Tiden i media efter COP15 har flitigt används till att analysera vem som är den största syndabocken. Samtidigt framkommer mer och mer som gör bilden av spelet mellan de stora aktörerna allt tydligare.
Nyckelländer som Kina, Indien och Brasilien hindrade effektiva förhandlingar genom att väcka frågor som skulle framstå som viktiga ordningsfrågor, när de egentligen handlade om att undvika krav på klimatåtgärder. Även länder som Bolivia och Venezuela ägnade stor tid åt ordningsfrågor, men då av andra anledningar. En slags ohelig allians med olika argument för att inte bidra i klimatförhandlingarna.
I skuldfrågan pekar Kina och USA på varandra, men det blev uppenbart i Köpenhamn att inget av de båda länderna är beredda till juridiskt bindande åtaganden i en internationell överenskommelse.
Det sista dygnet gjorde USA, Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika upp på egen hand. EU blev med andra ord helt sidsteppade på målrakan.
Kinas bild av de sista avgörande dragen skiljer sig inte väntat från USA:s. Enligt dem gick Obama först in och sa sig vara enig med Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika om en överenskommelse som inte ställde krav på dem och andra mer utvecklade länderna. Därefter gick Hillary Clinton ut med kravet på att finansiering skulle vara villkorad till krav på mätbara och bindande åtgärder från dessa länder, samtidigt som de visste att detta var oacceptabelt för våra länder. Syftet var att få Kina att framstå som syndabocken.
USA har å sin sida hela tiden sagt att en överenskommelse utan krav på transparens från alla länder är tomma ord och fortsätter hävda Kina som skurken.
USA förnärmades av att Wen Jiabao lämnade konferensen och överlät uppföljningsmöten med Obama till underordnade. Han meddelade dock att han var kontaktbar om amerikanerna skulle ändra sig. Obama ringde dock aldrig och tvingades själv lämna Köpenhamn, för att nå Washington före snörstormen, innan uppgörelsen var helt klar. Hans val att ändå meddela resultatet i en presskonferensen väckte förvirring. Kineserna trodde då att kommenterade den generella överenskommelsen, medan EU hoppades att det var den med krav på åtgärder från u-länder som Hillary Clinton gått ut med.
Gordon Brown är en av de som hårdast kritiserat Kina och har också krävt att processen ska reformeras inför nästa möte i Bonn. ”Aldrig mer ska vi möta ett dödläge i förhandlingarna, och aldrig mer ska en handfull länder kunna stoppa oss”. Det viktigaste är att övertyga Kina att de inte har något att förlora på en juridisk uppgörelse. Kina har reagerat mycket negativt på anklagelserna om att de hindrat förhandlingarna. Flera källor anger dock att det var Kina m fl som krävde att målet om 50 % utsläppsminskningar till 2050 skulle strykas ur Copenhagen Accord.
Obama sa i sitt tal att han är övertygad om att USA kommer klara att minska utsläppen med 17 % till 2020 och med 80 % till 2050. Vi kommer att hålla denna kurs oavsett utgången av Köpenhamn. "Vi kan välkomna överenskommelsen, ta ett avgörande steg framåt och fortsätta att förbättra den samt att bygga vidare på den."
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
30 december 2009
27 december 2009
Min analys av Köpenhamnsmötet
Klimatomställningen behöver inte vara smärtsam. Däremot var Köpenhamnsmötet mer än smärtsamt. Världens ledare klarade inte att leda och att leverera det omvärlden förväntade av dem. Själv tyckte jag det var svårt att förklara misslyckandet för mina egna barn, för kommande generationer som har all anledning att ställa krav och att ha självklara förväntningar. Istället för att genom denna fråga ena världens länder krig ett gemensamt hot, splittrade COP15 världens länder, vilket lämnade en fadd smak i munnen.
Floppen i Köpenhamn behöver ändå inte vara negativ för klimatet. Även förhandlingarna om Kyoto-avtalet bröt samman innan Sverige drev på för att man i Bonn 2001, utan USA, skulle köra ändå. Sverige var då, liksom nu ordförande för EU och drivande var Kjell Larsson. Kanske behövs även denna gång en kris för att världens ledare ska ta sig samman och faktiskt leverera.
Det som gjorde Köpenhamn unikt var danskarnas idé om att samla världens politiska toppskikt till ett möte större än någonsin tidigare. Danmark ville få global ära som motvikt till fadäsen med Muhamed-teckningarna några år tidigare och som motiverade dem att ta på sig uppgiften att arrangera det stora COP-mötet i syfte att förbättra sitt internationella rykte) Deras vilja till klimatframgång blev dock mötets fall då momentum tappades i avvaktan på att statschefer skulle flyga in och sätta sitt avtryck i politiken. I många fall var de inte speciellt insatta i frågan och hade andra avsikter än att klara klimatet, men de kom därför att andra gjorde det. Många amerikanska journalister tyckte t ex att Obama gjorde ett av sina absolut sämsta framträdanden och att han inte var påläst.
Samtidigt är det nödvändigt att frågan hissas, särskilt i alla de länder där miljöministrarna har svag status. Det kan dock inte vara så roligt för en som Andreas Carlgren, som under flera år arbetat häcken av sig för att nå framgång i klimatförhandlingarna, att på målsnöret behöva överlåta frågan till en mindre initierad statsminister som dessutom får göra alla mediauttalanden. I Andreas fall har han ju dessutom vid flera tillfällen under året tvingats att försvara Reinfeldts betydligt mer pessimistiska inställning till resultaten i Köpenhamn, medan han själv hållit fanan högt genom att enträget tro på ett positivt resultat.
115 statschefer på samma möte är unikt och kommer kanske aldrig hända igen. Vi får nog inte heller uppleva igen att ett trettiotal ledare som Obama, Wen, Sarkozy, Merkel och Brown, Lulu, Japan, Maldiverna, Lusotho, Sudan ihop med Reinfeldt och några av de allra fattigaste länderna sitter i samma lilla rum, runt ett gemensamt bord, i över tio timmar och pratar KLIMAT.
I de mesta avgörande lägena gjorde dock USA och Kina upp på egen hand utan att EU och andra länder med högre ambitioner kunde vara med och påverka utgången. Reinfeldts uppgift blev sorgligt nog till stor del att hindra en tillbakagång jämfört med befintliga Kyoto. Obama gick iväg och gjorde upp med Sydafrika, Indien och Kina. Om det viktiga bara var att få giganterna att enas så skulle man kunna inrätta ett eget formellt forum för detta, men det utestänger de som drabbas av klimatförändringar och alla de som inte har något atmosfäriskt utrymme kvar p g a dessa länders utsläpp.
Att vidga frågan från miljöministrarnas bord till statschefernas är viktigt. Det gav inte rik frukt redan i Danmark, men kommer förhoppningsvis ära Mexico vid nästa års COP-konferens i december. Resultatet blev en deklaration som världens ledare till dess måste fundera på om man ska skriva på och framförallt hur vi ska göra för att nå de mål man nu enats om. Det spelar kanske inte så stor roll att det inte fanns konsensus bland alla parter och att mötet inte beslutade anta den. Den motsvarar ändå vad dessa länder vill. Klimatförhandlingarna kommer att fortsätta, härnäst i Bonn i maj/juni och därefter ett nytt COP-möte i december i Mexico. Tiden var inte mogen för ett avtal som räcker för klimatet redan nu. Det är helt enkelt allt för komplexa frågor som ska lösas i samma fråga som klimatet.
Ändå nåddes faktiskt framgång i flera konkreta frågor. Miljöfolket som tränat på att förhandla under två års tid (och ändå längre) lyckades under den första veckan enas om bl a metoder för hindrad avskogning och tekniköverföring.
Det är dock uppenbart att länderna ända sedan Bali Aktion Plan antogs i Bali 2007 ha haft olika bild av syftet med det jobb man bedrivit. Det är både olyckligt och onödigt att så mycket tid i Köpenhamn behövde ägnas åt om det ska vara ett eller två avtal. EU:s vilja att ersätta Kyoto-avtalet med något mer ambitiöst är en helt självklar utgångspunkt, men funkade inte retoriskt eftersom den utgick från att alla skulle lita på att det inte skulle sänka kraven på i-länderna. U-länderna uppfattade alla utspel om att ersätta Kyoto som ett sätt från i-länderna att frångå krav. Köpenhamnsmötet visade stor brist på förtroende mellan i- och u-länder.
Det var också uppenbart att många länder hade helt andra mål med sin medverkan än att nå ett ambitiöst klimatavtal. Krånglande u-länder saboterade förhandlingar genom att inte dyka upp eller komma sent och gå tidigt därför att man velat undvika effektiva förhandlingar. Det var också dessa länder som hindrade att det skrevs in ett klimatmål på 80 % för i-länderna i överenskommelsen eftersom de var rädda för att det skulle innebära krav på även dem.
Samtidigt är det väl troligt att flera av dessa svaga u-länder var mutade eller hotade av Kina eller andra starkare länder för att agera precis som de gjorde istället för att dessa ska behöva dra på sig ett dåligt internationellt rykte. Kina är en stark investerare i Afrika och man kan knappast anklaga dessa svaga länder för att inte kunna stå emot hot om uteblivna investeringar. Kinas chefsförhandlare uttryckte att alla borde vara glada över resultatet i Köpenhamn. Samtidigt - om man jämför de bud som i- och u-länder presenterat så ligger u-länderna faktiskt närmare det klimatet kräver än vad i-länderna gör. De behöver minska sina utsläpp med 15-30 % jämfört med business as usual och ligger nära 15%. I-ländernas samlade bud, även om man räknar in det högsta budet där spann angetts, hamnar på 18 % istället för de 25-40 % som behövs.
Samtidigt blottade klimatmötet i Köpenhamn verkligen de brister som FN-systemet har när det gäller att driva stora komplexa frågor. En naturlig konsekvens är att det blir en rejäl diskussion om hur processen ska drivas och om det är rimligt att alla beslut verkligen ska behöva tas i konsensus. Innebörden blir ju att parterna alltid tar beslut om det minst ambitiösa förslaget. Den nuvarande indelningen i i- och u-länder känns inte heller som relevant längre. Skillnaderna inom blocken är helt enkelt allt för stor för att de ska omfattas av samma regler.
Medan klimatförhandlingarna fortsätter har vi alla ett val att göra. Att se hot eller möjligheter. Eller som Maldivernas president i sitt känsloladdade tal uttryckte det; ”Klimatet handlar inte om pengar – det handlar om vilja och framtida generationer. Vårt lilla land har beslutat att bli klimatneutrala till 2020.” Och även om det handlade om pengar, varför då slåss om vem som ska slippa göra något som är lönsamt?
Detta tror dock inte majoriteten av amerikanerna på. Klimatmedvetenheten är allt för otillräcklig och man är förblindad av att inte sätta käppar i hjulet för industrin. Klimatupplysning i USA är därför helt nödvändig för att på så sätt få igång en opinion. USA var också mycket tydlig med att man inte kommer att göra några utfästelser som man inte har täckning för i senaten, för att inte återupprepa det som skedde med Kyoto. Många bedömare tror dock att det kommer att ta flera år innan de har en klimatpolitik på plats. Utan USA får vi inte press på andra i-länder och utan alla dem så kan vi inte kräva de åtgärder av u-länder som klimatet kräver.
Den andra viktiga nyckelfaktorn är fattigdomsbekämpning i Kina. Utan den så kommer de vägra att vidta nödvändiga åtgärder. Kina demonstrerade väldigt tydligt sitt nationella oberoende och att resten av världen måste samarbeta med Kina för att läsa gemensamma problem. USA var tydliga med att man inte anser sig stå i klimatskuld till något utvecklingsland och att man inte kommer att erbjuda någon hjälp till Kina.
EU menar att deras bud håller måttet. 1,7 % sänkning av taket i EU:s utsläppshandel per år ger 70 % till 2050. Utöver det tillkommer effekten av 60 % auktionering från 2015. Målet om 30 % utsläppsminskningar valde man dock att behålla som ett erbjudande om andra gör liknande åtaganden, men som Reinfeldt uttryckte det; ”Vi har inte blivit jagade av andra som utmanar detta mål. Ingen kom och sa att man ville att vi skulle höja vårt bud”.
