Klimatskeptikerna blir bitvis allt mer desperata. Aggressivt angrips budbärare av fakta om klimathotet. Jag har själv fått mejlboxen fylld fler än en gång med målsättningen att förlöjliga allvaret i den situation vi befinner oss i. Med rätta får de dock inte särskilt mycket utrymme i media.
I ett försök att göra sig hörda har man nu försökt skaffa fram ”bevis” för att IPCCs rapportering är falsk och manipulerad. Man har hackat sig in i mejlväxling mellan forskare vid Climate Research Unit’s University of East Anglia in UK och kunnat konstatera att det fanns meningsskiljaktigheter. Förvånande? Nej, knappast. Bland de 2500 forskare som deltagit i IPCC klimatrapportering så finns självklart olika slutsatser och uppfattningar. Det är ju liksom det som är meningen, att alla ska komma till tals. Finessen sitter i att det därefter gjorts en kvalificerad sammanvägning av alla forskningsresultat och att man där utifrån kommit fram till att människan till 90 % säkerhet står bakom den globala uppvärmningen.
Tipsar hellre om denna sida där forskningsresultat som tillkommit efter IPCCs senaste rapport presenteras.
Även om det gör klimathotet ännu mer påtagligt.
30 november 2009
28 november 2009
Det drar ihop sig
Med bara en vecka kvar till Köpenhamnsmötet ägnar sig parterna åt att se sig själva i spegeln, putsa kostymerna, markera attityd och testa retorik. Innan det bär iväg till den stora klimatdramatiken.
"Det finns ingen plan B" säger Yvo de Boer. "Bara en plan A och a står för Aktion." ”Framgång i Köpenhamn kommer att sätta världen på en säker väg inför framtiden. Det kommer att öppna möjligheterna för miljödriven tillväxt och teknikprång i utvecklingen.”
"Tiden är inne för världens ledare att leva upp till sitt ansvar och begränsa klimatriskerna. Allt annat vore ett misslyckande." "Klimatet har väntat länge nog." "Tiden för prat är över, tiden för aktion är inne." "Failure is not an option." "Detta är en historisk uppgörelse."
Att så många av världens ledare har anmält deltagande skapar optimism, särskilt som miljöministrarna i många länder har en relativt svag ställning.
Förhandlingarna kommer att bli långa och intensiva. Det verkliga genombrottet kan komma att ske i någon mindre kontaktgrupp, långt ifrån all mediabevakning, gärna med hjälp av lite alkohol. Förhandlarna är ju faktiskt bara människor. Oavsett alkohol eller inte så kommer förhandlarna att behöva kliva över smärttröskeln.
Klimatet ger inte utrymme för några usla kompromisser. Efter en svår start på klimatåret med finanskris krävs nu ett politiskt ställningstagande av länderna. Under nästa år behöver överenskommelsen översättas i ett juridiskt bindande avtal där det framgår om länderna står för sina utfästelser. EU uttrycker att man vill se en bindande överenskommelsen redan i Köpenhamn samt en tydlig tidsplan för överföringen till ratificerbar text. På så sätt öppnar man för omedelbara åtgärder, istället för att vänta till 2013 när en legalt bindande överenskommelse planeras träda i kraft.
Vad som räknas i slutänden är vare sig optimism eller pessimism, utan ledarskap och stor politisk vilja!
"Det finns ingen plan B" säger Yvo de Boer. "Bara en plan A och a står för Aktion." ”Framgång i Köpenhamn kommer att sätta världen på en säker väg inför framtiden. Det kommer att öppna möjligheterna för miljödriven tillväxt och teknikprång i utvecklingen.”
"Tiden är inne för världens ledare att leva upp till sitt ansvar och begränsa klimatriskerna. Allt annat vore ett misslyckande." "Klimatet har väntat länge nog." "Tiden för prat är över, tiden för aktion är inne." "Failure is not an option." "Detta är en historisk uppgörelse."
Att så många av världens ledare har anmält deltagande skapar optimism, särskilt som miljöministrarna i många länder har en relativt svag ställning.
Förhandlingarna kommer att bli långa och intensiva. Det verkliga genombrottet kan komma att ske i någon mindre kontaktgrupp, långt ifrån all mediabevakning, gärna med hjälp av lite alkohol. Förhandlarna är ju faktiskt bara människor. Oavsett alkohol eller inte så kommer förhandlarna att behöva kliva över smärttröskeln.
Klimatet ger inte utrymme för några usla kompromisser. Efter en svår start på klimatåret med finanskris krävs nu ett politiskt ställningstagande av länderna. Under nästa år behöver överenskommelsen översättas i ett juridiskt bindande avtal där det framgår om länderna står för sina utfästelser. EU uttrycker att man vill se en bindande överenskommelsen redan i Köpenhamn samt en tydlig tidsplan för överföringen till ratificerbar text. På så sätt öppnar man för omedelbara åtgärder, istället för att vänta till 2013 när en legalt bindande överenskommelse planeras träda i kraft.
Vad som räknas i slutänden är vare sig optimism eller pessimism, utan ledarskap och stor politisk vilja!
26 november 2009
Programmet i Köpenhamn
Trots mycket information på nätet är det väldigt svårt även för de mest intresserade att överblicka vad Köpenhamnskonferensen egentligen handlar om.
Köpenhamnsmötet är varken början på förhandlingarna, de har pågått i decennier, eller slutet eftersom besluten kommer att behöva fyllas på med innehåll efteråt. Det som gör Köpenhamnsmötet unikt i jämförelse med tidigare förhandlingsmöten är att allvaret i klimatfrågan ökat dramatiskt och att Kyotoavtalets första åtagandeperiod går ut 2012. Däremot är det inte såsom många skriver att Kyoto-protokollet löper ut 2012. Det tog tio år av intensiva förhandlingar innan det trädde i kraft och har många delar som består. Enligt tidplanen behöver beslutet nu tas om fortsättningen samtidigt som Kyoto lärt oss att klimatet inte tillåter ännu ett avtal med för låg ambitionsnivå.
Så här ser programmet ut för mötet:
Sex möten pågår samtidigt. Förutom COP15 som är det femtonde mötet för de parter som anslutit sig till klimatkonventionen genomförs CMP5. Det är femte mötet i beslutsorganet för de parter som är med i Kyoto-avtalet. CMP är en juridisk enhet och har en egen styrelse som passar på att förlägga sina möten samtidigt som COPpen.
I Köpenhamn genomförs även SBSTA 31, vilket är det trettioförsta möten med en undergrupp till CMP som har till uppgift att serva med vetenskapligt underlag och råd i teknologifrågor. Även SBI genomför sitt trettioförsta möte. Det är undergruppen för implementering av det CMP kommer fram till.
I Bali inrättades två ytterligare arbetsgrupper som är politiska. AWG-KP är den grupp som ska komma fram till förslag på fortsatta åtaganden inom Kyoto-avtalet. De har sitt tionde möte. Det sista mötet som också äger rum är AWG-LCA, vilket är den arbetsgrupp som ska ta fram förslag till långsiktigt åtagande oberoende av Kyoto-protokollet. De har sitt åttonde möte och ligger direkt under konventionen. Förutom dessa sex möten så bildas det tillfälliga kontaktgrupper för att diskutera enskilda frågor, inte minst inom AWG-mötena.
CMP och COP kommer delvis att samköra sina möten. Danmarks regering har inbjudit regeringscheferna till den 15 dec på kvällen. Den 16 dec avrapporterar AWG-mötena veckans förhandlingsresultat. Därefter ska alla länder göra sina uttalanden i plenum, vilket kommer att fortsätta nästan hela den 17 dec. Ministrarnas förhandlingar startar enligt planen på kvällen den 17 dec och avslutas kvällen den 18 dec.
En som sagt sig komma är Kinas premiärminister Wen Jiabao. Däremot vet vi inte om Obama kommer att komma tillbaka för avslutningen, efter att ha besökt mötet den 9 dec (dagen före han ska ta emot Fredspriset). Säkerhetspoliserna sliter sitt hår i planeringen, medan en dramaregissör gnider sina händer och hoppas att detta besked kommer i det sista.
Köpenhamnsmötet är varken början på förhandlingarna, de har pågått i decennier, eller slutet eftersom besluten kommer att behöva fyllas på med innehåll efteråt. Det som gör Köpenhamnsmötet unikt i jämförelse med tidigare förhandlingsmöten är att allvaret i klimatfrågan ökat dramatiskt och att Kyotoavtalets första åtagandeperiod går ut 2012. Däremot är det inte såsom många skriver att Kyoto-protokollet löper ut 2012. Det tog tio år av intensiva förhandlingar innan det trädde i kraft och har många delar som består. Enligt tidplanen behöver beslutet nu tas om fortsättningen samtidigt som Kyoto lärt oss att klimatet inte tillåter ännu ett avtal med för låg ambitionsnivå.
Så här ser programmet ut för mötet:
Sex möten pågår samtidigt. Förutom COP15 som är det femtonde mötet för de parter som anslutit sig till klimatkonventionen genomförs CMP5. Det är femte mötet i beslutsorganet för de parter som är med i Kyoto-avtalet. CMP är en juridisk enhet och har en egen styrelse som passar på att förlägga sina möten samtidigt som COPpen.
I Köpenhamn genomförs även SBSTA 31, vilket är det trettioförsta möten med en undergrupp till CMP som har till uppgift att serva med vetenskapligt underlag och råd i teknologifrågor. Även SBI genomför sitt trettioförsta möte. Det är undergruppen för implementering av det CMP kommer fram till.
I Bali inrättades två ytterligare arbetsgrupper som är politiska. AWG-KP är den grupp som ska komma fram till förslag på fortsatta åtaganden inom Kyoto-avtalet. De har sitt tionde möte. Det sista mötet som också äger rum är AWG-LCA, vilket är den arbetsgrupp som ska ta fram förslag till långsiktigt åtagande oberoende av Kyoto-protokollet. De har sitt åttonde möte och ligger direkt under konventionen. Förutom dessa sex möten så bildas det tillfälliga kontaktgrupper för att diskutera enskilda frågor, inte minst inom AWG-mötena.
CMP och COP kommer delvis att samköra sina möten. Danmarks regering har inbjudit regeringscheferna till den 15 dec på kvällen. Den 16 dec avrapporterar AWG-mötena veckans förhandlingsresultat. Därefter ska alla länder göra sina uttalanden i plenum, vilket kommer att fortsätta nästan hela den 17 dec. Ministrarnas förhandlingar startar enligt planen på kvällen den 17 dec och avslutas kvällen den 18 dec.
En som sagt sig komma är Kinas premiärminister Wen Jiabao. Däremot vet vi inte om Obama kommer att komma tillbaka för avslutningen, efter att ha besökt mötet den 9 dec (dagen före han ska ta emot Fredspriset). Säkerhetspoliserna sliter sitt hår i planeringen, medan en dramaregissör gnider sina händer och hoppas att detta besked kommer i det sista.
25 november 2009
Nyckelpersonerna i förhandlingarna
Här är nyckelpersonerna som kommer att spela en avgörande roll under Köpenhamnsmötet:
Yvo de Boer - Chef för klimatkonventionens sekretariat
Jag träffade honom vid klimatmötet i Riksgränsen där han visade sig vara en mycket sympatisk och intelligent holländare som ofta skämtar och talar i metaforer. Han har mycket medvetet valt att aldrig kritisera parternas agerande, för att inte skapa fiender. Har därmed lyckats behålla förtroende och respekt från alla parter. Trots det har han under hela resan varit mycket tydlig med vad han förväntar sig av parterna och i det läge vi nu befinner oss har han tillrättavisat rika länder inkl USA för att göra för lite, men vill samtidigt påpeka de fattigas behov.
Michael Cutajar - Ordförande för processen kring ett nytt långsiktigt avtal
Kommer från Malta och är tidigare fotbollsproffs. Har lärt känna honom som en varm, mänsklig och gemytlig ”äldre farbror”. Har dock stor kunskap och en framtoning som gör att han balanserar väl mellan parterna och saknar fiender. Stort tålamod, men ändå en viktig fasthet. Gjorde klart för alla parter redan i början av året att han inte själv tänkte driva någon egen linje framåt i förhandlingarna, utan låta initiativet ligga hos parterna, vilket visar på stor erfarenhet.
John Ashe – Ordförande för förhandlingsgruppen inom Kyoto-protokollet
Kommer från den lilla ön Antigua utanför Barbuda. Hans karibiska ö tillhör de ö-nationer som hårdast driver tillräckliga klimatåtgärder och utsläppsminskningar från i-länderna. Är FN-ambassadör och en skicklig mäklare som haft många ledande poster inom FN-systemet.
Connie Hedegaard – Danmarks energi- och klimatordförande
Kommer i enlighet med hur COP-mötena organiseras vara ordförande för Kyoto-förhandlingarna. När jag träffat henne har hon visat sig vara mycket energisk och påläst, men som många andra danskar i förhandlingssituationer skarp. Ibland kanske lite för vass och kanske inte den som passar bäst i en del manliga miljöer. Samtidigt otroligt envis och målmedveten. Har rest väldigt mycket och byggt upp sitt kontaktnät. Har just fått en specialinrättat kommissionärspost som fortsatt ansvarig för klimatförhandlingarna efter Köpenhamnsmötet.
Todd Stern – USA speciella klimatdelegation
Bevakar de politiska frågorna hellre än själva förhandlingarna. Todd Stern har varit rådgivare till både Hillary och Bill Clinton. Jurist och miljökunnig. Har fått ett positivt mottagande och uppfattas som en tydlig markering från Obama om en höjd ambitionsnivå. Var den som förhandlade fram Kytoto-protokollet, vilket den amerikanska senaten aldrig ratificerade. Lär inte vilja göra om det misstaget.
Lumumba Stanislaus Di-Aping – företrädare för utvecklingsländerna
Sudan innehar det roterande ordförandeskapet för ”G77 och Kina”. Brukar föra en tydlig retorik riktad mot industriländerna. Sa i november som svar på otillräckliga klimatmål att de skulle ”fördöma utvecklingsländerna och totalt förstöra deras levebröd samt ekonomier. Deras mark, deras skogar kommer alltihop att förstöras."
Andreas Carlgren – företrädare för EU-länderna
Sveriges miljöminister som genom sitt lands ordförandeskap inom EU företräder medlemsländerna inför och under Köpenhamnsmötet. Målmedveten, intelligent och energisk person med höga ambitioner som inte lämnar något åt slumpen. Har på ett förtjänstfullt sätt fortsatt att hävda optimism och framgång när övriga enligt honom själv ägnat sig åt handelsresande i pessimism. Har genom flitigt resande under året byggt upp ett bra kontaktnät med övriga miljöministrar.
Några till:
Artur Runge-Metzger – Ordförande för EU-kommissionens klimatdelegation
Tysk som väger sina ord väl och med ett sinne för humor under sin seriösa framtoning.
Rajendra Pachauri – Ordförande IPCC
Skäggprydd indier som är ordförande för Internationella klimatpanelen, IPCC. Fredspristagare tillsammans med Al Gore 2007. Är en stark förespråkare för utvecklingsländers krav, då de är mest sårbara för stormar, torka och stigande hav. Auktoritet som brukar hålla tal som berör.
Mohammed Nasheed – Maldivernas president
F d politisk fånge som blivit talesman för u-ländernas rättighet att utvecklas. Genomförde under stor mediauppmärksamhet en konselj under vatten iförd dykarutrustning.
Su Wei - Kinas chefsförhandlare
En av alla kineser som man aldrig får något grepp om.
Yvo de Boer - Chef för klimatkonventionens sekretariat
Jag träffade honom vid klimatmötet i Riksgränsen där han visade sig vara en mycket sympatisk och intelligent holländare som ofta skämtar och talar i metaforer. Han har mycket medvetet valt att aldrig kritisera parternas agerande, för att inte skapa fiender. Har därmed lyckats behålla förtroende och respekt från alla parter. Trots det har han under hela resan varit mycket tydlig med vad han förväntar sig av parterna och i det läge vi nu befinner oss har han tillrättavisat rika länder inkl USA för att göra för lite, men vill samtidigt påpeka de fattigas behov.
Michael Cutajar - Ordförande för processen kring ett nytt långsiktigt avtal
Kommer från Malta och är tidigare fotbollsproffs. Har lärt känna honom som en varm, mänsklig och gemytlig ”äldre farbror”. Har dock stor kunskap och en framtoning som gör att han balanserar väl mellan parterna och saknar fiender. Stort tålamod, men ändå en viktig fasthet. Gjorde klart för alla parter redan i början av året att han inte själv tänkte driva någon egen linje framåt i förhandlingarna, utan låta initiativet ligga hos parterna, vilket visar på stor erfarenhet.
John Ashe – Ordförande för förhandlingsgruppen inom Kyoto-protokollet
Kommer från den lilla ön Antigua utanför Barbuda. Hans karibiska ö tillhör de ö-nationer som hårdast driver tillräckliga klimatåtgärder och utsläppsminskningar från i-länderna. Är FN-ambassadör och en skicklig mäklare som haft många ledande poster inom FN-systemet.
Connie Hedegaard – Danmarks energi- och klimatordförande
Kommer i enlighet med hur COP-mötena organiseras vara ordförande för Kyoto-förhandlingarna. När jag träffat henne har hon visat sig vara mycket energisk och påläst, men som många andra danskar i förhandlingssituationer skarp. Ibland kanske lite för vass och kanske inte den som passar bäst i en del manliga miljöer. Samtidigt otroligt envis och målmedveten. Har rest väldigt mycket och byggt upp sitt kontaktnät. Har just fått en specialinrättat kommissionärspost som fortsatt ansvarig för klimatförhandlingarna efter Köpenhamnsmötet.
Todd Stern – USA speciella klimatdelegation
Bevakar de politiska frågorna hellre än själva förhandlingarna. Todd Stern har varit rådgivare till både Hillary och Bill Clinton. Jurist och miljökunnig. Har fått ett positivt mottagande och uppfattas som en tydlig markering från Obama om en höjd ambitionsnivå. Var den som förhandlade fram Kytoto-protokollet, vilket den amerikanska senaten aldrig ratificerade. Lär inte vilja göra om det misstaget.
Lumumba Stanislaus Di-Aping – företrädare för utvecklingsländerna
Sudan innehar det roterande ordförandeskapet för ”G77 och Kina”. Brukar föra en tydlig retorik riktad mot industriländerna. Sa i november som svar på otillräckliga klimatmål att de skulle ”fördöma utvecklingsländerna och totalt förstöra deras levebröd samt ekonomier. Deras mark, deras skogar kommer alltihop att förstöras."
Andreas Carlgren – företrädare för EU-länderna
Sveriges miljöminister som genom sitt lands ordförandeskap inom EU företräder medlemsländerna inför och under Köpenhamnsmötet. Målmedveten, intelligent och energisk person med höga ambitioner som inte lämnar något åt slumpen. Har på ett förtjänstfullt sätt fortsatt att hävda optimism och framgång när övriga enligt honom själv ägnat sig åt handelsresande i pessimism. Har genom flitigt resande under året byggt upp ett bra kontaktnät med övriga miljöministrar.
Några till:
Artur Runge-Metzger – Ordförande för EU-kommissionens klimatdelegation
Tysk som väger sina ord väl och med ett sinne för humor under sin seriösa framtoning.
Rajendra Pachauri – Ordförande IPCC
Skäggprydd indier som är ordförande för Internationella klimatpanelen, IPCC. Fredspristagare tillsammans med Al Gore 2007. Är en stark förespråkare för utvecklingsländers krav, då de är mest sårbara för stormar, torka och stigande hav. Auktoritet som brukar hålla tal som berör.
Mohammed Nasheed – Maldivernas president
F d politisk fånge som blivit talesman för u-ländernas rättighet att utvecklas. Genomförde under stor mediauppmärksamhet en konselj under vatten iförd dykarutrustning.
Su Wei - Kinas chefsförhandlare
En av alla kineser som man aldrig får något grepp om.
24 november 2009
Klimatet kan inte klaras utan skogsfrågorna
Artikel för Miljöaktuellt
En skorsten mot rökig himmel är den typiska bilden av global uppvärmning, men en lika relevant bild är en oljepalm under tropiska skyar. Eller av ett kalhygge där regnskogen fått ge plats för boskapsuppfödning, palmoljeodling och svedjebruk. Ofattbara 13 miljoner ha naturliga skogar förloras varje år med stora utsläpp av koldioxid som följd. Det mesta i länder som inte omfattas av utsläppsmål. Det går helt enkelt inte att nå 2-gradersmålet utan att skogsfrågorna kommer med. Ändå saknas idag tillräckliga incitament för att hejda avskogningen.
Att skapa en fungerande skogsmekanism är en av de viktigaste pusselbitarna i en global klimatöverenskommelse och frågan väcker starka känslor. Där många ser obegränsade möjligheter ser andra allvarliga hot. Skogsindustrins lobbyister är inflytelserika och miljörörelsen kämpar förtvivlat för att få grepp om frågan. Ledande forskare målar samtidigt upp en svart framtidsbild där 2,5 graders temperaturökning omvandlat skogarna till en koldioxidkälla och ställer sig frågan hur skogsfrågorna då ska hanteras?
Därför är skogsfrågorna så viktiga för klimatet
Skogen som koldioxidkälla
Ca 20 procent av de globala utsläppen av koldioxid beror på skogsavverkningar, där det kol som bundits i träd och mark frigörs till luften. Med dessa inräknade så är Indonesien och Brasilien femte respektive fjärde största utsläppsland.
Skogen som koldioxidsänka
Bevarade skogar utgör samtidigt en sänka där ca 15 % av koldioxidutsläppen binds. Det totala kollagret i världens skogar uppgår till drygt 600 miljarder ton, vilket är mer än det som finns i atmosfären. T ex finns 10 % av allt kol som lagrats i jordens ekosystem i Brasiliens skogar.
Naturliga skogar rymmer mångdubbelt mer kol än planteringar.
Klimatanpassning för skogen
Global uppvärmning leder till fler stormar, bränder och insektsangrepp, vilket i sin tur ökar koldioxidutsläppen när kolet från döende träd frigörs. Störst tros förändringarna bli för de subtropiska och tropiska skogarna där tillväxten minskar och 40 % av arterna riskerar utdöende. Amazonas skogar brukar kallas jordens lungor. Avgörande förändringar i jordens regnskogar får avgörande betydelse för hela det globala klimatsystemet.
Skogen för klimatanpassning
Bevarande av en rik biodiversitet och starka ekosystem underlättar skogarnas möjlighet att anpassa sig till ett förändrat klimat. Samtidigt dämpar intakta ekosystem effekterna av klimatförändringarna.
Skogsfrågorna i Kyoto-avtalet
Klimatkonventionen från 1992 omfattar även kolkällor från skogar och andra landmiljöer, men mål saknas. Inom marknadsmekanismen för hållbar utveckling, CDM, som ingår i Kyotoavtalet är bara projekt för skogsplantering och återbeskogning tillåtna. Mekanismen skapades för att minska befintliga utsläpp och kräver att projekten ska innebära ytterligare utsläppsminskningar. Av den anledningen godkänns inte projekt som undviker avskogning och degradering. De minskar inte utsläppen, utan hindrar nya.
Hittills har det varit ett misslyckande där nästan inga projekt kommit tillstånd, mycket beroende på att det endast ger temporära utsläppskrediter som måste ersättas med nya efter projekttiden. Det skapar osäkerhet.
Att många länder redan omvandlat sina skogar till plantager bidrog till att det i Kyoto-avtalet antogs en definition av skog som leder till ökad avskogning. Inget av detta räknas, trots stor klimatpåverkan, som avskogning och utsläpp:
- Omvandling till plantager
- Degradering och urtunning
- Kalhyggen och ungskog (räknas som ”temporärt obeskogade”)
- Bränder och torka
Omvänt räknas detta inte som återbeskogning:
- Skog som håller på att återgå till naturskog
Definitionerna har självklart negativ inverkan på gamla och kolfyllda skogar, så det är av stor betydelse att råda bot på dessa brister.
EU:s position
EU godkänner inte skogsplantering och återbeskogning som åtgärder inom sin utsläppshandel. Ett huvudargument som EU och den svenska regeringen använt är helt felaktigt enligt IETA, nämligen den att det skulle översvämma marknaden med billiga krediter. Enligt Indonesien är problemet snarare är det omvända, att priset på kolmarknaden är så lågt att det inte kan konkurrera med fortsatt skogsavverkning.
EU vill nu ha en egen skogsmekanism och har även kommit med idéer om hur en sådan skulle kunna se ut. Unionen saknar dock en enad syn och utgör inte en så stark röst i skogsfrågor. Med tanke på ländernas olika förutsättningar är detta kanske inte så konstigt. I Skandinavien handlar det om skogsproduktion, i Storbritannien närmast parkskötsel, i Östeuropa om att få igång en fungerande skogsproduktion och i Medelhavsområdet om hindrad ökenutbredning.
En ny skogsmekanism; REDD+
Ett avgörande steg togs i Montreal 2005 när Costa Rica stödde förslaget om en ny skogsmekanism. Den kallas REDD+ och är snarare ett mål än en viss typ av aktivitet. I praktiken handlar dock diskussionerna om att utveckla sätt att betala utvecklingsländer för att minska utsläpp från avskogning och den minst lika viktiga degraderingen av skog. Det behövs en alternativ markanvändning som är mer ekonomiskt lönsamt än avverkning.
REDD+: Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation
Olika nivåer på vad mekanismen ska rymmas har diskuteras:
RED: Hindrad avskogning
REDD: Även hindrad skogsdegradering
REDD+: Även ökat kolupptaget i befintliga skogar.
REDD ++: Även andra positiva effekter såsom bevarande av biologisk mångfald och urfolks livsmiljöer.
Inkludera bevarande och restaurering av våtmarker.
Inkludera all markanvändning.
Avskogning: Krontaket reduceras till under 10 %.
Degradering: Tillbakagång av skogsbeståndet. I Brasilien kommer 20 % av utsläppen från degradering, i Afrika 50 % och i Indonesien över 60 %.
Om aktiviteter inom REDD ska vara ett bland flera sätt för i-länder att nå sina utsläppsmål och om det ska vara möjligt för u-länder att räkna in detta som sina klimatåtgärder, ja då är det logiskt att inkludera mekanismen i klimatavtalet. Det är samtidigt ett sätt att få u-länder till förhandlingsbordet.
Ett av de starkaste argumenten mot REDD är rädslan för att nya kommersiella intressen ignorerar urfolkens självbestämmande över skogsresurserna. Samtidigt kan ökad uppmärksamhet vara positivt för mänskliga rättigheter. Nya finansflöden ökar risken för korruption och det är långt ifrån säkert att betalningen kommer urfolken tillgodo, eftersom det kräver att man kan påvisa äganderätten till skogen.
En förutsättning är att man når de bakomliggande orsakerna, såsom illegala avverkningar och korruption. Boskapsuppfödning och palmoljeodlingen är starka pådrivare.
Skogsbolagen föredrar ofta avlägsna skogsområden där få hävdar äganderätten.
En av de mest kritiska frågorna är hur betalningen till u-länderna ska beräknas och från vilken referensnivå. Det gäller att hitta ett system som inte belönar ett lands undfallenhet att vidta åtgärder. Omvänt minskar intresset från länder som skyddat sin skog om belöningen räknas från historiska nivåer.
Betalningen kan ske utifrån vad som krävs för att nå ett visst mål (input-baserat), eller vad målet i sig faktiskt är värt (output-baserat). Den senare kan baseras på hur mycket skog som står kvar eller på hur stora utsläpp man hindrat. Om betalning sker utifrån mängd bevarad skog finns risken att stora belopp betalas för skog som ändå inte var hotade. Att sätta bindande mål för ländernas utsläpp är ett sätt, men något som ingen tydligt vågar föreslå. Och med ett globalt mål finns risken att länder med tidigare låga utsläpp ges utrymme att öka sina. En output-baserad mekanism beräknad på utsläppsminskningar är den variant som just nu är mest aktuell i förhandlingarna.
Det gäller även att säkra att insatserna leder till bestående utsläppsminskningar utan att skrämma bort marknaden. Hur kan vi säkra att skog som räddas får stå kvar och vem är ansvarig om den inte gör det? Det hela kompliceras av att utsläpp uppstår genom naturliga orsaker såsom bränder och torka.
För att skala upp insatserna argumenterar många för att REDD ska riktas mot länder hellre än enstaka projekt. Att skala upp till regioner eller att omfatta alla länder kan vara ett sätt att hindra att avskogningen istället flyttas till en annan plats.
Utmaningen är att skapa ett system som samtidigt levererar värden i form av biodiversitet, livsviktiga ekosystem och livsmiljöer för många urfolk utan bli så komplicerat att svagare länder inte förmår medverka.
