Klimatavtalens legala form

Här kommer en liten förklaring till klimatavtalets juridiska status:

Konventioner är juridiskt bindande. En av huvudprinciperna i internationell lagstiftning är begreppet ‘pacta sunt servanda’, vilket betyder att alla traktat är juridiskt bindande för dess parter och skall genomföras i god tro (enligt Wien Konventionen). Protokoll, som är subavtal till befintliga fördrag, är också juridiskt bindande.

Ett vanligt sätt för stater att ge sitt samtycke till att vara bunden av en traktat är genom undertecknande, ofta på en konferens där den slutgiltiga versionen av det nya fördraget antas, följt av ratificering, vilket vanligen avser godkännande av parlamentet. Detta kan vara en långdragen process, som speglar graden av allvar av åtagandet.

Parter som inte uppfyller sina skyldigheter enligt fördraget kan bli föremål för straffåtgärder som upprättats inom ramen för fördraget (t.ex. inom ramen för Kyotoprotokollets Compliance Committee) eller i vissa fall till domstolsavgörande. Sanktioner kan innebära t.ex. ökade krav på utsläppsminskningar eller upphävande av vissa rättigheter enligt fördraget (t ex att medverka i CDM).

COP är det beslutsfattande organet för UNFCCC och CMP är beslutsfattandet organ för Kyotoprotokollet.

COP-beslut och beslut av CMP är mer enkelt antagna, vanligtvis genom konsensus. De är inte rättsligt bindande, de är politiska beslut. Såna beslut kan vara vaga och otydliga, eftersom de ofta återspeglar politiska kompromisser i sista minuten. Förtydliganden behövs i efterhand.

COP och CMP beslut kan ändras genom senare COP och CMP beslut, medan att ändra ett fördrag eller protokoll vanligen är en mycket mer komplicerad process.