Svårsmält energibalans ur svenskt perspektiv

I IEA:s rapport Energy Technology Perspectives visar man sin bild av vad som krävs för att nå 50-procentiga utsläppsminskningar år 2050.

Utan åtgärder kommer utsläppen från energiproduktion att öka från drygt 30 Gt koldioxid till drygt 60 Gt. För att komma ner till 15 Gt, d v s hälften av nuvarande utsläpp räknar man med störst bidrag från energieffektivisering (drygt 50 %) och förnyelsebar energi ca 20 %. Mer störande är dock att den oprövade koldioxidlagringen förväntas stå för minst 20 % och utbyggd kärnkraft för 6 %.

Ännu mer störande blir det när man studerar hur utsläppsminskningar förväntas uppnås inom elproduktionen. En stor del förväntas komma från annat än förnyelsebart och effektivisering. 26 % från koldioxidlagring, 15 % från kärnkraft, avancerad kolkraft 8 % samt 10 % från att byta kolkraft till naturgas. Naturgas innebär en halvering av koldioxidutsläppen jämfört med kol.

Ur svenskt perspektiv är det här lite svårt att ta in, vi har ju fokus på hållbar förnyelsebar energi. Men så ser verkligheten inte ut i resten av världen. Endast 14 % av utsläppsminskningarna förväntas komma från övergång till solenergi, 12 % från vindenergi och 8 % från bioenergi.

Även World Business Council for sustainable development har i rapporten ”Pathways to energy & climate change” presenterat en bild av hur vi ska nå klimatmålen till 2050.

Enligt deras bild ökar kolkraften med det dubbla, men hälften av anläggningarna har koldioxidavskiljning och lagring. Naturgasen är den största fossila utsläppskällan. Den kommer att tredubblas sedan början av 2000-talet. Effektiviteten i anläggningarna ökar dock väsentligt. Kärnkraften ökar med det tredubbla. I praktiken all kvarvarande vattenkraft exploateras. Vind, våg och andra förnyelsebara energikällor växer med 11 % per år till 160 gånger så mycket som nu. Solenergin växer med 20 % per år.

Marit Ragnarsson