Ländernas olika synsätt
Länder med stort skogsinnehav och låg avskogning, såsom de i Kongo-bassängen, vill inkludera degradering eftersom de tjänar mindre på att belönas för hindrad avskogning. För länder med stort skogsinnehav och hög avskogning såsom Brasilien och Indonesien är det tvärtom.
Japan, Nya Zeeland och de skandinaviska länderna som redan har omvandlat merparten av sina skogar till planteringar vill självklart inte att virkesproduktion skulle räknas in som utsläpp. Att de inte vill att andra länder ska göra samma sak anses av vissa som förmätet.
När skogen väl är omvandlad till planteringar så behövs incitament för ett effektivt brukande som ersätter fossila bränslen och möjliggör att kol lagras i virkesprodukter.
Finansiering
Ekonomisk vinst
Att låta träden stå är det i särklass billigaste sättet att minska koldioxidutsläppen och betydligt billigare än konstgjord koldioxidlagring. Värdet av halverade skogsrelaterade utsläpp är 27 biljoner kronor högre än kostnaderna för att åstadkomma dem för perioden 2010 till 2200.
Räknar man in värdet av även andra bevarade ekosystemtjänster, utöver klimatet, så ökar vinsten med ungefär det dubbla.
Kostnader
Att halvera utsläppen från avskogning till 2025 beräknas kosta ca 200 miljarder kronor per år. Det är nära tre gånger så mycket som omsätts på kolmarknaden varje år.
Offentliga medel
Att vara beroende av frivilliga offentliga bidrag är precis som med biståndsmedel riskabelt och kortsiktigt, men behövs för kapacitetsuppbyggnad i svaga regimer och när oklara ägarförhållanden. Trots Norges stora tillskott och Världsbankens fond är tillgängliga medel långt ifrån tillräckligt.
Marknadsmekanism
Att skapa en REDD-mekanism liknande CDM parat med offensiv klimatpolitik skulle kunna mobilisera större finansiella resurser. Brasilien är negativ till detta då den skulle överföra suveräniteten över naturresurser till den globala marknaden.
Den frivilliga kolmarknaden (klimatkompensering) har lägre krav och ger lägre ersättning, men är ett värdefullt komplement som kan gå före genom att testa olika metoder där många visat sig vara ineffektiva.
Det här behöver Köpenhamn leverera
REDD kan inte komma vidare utan att parterna inom FN snarast ger vägledning på några avgörande punkter:- Tydligt ställningstagande om en skogsmekanism ska införas eller ej- Övergripande principer och strukturer- Målet med verktyget- Uttalande om långsiktigt finansieringssätt- Enighet om initiala åtgärder och finansiering för att komma igång.
En skorsten mot rökig himmel är den typiska bilden av global uppvärmning, men en lika relevant bild är en oljepalm under tropiska skyar. Eller av ett kalhygge där regnskogen fått ge plats för boskapsuppfödning, palmoljeodling och svedjebruk. Ofattbara 13 miljoner ha naturliga skogar förloras varje år med stora utsläpp av koldioxid som följd. Det mesta i länder som inte omfattas av utsläppsmål. Det går helt enkelt inte att nå 2-gradersmålet utan att skogsfrågorna kommer med. Ändå saknas idag tillräckliga incitament för att hejda avskogningen.
Att skapa en fungerande skogsmekanism är en av de viktigaste pusselbitarna i en global klimatöverenskommelse och frågan väcker starka känslor. Där många ser obegränsade möjligheter ser andra allvarliga hot. Skogsindustrins lobbyister är inflytelserika och miljörörelsen kämpar förtvivlat för att få grepp om frågan. Ledande forskare målar samtidigt upp en svart framtidsbild där 2,5 graders temperaturökning omvandlat skogarna till en koldioxidkälla och ställer sig frågan hur skogsfrågorna då ska hanteras?
Därför är skogsfrågorna så viktiga för klimatet
Skogen som koldioxidkälla
Ca 20 procent av de globala utsläppen av koldioxid beror på skogsavverkningar, där det kol som bundits i träd och mark frigörs till luften. Med dessa inräknade så är Indonesien och Brasilien femte respektive fjärde största utsläppsland.
Skogen som koldioxidsänka
Bevarade skogar utgör samtidigt en sänka där ca 15 % av koldioxidutsläppen binds. Det totala kollagret i världens skogar uppgår till drygt 600 miljarder ton, vilket är mer än det som finns i atmosfären. T ex finns 10 % av allt kol som lagrats i jordens ekosystem i Brasiliens skogar.
Naturliga skogar rymmer mångdubbelt mer kol än planteringar.
Klimatanpassning för skogen
Global uppvärmning leder till fler stormar, bränder och insektsangrepp, vilket i sin tur ökar koldioxidutsläppen när kolet från döende träd frigörs. Störst tros förändringarna bli för de subtropiska och tropiska skogarna där tillväxten minskar och 40 % av arterna riskerar utdöende. Amazonas skogar brukar kallas jordens lungor. Avgörande förändringar i jordens regnskogar får avgörande betydelse för hela det globala klimatsystemet.
Skogen för klimatanpassning
Bevarande av en rik biodiversitet och starka ekosystem underlättar skogarnas möjlighet att anpassa sig till ett förändrat klimat. Samtidigt dämpar intakta ekosystem effekterna av klimatförändringarna.
Skogsfrågorna i Kyoto-avtalet
Klimatkonventionen från 1992 omfattar även kolkällor från skogar och andra landmiljöer, men mål saknas. Inom marknadsmekanismen för hållbar utveckling, CDM, som ingår i Kyotoavtalet är bara projekt för skogsplantering och återbeskogning tillåtna. Mekanismen skapades för att minska befintliga utsläpp och kräver att projekten ska innebära ytterligare utsläppsminskningar. Av den anledningen godkänns inte projekt som undviker avskogning och degradering. De minskar inte utsläppen, utan hindrar nya.
Hittills har det varit ett misslyckande där nästan inga projekt kommit tillstånd, mycket beroende på att det endast ger temporära utsläppskrediter som måste ersättas med nya efter projekttiden. Det skapar osäkerhet.
Att många länder redan omvandlat sina skogar till plantager bidrog till att det i Kyoto-avtalet antogs en definition av skog som leder till ökad avskogning. Inget av detta räknas, trots stor klimatpåverkan, som avskogning och utsläpp:
- Omvandling till plantager
- Degradering och urtunning
- Kalhyggen och ungskog (räknas som ”temporärt obeskogade”)
- Bränder och torka
Omvänt räknas detta inte som återbeskogning:
- Skog som håller på att återgå till naturskog
Definitionerna har självklart negativ inverkan på gamla och kolfyllda skogar, så det är av stor betydelse att råda bot på dessa brister.
EU:s position
EU godkänner inte skogsplantering och återbeskogning som åtgärder inom sin utsläppshandel. Ett huvudargument som EU och den svenska regeringen använt är helt felaktigt enligt IETA, nämligen den att det skulle översvämma marknaden med billiga krediter. Enligt Indonesien är problemet snarare är det omvända, att priset på kolmarknaden är så lågt att det inte kan konkurrera med fortsatt skogsavverkning.
EU vill nu ha en egen skogsmekanism och har även kommit med idéer om hur en sådan skulle kunna se ut. Unionen saknar dock en enad syn och utgör inte en så stark röst i skogsfrågor. Med tanke på ländernas olika förutsättningar är detta kanske inte så konstigt. I Skandinavien handlar det om skogsproduktion, i Storbritannien närmast parkskötsel, i Östeuropa om att få igång en fungerande skogsproduktion och i Medelhavsområdet om hindrad ökenutbredning.
En ny skogsmekanism; REDD+
Ett avgörande steg togs i Montreal 2005 när Costa Rica stödde förslaget om en ny skogsmekanism. Den kallas REDD+ och är snarare ett mål än en viss typ av aktivitet. I praktiken handlar dock diskussionerna om att utveckla sätt att betala utvecklingsländer för att minska utsläpp från avskogning och den minst lika viktiga degraderingen av skog. Det behövs en alternativ markanvändning som är mer ekonomiskt lönsamt än avverkning.
REDD+: Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation
Olika nivåer på vad mekanismen ska rymmas har diskuteras:
RED: Hindrad avskogning
REDD: Även hindrad skogsdegradering
REDD+: Även ökat kolupptaget i befintliga skogar.
REDD ++: Även andra positiva effekter såsom bevarande av biologisk mångfald och urfolks livsmiljöer.
Inkludera bevarande och restaurering av våtmarker.
Inkludera all markanvändning.
Avskogning: Krontaket reduceras till under 10 %.
Degradering: Tillbakagång av skogsbeståndet. I Brasilien kommer 20 % av utsläppen från degradering, i Afrika 50 % och i Indonesien över 60 %.
Om aktiviteter inom REDD ska vara ett bland flera sätt för i-länder att nå sina utsläppsmål och om det ska vara möjligt för u-länder att räkna in detta som sina klimatåtgärder, ja då är det logiskt att inkludera mekanismen i klimatavtalet. Det är samtidigt ett sätt att få u-länder till förhandlingsbordet.
Ett av de starkaste argumenten mot REDD är rädslan för att nya kommersiella intressen ignorerar urfolkens självbestämmande över skogsresurserna. Samtidigt kan ökad uppmärksamhet vara positivt för mänskliga rättigheter. Nya finansflöden ökar risken för korruption och det är långt ifrån säkert att betalningen kommer urfolken tillgodo, eftersom det kräver att man kan påvisa äganderätten till skogen.
En förutsättning är att man når de bakomliggande orsakerna, såsom illegala avverkningar och korruption. Boskapsuppfödning och palmoljeodlingen är starka pådrivare.
Skogsbolagen föredrar ofta avlägsna skogsområden där få hävdar äganderätten.
En av de mest kritiska frågorna är hur betalningen till u-länderna ska beräknas och från vilken referensnivå. Det gäller att hitta ett system som inte belönar ett lands undfallenhet att vidta åtgärder. Omvänt minskar intresset från länder som skyddat sin skog om belöningen räknas från historiska nivåer.
Betalningen kan ske utifrån vad som krävs för att nå ett visst mål (input-baserat), eller vad målet i sig faktiskt är värt (output-baserat). Den senare kan baseras på hur mycket skog som står kvar eller på hur stora utsläpp man hindrat. Om betalning sker utifrån mängd bevarad skog finns risken att stora belopp betalas för skog som ändå inte var hotade. Att sätta bindande mål för ländernas utsläpp är ett sätt, men något som ingen tydligt vågar föreslå. Och med ett globalt mål finns risken att länder med tidigare låga utsläpp ges utrymme att öka sina. En output-baserad mekanism beräknad på utsläppsminskningar är den variant som just nu är mest aktuell i förhandlingarna.
Det gäller även att säkra att insatserna leder till bestående utsläppsminskningar utan att skrämma bort marknaden. Hur kan vi säkra att skog som räddas får stå kvar och vem är ansvarig om den inte gör det? Det hela kompliceras av att utsläpp uppstår genom naturliga orsaker såsom bränder och torka.
För att skala upp insatserna argumenterar många för att REDD ska riktas mot länder hellre än enstaka projekt. Att skala upp till regioner eller att omfatta alla länder kan vara ett sätt att hindra att avskogningen istället flyttas till en annan plats.
Utmaningen är att skapa ett system som samtidigt levererar värden i form av biodiversitet, livsviktiga ekosystem och livsmiljöer för många urfolk utan bli så komplicerat att svagare länder inte förmår medverka.
Ländernas olika synsätt
Länder med stort skogsinnehav och låg avskogning, såsom de i Kongo-bassängen, vill inkludera degradering eftersom de tjänar mindre på att belönas för hindrad avskogning. För länder med stort skogsinnehav och hög avskogning såsom Brasilien och Indonesien är det tvärtom.
Japan, Nya Zeeland och de skandinaviska länderna som redan har omvandlat merparten av sina skogar till planteringar vill självklart inte att virkesproduktion skulle räknas in som utsläpp. Att de inte vill att andra länder ska göra samma sak anses av vissa som förmätet.
När skogen väl är omvandlad till planteringar så behövs incitament för ett effektivt brukande som ersätter fossila bränslen och möjliggör att kol lagras i virkesprodukter.
Finansiering
Ekonomisk vinst
Att låta träden stå är det i särklass billigaste sättet att minska koldioxidutsläppen och betydligt billigare än konstgjord koldioxidlagring. Värdet av halverade skogsrelaterade utsläpp är 27 biljoner kronor högre än kostnaderna för att åstadkomma dem för perioden 2010 till 2200.
Räknar man in värdet av även andra bevarade ekosystemtjänster, utöver klimatet, så ökar vinsten med ungefär det dubbla.
Kostnader
Att halvera utsläppen från avskogning till 2025 beräknas kosta ca 200 miljarder kronor per år. Det är nära tre gånger så mycket som omsätts på kolmarknaden varje år.
Offentliga medel
Att vara beroende av frivilliga offentliga bidrag är precis som med biståndsmedel riskabelt och kortsiktigt, men behövs för kapacitetsuppbyggnad i svaga regimer och när oklara ägarförhållanden. Trots Norges stora tillskott och Världsbankens fond är tillgängliga medel långt ifrån tillräckligt.
Marknadsmekanism
Att skapa en REDD-mekanism liknande CDM parat med offensiv klimatpolitik skulle kunna mobilisera större finansiella resurser. Brasilien är negativ till detta då den skulle överföra suveräniteten över naturresurser till den globala marknaden.
Den frivilliga kolmarknaden (klimatkompensering) har lägre krav och ger lägre ersättning, men är ett värdefullt komplement som kan gå före genom att testa olika metoder där många visat sig vara ineffektiva.
Det här behöver Köpenhamn leverera
REDD kan inte komma vidare utan att parterna inom FN snarast ger vägledning på några avgörande punkter:- Tydligt ställningstagande om en skogsmekanism ska införas eller ej- Övergripande principer och strukturer- Målet med verktyget- Uttalande om långsiktigt finansieringssätt- Enighet om initiala åtgärder och finansiering för att komma igång.
23 november 2009
EU tappat kontrollen över stöden
Enligt EU:s egna revisorer är strukturfondsmedlen den del av budgeten man helt har mist kontroll över. Varje år uppskattas i runda tal en tiondel av pengarna försvinna spårlöst i korruption, eller i ”fantasifulla” redovisningar.
Genom åren har man upptäckt att fondpengar använts för att exempelvis anlägga konstbevattnade golfbanor i akuta torrområden, till storskalig marijuanaplantering eller helt sonika hamnat i maffians och andra organiserade kriminellas fickor. Eller i politikernas egna fickor.
För 2008 räknar man med att 2,7 miljarder euro använts fel eller aldrig borde ha sänts iväg, och därför borde betalats tillbaka till Bryssel i år.
Kan inte säga att jag är direkt förvånad. Miljöpolitik kan inte drivas fram med våld. Utan den grundläggande förståelse som behövs om varför de är livsviktiga kommer annat att prioriteras när ”money talks”.
Genom åren har man upptäckt att fondpengar använts för att exempelvis anlägga konstbevattnade golfbanor i akuta torrområden, till storskalig marijuanaplantering eller helt sonika hamnat i maffians och andra organiserade kriminellas fickor. Eller i politikernas egna fickor.
För 2008 räknar man med att 2,7 miljarder euro använts fel eller aldrig borde ha sänts iväg, och därför borde betalats tillbaka till Bryssel i år.
Kan inte säga att jag är direkt förvånad. Miljöpolitik kan inte drivas fram med våld. Utan den grundläggande förståelse som behövs om varför de är livsviktiga kommer annat att prioriteras när ”money talks”.
21 november 2009
Norge vill legitimera fortsatt oljeutvinning
Norge ser koldioxidavskiljning och lagring som ett huvudverktyg i sin klimatpolitik. Den norska anläggningen Sleipner har framgångsrikt lagrat kol i 13 år nu, även om bl a miljörörelsen varnar för risken med läckage.
Sleipner ägs av StatoilHydro och uppstod egentligen därför att det var för hög koldioxidhalt i den naturgas man plockade upp där. Därför byggdes en avskiljningsanläggning hundra meter från huvudplattformen (som är en halv hektar stor och vilar på fyra cementpelare 30 meter över vattennivån i Nordsjön). Plattformarna är länkade med en bro som samtidigt utgör pipeline för gasen.
Istället för att betala koldioxidskatt på 30 dollar per ton så pumpas gasen ned i ett sandlager i km under havsnivån.
Den norska regeringen har även finansierat anläggningen Mongstad, som är en fullskaleanläggning. Norge vill vara världsledande på detta och har kallat det sin månlanding. Kostnaden för att avskilja kol vid Mongstad uppgår till 203-281 dollar per ton. Därtill kommer kostnaden för transport och lagring, sannolikt det dubbla. Jämfört med att köpa utsläppsminskningar på kolmarknaden på ca 20 ton per ton så är det ett mycket högt pris och svårt att motivera som en kostnadseffektiv åtgärd. Samtidigt är det i dagsläget det ända tänkbara sättet att förena ett ambitiöst klimatmål med önskan om fortsatt oljeutvinning.
Det som egentligen behövs är både strypa kranarna och att använda denna CCS-tekniken för att binda mer kol från atmosfären.
Sleipner ägs av StatoilHydro och uppstod egentligen därför att det var för hög koldioxidhalt i den naturgas man plockade upp där. Därför byggdes en avskiljningsanläggning hundra meter från huvudplattformen (som är en halv hektar stor och vilar på fyra cementpelare 30 meter över vattennivån i Nordsjön). Plattformarna är länkade med en bro som samtidigt utgör pipeline för gasen.
Istället för att betala koldioxidskatt på 30 dollar per ton så pumpas gasen ned i ett sandlager i km under havsnivån.
Den norska regeringen har även finansierat anläggningen Mongstad, som är en fullskaleanläggning. Norge vill vara världsledande på detta och har kallat det sin månlanding. Kostnaden för att avskilja kol vid Mongstad uppgår till 203-281 dollar per ton. Därtill kommer kostnaden för transport och lagring, sannolikt det dubbla. Jämfört med att köpa utsläppsminskningar på kolmarknaden på ca 20 ton per ton så är det ett mycket högt pris och svårt att motivera som en kostnadseffektiv åtgärd. Samtidigt är det i dagsläget det ända tänkbara sättet att förena ett ambitiöst klimatmål med önskan om fortsatt oljeutvinning.
Det som egentligen behövs är både strypa kranarna och att använda denna CCS-tekniken för att binda mer kol från atmosfären.
20 november 2009
P-piller lönsammast
I den här rapporten kommer man till slutsatsen att varje sju dollar satsad på familjeplanering skulle minska koldioxidutsläppen med mer än ett ton. Det kan jämföras med de dryga 20 dollar som det kostar att göra utsläppsminskningar via utsläppshandeln. Enligt studien skulle det gå att minska utsläppen med minst 34 Gton koldioxid genom att möta efterfrågan på familjeplanering.
19 november 2009
Heja Andreas!
Starkt av miljöministern att bita ifrån när så många ägnar sig åt pessimism och mer eller mindre ger upp redan innan mötet i Köpenhamn startar. Jag kan inte tänka mig att Rasmussens agerande var förankrat inom EU-ledningen. Inte att han ville säkra en fortsatt förhandlingsväg, men de signaler han skickade om att det skulle kunna ersätta framgångar i förhandlingarna.
Handelsresande i pessimism kallar Andreas Carlgren dem. Dit tycker jag man kan räkna Reinfeldt som redan i början av januari sa att han inte tror att det är möjligt att nå en överenskommelse. Inte så konstigt med tanke på att han omger sig med Lars-Erik Liljelund som klimatrådgivare.
Miljöministern säger i en debattartikel att det fortfarande går att nå en överenskommelse.
Han skriver även ”Många på avstånd från förhandlingarna har redan dödförklarat Köpenhamnsmötet. En del har tyckt att det är bra om det inte blir någon överenskommelse. När världen redan står på branten till en katastrof är förhoppningen att allt ska vara lättare att lösa om något år. Tro inte på det!”
Ända in i kaklet!
Handelsresande i pessimism kallar Andreas Carlgren dem. Dit tycker jag man kan räkna Reinfeldt som redan i början av januari sa att han inte tror att det är möjligt att nå en överenskommelse. Inte så konstigt med tanke på att han omger sig med Lars-Erik Liljelund som klimatrådgivare.
Miljöministern säger i en debattartikel att det fortfarande går att nå en överenskommelse.
Han skriver även ”Många på avstånd från förhandlingarna har redan dödförklarat Köpenhamnsmötet. En del har tyckt att det är bra om det inte blir någon överenskommelse. När världen redan står på branten till en katastrof är förhoppningen att allt ska vara lättare att lösa om något år. Tro inte på det!”
Ända in i kaklet!
Luftföroreningarna en nyckelfaktor
Nu är tiden inne att länka luftföroreningar med klimatfrågan eftersom det är två sidor av samma mynt. Hur detta bäst kan ske diskuterades vid en konferens i Göteborg i början av november inom ordförandeskapet. Genom att minska luftföroreningarna kan man samtidigt hejda klimatförändringarna. I OECD-länderna kommer klimatpolitiken att åstadkomma minskade luftföroreningar, men i Asien är det nog tvärtom. Frågar du personen på gatan i Jakarta, så är ju luftföroreningarna ett betydligt angelägnare problem än klimatet. Skit i luften dödar idag.
Vi kan alla glädjas åt Montrealprotokollet, vilket åstadekommit 10-11 gånger mer klimateffekt än Kyoto-avtalet.
Kopplingarna mellan olika klimatgaser och luftföroreningar är komplexa. Faktum är att vissa av dem minskar den globala uppvärmningen.
Emissionerna av sot absorberar effektivt det inkommande solljuset. Partiklarna spelar inte bara en stor roll när de är i atmosfären utan är också av betydelse för den accelererande avsmältningen av istäcket i Arktis och av glaciärerna. Sot absorberar solvärme och påskyndar glaciärsmältning. De varar dock betydligt kortare tid än koldioxid, det handlar om dagar eller veckor istället för åratal. Att minska dessa skulle ge relativt snabba klimateffekter.
En av de åtgärder som lyfts fram är möjligheterna att ersätta den omfattande användningen av öppen eld för matlagning, som är vanligt i stora delar av världen, mot något som inte ger upphov till så stora emissioner av sot.
Marknära ozon är en allvarlig förorenare med stora hälsorisker och minskade skördar. Och stor klimatpåverkan. Särskilt i sydvästra Europa sommartid. Skadorna beräknas inom EU till att 20 000 personer har avlidit tigare p g a marknära ozon, 20 miljoner respiratorsdagar på sjukhus, skördeförluster på 6 miljarder euro. Ozonminskningar uppnås bäst genom att minska utsläppen av kväveoxider och andra flyktiga organiska föreningar, samt metan.
Studier visar att minskning av kväveoxider utan samtida minskning av metan och flyktiga organiska föreningar, inte ger klimatfördelar. Det som krånglar till det är att minskade luftföroreningar i form av minskad mängd sulfat och några andra aerosoler för att skydda människors hälsa, kommer att påskynda uppvärmningen på grund av den kylande effekt dessa aerosoler har på klimatet.
Den globala uppvärmningen skulle accelerera ytterligare om vi satsade hårt på att minska utsläppen av aerosoler och luftföroreningar. Detta kan till viss del kompenseras genom att minska metan, ozon och sot från svartkol , varför det är extra viktigt. Jag har dock inte nått den nivån att jag riktigt förstår varför det är så här.
Även om det krävs avsevärda resurser för att ta tag i dessa frågor, så bedöms de vara mycket kostnadseffektiva. Möjligheter att minska utsläppen av metan och ozonämnen i industri, jordbruk, gruvdrift och transport är allmänt erkända och relativt billiga.
Fakta om detta har jag hämtat bl a här:
Vi kan alla glädjas åt Montrealprotokollet, vilket åstadekommit 10-11 gånger mer klimateffekt än Kyoto-avtalet.
Kopplingarna mellan olika klimatgaser och luftföroreningar är komplexa. Faktum är att vissa av dem minskar den globala uppvärmningen.
Emissionerna av sot absorberar effektivt det inkommande solljuset. Partiklarna spelar inte bara en stor roll när de är i atmosfären utan är också av betydelse för den accelererande avsmältningen av istäcket i Arktis och av glaciärerna. Sot absorberar solvärme och påskyndar glaciärsmältning. De varar dock betydligt kortare tid än koldioxid, det handlar om dagar eller veckor istället för åratal. Att minska dessa skulle ge relativt snabba klimateffekter.
En av de åtgärder som lyfts fram är möjligheterna att ersätta den omfattande användningen av öppen eld för matlagning, som är vanligt i stora delar av världen, mot något som inte ger upphov till så stora emissioner av sot.
Marknära ozon är en allvarlig förorenare med stora hälsorisker och minskade skördar. Och stor klimatpåverkan. Särskilt i sydvästra Europa sommartid. Skadorna beräknas inom EU till att 20 000 personer har avlidit tigare p g a marknära ozon, 20 miljoner respiratorsdagar på sjukhus, skördeförluster på 6 miljarder euro. Ozonminskningar uppnås bäst genom att minska utsläppen av kväveoxider och andra flyktiga organiska föreningar, samt metan.
Studier visar att minskning av kväveoxider utan samtida minskning av metan och flyktiga organiska föreningar, inte ger klimatfördelar. Det som krånglar till det är att minskade luftföroreningar i form av minskad mängd sulfat och några andra aerosoler för att skydda människors hälsa, kommer att påskynda uppvärmningen på grund av den kylande effekt dessa aerosoler har på klimatet.
Den globala uppvärmningen skulle accelerera ytterligare om vi satsade hårt på att minska utsläppen av aerosoler och luftföroreningar. Detta kan till viss del kompenseras genom att minska metan, ozon och sot från svartkol , varför det är extra viktigt. Jag har dock inte nått den nivån att jag riktigt förstår varför det är så här.
Även om det krävs avsevärda resurser för att ta tag i dessa frågor, så bedöms de vara mycket kostnadseffektiva. Möjligheter att minska utsläppen av metan och ozonämnen i industri, jordbruk, gruvdrift och transport är allmänt erkända och relativt billiga.
Fakta om detta har jag hämtat bl a här:
18 november 2009
Interaktiv cyklon i Bangladesh
I den här filmen från Oxfoam international kan man följa effekterna av en cyklon I Bangladesh och skapa din egen resa genom historien. Kliv i deras skor och försök upplev det de upplever av umbäranden och smärta. Kanske känns det avlägset, men problemen är verkliga och växande. Vi måste agera för klimatet!
En glädjande nyhet är att Brasiliens regering just låtit meddela att avskogningen i landet minskat med 45 % och är nu nere på den lägsta nivån på 20 år. Säkert har lågkonjunkturen spelat roll, men ändå! Ett halmstrå!
Om ni inte ännu kollat in klimatfilmerna på youtube så kan du göra det här. Tryck på ”rösta” så kan du välja land och film. Eller lägg in en själv.
En glädjande nyhet är att Brasiliens regering just låtit meddela att avskogningen i landet minskat med 45 % och är nu nere på den lägsta nivån på 20 år. Säkert har lågkonjunkturen spelat roll, men ändå! Ett halmstrå!
Om ni inte ännu kollat in klimatfilmerna på youtube så kan du göra det här. Tryck på ”rösta” så kan du välja land och film. Eller lägg in en själv.
17 november 2009
Att åka eller inte åka till Köpenhamn
Danmark har nu officiellt inbjudit regeringscheferna till Köpenhamnsmötets två sista dagar. Angela Merkel har redan meddelat att hon kommer att komma. Obama har ju tidigare sagt att han kommer om han bedömer att det kan göra skillnad.
Själv har jag börjat känna att det kanske är fel av mig att åka dit. Fel av alla andra än bara de som ska ingå i de direkta förhandlingarna. Kanske vore det bästa att låsa in en representant från varje land på en mysig kurort och säga åt dem att inte få komma ur förrän de nått en överenskommelse. Fri från all mediabevakning. Risken är att det blir så stort fokus på de som är där att de inte klarar att leverera.
Själv har jag börjat känna att det kanske är fel av mig att åka dit. Fel av alla andra än bara de som ska ingå i de direkta förhandlingarna. Kanske vore det bästa att låsa in en representant från varje land på en mysig kurort och säga åt dem att inte få komma ur förrän de nått en överenskommelse. Fri från all mediabevakning. Risken är att det blir så stort fokus på de som är där att de inte klarar att leverera.
Island åter högst välstånd i världen
HDI är ett annat sätt att mäta välståndet i världen, som alternativ till det kritiserade BNP. Medan BNP fokuserar på materiellt välstånd hävdas HDI, Human Development Index, ge en mer komplett bild, eftersom det är en sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.
Måttet skapades av en pakistansk ekonom och används sedan 1990 i de årliga rapporterna Human Development Report som utarbetas av FN:s utvecklingsprogram UNDP.
Även detta år hamnade Island i topp bland länderna, trots att landet mer eller mindre gjort konkurs. Sverige hamnar på sjunde plats. Sierra Lione hamnade åter igen på sista plats.
Sverige är det land som uppnått störst jämlikhet enligt samma rapport.
Måttet skapades av en pakistansk ekonom och används sedan 1990 i de årliga rapporterna Human Development Report som utarbetas av FN:s utvecklingsprogram UNDP.
Även detta år hamnade Island i topp bland länderna, trots att landet mer eller mindre gjort konkurs. Sverige hamnar på sjunde plats. Sierra Lione hamnade åter igen på sista plats.
Sverige är det land som uppnått störst jämlikhet enligt samma rapport.
16 november 2009
Jordbruket måste ingå i klimatavtalet
Jordbrukets stora minskningspotential finns i förbättrad kolbindningsförmåga hos marken genom minskad plöjning, förbättrad hantering av gräsmarker och restaurering av förstörd mark. Andra möjligheter är mer effektiv gödselanvändning, förbättrad vattenhantering, förbättrad risodling, trädplantering, ändringar i djurfoder samt hållbar användning av djurs genetiska mångfald.
FAO föreslår att åtgärder inom jordbruket ska få räknas in i utvecklingsländernas mätbara och kontrollerbara åtgärder. Man vill även att CDM-projekten ska kunna riktas mot landsbygdsbefolkningen, inklusive småbönder. FAO vill även se en mer allsidig syn på alla former av markanvändning kan leda till en bättre hantering av olika klimatåtgärder relaterade till markbaserade utsläppskällor och kolsänkor.
Jordbruket ska försörja 9 miljarder människor år 2050. Att möta denna efterfrågan tillsammans med klimatförändringar, bioenergiefterfrågan och markdegradering sätter enorm press på jordbrukssektorn att producera livsmedel, foder och fiber. Det krävs utveckling inom sektorn och dessa kan även ge utsläppsminskningar och ökad anpassningsförmåga. FAO har undersökt möjliga win-win mellan utmaningarna och konstaterar att det krävs mer helhetssyn. De största synergier bedöms finnas mellan att öka livsmedelsproduktionen utan att utarma ekosystemen.
FAO föreslår att åtgärder inom jordbruket ska få räknas in i utvecklingsländernas mätbara och kontrollerbara åtgärder. Man vill även att CDM-projekten ska kunna riktas mot landsbygdsbefolkningen, inklusive småbönder. FAO vill även se en mer allsidig syn på alla former av markanvändning kan leda till en bättre hantering av olika klimatåtgärder relaterade till markbaserade utsläppskällor och kolsänkor.
Jordbruket ska försörja 9 miljarder människor år 2050. Att möta denna efterfrågan tillsammans med klimatförändringar, bioenergiefterfrågan och markdegradering sätter enorm press på jordbrukssektorn att producera livsmedel, foder och fiber. Det krävs utveckling inom sektorn och dessa kan även ge utsläppsminskningar och ökad anpassningsförmåga. FAO har undersökt möjliga win-win mellan utmaningarna och konstaterar att det krävs mer helhetssyn. De största synergier bedöms finnas mellan att öka livsmedelsproduktionen utan att utarma ekosystemen.
Korallreven i ett akut nödläge
TEEB har kommit med en uppdaterad rapport inom valda delar när det gäller dom värdering av ekosystemtjänster inför klimatförhandlingarna. En mer heltäckande rapport väntas när som helst.
I denna rapport lyfts särskilt värdet av våra korallrev fram. Korallreven befinner sig i ett akut nödläge med risk för stora ekologiska,sociala och ekonomiska förluster. Korallblekningen accelerarar när koncentrationen av CO2 överstiger 320 ppm i atmosfären. Värdet av korallrevens ekosystemtjänster är värderade till 30 miljarder dollar per år genom turistintäkter, uppväxtmiljö för fiskar som det bedrivs kommersiellt fiske på och genom att de tjänar som skydd mot stormar. 500 miljoner människor är beroende av fisket från korallrev.
Nu är de på randen till kollaps, en s k irreversibel tipping-point. Det är näst intill omöjligt att på konstgjord väg återskapa dessa värden.
För att rädda korallreven krävs att vi inte bara minskar utsläppen till nära noll. Vi måste även binda in mer kol av det som finns i atmosfären.
I denna rapport lyfts särskilt värdet av våra korallrev fram. Korallreven befinner sig i ett akut nödläge med risk för stora ekologiska,sociala och ekonomiska förluster. Korallblekningen accelerarar när koncentrationen av CO2 överstiger 320 ppm i atmosfären. Värdet av korallrevens ekosystemtjänster är värderade till 30 miljarder dollar per år genom turistintäkter, uppväxtmiljö för fiskar som det bedrivs kommersiellt fiske på och genom att de tjänar som skydd mot stormar. 500 miljoner människor är beroende av fisket från korallrev.
Nu är de på randen till kollaps, en s k irreversibel tipping-point. Det är näst intill omöjligt att på konstgjord väg återskapa dessa värden.
För att rädda korallreven krävs att vi inte bara minskar utsläppen till nära noll. Vi måste även binda in mer kol av det som finns i atmosfären.
15 november 2009
Fortsatta förhandlingar under 2010
Rasmussen från Danmark har fått med sig de 21 länderna kring Stilla havet på att målet med Köpenhamnsmötet bör vara att vi där ska enas om en ny färdplan för de fortsatta förhandlingarna. D v s en ny Bali Road Map och att den slutliga överenskommelsen måste skjutas upp till nästa år, kanske vid COP 16 i Mexico. För detta krävs fortsatta förberedande möten under 2010.
Rasmusson låter meddela att Obama ställer sig bakom förslaget, vilket in princip innebär att de väsentliga ledarna nu är överens om att loppet är kört för ett legalt bindande avtal i Köpenhamn. Det är inte egentligen något nytt, jag förutsätter att länderna fortfarande kommer att vilja använda COP15 till att komma ytterligare en bit på vägen. Det nya är att man nu tydligt uttalat att man inte ger sig och vill fortsätta förhandla under 2010.
Rasmusson låter meddela att Obama ställer sig bakom förslaget, vilket in princip innebär att de väsentliga ledarna nu är överens om att loppet är kört för ett legalt bindande avtal i Köpenhamn. Det är inte egentligen något nytt, jag förutsätter att länderna fortfarande kommer att vilja använda COP15 till att komma ytterligare en bit på vägen. Det nya är att man nu tydligt uttalat att man inte ger sig och vill fortsätta förhandla under 2010.
14 november 2009
Regeringen ryter till mot Vattenfall
Det är på tiden att regeringen markerar mot Vattenfalls agerande på den europeiska energiarenan. Maud Olofsson hävdar att man nu kommer att skärpa riktlinjerna så att företaget i större utsträckning bidrar till klimatomställningen. Med all rätt är man förbannad över att Vattenfall svärtar ner ett av Sveriges varumärke och drar skam över Sverige.
De närmaste åren kommer enbart 28 procent av Vattenfalls investeringar att gå till förnybara energikällor. Det är en minskning jämfört med investeringarna 2008 och 2007.
Regeringen tänker nu ta fram nya ägardirektiv, vilket är på tiden. Tyvärr har de försenats av interna stridigheter inom alliansen när det gäller energipolitiken och synen på kärnkraft, vilket Lars Josefsson på Vattenfall kunnat utnyttja.
Jag ser personligen ingen annan väg än att byta ur herr Josefsson. Han för länge sedan glömt att det är Sverige han arbetar åt och inte plånboken.
De närmaste åren kommer enbart 28 procent av Vattenfalls investeringar att gå till förnybara energikällor. Det är en minskning jämfört med investeringarna 2008 och 2007.
Regeringen tänker nu ta fram nya ägardirektiv, vilket är på tiden. Tyvärr har de försenats av interna stridigheter inom alliansen när det gäller energipolitiken och synen på kärnkraft, vilket Lars Josefsson på Vattenfall kunnat utnyttja.
Jag ser personligen ingen annan väg än att byta ur herr Josefsson. Han för länge sedan glömt att det är Sverige han arbetar åt och inte plånboken.
13 november 2009
Religionen sprider hopp!
I allt missmod kring Köpenhamn behövs verkligen ljusa och positiva nyheter.
Här är en som gör mig både varm och full av beundran.
Vid en konferens förra veckan i Windsor Castle i England träffades många av de ledande trossamfunden i världen för att presentera en sjuårsplan för att stödja miljö- och klimatomställningen påhejade av Prins Charles.
Konferensen sammankallades av Alliance of Religions and Conservation (ARC) i samarbete med FN: s utvecklingsprogram. 31 planer presenterades av de stora religionerna, däribland baha (?), buddhism, kristendom, daoism, hinduism, islam, judendom, Shintoism, och sikhism. En succé enligt arrangörerna.
Här finns några av talen som hölls av Ban ki Moon mfl
Man har pekat ut sju områden där världens troende kan ha stort inflytande genom sitt eget agerande:
1 Användning av tillgångar såsom mark och egendom.
2 Utbildning och ungdomar
3 Vishet liksom att återupptäcka tidigareläror och uppfattningar om den fysiska världen från religiösa texter, ochhjälpa människor att anpassa sig till nya situationer inom områden där klimatförändringarna gör detnödvändigt.
4 Livsstilar.
5 Media och opinionsbildning.
6 Partnerskap och att driva egna miljöavdelningaravdelningar.
7 Firande och ceremonier
Här kan man läsa om de 31 olika planerna Seriösa, relevanta och betydelsefulla planer för att rädda jorden från klimatfördärvet. Alla är med på tåget. T o m de ortodoxa i Polen har en miljöplan. Det är den första polska miljöplan jag någonsin sett.
Läs och njut!
Kanske mest anmärkningsvärda är de åtaganden som muslimska ledare signalerar om en ny och betydande engagemang i miljöfrågor genom islamiska institutioner. Enligt deras plan kommer den heliga staden Medina bli en modell för gröna städer. De vill även skapa en muslimsk organisation för en "grön Hajj" för att göra traditionella muslimska pilgrimsfärden miljövänliga inom ett decennium.
Här är en som gör mig både varm och full av beundran.
Vid en konferens förra veckan i Windsor Castle i England träffades många av de ledande trossamfunden i världen för att presentera en sjuårsplan för att stödja miljö- och klimatomställningen påhejade av Prins Charles.
Konferensen sammankallades av Alliance of Religions and Conservation (ARC) i samarbete med FN: s utvecklingsprogram. 31 planer presenterades av de stora religionerna, däribland baha (?), buddhism, kristendom, daoism, hinduism, islam, judendom, Shintoism, och sikhism. En succé enligt arrangörerna.
Här finns några av talen som hölls av Ban ki Moon mfl
Man har pekat ut sju områden där världens troende kan ha stort inflytande genom sitt eget agerande:
1 Användning av tillgångar såsom mark och egendom.
2 Utbildning och ungdomar
3 Vishet liksom att återupptäcka tidigareläror och uppfattningar om den fysiska världen från religiösa texter, ochhjälpa människor att anpassa sig till nya situationer inom områden där klimatförändringarna gör detnödvändigt.
4 Livsstilar.
5 Media och opinionsbildning.
6 Partnerskap och att driva egna miljöavdelningaravdelningar.
7 Firande och ceremonier
Här kan man läsa om de 31 olika planerna Seriösa, relevanta och betydelsefulla planer för att rädda jorden från klimatfördärvet. Alla är med på tåget. T o m de ortodoxa i Polen har en miljöplan. Det är den första polska miljöplan jag någonsin sett.
Läs och njut!
Kanske mest anmärkningsvärda är de åtaganden som muslimska ledare signalerar om en ny och betydande engagemang i miljöfrågor genom islamiska institutioner. Enligt deras plan kommer den heliga staden Medina bli en modell för gröna städer. De vill även skapa en muslimsk organisation för en "grön Hajj" för att göra traditionella muslimska pilgrimsfärden miljövänliga inom ett decennium.
12 november 2009
Klimatavtalens legala form
Här kommer en liten förklaring till klimatavtalets juridiska status:
Konventioner är juridiskt bindande. En av huvudprinciperna i internationell lagstiftning är begreppet ‘pacta sunt servanda’, vilket betyder att alla traktat är juridiskt bindande för dess parter och skall genomföras i god tro (enligt Wien Konventionen). Protokoll, som är subavtal till befintliga fördrag, är också juridiskt bindande.
Ett vanligt sätt för stater att ge sitt samtycke till att vara bunden av en traktat är genom undertecknande, ofta på en konferens där den slutgiltiga versionen av det nya fördraget antas, följt av ratificering, vilket vanligen avser godkännande av parlamentet. Detta kan vara en långdragen process, som speglar graden av allvar av åtagandet.
Parter som inte uppfyller sina skyldigheter enligt fördraget kan bli föremål för straffåtgärder som upprättats inom ramen för fördraget (t.ex. inom ramen för Kyotoprotokollets Compliance Committee) eller i vissa fall till domstolsavgörande. Sanktioner kan innebära t.ex. ökade krav på utsläppsminskningar eller upphävande av vissa rättigheter enligt fördraget (t ex att medverka i CDM).
COP är det beslutsfattande organet för UNFCCC och CMP är beslutsfattandet organ för Kyotoprotokollet.
COP-beslut och beslut av CMP är mer enkelt antagna, vanligtvis genom konsensus. De är inte rättsligt bindande, de är politiska beslut. Såna beslut kan vara vaga och otydliga, eftersom de ofta återspeglar politiska kompromisser i sista minuten. Förtydliganden behövs i efterhand.
COP och CMP beslut kan ändras genom senare COP och CMP beslut, medan att ändra ett fördrag eller protokoll vanligen är en mycket mer komplicerad process.
Konventioner är juridiskt bindande. En av huvudprinciperna i internationell lagstiftning är begreppet ‘pacta sunt servanda’, vilket betyder att alla traktat är juridiskt bindande för dess parter och skall genomföras i god tro (enligt Wien Konventionen). Protokoll, som är subavtal till befintliga fördrag, är också juridiskt bindande.
Ett vanligt sätt för stater att ge sitt samtycke till att vara bunden av en traktat är genom undertecknande, ofta på en konferens där den slutgiltiga versionen av det nya fördraget antas, följt av ratificering, vilket vanligen avser godkännande av parlamentet. Detta kan vara en långdragen process, som speglar graden av allvar av åtagandet.
Parter som inte uppfyller sina skyldigheter enligt fördraget kan bli föremål för straffåtgärder som upprättats inom ramen för fördraget (t.ex. inom ramen för Kyotoprotokollets Compliance Committee) eller i vissa fall till domstolsavgörande. Sanktioner kan innebära t.ex. ökade krav på utsläppsminskningar eller upphävande av vissa rättigheter enligt fördraget (t ex att medverka i CDM).
COP är det beslutsfattande organet för UNFCCC och CMP är beslutsfattandet organ för Kyotoprotokollet.
COP-beslut och beslut av CMP är mer enkelt antagna, vanligtvis genom konsensus. De är inte rättsligt bindande, de är politiska beslut. Såna beslut kan vara vaga och otydliga, eftersom de ofta återspeglar politiska kompromisser i sista minuten. Förtydliganden behövs i efterhand.
COP och CMP beslut kan ändras genom senare COP och CMP beslut, medan att ändra ett fördrag eller protokoll vanligen är en mycket mer komplicerad process.
11 november 2009
EU:s rädsla för koldioxidläckage sänker ambitionsnivån
I ett försök att stoppa vissa branscher från att flytta sin produktion till länder utanför EU kan nu kostnadsfria utsläppsrätter bli aktuella. Miljöutskottet godkände i veckan en lista över branscher som kan komma att omfattas av de kostnadsfria utsläppsrätterna för att uppmuntra dem att stanna kvar eftersom det finns betydande risk för koldioxidläckage i samband med att produktion flyttas till tredjeländer - där högre utsläppsnivåer är tillåtna.
I den nu föreslagna listan nämns 164 sektorer och undersektorer såsom plast-, kemikalie-, mat- och stålbranscher. Tanken är att de listade sektorerna ska kunna få upp till 100 procent av sina rättigheter utan kostnad fram till 2020, under vissa villkor och till dess att en global överenskommelse nås. Sektorer och undersektorer som inte finns med på listan kommer att behöva köpa delar av sina utsläppsrätter på auktioner.
EUs agerande är tragiskt, men förståeligt. Den lösning jag tror mest på för att undvika denna utveckling är att vi inför sektoriella mål. Med det menas att en hel bransch, såsom t ex stålindustrin i hela världen, får ett gemensamt åtagande. Då hjälper det inte att flytta ut produktionen till ett annat land.
I den nu föreslagna listan nämns 164 sektorer och undersektorer såsom plast-, kemikalie-, mat- och stålbranscher. Tanken är att de listade sektorerna ska kunna få upp till 100 procent av sina rättigheter utan kostnad fram till 2020, under vissa villkor och till dess att en global överenskommelse nås. Sektorer och undersektorer som inte finns med på listan kommer att behöva köpa delar av sina utsläppsrätter på auktioner.
EUs agerande är tragiskt, men förståeligt. Den lösning jag tror mest på för att undvika denna utveckling är att vi inför sektoriella mål. Med det menas att en hel bransch, såsom t ex stålindustrin i hela världen, får ett gemensamt åtagande. Då hjälper det inte att flytta ut produktionen till ett annat land.
10 november 2009
Vad kan vi förväntas uppnå i Köpenhamn?
Mötet i Barcelona präglades av meningsskiljaktigheter, polarisering, frustration och misstroende. Stämningen sänktes av ordförande Cutajar när han uttryckte att Köpenhamn inte kommer att kunna resultera i ett bindande klimatavtal, utan bara en mängd beslut, däribland klimatmål.
Samma sak uttryckte Yvo de Boer när han mötte Gordon Brown. Även om vi känt på oss att det nu är omöjligt att hinna nå ett färdigt avtal så är det hjärtskärande att höra det uttalas i klartext av världens ledare.
Inte heller G20-mötet i St Andrew 7-8 nov lyckades leverera de skrivningar som klimatet kräver och Reinfeldt valde att offentligt gå ut och tona ner förväntningarna. Han sa i klartext att det inte längre finns förutsättningar att nå ett legalt bindande avtal i Köpenhamn. Att det skulle gå att nå ett färdigt ratificerbart avtal i Köpenhamn har väl ingen under de senaste två åren egentligen räknat med, men däremot att komma överens om alla de viktiga kärnfrågorna. Med sitt uttalande tar Reinfeldt bort nödvändig press på delegaterna i förhandlingarna. Inget bra miljöval anser jag.
Förhandlarna samlas i Köpenhamn under stort tryck från klimatlarm, mediabevakning och högsta politiska uppmärksamhet från regeringschefer och hela vägen ner till personen på gatan.
Förväntningarna inför mötet har dock successivt sänkts. Alla vill inte ge upp tanken, men vissa börjar nu se till tiden efter Köpenhamn för att se när det i så fall skulle kunna ske. Någon behöver få uppdraget att fortsätta förhandlingarna och se till så att det vi ändå har fortsätter att gälla till dess ett nytt avtal kan börja gälla.
Å andra sidan är det fortfarande 30 dagar kvar för länderna att enas och det är inte kört förrän den sista dagen.
I Köpenhamn finns två veckor att förändra världen.
Det blir det viktigaste internationella mötet sedan andra världskriget.
Jag är dock av uppfattningen att det är bättre att inte få en överenskommelse, än att få en svag sådan. Ett otillräckligt avtal kommer under kommande år att blockera ett tillräckligt.
Samma sak uttryckte Yvo de Boer när han mötte Gordon Brown. Även om vi känt på oss att det nu är omöjligt att hinna nå ett färdigt avtal så är det hjärtskärande att höra det uttalas i klartext av världens ledare.
Inte heller G20-mötet i St Andrew 7-8 nov lyckades leverera de skrivningar som klimatet kräver och Reinfeldt valde att offentligt gå ut och tona ner förväntningarna. Han sa i klartext att det inte längre finns förutsättningar att nå ett legalt bindande avtal i Köpenhamn. Att det skulle gå att nå ett färdigt ratificerbart avtal i Köpenhamn har väl ingen under de senaste två åren egentligen räknat med, men däremot att komma överens om alla de viktiga kärnfrågorna. Med sitt uttalande tar Reinfeldt bort nödvändig press på delegaterna i förhandlingarna. Inget bra miljöval anser jag.
Förhandlarna samlas i Köpenhamn under stort tryck från klimatlarm, mediabevakning och högsta politiska uppmärksamhet från regeringschefer och hela vägen ner till personen på gatan.
Förväntningarna inför mötet har dock successivt sänkts. Alla vill inte ge upp tanken, men vissa börjar nu se till tiden efter Köpenhamn för att se när det i så fall skulle kunna ske. Någon behöver få uppdraget att fortsätta förhandlingarna och se till så att det vi ändå har fortsätter att gälla till dess ett nytt avtal kan börja gälla.
Å andra sidan är det fortfarande 30 dagar kvar för länderna att enas och det är inte kört förrän den sista dagen.
I Köpenhamn finns två veckor att förändra världen.
Det blir det viktigaste internationella mötet sedan andra världskriget.
Jag är dock av uppfattningen att det är bättre att inte få en överenskommelse, än att få en svag sådan. Ett otillräckligt avtal kommer under kommande år att blockera ett tillräckligt.
09 november 2009
Barcelona levererade inte
Klimatmötet i Barcelona med 4500 deltagare är över och jag har ägnat mig åt att på distans gå igenom förhandlingsresultaten. Det är ett omfattande jobb och det finns mycket liten hjälp att få i västerländsk mediabevakning. Ingen skriver egentligen om innehållet i själva förhandlingarna.
Målet med förhandlingarna var att fortsätta arbetet med att komprimera texterna och att identifiera nyckelområden med tydliga alternativ för ministrarna att ta ställning till i Köpenhamn. Fortfarande är det ju bara tjänstemän som förhandlar. Ambitionen var ett gemensamt dokument som kunde översättas till Köpenhamn.
Under veckan i Barcelona kunde dock mycket lite text strykas och parterna ägnade sig mest åt att återupprepa sina positioner när det gäller det nya långsiktiga avtalet. Ordföranden Cutajar konstaterade att länderna drar åt allt för olika håll för att kunna enas.
Framförallt nåddes framgång om anpassning, teknologiöverföring, avskogning och fonder för finansiering. Vad gäller REDD så finns ett tillräckligt bra underlag för att det ska kunna förhandlas i Köpenhamn. Det blev dock inga större framgångar när det gäller klimatmål och hur de 10 miljarder dollar som omgående behövs för att få fart på arbetet i u-länderna ska anskaffas.
Det är uppenbart att det fortfarande råder stor oenighet kring vad man egentligen förhandlar om. Ett nytt långsiktigt avtal som ska ersätta Kyoto eller bara någon form av tillägg?
Delegaterna fick positiv energi av nyheten att Kerry fått igenom klimatpropositionen genom senatens miljökommitté och att det kommit signaler från USA om man tror sig kunna nå enighet om åtminstone de övergripande dragen innan Köpenhamn.
De afrikanska länderna krävde att arbetet inom övriga kontaktgrupper skulle upphöra till dess den gruppen som förhandlar utsläppsmål kommit längre, även om man kommit en bra bit på väg i flera grupper. Det innebar att värdefull förhandlingstid tappades, men bidrar samtidigt till att sätta press på i-länderna.
Inom Kyoto-protokollets förhandlingar nåddes inte enighet om nästan några frågor, inkl CDM, markanvändning och sidoeffekter. Allt detta arbete kvarstår till Köpenhamn. Planen är att skapa en stor kontaktgrupp som under första veckan i Köpenhamn förhandlar fram ett underlag inför den sista veckan. Ett behov efterfrågades även om att få fortsätta förhandlingarna under 2010.
Målet med förhandlingarna var att fortsätta arbetet med att komprimera texterna och att identifiera nyckelområden med tydliga alternativ för ministrarna att ta ställning till i Köpenhamn. Fortfarande är det ju bara tjänstemän som förhandlar. Ambitionen var ett gemensamt dokument som kunde översättas till Köpenhamn.
Under veckan i Barcelona kunde dock mycket lite text strykas och parterna ägnade sig mest åt att återupprepa sina positioner när det gäller det nya långsiktiga avtalet. Ordföranden Cutajar konstaterade att länderna drar åt allt för olika håll för att kunna enas.
Framförallt nåddes framgång om anpassning, teknologiöverföring, avskogning och fonder för finansiering. Vad gäller REDD så finns ett tillräckligt bra underlag för att det ska kunna förhandlas i Köpenhamn. Det blev dock inga större framgångar när det gäller klimatmål och hur de 10 miljarder dollar som omgående behövs för att få fart på arbetet i u-länderna ska anskaffas.
Det är uppenbart att det fortfarande råder stor oenighet kring vad man egentligen förhandlar om. Ett nytt långsiktigt avtal som ska ersätta Kyoto eller bara någon form av tillägg?
Delegaterna fick positiv energi av nyheten att Kerry fått igenom klimatpropositionen genom senatens miljökommitté och att det kommit signaler från USA om man tror sig kunna nå enighet om åtminstone de övergripande dragen innan Köpenhamn.
De afrikanska länderna krävde att arbetet inom övriga kontaktgrupper skulle upphöra till dess den gruppen som förhandlar utsläppsmål kommit längre, även om man kommit en bra bit på väg i flera grupper. Det innebar att värdefull förhandlingstid tappades, men bidrar samtidigt till att sätta press på i-länderna.
Inom Kyoto-protokollets förhandlingar nåddes inte enighet om nästan några frågor, inkl CDM, markanvändning och sidoeffekter. Allt detta arbete kvarstår till Köpenhamn. Planen är att skapa en stor kontaktgrupp som under första veckan i Köpenhamn förhandlar fram ett underlag inför den sista veckan. Ett behov efterfrågades även om att få fortsätta förhandlingarna under 2010.
08 november 2009
Rättvis beskattning
Här finns en fyllig rapport om skatteflödet i världen och om vad skribenterna anser vara rättvis beskattning. Enligt rapporten skulle både milleniummålen om att utrota fattigdomen och klimatmålen kunna lösas om de företagens vinster beskattades i de länder där de har sin produktion. Idag är en stor andel av u-ländernas företag registrerade i skatteparadis eller i andra konstellationer som gör att vinsterna inte stannar i länderna.
Jag har endast läst rapporten lite översiktligt, men kan instämma i att det är absolut nödvändigt att styra det privata kapitalet i hållbar utvecklingsriktning. Det är grymt mycket pengar som göms undan i de skatteparadis som världssamfundet misslyckats med att utrota. Skäms på er Schweiz och andra!
Jag har endast läst rapporten lite översiktligt, men kan instämma i att det är absolut nödvändigt att styra det privata kapitalet i hållbar utvecklingsriktning. Det är grymt mycket pengar som göms undan i de skatteparadis som världssamfundet misslyckats med att utrota. Skäms på er Schweiz och andra!
07 november 2009
Grönt ljus för North Stream
Svenska och finska regeringen har nu gett klartecken för byggande av gasledning genom Östersjön. Det var ett väntat beslut. Sverige har gjort en korrekt miljöprövning och har inte skäl att säga nej. Tack vare specialrekrytering av initierade personer har Gazprom än en gång lyckats få sin vilja igenom. Då tänker jag inte bara på Tysklands förre förbundskansler Gerhard Schröder som för en fet ersättning tog uppdraget. Även en tidigare kollega till mig, politiskt sakkunnig på jordbruksdepartementet, rekryterades för att hjälpa fram företaget. Kan inte låta bli att vara lite nyfiken på vad hennes lön blev på Gazprom vad medarbetarna nu får för bonus?
Har svårt att tycka att ledningen är så förfärlig som många vill ha den till, även om jag också tycker det är beklagligt att Europa måste ta omvägen via naturgas. Naturgas är dock det i särklass klimatvänligaste fossila bränslet.
Läs mer om mina olika inlägg om Gazprom här
Har svårt att tycka att ledningen är så förfärlig som många vill ha den till, även om jag också tycker det är beklagligt att Europa måste ta omvägen via naturgas. Naturgas är dock det i särklass klimatvänligaste fossila bränslet.
Läs mer om mina olika inlägg om Gazprom här
06 november 2009
Så kan klimatnotan finansieras
Det här är texten ur en artikel som jag skrivit i Miljöaktuellt:
En förutsättning för framgång i Köpenhamn är att finansieringen av u-ländernas klimatåtgärder löses. Indien och Kina har sagt att man är beredd att dra sitt strå till stacken, men vill säkra finansiering från annat håll. De säger ”låt oss se färgen på pengarna innan vi ger något bud”. Därför är EU:s löfte om bidrag avgörande.
Det råder varken enighet om hur mycket det kostar att åtgärda klimatet, vem som ska betala eller hur det ska gå till. Det svåraste är kanske inte att få fram pengarna i sig, utan snarare vem som ska göra vad och vem som ska ha kontroll över dem.
Grundfelet är bristen på förtroende mellan i- och u-länder. I-länderna är brända av korruption och icke fungerande regimer och vill ha kvar kontroll av fonderade medel. Man ställer krav på motprestation i form av att u-länderna ska rapportera vilka politiska åtgärder man vidtar för att mobilisera egna medel och planer för hur utsläppen ska minskas och integreras i övrig utveckling. U-länderna med Kina i spetsen kräver direkt tillgång till medel utan större kontroll av vad de ska användas till. USA vill använda kapaciteten inom befintliga institutioner såsom Världsbanken, men styrningen av dessa domineras av i-länder. Ett system behövs som ger alla lika stark röst över hur medlen ska användas.
Den moraliska frågan är; ”Vems är pengarna?” Är det i-ländernas för att de skapat den ekonomiska tillväxten eller u-ländernas för att det är att betrakta som skadestånd?
Behov för att åtgärda klimatet
En ny FN-rapport visar att i-länder behöver förse u-länder med 500-600 miljarder dollar per år för klimatåtgärder. Det motsvarar 1 % av världens samlade BNP och är en bråkdel av vad världens länder lagt på att mildra finanskrisen. Dessutom visade Stern-rapporten att den ekonomiska uppoffring som måste göras är obetydlig i förhållande till vad det kommer att kosta om man inget gör.
Kostnader för att minska utsläppen med 25 % till 2030: 350 miljarder dollar per år, varav hälften i u-länderna.
Tillgängligt: 140-230 miljarder dollar per år
Kostnader för anpassning till ett förändrat klimat i u-länder mellan 2010 och 2050:
75-100 miljarder dollar per år
Tillgängligt: 0,5 miljarder dollar per år
Nya förslag
En mängd nya förslag på finansiering finns på bordet:
Kina och Indien har föreslagit att i-länderna ska betala 0,5-1 % av BNP till klimatåtgärder, varav hälften till anpassning.
Skulle ge: 200-400 miljarder dollar per år
De minst utvecklade länderna har föreslagit en skatt på flyg och sjöfartsbränsle.
Skulle ge: 8-28 miljarder dollar per år
Schweiz föreslår en global koldioxidskatt på två dollar per ton för alla länder utom de minst utvecklade.
Skulle ge: 18 miljarder dollar per år
Mexiko vill inrätta en internationell fond som alla länder ska betala till utifrån välfärd, utsläppsmängd och befolkning. Bidrag från i-länder ska vara obligatoriskt, medan bidrag från u-länder ska vara frivilligt.
Skulle ge: 10 miljarder dollar per år
Norge förslår att ländernas tilldelade utsläppsrätter beskattas med 2 % och att dessa medel placeras i en internationell fond. Utsläppsrätterna ska vara summan av tillåtna utsläpp, vilket förutsätter att alla länder förbinder sig till en viss volym utsläpp.
Skulle ge: 15-25 miljarder dollar per år
Stöd som finns idag
Klimatkonventionen har tre egna fonder för klimatåtgärder. Två baseras på frivilliga bidrag och den tredje, anpassningsfonden, matas av ett par procents avgift på utsläppshandeln.
Tillgängligt: 0,3-0,8 miljarder dollar per år
Världsbankens olika fonder för klimatinvesteringar har USA som viktig finansiär.
Tillgängligt: 1,5 miljarder dollar per år
Bidrag från enskilda länder kommer främst bl a från Japan, Storbritannien och Tyskland. Norge har inrättat en fond för hindrad avskogning.
Tillgängligt: 3,1 miljarder dollar per år
60 % av det samlade biståndet har betydelse för anpassning, men räknas utöver finansieringsbehovet för klimat.
Tillkommer: 60 miljarder dollar per år
Utveckling av marknadsmekanismerna
En relativt stor enighet finns om att det behövs en mix av offentliga medel och marknadsmekanismer.
Förutom att stödja utvecklingen och influera till hållbara konsumtionsmönster omfattar det privata kapitalet 86 % av det totala investeringsflödet, varför det är helt avgörande att styra detta i klimatvänlig riktning. Den klimatrelaterade affärsverksamheten har stigit till 530 miljarder dollar och kan komma att överstiga 2 000 miljarder dollar år 2020. Intressant att notera är att Stern i sin rapport för några år sedan bedömde att det skulle ta ända till 2050 för att nå den nivå vi redan uppnått.
Den svåra nöten är att få länder att implementera de möjliga styrmedel som finns såsom te x klimatskatter och utsläppshandel. Koldioxidbeskattning visat sig vara en av de mest effektiva åtgärderna för att driva utvecklingen åt rätt håll. En global koldioxidskatt på t ex 1 % för produktionsvärdet av fossila bränslen i OECD-länderna skulle enligt en rapport från Global Utmaning ge 22 miljarder dollar. Bara en handfull länder har infört koldioxidskatt och vägen till en global skatt känns oändligt lång.
Utsläppshandel sker både mellan länder som omfattas av Kyoto-protokollet och mellan företag som ingår i ländernas inhemska system för handel med utsläpp. FN bedömer att utsläppskrediter kommer att generera utsläppsminskningar till ett värde av 10-34 miljarder dollar per år (vid ett genomsnittligt pris på 20 dollar per ton). Potentialen för utsläppsminskningar i enbart u-länderna är dock upp emot sju gånger högre än efterfrågan.
Ett sänkt tak för utsläppen tvingar fram mer resurser för utsläppsminskningar, vilka lokaliseras till de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Genom att öka andelen av utsläppsrätter som auktioneras får statsmakterna intäkter som kan användas för att finansiera klimatåtgärder.
Att pressa taket och öka auktioneringen kräver dock ett utvidgat sammanlänkat handelssystem som ger industrin konkurrens på lika villkor. En rad länder, däribland Australien, Japan, Canada, Nya Zeeland, Mexiko och USA är på väg att införa liknande system som EU. Obama kämpar i skrivande stund för att få igenom förslaget i senaten före Köpenhamnsmötet. Under tiden ökar den frivilliga utsläppshandeln i alla länder.
Hållbar utvecklingsmekanism, s k CDM-projekt hjälper länder med bindande åtaganden att nå sina mål och stödjer u-länderna att nå hållbar utveckling. Genom att betala för utsläppsminskningar i annat land får köparen en utsläppskredit som täcker de egna utsläppen. Systemet är helt avgörande för att växande ekonomier som Kina inte ska investera fast sig i klimatskadlig industri och energi. Det finns dock ett stort behov av att skala upp och reformera CDM. Fler länder än Kina, Indien och Brasilien behöver nås och krånglet minska.
Ett sätt att skala upp CDM är EU:s förslag om en ny sektoriell mekanism med bestämda mål som ska täcka hela sektorer (t ex elsektorn), branscher (t ex cementindustrin) eller politikområden (t ex energieffektivisering). Svensk industri har dock visat ett ljumt intresse om det innebär att de ska betala för ökad konkurrenskraft hos sina egna konkurrenter.
Helt avgörande för att klara klimatet är att införa en ny skogsmekanism för hindrad avskogning. Det är också extremt kostnadseffektivt då en skogsmekanism beräknas sänka den totala kostnaden för nödvändiga utsläppsminskningar med 2 000 miljarder dollar.
Förslag från EU
EU har utifrån beräkningar av u-ländernas merkostnader för klimatet kommit fram till att det behövs 145 miljarder dollar per år till 2020 och på kort sikt 10 miljarder per år. EU har sagt sig villig att bidra med sin del till det totala finansieringsbehov och kräver att dessa pengar möts av reduktionsmål från andra länder såsom USA. EU och USA m fl betonar att det finns många rikare u-länder som bör kunna bidra ekonomiskt.
En förutsättning för framgång i Köpenhamn är att finansieringen av u-ländernas klimatåtgärder löses. Indien och Kina har sagt att man är beredd att dra sitt strå till stacken, men vill säkra finansiering från annat håll. De säger ”låt oss se färgen på pengarna innan vi ger något bud”. Därför är EU:s löfte om bidrag avgörande.
Det råder varken enighet om hur mycket det kostar att åtgärda klimatet, vem som ska betala eller hur det ska gå till. Det svåraste är kanske inte att få fram pengarna i sig, utan snarare vem som ska göra vad och vem som ska ha kontroll över dem.
Grundfelet är bristen på förtroende mellan i- och u-länder. I-länderna är brända av korruption och icke fungerande regimer och vill ha kvar kontroll av fonderade medel. Man ställer krav på motprestation i form av att u-länderna ska rapportera vilka politiska åtgärder man vidtar för att mobilisera egna medel och planer för hur utsläppen ska minskas och integreras i övrig utveckling. U-länderna med Kina i spetsen kräver direkt tillgång till medel utan större kontroll av vad de ska användas till. USA vill använda kapaciteten inom befintliga institutioner såsom Världsbanken, men styrningen av dessa domineras av i-länder. Ett system behövs som ger alla lika stark röst över hur medlen ska användas.
Den moraliska frågan är; ”Vems är pengarna?” Är det i-ländernas för att de skapat den ekonomiska tillväxten eller u-ländernas för att det är att betrakta som skadestånd?
Behov för att åtgärda klimatet
En ny FN-rapport visar att i-länder behöver förse u-länder med 500-600 miljarder dollar per år för klimatåtgärder. Det motsvarar 1 % av världens samlade BNP och är en bråkdel av vad världens länder lagt på att mildra finanskrisen. Dessutom visade Stern-rapporten att den ekonomiska uppoffring som måste göras är obetydlig i förhållande till vad det kommer att kosta om man inget gör.
Kostnader för att minska utsläppen med 25 % till 2030: 350 miljarder dollar per år, varav hälften i u-länderna.
Tillgängligt: 140-230 miljarder dollar per år
Kostnader för anpassning till ett förändrat klimat i u-länder mellan 2010 och 2050:
75-100 miljarder dollar per år
Tillgängligt: 0,5 miljarder dollar per år
Nya förslag
En mängd nya förslag på finansiering finns på bordet:
Kina och Indien har föreslagit att i-länderna ska betala 0,5-1 % av BNP till klimatåtgärder, varav hälften till anpassning.
Skulle ge: 200-400 miljarder dollar per år
De minst utvecklade länderna har föreslagit en skatt på flyg och sjöfartsbränsle.
Skulle ge: 8-28 miljarder dollar per år
Schweiz föreslår en global koldioxidskatt på två dollar per ton för alla länder utom de minst utvecklade.
Skulle ge: 18 miljarder dollar per år
Mexiko vill inrätta en internationell fond som alla länder ska betala till utifrån välfärd, utsläppsmängd och befolkning. Bidrag från i-länder ska vara obligatoriskt, medan bidrag från u-länder ska vara frivilligt.
Skulle ge: 10 miljarder dollar per år
Norge förslår att ländernas tilldelade utsläppsrätter beskattas med 2 % och att dessa medel placeras i en internationell fond. Utsläppsrätterna ska vara summan av tillåtna utsläpp, vilket förutsätter att alla länder förbinder sig till en viss volym utsläpp.
Skulle ge: 15-25 miljarder dollar per år
Stöd som finns idag
Klimatkonventionen har tre egna fonder för klimatåtgärder. Två baseras på frivilliga bidrag och den tredje, anpassningsfonden, matas av ett par procents avgift på utsläppshandeln.
Tillgängligt: 0,3-0,8 miljarder dollar per år
Världsbankens olika fonder för klimatinvesteringar har USA som viktig finansiär.
Tillgängligt: 1,5 miljarder dollar per år
Bidrag från enskilda länder kommer främst bl a från Japan, Storbritannien och Tyskland. Norge har inrättat en fond för hindrad avskogning.
Tillgängligt: 3,1 miljarder dollar per år
60 % av det samlade biståndet har betydelse för anpassning, men räknas utöver finansieringsbehovet för klimat.
Tillkommer: 60 miljarder dollar per år
Utveckling av marknadsmekanismerna
En relativt stor enighet finns om att det behövs en mix av offentliga medel och marknadsmekanismer.
Förutom att stödja utvecklingen och influera till hållbara konsumtionsmönster omfattar det privata kapitalet 86 % av det totala investeringsflödet, varför det är helt avgörande att styra detta i klimatvänlig riktning. Den klimatrelaterade affärsverksamheten har stigit till 530 miljarder dollar och kan komma att överstiga 2 000 miljarder dollar år 2020. Intressant att notera är att Stern i sin rapport för några år sedan bedömde att det skulle ta ända till 2050 för att nå den nivå vi redan uppnått.
Den svåra nöten är att få länder att implementera de möjliga styrmedel som finns såsom te x klimatskatter och utsläppshandel. Koldioxidbeskattning visat sig vara en av de mest effektiva åtgärderna för att driva utvecklingen åt rätt håll. En global koldioxidskatt på t ex 1 % för produktionsvärdet av fossila bränslen i OECD-länderna skulle enligt en rapport från Global Utmaning ge 22 miljarder dollar. Bara en handfull länder har infört koldioxidskatt och vägen till en global skatt känns oändligt lång.
Utsläppshandel sker både mellan länder som omfattas av Kyoto-protokollet och mellan företag som ingår i ländernas inhemska system för handel med utsläpp. FN bedömer att utsläppskrediter kommer att generera utsläppsminskningar till ett värde av 10-34 miljarder dollar per år (vid ett genomsnittligt pris på 20 dollar per ton). Potentialen för utsläppsminskningar i enbart u-länderna är dock upp emot sju gånger högre än efterfrågan.
Ett sänkt tak för utsläppen tvingar fram mer resurser för utsläppsminskningar, vilka lokaliseras till de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Genom att öka andelen av utsläppsrätter som auktioneras får statsmakterna intäkter som kan användas för att finansiera klimatåtgärder.
Att pressa taket och öka auktioneringen kräver dock ett utvidgat sammanlänkat handelssystem som ger industrin konkurrens på lika villkor. En rad länder, däribland Australien, Japan, Canada, Nya Zeeland, Mexiko och USA är på väg att införa liknande system som EU. Obama kämpar i skrivande stund för att få igenom förslaget i senaten före Köpenhamnsmötet. Under tiden ökar den frivilliga utsläppshandeln i alla länder.
Hållbar utvecklingsmekanism, s k CDM-projekt hjälper länder med bindande åtaganden att nå sina mål och stödjer u-länderna att nå hållbar utveckling. Genom att betala för utsläppsminskningar i annat land får köparen en utsläppskredit som täcker de egna utsläppen. Systemet är helt avgörande för att växande ekonomier som Kina inte ska investera fast sig i klimatskadlig industri och energi. Det finns dock ett stort behov av att skala upp och reformera CDM. Fler länder än Kina, Indien och Brasilien behöver nås och krånglet minska.
Ett sätt att skala upp CDM är EU:s förslag om en ny sektoriell mekanism med bestämda mål som ska täcka hela sektorer (t ex elsektorn), branscher (t ex cementindustrin) eller politikområden (t ex energieffektivisering). Svensk industri har dock visat ett ljumt intresse om det innebär att de ska betala för ökad konkurrenskraft hos sina egna konkurrenter.
Helt avgörande för att klara klimatet är att införa en ny skogsmekanism för hindrad avskogning. Det är också extremt kostnadseffektivt då en skogsmekanism beräknas sänka den totala kostnaden för nödvändiga utsläppsminskningar med 2 000 miljarder dollar.
Förslag från EU
EU har utifrån beräkningar av u-ländernas merkostnader för klimatet kommit fram till att det behövs 145 miljarder dollar per år till 2020 och på kort sikt 10 miljarder per år. EU har sagt sig villig att bidra med sin del till det totala finansieringsbehov och kräver att dessa pengar möts av reduktionsmål från andra länder såsom USA. EU och USA m fl betonar att det finns många rikare u-länder som bör kunna bidra ekonomiskt.
05 november 2009
Kina gör en hel del för klimatet
Kina är ett av de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna och har därför all anledning att ta frågan på allvar. Främst drabbas jordbruket, boskapsuppfödningen, skogsbruket, vattenförsörjningen och marina ekosystem. Förutom alla andra ekosystem.
Samtidigt står man inför stora samtida utmaningar för att klara utvecklingen. Den snabba urbaniseringen gör att Kina behöver skapa över 10 miljoner nya jobb för inflyttare till städerna varje år.
Kinas strategi för att möta klimatförändringen handlar om att kombinera hållbar utveckling med ekonomisk utveckling. Klimatförändringarna skapas av utveckling och måste därför lösas integrerat med utveckling.
Man glömmer lätt att Kina faktiskt gör väldigt mycket för klimatet redan idag. Här är en mängd exempel:
- plan för ökad energieffektivitet med 20 % till 2020
- plan för 10 % förnyelsebar energi
- åtgärder för minskat läckage av lustgas
- alternativa rissorter med mindre metanläckage
- ökad skogsplantering
- industriprogram för effektivare resursanvändning
- gröna elcertifikat
- kraftig utbyggnad av vindkraft, solenergi, vattenkraft
- förbättrad kolteknik
- väsentligt ökad återvinning
- klimatanpassning av jordbruket
- utbildning och andra insatser för att höja medvetenheten hos allmänheten
Dessutom gör man mycket för att anpassa sig till ett förändrat klimat.
Samtidigt står man inför stora samtida utmaningar för att klara utvecklingen. Den snabba urbaniseringen gör att Kina behöver skapa över 10 miljoner nya jobb för inflyttare till städerna varje år.
Kinas strategi för att möta klimatförändringen handlar om att kombinera hållbar utveckling med ekonomisk utveckling. Klimatförändringarna skapas av utveckling och måste därför lösas integrerat med utveckling.
Man glömmer lätt att Kina faktiskt gör väldigt mycket för klimatet redan idag. Här är en mängd exempel:
- plan för ökad energieffektivitet med 20 % till 2020
- plan för 10 % förnyelsebar energi
- åtgärder för minskat läckage av lustgas
- alternativa rissorter med mindre metanläckage
- ökad skogsplantering
- industriprogram för effektivare resursanvändning
- gröna elcertifikat
- kraftig utbyggnad av vindkraft, solenergi, vattenkraft
- förbättrad kolteknik
- väsentligt ökad återvinning
- klimatanpassning av jordbruket
- utbildning och andra insatser för att höja medvetenheten hos allmänheten
Dessutom gör man mycket för att anpassa sig till ett förändrat klimat.
04 november 2009
Onödigt med energi- och miljöpolitik
Har haft en rapport i ”läshögen” en längre tid, men inte kommit ned till den förrän nu.
Skribenterna tillhör klimatskeptikerna. De som inte tror att klimatförändringarna är orsakade av människan. Och därför inte är något att bry sig om.
I Poznan besökte jag deras seminarium, mest av ren nyfikenhet. Sex (!) personer av konferensens 10 000 deltagare hade letat sig dit. 2 satt på podiet och försökte med så övertygande argument som möjligt försöka få oss att förstå att anledningen till att vi alla var där är helt tagen i luften. Tre av åhörarna kunde jag snabbt kategorisera som tillhörande min egen. Nyfikna kritiker. Det intressanta var de två andra. Två damer i sextioårsåldern, prydligt och stramt uppradade. Koncentrerat lyssnande. Ungefär som damer med handväska i knäet. Där för att äntligen få höra från vetenskapen att det hela är ett falsklarm och att de visst kan leva vidare precis som de vant sig. Att allt detta oväsen är helt i onödan. Det var en så talande bild att jag har svårt att glömma den. Tanterna i Poznan.
Nu har jag läst deras rapport. Jag citerar ”Klimatförändringarnas hype (anm orealistiskt uppdrivna förväntningar) har lett till krav på orealistiska effektivitetsstandarder för bilar, byggande av oekonomisk vindkraft och solenergianläggningar, upprättande av storskalig produktion av biodrivmedel, krav på elbolag, dyr el från s k "förnyelsebara' energi-källor, och planer på koldioxidlagring för avsevärda kostnader.
Vi beklagar att många förespråkar i debatten har valt att avstå diskutera vetenskap och nu nästan enbart inriktade på att ifrågasätta vilka motiv "skeptikerna" har.
Vi hoppas kunna bespara världens befolkning från bördan att betala för slöseri, onödig energi- och miljöpolitik.”
Intressant det här att så många anser att vi måste debattera vetenskapen mer än vi gör. Jag trodde vetenskap var just vetenskap och inte något man kan debattera fram. Att energi- och klimatpolitik anses onödigt är häpnadsväckande. Helt oberoende av vad man anser om klimatförändringarna så måste väl ändå även en stendum gammal tant snappat att oljan inte finns i obegränsade mängder och att vi har en viss miljöpåverkan att tänka på??!!.
Jag låter deras egna ord tala för sig själv och avser inte ödsla så mycket mer tid på dessa urtidsmänniskor.
Skribenterna tillhör klimatskeptikerna. De som inte tror att klimatförändringarna är orsakade av människan. Och därför inte är något att bry sig om.
I Poznan besökte jag deras seminarium, mest av ren nyfikenhet. Sex (!) personer av konferensens 10 000 deltagare hade letat sig dit. 2 satt på podiet och försökte med så övertygande argument som möjligt försöka få oss att förstå att anledningen till att vi alla var där är helt tagen i luften. Tre av åhörarna kunde jag snabbt kategorisera som tillhörande min egen. Nyfikna kritiker. Det intressanta var de två andra. Två damer i sextioårsåldern, prydligt och stramt uppradade. Koncentrerat lyssnande. Ungefär som damer med handväska i knäet. Där för att äntligen få höra från vetenskapen att det hela är ett falsklarm och att de visst kan leva vidare precis som de vant sig. Att allt detta oväsen är helt i onödan. Det var en så talande bild att jag har svårt att glömma den. Tanterna i Poznan.
Nu har jag läst deras rapport. Jag citerar ”Klimatförändringarnas hype (anm orealistiskt uppdrivna förväntningar) har lett till krav på orealistiska effektivitetsstandarder för bilar, byggande av oekonomisk vindkraft och solenergianläggningar, upprättande av storskalig produktion av biodrivmedel, krav på elbolag, dyr el från s k "förnyelsebara' energi-källor, och planer på koldioxidlagring för avsevärda kostnader.
Vi beklagar att många förespråkar i debatten har valt att avstå diskutera vetenskap och nu nästan enbart inriktade på att ifrågasätta vilka motiv "skeptikerna" har.
Vi hoppas kunna bespara världens befolkning från bördan att betala för slöseri, onödig energi- och miljöpolitik.”
Intressant det här att så många anser att vi måste debattera vetenskapen mer än vi gör. Jag trodde vetenskap var just vetenskap och inte något man kan debattera fram. Att energi- och klimatpolitik anses onödigt är häpnadsväckande. Helt oberoende av vad man anser om klimatförändringarna så måste väl ändå även en stendum gammal tant snappat att oljan inte finns i obegränsade mängder och att vi har en viss miljöpåverkan att tänka på??!!.
Jag låter deras egna ord tala för sig själv och avser inte ödsla så mycket mer tid på dessa urtidsmänniskor.
03 november 2009
USA når målet utan att göra någonting
Debatten om klimatpolitiken fortsätter i senaten i USA. Demokrater argumenterar för inhemsk utsläppshandel som det effektivaste redskapet. Genom att investera i det egna landet slipper man stödja utvecklingen i diverse terroristländer och muslimska stater argumenterar man. Republikanerna å sin sida visar inga tecken på att vilja hjälpa fram en klimatpolitik. Många av dem vill istället koncentrera ansträngningarna på att öka olje- och gasutvinningen. Tiden har nog gått ut nu för att hinna få igenom klimatpaketet före Köpenhamnsmötet.
Medan debatten fortsätter så minskar utsläppen utan klimatpolitik. Lågkonjunkturen har gjort att utsläppen minskar med 6 % i år jämfört med förra året då efterfrågan på energi samtidigt minskat. Det betyder att det klimatmål man föreslagit ligger knappöver vad man åstadkommit utan några åtgärder alls.
Medan debatten fortsätter så minskar utsläppen utan klimatpolitik. Lågkonjunkturen har gjort att utsläppen minskar med 6 % i år jämfört med förra året då efterfrågan på energi samtidigt minskat. Det betyder att det klimatmål man föreslagit ligger knappöver vad man åstadkommit utan några åtgärder alls.
02 november 2009
Satsning på svartlut
Energimyndigheten väljer att satsa sina 812 miljoner på tre stora demonstrationsanläggningar.
Svartlutstillverkningen i Örnsköldsvik får 500 miljoner kronor.
Göteborgs energi får 222 miljoner för att utveckla metoder att utvinna metan från skogsråvara, s k andra generationens biodrivmedel.
En fullskalig demonstration av LignoBoost-konceptet i Mörrum får 90 miljoner kronor.
Svartlut är en restprodukt vid tillverkning av pappersmassa. Hälften av vedråvaran omvandlas till papper och den andra hälften blir svartlut.
Tekniskt sett har man nu kommit halvvägs och räknar med att vara i produktion om 3 år. Redan nu görs syntesgas genom förgasning. Nästa steg är att omvandla till DME, ett lastbilsbränsle. Man räknar på mycket god lönsamhet. Investeringskostnaden ligger på ca 2,5 miljarder per anläggning med pay-off på fyra år. Om alla 20 massafabriker som finns i Sverige övergår till att förgasa svartluten istället för att elda upp den i sodapannor skulle det lösa en fjärdedel av landets drivmedelbehov. Att elda upp den som idag innebär mindre verkningsgrad. Vill man inte ha DME kan man av syntesgasen göra metanol, vätgas eller syntetisk bensin/diesel. DME och metanol lär ge det bästa utbytet. Vad jag förstår så är svartlut särskilt väl lämpat för tillverkning av syntesgas, jämfört med andra substrat som också kan förgasas.
Satsningen är helt klart intressant och exempel på svensk intelligent miljöteknik. Kruxet är väl alla dessa massafabriker knappast kommer att finnas kvar i Sverige. Med ökad konkurrens om bioenergin i skogen finns en stor risk att vi kommer att se pappersfabrikerna flytta till Kanada istället. Men då får vi väl hoppas att svensk svartlutsteknik kan bli en exportframgång.
Svartlutstillverkningen i Örnsköldsvik får 500 miljoner kronor.
Göteborgs energi får 222 miljoner för att utveckla metoder att utvinna metan från skogsråvara, s k andra generationens biodrivmedel.
En fullskalig demonstration av LignoBoost-konceptet i Mörrum får 90 miljoner kronor.
Svartlut är en restprodukt vid tillverkning av pappersmassa. Hälften av vedråvaran omvandlas till papper och den andra hälften blir svartlut.
Tekniskt sett har man nu kommit halvvägs och räknar med att vara i produktion om 3 år. Redan nu görs syntesgas genom förgasning. Nästa steg är att omvandla till DME, ett lastbilsbränsle. Man räknar på mycket god lönsamhet. Investeringskostnaden ligger på ca 2,5 miljarder per anläggning med pay-off på fyra år. Om alla 20 massafabriker som finns i Sverige övergår till att förgasa svartluten istället för att elda upp den i sodapannor skulle det lösa en fjärdedel av landets drivmedelbehov. Att elda upp den som idag innebär mindre verkningsgrad. Vill man inte ha DME kan man av syntesgasen göra metanol, vätgas eller syntetisk bensin/diesel. DME och metanol lär ge det bästa utbytet. Vad jag förstår så är svartlut särskilt väl lämpat för tillverkning av syntesgas, jämfört med andra substrat som också kan förgasas.
Satsningen är helt klart intressant och exempel på svensk intelligent miljöteknik. Kruxet är väl alla dessa massafabriker knappast kommer att finnas kvar i Sverige. Med ökad konkurrens om bioenergin i skogen finns en stor risk att vi kommer att se pappersfabrikerna flytta till Kanada istället. Men då får vi väl hoppas att svensk svartlutsteknik kan bli en exportframgång.
01 november 2009
Ännu en ny variant av vågkraft presenteras inför Köpenhamn
Efter tre års tester sjösätter danska Wavestar Energy en fullvuxen prototyp av sitt nya vågkraftverk. Vågkraftverket består av en 40 meter lång plattform, utrustad med bojar som sticker ut på båda sidorna. Bojarna guppar i vågorna och genererar på så sätt elkraft, se här. Testerna har gjorts i nordvästra Danmark. En komplett 500 kW-anläggningen ska vara helt färdig och redo att säljas 2010 eller 2011.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