Kanske var det lika bra att det inte blev något avtal i Köpenhamn eftersom mognaden ändå inte var inne för en nivå som faktiskt motsvarar det klimatet kräver. Risken hade i så fall varit att en otillräckligt avtal trängt undan ett som verkligen motsvarat det som behövs. Där världens ledare inte klarar att leda, ja då får vi och Sverige fortsätta att göra det. Vi får göra det ändå – även utan avtal - för vem vill inte ha en grön framtid?
Vi kör ändå!
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Floppen i Köpenhamn behöver ändå inte vara negativ för klimatet. Även förhandlingarna om Kyoto-avtalet bröt samman innan Sverige drev på för att man i Bonn 2001, utan USA, skulle köra ändå. Sverige var då, liksom nu ordförande för EU och drivande var Kjell Larsson. Kanske behövs även denna gång en kris för att världens ledare ska ta sig samman och faktiskt leverera.
Det som gjorde Köpenhamn unikt var danskarnas idé om att samla världens politiska toppskikt till ett möte större än någonsin tidigare. Danmark ville få global ära som motvikt till fadäsen med Muhamed-teckningarna några år tidigare och som motiverade dem att ta på sig uppgiften att arrangera det stora COP-mötet i syfte att förbättra sitt internationella rykte) Deras vilja till klimatframgång blev dock mötets fall då momentum tappades i avvaktan på att statschefer skulle flyga in och sätta sitt avtryck i politiken. I många fall var de inte speciellt insatta i frågan och hade andra avsikter än att klara klimatet, men de kom därför att andra gjorde det. Många amerikanska journalister tyckte t ex att Obama gjorde ett av sina absolut sämsta framträdanden och att han inte var påläst.
Samtidigt är det nödvändigt att frågan hissas, särskilt i alla de länder där miljöministrarna har svag status. Det kan dock inte vara så roligt för en som Andreas Carlgren, som under flera år arbetat häcken av sig för att nå framgång i klimatförhandlingarna, att på målsnöret behöva överlåta frågan till en mindre initierad statsminister som dessutom får göra alla mediauttalanden. I Andreas fall har han ju dessutom vid flera tillfällen under året tvingats att försvara Reinfeldts betydligt mer pessimistiska inställning till resultaten i Köpenhamn, medan han själv hållit fanan högt genom att enträget tro på ett positivt resultat.
115 statschefer på samma möte är unikt och kommer kanske aldrig hända igen. Vi får nog inte heller uppleva igen att ett trettiotal ledare som Obama, Wen, Sarkozy, Merkel och Brown, Lulu, Japan, Maldiverna, Lusotho, Sudan ihop med Reinfeldt och några av de allra fattigaste länderna sitter i samma lilla rum, runt ett gemensamt bord, i över tio timmar och pratar KLIMAT.
I de mesta avgörande lägena gjorde dock USA och Kina upp på egen hand utan att EU och andra länder med högre ambitioner kunde vara med och påverka utgången. Reinfeldts uppgift blev sorgligt nog till stor del att hindra en tillbakagång jämfört med befintliga Kyoto. Obama gick iväg och gjorde upp med Sydafrika, Indien och Kina. Om det viktiga bara var att få giganterna att enas så skulle man kunna inrätta ett eget formellt forum för detta, men det utestänger de som drabbas av klimatförändringar och alla de som inte har något atmosfäriskt utrymme kvar p g a dessa länders utsläpp.
Att vidga frågan från miljöministrarnas bord till statschefernas är viktigt. Det gav inte rik frukt redan i Danmark, men kommer förhoppningsvis ära Mexico vid nästa års COP-konferens i december. Resultatet blev en deklaration som världens ledare till dess måste fundera på om man ska skriva på och framförallt hur vi ska göra för att nå de mål man nu enats om. Det spelar kanske inte så stor roll att det inte fanns konsensus bland alla parter och att mötet inte beslutade anta den. Den motsvarar ändå vad dessa länder vill. Klimatförhandlingarna kommer att fortsätta, härnäst i Bonn i maj/juni och därefter ett nytt COP-möte i december i Mexico. Tiden var inte mogen för ett avtal som räcker för klimatet redan nu. Det är helt enkelt allt för komplexa frågor som ska lösas i samma fråga som klimatet.
Ändå nåddes faktiskt framgång i flera konkreta frågor. