Jordbrukets stora minskningspotential finns i förbättrad kolbindningsförmåga hos marken genom minskad plöjning, förbättrad hantering av gräsmarker och restaurering av förstörd mark. Andra möjligheter är mer effektiv gödselanvändning, förbättrad vattenhantering, förbättrad risodling, trädplantering, ändringar i djurfoder samt hållbar användning av djurs genetiska mångfald.
FAO föreslår att åtgärder inom jordbruket ska få räknas in i utvecklingsländernas mätbara och kontrollerbara åtgärder. Man vill även att CDM-projekten ska kunna riktas mot landsbygdsbefolkningen, inklusive småbönder. FAO vill även se en mer allsidig syn på alla former av markanvändning kan leda till en bättre hantering av olika klimatåtgärder relaterade till markbaserade utsläppskällor och kolsänkor.
Jordbruket ska försörja 9 miljarder människor år 2050. Att möta denna efterfrågan tillsammans med klimatförändringar, bioenergiefterfrågan och markdegradering sätter enorm press på jordbrukssektorn att producera livsmedel, foder och fiber. Det krävs utveckling inom sektorn och dessa kan även ge utsläppsminskningar och ökad anpassningsförmåga. FAO har undersökt möjliga win-win mellan utmaningarna och konstaterar att det krävs mer helhetssyn. De största synergier bedöms finnas mellan att öka livsmedelsproduktionen utan att utarma ekosystemen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar