Vid FN:s första Världs-havs-dag uppmärksammades det faktum att världens hav är fyllda med så mycket sopor att det flyter runt ett par hela kontinenter av plast i Stilla Havet. Ett bevis om något på vårt slöseri med naturresurser.
De flesta soporna kommer från sjöfart där besättningen slänger ut sitt avfall i vattnet. Även stormar och floder för med sig sopor från land. Plasten bryts ned mycket långsamt. Soporna ser inte bara otrevliga ut, de dödar. Offren är sjöfåglar, fiskar och däggdjur. Fenomenet finns inte bara i Stilla Havet, även svenska hav lider av plastsjukan. Man kan säga att ny forskning pekat ut ett nytt miljöproblem. Troligtvis finns fler stora ansamlingar än den i Stilla Havet.
Det handlar till stor del om mikroskopiska plastpartiklar som inte ”syns”. De flyter en bit under vattennivån. Sjöfarten känner dock till områdena och undviker dem helst. Tydligen ska det handla om 100 miljoner ton sopor.
Andra problem som uppmärksammades var det pågående överfisket, som oftast bedrivs med hjälp av statliga subventioner, och som riskerar leda till många arters utrotning och störda ekosystem. Klimatförändringarna påverkar ju även våra ekosystem i haven negativt. Korallrev får svårt att bygga på kalk när PH-värdet sjunker, vilket påverkar fiske och allt annat liv med katastrofala följder.
28 oktober 2009
25 oktober 2009
Stora möjligheter minska övriga växthusgaser och föroreningar
Hälften av utsläppen som påverkar växthuseffekten består av annat än koldioxid, däribland ”black carbon”, marknära ozon, metan och lustgas. UNEP driver nu på om att dessa gaser kräver var och en sin egen handlingsplan. Koldioxid kan stanna i atmosfären i hundratals år.
Vissa av de andra såsom ”black carbon” och ozon har en livslängd på bara dagar, veckor eller år.
”Black carbon” uppstår vid ineffektiv förbränning av bioenergi, från dieselmotorer och från kolkraftverk. Eller från skogsbränder. Föroreningarna orsakar stora hälsoproblem och upskattningsvis till ett par miljoner människors förtida död varje år. Forskare har uppskattat att ”Black carbon” står för 20-50 % av den pågående uppvärmningen. Särskilt illa är det i Himalaya där föroreningarna hamnar på glaciärerna.
Marknära ozon, ibland kallat smog, skapar andnöd hos befolkningen och påverkar skördarna. En miljörapport i Asien slår fast att skördeförlusterna uppgår till 5 miljarder dollar per år i Kina, Japan och Korea. I USA beräknas skördeförlusterna p g a marknära ozon till 5 % och i skogar 7 %, samt att de riskerar att stiga dramatiskt. Det borde motivera till åtgärder och skapa goda win-win-möjligheter. Här finns erfarenheter att hämta från det framgångsrika Montreal-protokollet för ozonfrågan.
Jag möts ofta av klimatskeptiker som använder ozonfrågan som ett bevis på att vi inte behöver oroa oss för klimetet. "Förra larmet gällde ozonhålet, men se, det var ju också falsklarm" brukar det heta. Jag önskar de visste hir stora internationella ansträngningar som gjorts för att minska ozonhålet och vilket oerhört framgångsrikt arbete det varit. Just för att man bestämde sig för att det var allvar och att lösningen krävde en global överenskommelse.
Vissa av de andra såsom ”black carbon” och ozon har en livslängd på bara dagar, veckor eller år.
”Black carbon” uppstår vid ineffektiv förbränning av bioenergi, från dieselmotorer och från kolkraftverk. Eller från skogsbränder. Föroreningarna orsakar stora hälsoproblem och upskattningsvis till ett par miljoner människors förtida död varje år. Forskare har uppskattat att ”Black carbon” står för 20-50 % av den pågående uppvärmningen. Särskilt illa är det i Himalaya där föroreningarna hamnar på glaciärerna.
Marknära ozon, ibland kallat smog, skapar andnöd hos befolkningen och påverkar skördarna. En miljörapport i Asien slår fast att skördeförlusterna uppgår till 5 miljarder dollar per år i Kina, Japan och Korea. I USA beräknas skördeförlusterna p g a marknära ozon till 5 % och i skogar 7 %, samt att de riskerar att stiga dramatiskt. Det borde motivera till åtgärder och skapa goda win-win-möjligheter. Här finns erfarenheter att hämta från det framgångsrika Montreal-protokollet för ozonfrågan.
Jag möts ofta av klimatskeptiker som använder ozonfrågan som ett bevis på att vi inte behöver oroa oss för klimetet. "Förra larmet gällde ozonhålet, men se, det var ju också falsklarm" brukar det heta. Jag önskar de visste hir stora internationella ansträngningar som gjorts för att minska ozonhålet och vilket oerhört framgångsrikt arbete det varit. Just för att man bestämde sig för att det var allvar och att lösningen krävde en global överenskommelse.
23 oktober 2009
Subventionerna lika stora som vad det kostar att åtgärda hela klimatet
G20-länderna blev ju som bekant överens om det självklara, nämligen att ta bort statliga subventioner av fossila bränslen. Här är en lite förklaring av vad det handlar om:
Det finns både konsument-subventioner och producent-subventioner. Subventioner till konsumenter uppstår när de förses med fossila bränslen till ett pris som ligger lägre än världsmarknadspriset. Vanligast är subventioner för privata transporter, bränslen för uppvärmning av hushåll samt energi till strategisk industri. Det finns även många indirekta subventioner till t ex flygtrafik.
De flesta av G-20-länderna ger också stöd till industrin som producerar energin. Det sker i form av lån, särskilda skattebestämmelser, tillhandahållande av offentliga resurser, bidrag samt försäkringar.
De länder som har de största subventionerna för fossil energi är Iran, Ryssland och Kina.
Sammantaget beräknar man att subventionerna till fossila bränslen uppgår till 500 miljarder dollar per år. Det motsvarar 1 % av BNP och är samma belopp som Nicolas Stern beräknade att det kostar att åtgärda hela klimatfrågan.
Det är verkligen på tiden att detta åtgärdas, eftersom det hindrar och gör investeringar i klimatvänlig teknik mindre lönsamma i relation till miljöskadlig teknik.
Det finns både konsument-subventioner och producent-subventioner. Subventioner till konsumenter uppstår när de förses med fossila bränslen till ett pris som ligger lägre än världsmarknadspriset. Vanligast är subventioner för privata transporter, bränslen för uppvärmning av hushåll samt energi till strategisk industri. Det finns även många indirekta subventioner till t ex flygtrafik.
De flesta av G-20-länderna ger också stöd till industrin som producerar energin. Det sker i form av lån, särskilda skattebestämmelser, tillhandahållande av offentliga resurser, bidrag samt försäkringar.
De länder som har de största subventionerna för fossil energi är Iran, Ryssland och Kina.
Sammantaget beräknar man att subventionerna till fossila bränslen uppgår till 500 miljarder dollar per år. Det motsvarar 1 % av BNP och är samma belopp som Nicolas Stern beräknade att det kostar att åtgärda hela klimatfrågan.
Det är verkligen på tiden att detta åtgärdas, eftersom det hindrar och gör investeringar i klimatvänlig teknik mindre lönsamma i relation till miljöskadlig teknik.
22 oktober 2009
Kallt krig om uppvärmning mellan USA och Kina
Ska vi klara klimatet är det helt avgörande att få med Kina och USA på banan. Allt annat ger bara marginella effekter, även sammantaget. USA och Kina tillsammans står för lika stora utsläpp som nästan alla andra länder sammanräknade.
Förhandlingarna befinner sig i ett klassiskt dilemma; vem gör nästa drag. Länder har stakat ut positioner och väntar på att andra ska göra utfästelser. Det liknar kalla kriget. Att närma de två supermakterna i en konstruktiv dialog är ett kritiskt element.
Har försökt ägna mig åt att analysera deras ömsesidiga beroende av varandra. Inte minst genom finanskrisen har det blivit uppenbart att USA är världens största låntagare och helt beroende av att låna i länder med sparandeöverskott, främst Kina. Samtidigt har Kinas exportberoende lett till en enorm reserv av utländska tillgångar varav en stor del i dollar. Kina har därmed ett stort intresse av att USA:s ekonomi inte fallerar. Landet har med andra ord även de hamnat i dollarfällan.
Frågan är vilka konsekvenser Kinas och USA:s ömsesidiga beroende får, inte minst i klimatfrågan?
Det borde ju vara att båda länderna ska vinna respektive förlora lika mycket samt en garanti för att åtgärder sker på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.
Nuvarande Kyoto-avtal kräver inte att u-länder såsom Kina ska göra utsläppsminskningar. Det säkrar dock att u-länders om gör åtgärder ska bli kompenserade för det. Det är en väsentlig skillnad och borde kunna innebära en öppning i nytänk. Systemet skulle kunna möjliggöra att USA köper en option som kräver att Kina minskar sina utsläpp till en viss nivå. Samtidigt skulle Kina fastställa en slags minimi försäkringsnivå för denna option om och när de väljer att nyttja den. Dessa bör sättas till samma nivå och säkrar kostnaden. Ett genombrott i form av parlösningar för dessa två supernationer är sannolikt vad som just nu krävs för att undvika att det kalla kriget hottas upp.
Förhandlingarna befinner sig i ett klassiskt dilemma; vem gör nästa drag. Länder har stakat ut positioner och väntar på att andra ska göra utfästelser. Det liknar kalla kriget. Att närma de två supermakterna i en konstruktiv dialog är ett kritiskt element.
Har försökt ägna mig åt att analysera deras ömsesidiga beroende av varandra. Inte minst genom finanskrisen har det blivit uppenbart att USA är världens största låntagare och helt beroende av att låna i länder med sparandeöverskott, främst Kina. Samtidigt har Kinas exportberoende lett till en enorm reserv av utländska tillgångar varav en stor del i dollar. Kina har därmed ett stort intresse av att USA:s ekonomi inte fallerar. Landet har med andra ord även de hamnat i dollarfällan.
Frågan är vilka konsekvenser Kinas och USA:s ömsesidiga beroende får, inte minst i klimatfrågan?
Det borde ju vara att båda länderna ska vinna respektive förlora lika mycket samt en garanti för att åtgärder sker på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.
Nuvarande Kyoto-avtal kräver inte att u-länder såsom Kina ska göra utsläppsminskningar. Det säkrar dock att u-länders om gör åtgärder ska bli kompenserade för det. Det är en väsentlig skillnad och borde kunna innebära en öppning i nytänk. Systemet skulle kunna möjliggöra att USA köper en option som kräver att Kina minskar sina utsläpp till en viss nivå. Samtidigt skulle Kina fastställa en slags minimi försäkringsnivå för denna option om och när de väljer att nyttja den. Dessa bör sättas till samma nivå och säkrar kostnaden. Ett genombrott i form av parlösningar för dessa två supernationer är sannolikt vad som just nu krävs för att undvika att det kalla kriget hottas upp.
21 oktober 2009
EU:s finansministrar misslyckades
Sämre gick det för finansministrarna som skulle enas om bidrag för att klara klimatnotan. En stor besvikelse för alla inblandade, eftersom det är en så viktig faktor för att få till en klimatöverenskommelse. Målet var att enas om både vilka resurser som behövs på lång sikt samt vilka medel som behövs omedelbart, för åren 2010-2012.
Kommissionen har ju tidigare lyckats enats om förslaget att EU bör bidra med 2 och 15 miljarder euro per år till 2020 och som en snabbstart 500 miljoner euro till 2,1 miljarder euro de närmaste åren.
Det blev en tuff diskussion där några länder satte käpparna i hjulet. Polen gick i spetsen för de 8-10 länder som inte är nöjda med bördefördelningen. En svaghet är att den nya tyska ledningen inte kommit på plats.
Ingen vinner på att vänta med att lägga upp pengarna på bordet. Det kommer bara att bli dyrare.
Förhoppningen står nu till regeringscheferna vid toppmötet den 29-30 oktober. Klimatet och framtida generationer är beroende av att detta möte levererar sitt bidrag till finansieringen av klimatåtgärderna. Som sagt så många gånger ”No money no deal”.
Kommissionen har ju tidigare lyckats enats om förslaget att EU bör bidra med 2 och 15 miljarder euro per år till 2020 och som en snabbstart 500 miljoner euro till 2,1 miljarder euro de närmaste åren.
Det blev en tuff diskussion där några länder satte käpparna i hjulet. Polen gick i spetsen för de 8-10 länder som inte är nöjda med bördefördelningen. En svaghet är att den nya tyska ledningen inte kommit på plats.
Ingen vinner på att vänta med att lägga upp pengarna på bordet. Det kommer bara att bli dyrare.
Förhoppningen står nu till regeringscheferna vid toppmötet den 29-30 oktober. Klimatet och framtida generationer är beroende av att detta möte levererar sitt bidrag till finansieringen av klimatåtgärderna. Som sagt så många gånger ”No money no deal”.
EU:s miljöministrar lyckades
Med 46 dagar kvar till Köpenhamn har miljöministrarna som en del av EU:s klimatsupervecka enats om gemensamma slutsatser, vilka även utgör förhandlingsposition i de globala klimatförhandlingarna.
Miljöminister Andreas Carlgren har gjort ett mycket värdefullt jobb för att ena EU:s alla länder. Inte bara under den heta debatten som rådde under förmiddagens miljöministermöte, utan kanske främst i förberedelserna inför mötet. Andreas har besökt varenda lands huvudstad för enskilda möten med miljöministrarna. Till och med Vatikanstaten har fått ett besök. Hans agerande är en tacksam motvikt till alla handelsresande i pessimism som nu reser runt i världen. Allt för att få alla med på tåget.
Följande har man enats om:
- Behov av att minska utsläppen med 85 % till 2050 jmf med 1990 års nivå
- Bekräftat behovet av att minska med 30 % till 2020
- Slagit fast att det kräver motsvarande utsläppsminskningar även från andra parter
- Överens om att det behövs krav på minskade utsläpp för flyg med minus 10 % till 2020 jämfört med 2005 och för sjöfarten med 20 % för samma period.
- Att det krävs åtgärder för att minska avskogningen.
- Att i-länder behöver arbeta tillsammans med u-länderna för att klara deras utsläppsminskningar.
- Att verka för att införa en eko-effektiv ekonomi med effektivare användning av naturresurser och energi. Det gör oss samtidigt mer konkurrenskraftiga.
Självklarheter kan tyckas när man är otålig, men det är tyvärr inte självklart för länder såsom tex Polen. Ett land som nästan helt saknar miljöpolitk (se tidigare blogginlägg om Polens miljöpolitik här)
Den hetaste debatten väckte nog den om vad som ska ske med överskottet av tilldelade utsläppsrätter från Kyoto-protokollet. De uppgår till 10 miljarder enheter, d v s fem gånger mer än vad EU:s eget handelssystem tillåter. Att sälja dem skulle visserligen ge intäkter, men samtidigt skapa ”hot air”, d v s utsläpp någon annanstans motsvarande det EU själv minskat. Det skulle fullständigt undergräva trovärdigheten för utsläppshandeln. Polen var sannolikt den enda som kunde tänka sig att göra det.
Miljöminister Andreas Carlgren har gjort ett mycket värdefullt jobb för att ena EU:s alla länder. Inte bara under den heta debatten som rådde under förmiddagens miljöministermöte, utan kanske främst i förberedelserna inför mötet. Andreas har besökt varenda lands huvudstad för enskilda möten med miljöministrarna. Till och med Vatikanstaten har fått ett besök. Hans agerande är en tacksam motvikt till alla handelsresande i pessimism som nu reser runt i världen. Allt för att få alla med på tåget.
Följande har man enats om:
- Behov av att minska utsläppen med 85 % till 2050 jmf med 1990 års nivå
- Bekräftat behovet av att minska med 30 % till 2020
- Slagit fast att det kräver motsvarande utsläppsminskningar även från andra parter
- Överens om att det behövs krav på minskade utsläpp för flyg med minus 10 % till 2020 jämfört med 2005 och för sjöfarten med 20 % för samma period.
- Att det krävs åtgärder för att minska avskogningen.
- Att i-länder behöver arbeta tillsammans med u-länderna för att klara deras utsläppsminskningar.
- Att verka för att införa en eko-effektiv ekonomi med effektivare användning av naturresurser och energi. Det gör oss samtidigt mer konkurrenskraftiga.
Självklarheter kan tyckas när man är otålig, men det är tyvärr inte självklart för länder såsom tex Polen. Ett land som nästan helt saknar miljöpolitk (se tidigare blogginlägg om Polens miljöpolitik här)
Den hetaste debatten väckte nog den om vad som ska ske med överskottet av tilldelade utsläppsrätter från Kyoto-protokollet. De uppgår till 10 miljarder enheter, d v s fem gånger mer än vad EU:s eget handelssystem tillåter. Att sälja dem skulle visserligen ge intäkter, men samtidigt skapa ”hot air”, d v s utsläpp någon annanstans motsvarande det EU själv minskat. Det skulle fullständigt undergräva trovärdigheten för utsläppshandeln. Polen var sannolikt den enda som kunde tänka sig att göra det.
20 oktober 2009
Klimatdemonstrationer över hela världen den 12 december
Från många olika håll i världen planeras klimatdemonstrationer den 12 december.
Det är halvtid i Köpenhamnsmötet. En stor demonstration kommer att arrangeras i Köpenhamn, men tanken är alltså att det ska ske saker i alla länder.
Den här webplatsen försöker samla alla arrangemang. I Sverige planeras aktiviteter den 5 dec samt ett stort deltagande den 12 dec i Köpenhamn.
Facebook är även ett hett tips.
Det är halvtid i Köpenhamnsmötet. En stor demonstration kommer att arrangeras i Köpenhamn, men tanken är alltså att det ska ske saker i alla länder.
Den här webplatsen försöker samla alla arrangemang. I Sverige planeras aktiviteter den 5 dec samt ett stort deltagande den 12 dec i Köpenhamn.
Facebook är även ett hett tips.
Se, hör och skriv på!
Sugen på klimatfilm? Youtube är en fantastiskt skatt kista. Få filmer berör såsom denna där en ung tjej höll tal till delegaterna vid en av FN:s miljökonferenser i Sydamerika. Helt klart ett ämne för generalsekreterare inom FN. Kolla in ansiktsuttrycken på åhörarna!
Miljöhjälten Cameron Diaz film om hur hon jobbar för att öka medvetenheten hos oss inspierar. Det funkar inte att åka ut och tala om för folk hur de ska agera, särskilt om man själv är ekonomiskt välbärgad. Istället bör vi uppmuntra folk att själva fundera över var naturresurserna kommer ifrån och bjuda in människor att göra något.
Behöver du argument för att klimatförändringarna är orsakade av människan så kan du alltid länka tvivlare till denna film av David Attenborough
En annan tankeställare får man helt klart av denna film om hur snabbt utvecklingen går.
Om du kan tänka dig att ta in någon betydligt mer nattsvart så är detta ett miljötips:
Fortsätt även kolla in klimatfilm under youtubes egen sida för COP15 . Här finns även Google Earths klimatfilmning. Läckert.
Skriv gärna på Prins Charles regnskogsupprop
Och när du ändå är i farten även Seal the deal
Kampanjen Time for climate justice finns här
Ett hoppingivande initiativ som vill vända Copenhagen till Hopenhagen finns här
Miljöhjälten Cameron Diaz film om hur hon jobbar för att öka medvetenheten hos oss inspierar. Det funkar inte att åka ut och tala om för folk hur de ska agera, särskilt om man själv är ekonomiskt välbärgad. Istället bör vi uppmuntra folk att själva fundera över var naturresurserna kommer ifrån och bjuda in människor att göra något.
Behöver du argument för att klimatförändringarna är orsakade av människan så kan du alltid länka tvivlare till denna film av David Attenborough
En annan tankeställare får man helt klart av denna film om hur snabbt utvecklingen går.
Om du kan tänka dig att ta in någon betydligt mer nattsvart så är detta ett miljötips:
Fortsätt även kolla in klimatfilm under youtubes egen sida för COP15 . Här finns även Google Earths klimatfilmning. Läckert.
Skriv gärna på Prins Charles regnskogsupprop
Och när du ändå är i farten även Seal the deal
Kampanjen Time for climate justice finns här
Ett hoppingivande initiativ som vill vända Copenhagen till Hopenhagen finns här
19 oktober 2009
En mycket viktig detalj som få verkar ha lagt märke till
Jag noterar att ett mycket viktig begrepp nu figurerar i förhandlingarna efter Bangkok. Skogsindustrin (?) har lyckats byta ut begreppet ‘sustainable management of forests (SMF)’ mot ett nytt; “sustainable forest management (SFM).” för vad REDD ska stödja. På annat än engelska och utan kunskap om modernt skogsbruk är det svårt att uppfatta skillnaden i begreppen, men den är stor. Det första begreppet är brett och omfattar även lokalsamhället och naturvård. Den senare är ett begrepp inom skogssektorn för inget annat än storskaligt skogsbruk. Det saknas en korrekt språklig översättning som gör att man bättre förstår skillnaden
Det här är en mycket viktig detalj som kan få katastrofala följder för våra tropiska skogar. REDD får inte stödja storskaligt skogsbruk. Jag uppfattar att EU agerar förvånansvärt o-initierat i frågan. De verkar inte ha noterat skillnaden i begreppen. Suck!
