Trots influensa kan jag inte låta bli att kommentera alliansens energi- och klimatuppgörelse. Självklart är det kärnkraften som väcker starkast känslor, men först resten i överenskommelsen.
Målen om 50 % förnybar energi, 10 % förnybar energi i transportsektorn och 20 % effektivare energianvändning till 2020 motsvarar exakt det beting Sverige har inom EU, varken mer eller mindre. Målet om att sänka utsläppen av växthusgaser med 40 % är dock en högre ambitionsnivå och ett glädjande bidrag i de internationella klimatförhandlingarna. Ett så högt mål har få andra länder satt. Bravo!
Att Sverige dessutom har som mål att vara klimatneutral 2050 är inte heller illa. Självklart, precis som regeringen bestämt sig för, ska en del av dessa utsläppsminskningar ske genom att vi hjälper utvecklingsländer med investeringar i hållbar energiutveckling. Här kommer dock oppositionen att ha synpunkter. EU och Sverige har ju öppnat för att åtgärder också kan göras i andra EU-länder, t ex om det finns risk att ett land inte klarar sitt åtagande. Ska bli intressant hur oppositionen resonerar kring det. Är EU att betrakta som borta eller hemmaplan?
Gläder mig dessutom att regeringen tydligt ger stöd för att skyddade älvar och vattendrag fortsatt ska vara skyddade från vattenkraftsutbyggnad. I EU:s plan för att uppnå 20 % förnyelsebar energi inom hela EU har man på ett oroande sätt i praktiken räknat in hela den outbyggda potentialen, utan särskilda miljökrav (till skillnad från inom bioenergi där man lagt till kravet på att det ska vara hållbar bioenergiproduktion).
Att de fyra allianspartierna lyckats komma överens med sig själv om ett sätt att förhålla sig till torv är också en framgång. Hur dålig torvtäkter än är ur miljösypunkt så är det ännu dummare att befintliga torvtäkter ligger och läcker metan utan nytta.
Kärnkraften kräver ett eget blogginlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar