Sverige för att uppnå det sammanlagda målet på 20 % förnyelsebar energi till 2020. Vi ska nå ett mål om 49 %. Det är inte alls orimligt med tanke på de goda förutsättningarna vi har. Samtidigt kan man ju tycka att andra länder som ännu inte kommit ur startblocken borde fått ett tuffare åtagande.
Direktivet för förnyelsebar energi innebär förutom att mål satts för varje land att det finns i interimmål 2011/2012, 2013/2014, 2015/2016, 2017/2018 i procent av målet för 2020. Det finns också ett krav på alla att ta fram nationella aktionsplaner samt att minska administration och krångel för förnyelsebar energi.
För egen del skickar jag en passning till Italien och den oberäkneliga Berlusconi som gjorde allt för att motsätta sig paketuppgörelsen. Italien är extremt beroende av energiimport (86% av all energi). Direktivet hjälper ju till att minska detta beroende. Dessutom har Italien en enorm outnyttjad potential inom förnyelsebar energi. Visserligen växer vind och bioenergi, men mycket mer återstår. Italienska pelletsbrännar-marknaden är störst i Europa och den behöver en tydlig och långsiktig politik för att fortsätta att växa. Italienska biodiesel-sektorn är tredje störst i Europa. Självklart är de positiva till klimatpaketet och ser fram emot att med stabila spelregler kunna exportera till sina grannländer. Nu är det upp till Italien att satsa i denna enorma potential och på så vis även de bidra till det europeiska målet.
Några fler länders mål:
Andel förnyelsebart idag/ Mål 2020
Danmark 17 % 30 %
Tyskland 6 % 18 %
Irland 3 % 16 %
Spanien 9 % 20 %
Frankrike 10 % 23 %
Italien 5 % 17 %
Holland 2 % 14 %
Finland 28 % 38 %
Storbritannien 1 % 15 %
Direktivet för förnyelsebar energi innebär förutom att mål satts för varje land att det finns i interimmål 2011/2012, 2013/2014, 2015/2016, 2017/2018 i procent av målet för 2020. Det finns också ett krav på alla att ta fram nationella aktionsplaner samt att minska administration och krångel för förnyelsebar energi.
För egen del skickar jag en passning till Italien och den oberäkneliga Berlusconi som gjorde allt för att motsätta sig paketuppgörelsen. Italien är extremt beroende av energiimport (86% av all energi). Direktivet hjälper ju till att minska detta beroende. Dessutom har Italien en enorm outnyttjad potential inom förnyelsebar energi. Visserligen växer vind och bioenergi, men mycket mer återstår. Italienska pelletsbrännar-marknaden är störst i Europa och den behöver en tydlig och långsiktig politik för att fortsätta att växa. Italienska biodiesel-sektorn är tredje störst i Europa. Självklart är de positiva till klimatpaketet och ser fram emot att med stabila spelregler kunna exportera till sina grannländer. Nu är det upp till Italien att satsa i denna enorma potential och på så vis även de bidra till det europeiska målet.
Några fler länders mål:
Andel förnyelsebart idag/ Mål 2020
Danmark 17 % 30 %
Tyskland 6 % 18 %
Irland 3 % 16 %
Spanien 9 % 20 %
Frankrike 10 % 23 %
Italien 5 % 17 %
Holland 2 % 14 %
Finland 28 % 38 %
Storbritannien 1 % 15 %
06 februari 2009
Feltänk om kärnkraft
Regeringen har bestämt sig för att långtidssatsa på kärnkraft! Inte för att jag är särskild förvånad. Regeringen ville avgöra frågan i god tid före nästa val. Bäst att ta tjuren vid hornen och på så sätt även sätta press på oppositionen. Det är självklart en styrka att kunna visa förmåga att komma överens i svåra frågor, men det är ett nederlag för både centerpartiet och miljön. Centerns argument räckte inte för att få de övriga på bättre tankar.
Men det handlar inte bara om frågans innehåll, utan även om vem som känner sig ha rätt att ta beslut om den. Tänka sig. En fråga är så stor att den får avgöras i en folkomröstning med historiskt sett unikt engagemang. Många inom regeringen, liksom jag själv, fick sin första stora miljöfostran i denna folkrörelse. Den sitter djupt i mångas själ. Ändå är det fullt möjligt att fyra partiledare på egen hand en disig torsdagskväll på Rosenbad gör upp om en ny inriktning. Det är beklämmande illa ställt med demokratin i de fyras gäng. Jag blir sur på sånt.
Dessutom är det ju så kortsiktigt, inskränkt och osmart! Vårt samlade kapital måste användas på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt i klimatomställningen. Nu riskerar vi att låsa upp stort kapital i icke förnyelsebar energi som har liten framtid. Jag saknar den globala medvetenheten hos Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. IPCC:s tredje rapport visade att kärnkraften har en potential att utgöra 18 % av den totala elproduktionen i världen 2030. Idag är den 16 %.
I Sverige står kärnkraften redan för 45 % av den totala elproduktionen. Med vilka argument kan Sverige hävda att vi ska lägga beslag på ytterligare kärnkraftsutrymme? Om kärnkraft måste vara en del av den framtida globala energiförsörjningen så finns det definitivt andra länder som har ett större behov än Sverige. Vi är knappast en förebild internationellt sätt om vi med de goda förutsättningar vi har i landet för förnyelsebar energi, satsar på ytterligare kärnkraft. Det skickar signaler till andra länder att inte ens vi klarar omställningen till förnyelsebart. Dessutom är det inte genom kärnkraft som vi vinner miljöteknikframgångar och tillväxtmöjligheter.
I slutänden är jag dock övertygad om att marknaden löser det här själv. Kärnkraftsel är dubbelt så dyr per kW som t ex vindkraftsel. Priset på uran kommer att stiga med ökad konkurrens. Det har inte byggts ett enda kärnkraftverk det senaste året i världen. I Finland och Frankrike där man försöker, har man stora problem med lönsamheten. Kanske kan befintlig kunskap och redan existerande infrastruktur på plats sänka investeringskostnaden så att kalkylen går ihop, men jag är inte så säker på att det kommer att byggas några fler kärnkraftsverk alls i Sverige.
Men det handlar inte bara om frågans innehåll, utan även om vem som känner sig ha rätt att ta beslut om den. Tänka sig. En fråga är så stor att den får avgöras i en folkomröstning med historiskt sett unikt engagemang. Många inom regeringen, liksom jag själv, fick sin första stora miljöfostran i denna folkrörelse. Den sitter djupt i mångas själ. Ändå är det fullt möjligt att fyra partiledare på egen hand en disig torsdagskväll på Rosenbad gör upp om en ny inriktning. Det är beklämmande illa ställt med demokratin i de fyras gäng. Jag blir sur på sånt.
Dessutom är det ju så kortsiktigt, inskränkt och osmart! Vårt samlade kapital måste användas på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt i klimatomställningen. Nu riskerar vi att låsa upp stort kapital i icke förnyelsebar energi som har liten framtid. Jag saknar den globala medvetenheten hos Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. IPCC:s tredje rapport visade att kärnkraften har en potential att utgöra 18 % av den totala elproduktionen i världen 2030. Idag är den 16 %.
I Sverige står kärnkraften redan för 45 % av den totala elproduktionen. Med vilka argument kan Sverige hävda att vi ska lägga beslag på ytterligare kärnkraftsutrymme? Om kärnkraft måste vara en del av den framtida globala energiförsörjningen så finns det definitivt andra länder som har ett större behov än Sverige. Vi är knappast en förebild internationellt sätt om vi med de goda förutsättningar vi har i landet för förnyelsebar energi, satsar på ytterligare kärnkraft. Det skickar signaler till andra länder att inte ens vi klarar omställningen till förnyelsebart. Dessutom är det inte genom kärnkraft som vi vinner miljöteknikframgångar och tillväxtmöjligheter.
I slutänden är jag dock övertygad om att marknaden löser det här själv. Kärnkraftsel är dubbelt så dyr per kW som t ex vindkraftsel. Priset på uran kommer att stiga med ökad konkurrens. Det har inte byggts ett enda kärnkraftverk det senaste året i världen. I Finland och Frankrike där man försöker, har man stora problem med lönsamheten. Kanske kan befintlig kunskap och redan existerande infrastruktur på plats sänka investeringskostnaden så att kalkylen går ihop, men jag är inte så säker på att det kommer att byggas några fler kärnkraftsverk alls i Sverige.
Alliansens överens om 40 % klimatmål!
Trots influensa kan jag inte låta bli att kommentera alliansens energi- och klimatuppgörelse. Självklart är det kärnkraften som väcker starkast känslor, men först resten i överenskommelsen.
Målen om 50 % förnybar energi, 10 % förnybar energi i transportsektorn och 20 % effektivare energianvändning till 2020 motsvarar exakt det beting Sverige har inom EU, varken mer eller mindre. Målet om att sänka utsläppen av växthusgaser med 40 % är dock en högre ambitionsnivå och ett glädjande bidrag i de internationella klimatförhandlingarna. Ett så högt mål har få andra länder satt. Bravo!
Att Sverige dessutom har som mål att vara klimatneutral 2050 är inte heller illa. Självklart, precis som regeringen bestämt sig för, ska en del av dessa utsläppsminskningar ske genom att vi hjälper utvecklingsländer med investeringar i hållbar energiutveckling. Här kommer dock oppositionen att ha synpunkter. EU och Sverige har ju öppnat för att åtgärder också kan göras i andra EU-länder, t ex om det finns risk att ett land inte klarar sitt åtagande. Ska bli intressant hur oppositionen resonerar kring det. Är EU att betrakta som borta eller hemmaplan?
Gläder mig dessutom att regeringen tydligt ger stöd för att skyddade älvar och vattendrag fortsatt ska vara skyddade från vattenkraftsutbyggnad. I EU:s plan för att uppnå 20 % förnyelsebar energi inom hela EU har man på ett oroande sätt i praktiken räknat in hela den outbyggda potentialen, utan särskilda miljökrav (till skillnad från inom bioenergi där man lagt till kravet på att det ska vara hållbar bioenergiproduktion).
Att de fyra allianspartierna lyckats komma överens med sig själv om ett sätt att förhålla sig till torv är också en framgång. Hur dålig torvtäkter än är ur miljösypunkt så är det ännu dummare att befintliga torvtäkter ligger och läcker metan utan nytta.
Kärnkraften kräver ett eget blogginlägg.
Målen om 50 % förnybar energi, 10 % förnybar energi i transportsektorn och 20 % effektivare energianvändning till 2020 motsvarar exakt det beting Sverige har inom EU, varken mer eller mindre. Målet om att sänka utsläppen av växthusgaser med 40 % är dock en högre ambitionsnivå och ett glädjande bidrag i de internationella klimatförhandlingarna. Ett så högt mål har få andra länder satt. Bravo!
Att Sverige dessutom har som mål att vara klimatneutral 2050 är inte heller illa. Självklart, precis som regeringen bestämt sig för, ska en del av dessa utsläppsminskningar ske genom att vi hjälper utvecklingsländer med investeringar i hållbar energiutveckling. Här kommer dock oppositionen att ha synpunkter. EU och Sverige har ju öppnat för att åtgärder också kan göras i andra EU-länder, t ex om det finns risk att ett land inte klarar sitt åtagande. Ska bli intressant hur oppositionen resonerar kring det. Är EU att betrakta som borta eller hemmaplan?
Gläder mig dessutom att regeringen tydligt ger stöd för att skyddade älvar och vattendrag fortsatt ska vara skyddade från vattenkraftsutbyggnad. I EU:s plan för att uppnå 20 % förnyelsebar energi inom hela EU har man på ett oroande sätt i praktiken räknat in hela den outbyggda potentialen, utan särskilda miljökrav (till skillnad från inom bioenergi där man lagt till kravet på att det ska vara hållbar bioenergiproduktion).
Att de fyra allianspartierna lyckats komma överens med sig själv om ett sätt att förhålla sig till torv är också en framgång. Hur dålig torvtäkter än är ur miljösypunkt så är det ännu dummare att befintliga torvtäkter ligger och läcker metan utan nytta.
Kärnkraften kräver ett eget blogginlägg.
03 februari 2009
EU:s inspel till Cutajar
Cutajar, som under året leder FN-processen om en ny långsiktig klimatöverenskommelse har bråda tider att ta emot inspel från världens alla länder. Det närmar sig nu deadline för inspel till det första mötet i Bonn.
EU:s bidrag var ganska väntat, men kanske lite tuffare mot u-länderna än vad många trott. Det är ett förslag på hur ett nytt avtal i dess stora delar kan se ut och även hur det kan finansieras. Man ställer sig bakom 2-graders-målet. Som klimatmål föreslår man 50 % till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Detta förutsätter att åtgärder vidtas av både i- och u-länder.
Man upprepar kravet på att andra länder ska göra liknande åtagande som EU själv har tagit beslut om, dvs att minska utsläppen med 30 % om andra antar likartade mål.
Utvecklingsländerna, med undantag för de allra fattigaste, bör senast 2020 ha begränsat ökningen av sina utsläpp till 15–30 % under den nivå de skulle ligga på utan några åtgärder. Detta bör innefatta en snabb minskning av utsläppen från tropisk avskogning.
U-länderna ska också enligt förslaget ta fram strategier för olika utsläppssektorer och de ska kunna få stöd för åtgärder. Man räknar med att hälften av klimatinvesteringarna måste gå till u-länderna. Till en början finns åtgärder som inte kostar mer än att länderna klarar det själva, men därefter ska de kunna få internationellt stöd.
EU vill även utreda fler konstruktiva finansieringssätt än de som ligger på bordet. EU vill även verka för att senast 2015 inrätta en OECD-täckande koldioxidmarknad genom att koppla EU:s system för handel med utsläppsrätter till andra jämförbara system med utsläppstak och handel.
Det som bekymrar mig med hela utspelet är att man nu frångår 2015 som det år då utsläppen måste vända och börja gå neråt. Istället säger EU nu att det räcker med 2020. Det är inte min bild av vad IPCC säger. Känns som om vi nu tänjer alla gränser som går att tänja.
EU:s bidrag var ganska väntat, men kanske lite tuffare mot u-länderna än vad många trott. Det är ett förslag på hur ett nytt avtal i dess stora delar kan se ut och även hur det kan finansieras. Man ställer sig bakom 2-graders-målet. Som klimatmål föreslår man 50 % till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Detta förutsätter att åtgärder vidtas av både i- och u-länder.
Man upprepar kravet på att andra länder ska göra liknande åtagande som EU själv har tagit beslut om, dvs att minska utsläppen med 30 % om andra antar likartade mål.
Utvecklingsländerna, med undantag för de allra fattigaste, bör senast 2020 ha begränsat ökningen av sina utsläpp till 15–30 % under den nivå de skulle ligga på utan några åtgärder. Detta bör innefatta en snabb minskning av utsläppen från tropisk avskogning.
U-länderna ska också enligt förslaget ta fram strategier för olika utsläppssektorer och de ska kunna få stöd för åtgärder. Man räknar med att hälften av klimatinvesteringarna måste gå till u-länderna. Till en början finns åtgärder som inte kostar mer än att länderna klarar det själva, men därefter ska de kunna få internationellt stöd.
EU vill även utreda fler konstruktiva finansieringssätt än de som ligger på bordet. EU vill även verka för att senast 2015 inrätta en OECD-täckande koldioxidmarknad genom att koppla EU:s system för handel med utsläppsrätter till andra jämförbara system med utsläppstak och handel.
Det som bekymrar mig med hela utspelet är att man nu frångår 2015 som det år då utsläppen måste vända och börja gå neråt. Istället säger EU nu att det räcker med 2020. Det är inte min bild av vad IPCC säger. Känns som om vi nu tänjer alla gränser som går att tänja.
Finspång bygger världens största solgenerator!
I mina gamla hemtrakter har Siemens i Finspång fått ett riktigt prestigeuppdrag. Att bygga världens största soldrivna ångturbin till det nya soltornet i Mojaveöknen i Kalifornien. Där ska världens största solkraftsanläggning byggas med en effekt på 400 MW.
Anläggningen består av tre höga soltorn, omgivna av tusentals kvadratmeter speglar som placeras i halvcirklar. Speglarna fångar solens strålar och skickar dem till tornets topp. Därinne omvandlas vatten till ånga, vilken i sin tur driver en ångturbin. Turbinen driver den generator som nu byggs i Finspång.
Sammantaget blir den anläggning som motsvarar kapaciteten av ett tredjedels kärnkraftverk av Forsmark 3-storlek.
Heja! Fler såna vill vi se.
Anläggningen består av tre höga soltorn, omgivna av tusentals kvadratmeter speglar som placeras i halvcirklar. Speglarna fångar solens strålar och skickar dem till tornets topp. Därinne omvandlas vatten till ånga, vilken i sin tur driver en ångturbin. Turbinen driver den generator som nu byggs i Finspång.
Sammantaget blir den anläggning som motsvarar kapaciteten av ett tredjedels kärnkraftverk av Forsmark 3-storlek.
Heja! Fler såna vill vi se.
Finspång bygger världens största solgenerator!
I mina gamla hemtrakter har Siemens i Finspång fått ett riktigt prestigeuppdrag. Att bygga världens största soldrivna ångturbin till det nya soltornet i Mojaveöknen i Kalifornien. Där ska världens största solkraftsanläggning byggas med en effekt på 400 MW.
Anläggningen består av tre höga soltorn, omgivna av tusentals kvadratmeter speglar som placeras i halvcirklar. Speglarna fångar solens strålar och skickar dem till tornets topp. Därinne omvandlas vatten till ånga, vilken i sin tur driver en ångturbin. Turbinen driver den generator som nu byggs i Finspång.
Sammantaget blir den anläggning som motsvarar kapaciteten av ett tredjedels kärnkraftverk av Forsmark 3-storlek.
Heja! Fler såna vill vi se.
Anläggningen består av tre höga soltorn, omgivna av tusentals kvadratmeter speglar som placeras i halvcirklar. Speglarna fångar solens strålar och skickar dem till tornets topp. Därinne omvandlas vatten till ånga, vilken i sin tur driver en ångturbin. Turbinen driver den generator som nu byggs i Finspång.
Sammantaget blir den anläggning som motsvarar kapaciteten av ett tredjedels kärnkraftverk av Forsmark 3-storlek.
Heja! Fler såna vill vi se.
McKinsey visar att det är möjligt att nå klimatmålen
I sin andra version av den omdiskuterade rapporten “Pathways to a Low-Carbon Economy” visar McKinsey på mer än 200 möjligheter att nå en minskning av 47 – 70 gigaton koldioxidustläpp. Det är lika mycket koldioxid som IEA räknar med att det kommer att släppas ut om vi fortsätter med ”business-as-usual”. Dessa åtgärder räcker för att begränsa uppvärmningen till 2 grader.
Problemet är att skapa vilja att genomföra de möjliga förslagen i stor skala. En försening med tio år innebär att vi omöjliggör 2-gradersmålet.
Med McKinseys rapport i bagaget finns inga ursäkter för att de som reser till Köpenhamn inte ska nödvändiga beslut.
Kostnaden för åtgärderna beräknas till mindre än 1 % av BNP, vilket överensstämmer med Stern-rapporten. Man pekar i rapporten ut tre huvudområden: energieffektivisering, energiförsörjning och markanvändning. Vad gäller energieffektivisering konstaterar man precis som så många andra att det mesta av det är lönsamt redan idag.
Den första versionen av rapporten väckte redan den uppmärksamhet genom att den visade att klimatomställningen i princip inte kommer att kosta något på lång sikt.
McKinsey fortsätter att leverera betydelsefulla underlag för beslutsfattare.
Problemet är att skapa vilja att genomföra de möjliga förslagen i stor skala. En försening med tio år innebär att vi omöjliggör 2-gradersmålet.
Med McKinseys rapport i bagaget finns inga ursäkter för att de som reser till Köpenhamn inte ska nödvändiga beslut.
Kostnaden för åtgärderna beräknas till mindre än 1 % av BNP, vilket överensstämmer med Stern-rapporten. Man pekar i rapporten ut tre huvudområden: energieffektivisering, energiförsörjning och markanvändning. Vad gäller energieffektivisering konstaterar man precis som så många andra att det mesta av det är lönsamt redan idag.
Den första versionen av rapporten väckte redan den uppmärksamhet genom att den visade att klimatomställningen i princip inte kommer att kosta något på lång sikt.
McKinsey fortsätter att leverera betydelsefulla underlag för beslutsfattare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