Det här är en mycket viktig detalj som kan få katastrofala följder för våra tropiska skogar. REDD får inte stödja storskaligt skogsbruk. Jag uppfattar att EU agerar förvånansvärt o-initierat i frågan. De verkar inte ha noterat skillnaden i begreppen. Suck!
18 oktober 2009
Norge i delad ledning
Norge har presenterat ett nytt klimatmål som innebär att man lägger sig på samma höga nivå som Sverige, d v s att klimatutsläppen ska minska med 40 procent fram till 2020. Norrmännen väljer dock att villkora det med att det blir ett klimatavtal i Köpenhamn. Därmed överträffar Norge EU-länderna med 10 procentenheter, men hamnar bakom Sverige om rangordnar målen utifrån hur ambitiösa de är. Det enda land, vad jag vet, som satt ett högre mål än Sverige är Skottland.
17 oktober 2009
Ett genialiskt drag av fredskommittén!
Att Obama får fredspriset har väckt näst intill hånande reaktioner från vissa. Medveten om att det låter som skryt, men jag tippade faktiskt Obama några dagar innan. Jag lade dock till kommentaren att ”men det törs nog inte kommittén”. Nu har de visat att de både törs och har förmåga att tänka strategiskt.
Även om Obama inte åstadkommit något konkret fredsresultat i sitt ämbete så har han bara genom sin person och sitt sätt att förhålla sig åstadkommit den i särklass största avspänningen bland världens länder bland alla jag kan tänka mig.
Obama kan knappast låta bli att åka till Oslo och ta emot priset vid utdelningen den 11 december. Dagen efter är han bjuden på kungamiddag i Stockholm. (Om nu säkerhetspolisen bedömer att det är tillräckligt säkert förståss. Vi har ju både mördade statsminister och mördad utrikesminister på vårt samvete i Stockholm, vilket amerikanarna som bäst sitter och analyserar.)
Men nu kommer det bästa: Om nu Obama kommer att befinna sig i både Oslo och Stockholm, så kan han ju rimligen inte låta bli att komma till klimatmötet i Köpenhamn under första förhandlingsveckans sista dagar. Kunde inte vara bättre tajming!
Och om Obama kommer, vilka andra statschefer väljer då också att komma?
Ett genialiskt drag av Nobels fredskommitté med andra ord!
Nu känner jag hopp igen!
Även om Obama inte åstadkommit något konkret fredsresultat i sitt ämbete så har han bara genom sin person och sitt sätt att förhålla sig åstadkommit den i särklass största avspänningen bland världens länder bland alla jag kan tänka mig.
Obama kan knappast låta bli att åka till Oslo och ta emot priset vid utdelningen den 11 december. Dagen efter är han bjuden på kungamiddag i Stockholm. (Om nu säkerhetspolisen bedömer att det är tillräckligt säkert förståss. Vi har ju både mördade statsminister och mördad utrikesminister på vårt samvete i Stockholm, vilket amerikanarna som bäst sitter och analyserar.)
Men nu kommer det bästa: Om nu Obama kommer att befinna sig i både Oslo och Stockholm, så kan han ju rimligen inte låta bli att komma till klimatmötet i Köpenhamn under första förhandlingsveckans sista dagar. Kunde inte vara bättre tajming!
Och om Obama kommer, vilka andra statschefer väljer då också att komma?
Ett genialiskt drag av Nobels fredskommitté med andra ord!
Nu känner jag hopp igen!
16 oktober 2009
Mördare eller inte i Bangkok
Klimatförhandlingarna i Bangkok är över och det med klent resultat. Pressen på delegaterna att leverera kanaliserades till framgångar inom anpassning, teknologiöverföring och kapacitetsuppbyggnad. Överenskommelse nåddes även om vissa skogs- och markanvändningsfrågor, om hur andra växthusgaser ska hanteras samt bland förslagen om hur CDM ska kunna skalas upp. Någon framgång blev det dock inte på de mest centrala områdena såsom utsläppsminskningar och finansiering.
Man kan ändå konstatera att förhandlingarna nu kommit in i full förhandlingsfas.
Avtalstexterna är fortfarande nära 200 sidor omfattande och har kompletterats med många ”non-papers” som diskussionsunderlag i många grupper.
Diskussionerna från Bonn om vad man egentligen förhandlar om förstärktes och väckte en del starka reaktioner. EU triggade genom att öppna förhandlingarna inom Kyotoprotokollet med att man vill att Kyoto-avtalet ersätts med ett nytt mer framgångsrikt avtal. I det ligger viljan att även inkludera u-länderna i ökade ansträngningar för att minska utsläppen. Förslaget stöds av flera i-länder.
U-länderna kontrade med att anklaga EU för överlagt mord. Mest negativa är Indien m fl u-länder som är mycket tydliga med att man inte vill ta på sig bindande utsläppsminskningar. Retoriskt sett använder man sig av uttryck såsom ”vi vill inte ha blod på våra händer från att ha dödat Kyoto-protokollet”.
Om Kyoto-avtalet överges finns en rädsla att allt i det ska behöva omförhandlas. EU kontrar med att man inte vill överge protokollet, men att bygga vidare på det och förstärka det. ”Vi vill hitta ett hem för nyckelelementen i protokollet i ett nytt avtal”, säger EU till sitt försvar. G77 motsatte sig förslaget om att alla länder ska ingå i något form av ramverk för utsläppsminskningar. Ordföranden Cutajar uttryckte dock belåtenhet med att debatten varit öppen och frank mellan parterna.
Det blev även intressanta diskussioner om vilket basår som skulle användas när man räknar ut krav på utsläppsminskningar. Kyoto använder ju 1990, men vad gör man då med USA och andra länder som inte gjort sin ”hemläxa” i denna period. Ska de få börja räkna från ett senare datum eller dubbelt nu? Länder som vill ha 1990 är: Australien, EU, Island, Schweiz, Ryssland, G77, Norge, Kina, ö-länderna, Brasilien, Saudiarabien och Afrikanska länderna. Canada (som har ökat sina utsläpp med ca 30 % istället för att minska dem med ca 10%...) vill inte så förvånande ha 2006 som basår. Man vill med andra ord börja om och inte behöva ta ifatt vad man undlåtit att göra. För att få det att låta lite snyggare så föreslår man individuella basår för olika länder och stor flexibilitet (!) i detta. USA som inte skrivit under Kyoto-protokollet delar inte i dessa diskussioner.
Den bestående oron är dock att det är mycket kort om tid till sista dag i Köpenhamn, sex dagar före jul. Hur långt har vi verkligen nått då?
Man kan ändå konstatera att förhandlingarna nu kommit in i full förhandlingsfas.
Avtalstexterna är fortfarande nära 200 sidor omfattande och har kompletterats med många ”non-papers” som diskussionsunderlag i många grupper.
Diskussionerna från Bonn om vad man egentligen förhandlar om förstärktes och väckte en del starka reaktioner. EU triggade genom att öppna förhandlingarna inom Kyotoprotokollet med att man vill att Kyoto-avtalet ersätts med ett nytt mer framgångsrikt avtal. I det ligger viljan att även inkludera u-länderna i ökade ansträngningar för att minska utsläppen. Förslaget stöds av flera i-länder.
U-länderna kontrade med att anklaga EU för överlagt mord. Mest negativa är Indien m fl u-länder som är mycket tydliga med att man inte vill ta på sig bindande utsläppsminskningar. Retoriskt sett använder man sig av uttryck såsom ”vi vill inte ha blod på våra händer från att ha dödat Kyoto-protokollet”.
Om Kyoto-avtalet överges finns en rädsla att allt i det ska behöva omförhandlas. EU kontrar med att man inte vill överge protokollet, men att bygga vidare på det och förstärka det. ”Vi vill hitta ett hem för nyckelelementen i protokollet i ett nytt avtal”, säger EU till sitt försvar. G77 motsatte sig förslaget om att alla länder ska ingå i något form av ramverk för utsläppsminskningar. Ordföranden Cutajar uttryckte dock belåtenhet med att debatten varit öppen och frank mellan parterna.
Det blev även intressanta diskussioner om vilket basår som skulle användas när man räknar ut krav på utsläppsminskningar. Kyoto använder ju 1990, men vad gör man då med USA och andra länder som inte gjort sin ”hemläxa” i denna period. Ska de få börja räkna från ett senare datum eller dubbelt nu? Länder som vill ha 1990 är: Australien, EU, Island, Schweiz, Ryssland, G77, Norge, Kina, ö-länderna, Brasilien, Saudiarabien och Afrikanska länderna. Canada (som har ökat sina utsläpp med ca 30 % istället för att minska dem med ca 10%...) vill inte så förvånande ha 2006 som basår. Man vill med andra ord börja om och inte behöva ta ifatt vad man undlåtit att göra. För att få det att låta lite snyggare så föreslår man individuella basår för olika länder och stor flexibilitet (!) i detta. USA som inte skrivit under Kyoto-protokollet delar inte i dessa diskussioner.
Den bestående oron är dock att det är mycket kort om tid till sista dag i Köpenhamn, sex dagar före jul. Hur långt har vi verkligen nått då?
07 oktober 2009
Hot Air från Tjeckien och Lettland!
Tjeckien har gått med på att sälja 20 miljoner ton utsläppsrätter till den japanska firman Mitsui & Co och Lettland 1,5 miljoner ton till den japanska staten. Japans miljöminister vill inte offentliggöra priset, men källor föreslår att det ligger på samma nivån som marknaden för tillfället, d v s ca 14 dollar per ton. Lettland har tidigare sålt sitt överskott av 40 miljoner ton utsläppsrätter till Nederländerna, Australien och Spanien.
Överskottet har uppstått för att tilldelningen baserades på utsläppen 1990 under den gamla Sovjettiden, då det fanns stora miljöskadliga industrier i stort antal.
Efter Sovjet unionens fall stängdes många av dessa fabriker i lågkonjunkturen. Det är utsläppsminskningar som egentligen inte är additionella, vilket är typexempel på det som i internationella sammanhang kallas ”Hot Air”.
Överskottet har uppstått för att tilldelningen baserades på utsläppen 1990 under den gamla Sovjettiden, då det fanns stora miljöskadliga industrier i stort antal.
Efter Sovjet unionens fall stängdes många av dessa fabriker i lågkonjunkturen. Det är utsläppsminskningar som egentligen inte är additionella, vilket är typexempel på det som i internationella sammanhang kallas ”Hot Air”.
Ditt o datt om miljö och klimat sista tiden
G20-länderna i Pittsburgh lyckades inte leverera några finansbesked alls. Det man lyckades med var att länderna ska upphöra med subventioner till fossila bränslen. Jösses, jag trodde vi kommit längre! Men det är klart, vi måste ju även klara av det mest fundamentala.
Frankrike och Tyskland vill införa en koldioxidskatt på varor som importeras från länder som inte är med och tar klimatansvar. Ett sympatiskt sätt att genom hot tvinga passiva länder att agera eller en slags protektionistisk eko-imperalism är frågan. Lägger man de moraliska aspekterna åt sidan så anser jag att det här vara ett kliv åt rätt håll. Varor måste beskattas utifrån deras miljöpåverkan.
Näringslivets chefer inom finansmarknaden (med tillsammans 13 biljoner dollar i investeringsportfölj) har i ett upprop efterlyst ett klimatavtal som katalyserar massiva globala investeringar i miljöteknik. ”Investerare är fast i startblocket” var deras budskap till politikerna. ”Vi är redo att styra om kapital för pensionsfonder och annan kapitalförvaltning, men behöver tydliga, långsiktiga och bindande signaler från statsmakterna.”
Det är uppenbart att en del företag ser möjligheter, medan andra fruktar stora förluster. Vissa vill ha klarhet medan andra inte vill bli involverade!
Miljökrav utan handelshinder
Kopplingen mellan världshandeln och klimatfrågan diskuterades på allvar under Doha rundan. Det är ytterst relevant att diskutera var gränsen ska gå mellan tillåtna miljörestriktioner och handelshinder. Villkoren kan här behöva ses över. Det är viktigt eftersom miljöteknik kunskap främst genereras i i-länder och överförda till u-länderna genom tillämpad teknik i importerade varor och tjänster.
The girl who silenced the world for 5 minutes
Klicka här och se denna kortfilm om du som jag missat den. Lika fascinerande är det att titta på åhörarnas ansiktsuttryck som att lyssna på denna fantastiska flicka. Kanske skulle hon byta plats med den kritiserade Ban Ki moon?
”Det finns ingen plan B” sa Thailands premiärminister vid klimatmötet i Bangkok. ”Om vi inte realiserar plan A så går vi direkt till plan F och det står för Failure”.
Kolkritik mot Vattenfall
Äntligen har det blivit lite mer fart I kritiken mot Vattenfalls investeringar I kolkraft. Mot svenska folkets allmänna vilja köper Vattenfall upp gamla kolkraftverk, bryter ny kol och bygger två helt nya kolkraftverk i Tyskland. Det har lett till att Vattenfall nu släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som HELA Sverige.
Sopentreprenörer
En doktor vid namnet Joakim Krook på Linköpings universitet har beräknat hur mycket metaller det finns på svenska soptippar och visat att det motsvarar ett ekonomiskt värde på 100 miljarder kronor. Plats för en ny typ av sopentreprenörer med andra ord som kan återvinna material i gamla deponier. Det lär finns 10-15 miljoner ton metall i landets tippar och det räcker för att täcka det svenska behovet i ett halvt decennium.
Kolgruvor i Arktis
Greenpeace har gjort en klimataktion mot kolgruvorna på Svalbard. Den gamla Sveagruvan, från början en svensk gruva och den största i Norge, ska enligt planen vara i drift ända till 2014 och därefter flyttas till andra sidan fjället. Denna gruva belägen i den för klimatförändringarna extremt utsatta arktis borde vara den första att stängas. Det går bara inte ihop!
Frankrike och Tyskland vill införa en koldioxidskatt på varor som importeras från länder som inte är med och tar klimatansvar. Ett sympatiskt sätt att genom hot tvinga passiva länder att agera eller en slags protektionistisk eko-imperalism är frågan. Lägger man de moraliska aspekterna åt sidan så anser jag att det här vara ett kliv åt rätt håll. Varor måste beskattas utifrån deras miljöpåverkan.
Näringslivets chefer inom finansmarknaden (med tillsammans 13 biljoner dollar i investeringsportfölj) har i ett upprop efterlyst ett klimatavtal som katalyserar massiva globala investeringar i miljöteknik. ”Investerare är fast i startblocket” var deras budskap till politikerna. ”Vi är redo att styra om kapital för pensionsfonder och annan kapitalförvaltning, men behöver tydliga, långsiktiga och bindande signaler från statsmakterna.”
Det är uppenbart att en del företag ser möjligheter, medan andra fruktar stora förluster. Vissa vill ha klarhet medan andra inte vill bli involverade!
Miljökrav utan handelshinder
Kopplingen mellan världshandeln och klimatfrågan diskuterades på allvar under Doha rundan. Det är ytterst relevant att diskutera var gränsen ska gå mellan tillåtna miljörestriktioner och handelshinder. Villkoren kan här behöva ses över. Det är viktigt eftersom miljöteknik kunskap främst genereras i i-länder och överförda till u-länderna genom tillämpad teknik i importerade varor och tjänster.
The girl who silenced the world for 5 minutes
Klicka här och se denna kortfilm om du som jag missat den. Lika fascinerande är det att titta på åhörarnas ansiktsuttryck som att lyssna på denna fantastiska flicka. Kanske skulle hon byta plats med den kritiserade Ban Ki moon?
”Det finns ingen plan B” sa Thailands premiärminister vid klimatmötet i Bangkok. ”Om vi inte realiserar plan A så går vi direkt till plan F och det står för Failure”.
Kolkritik mot Vattenfall
Äntligen har det blivit lite mer fart I kritiken mot Vattenfalls investeringar I kolkraft. Mot svenska folkets allmänna vilja köper Vattenfall upp gamla kolkraftverk, bryter ny kol och bygger två helt nya kolkraftverk i Tyskland. Det har lett till att Vattenfall nu släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som HELA Sverige.
Sopentreprenörer
En doktor vid namnet Joakim Krook på Linköpings universitet har beräknat hur mycket metaller det finns på svenska soptippar och visat att det motsvarar ett ekonomiskt värde på 100 miljarder kronor. Plats för en ny typ av sopentreprenörer med andra ord som kan återvinna material i gamla deponier. Det lär finns 10-15 miljoner ton metall i landets tippar och det räcker för att täcka det svenska behovet i ett halvt decennium.
Kolgruvor i Arktis
Greenpeace har gjort en klimataktion mot kolgruvorna på Svalbard. Den gamla Sveagruvan, från början en svensk gruva och den största i Norge, ska enligt planen vara i drift ända till 2014 och därefter flyttas till andra sidan fjället. Denna gruva belägen i den för klimatförändringarna extremt utsatta arktis borde vara den första att stängas. Det går bara inte ihop!
04 oktober 2009
Sektorsansats
Att skala upp och effektivisera CDM är helt nödvändigt. EU m fl länder trycker på om förslaget att införa en sektoriell mekanism. Den skulle ha flera fördelar jmf med geografiska mål och diskuterades både i Bali och Poznan. Enligt tanken ska bestämda mål sättas som ska täcka hela sektorer (t ex elsektorn), branscher (t ex cementindustrin) eller politikområden (t ex energieffektivisering). Åtgärder kommer att variera mellan sektorer och mellan olika länder. Innebär inte tillväxtbegränsningar för u-länder. Deltagande kan ske genom utsläppsmål, utsläppshandel eller tekniköverföring.
Fördelar med sektorsansats är att det går snabbare eftersom det involverar färre aktörer. Det blir i större skala eftersom mål kan sättas för en hel sektor istället för på projektnivå. Snabb teknikutveckling och mer kapacitetsuppbyggnad är också det potentialer. Det borde också vara lättare ha verktyg för ändrade konkurrensvillkor. Bland nackdelar kan sägas att det är otestat och kräver deltagande från industrin och mellan regeringar som kanske aldrig tidigare samarbetat. Svensk industri har visat ett ljumt intresse om det innebär att de ska betala för ökad konkurrenskraft hos sina egna konkurrenter.
Det finns många sätt att utforma denna mechanism, t ex kan bilindustrin komma överens om en gemensam utsläppsgräns per km. Kina och mer avancerade u-länder skulle gå med på en frivilliga utsläppsmål mot att de får stöd från i-länder. Om man får med de tio största industrierna inom varje sektor skulle det troligen täcka 80-90 % av alla utsläpp i varje sektor.
Det här jag verkligen på!
Fördelar med sektorsansats är att det går snabbare eftersom det involverar färre aktörer. Det blir i större skala eftersom mål kan sättas för en hel sektor istället för på projektnivå. Snabb teknikutveckling och mer kapacitetsuppbyggnad är också det potentialer. Det borde också vara lättare ha verktyg för ändrade konkurrensvillkor. Bland nackdelar kan sägas att det är otestat och kräver deltagande från industrin och mellan regeringar som kanske aldrig tidigare samarbetat. Svensk industri har visat ett ljumt intresse om det innebär att de ska betala för ökad konkurrenskraft hos sina egna konkurrenter.
Det finns många sätt att utforma denna mechanism, t ex kan bilindustrin komma överens om en gemensam utsläppsgräns per km. Kina och mer avancerade u-länder skulle gå med på en frivilliga utsläppsmål mot att de får stöd från i-länder. Om man får med de tio största industrierna inom varje sektor skulle det troligen täcka 80-90 % av alla utsläpp i varje sektor.
Det här jag verkligen på!
02 oktober 2009
Global koldioxidskatt
Schweiz vill införa global koldioxidskatt. Global utmaning ha studerat saken och kommit fram till att det skulle ge intäkter på ca 22 miljarder dollar per år om den lades på förädlingsvärdet av fossila bränslen.
Skatt på koldioxid som styrmedel har visat sig vara en av de mest effektiva åtgärderna för att driva utvecklingen åt rätt håll och uppfattas av många som mer begripligt än utsläppshandel.
I ett cap-and-trade- system döljer man att det i själva verket fungerar som en skatt, vilket kritiker gör allt för att påtala. En globalisering av koldioxidskatten skulle minska dilemmat för den konkurrensutsatta sektorn.
Vägen dit känns dock oändligt lång.
Skatt på koldioxid som styrmedel har visat sig vara en av de mest effektiva åtgärderna för att driva utvecklingen åt rätt håll och uppfattas av många som mer begripligt än utsläppshandel.
I ett cap-and-trade- system döljer man att det i själva verket fungerar som en skatt, vilket kritiker gör allt för att påtala. En globalisering av koldioxidskatten skulle minska dilemmat för den konkurrensutsatta sektorn.
Vägen dit känns dock oändligt lång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
