Sektorsansats

Att skala upp och effektivisera CDM är helt nödvändigt. EU m fl länder trycker på om förslaget att införa en sektoriell mekanism. Den skulle ha flera fördelar jmf med geografiska mål och diskuterades både i Bali och Poznan. Enligt tanken ska bestämda mål sättas som ska täcka hela sektorer (t ex elsektorn), branscher (t ex cementindustrin) eller politikområden (t ex energieffektivisering). Åtgärder kommer att variera mellan sektorer och mellan olika länder. Innebär inte tillväxtbegränsningar för u-länder. Deltagande kan ske genom utsläppsmål, utsläppshandel eller tekniköverföring.

Fördelar med sektorsansats är att det går snabbare eftersom det involverar färre aktörer. Det blir i större skala eftersom mål kan sättas för en hel sektor istället för på projektnivå. Snabb teknikutveckling och mer kapacitetsuppbyggnad är också det potentialer. Det borde också vara lättare ha verktyg för ändrade konkurrensvillkor. Bland nackdelar kan sägas att det är otestat och kräver deltagande från industrin och mellan regeringar som kanske aldrig tidigare samarbetat. Svensk industri har visat ett ljumt intresse om det innebär att de ska betala för ökad konkurrenskraft hos sina egna konkurrenter.

Det finns många sätt att utforma denna mechanism, t ex kan bilindustrin komma överens om en gemensam utsläppsgräns per km. Kina och mer avancerade u-länder skulle gå med på en frivilliga utsläppsmål mot att de får stöd från i-länder. Om man får med de tio största industrierna inom varje sektor skulle det troligen täcka 80-90 % av alla utsläpp i varje sektor.

Det här jag verkligen på!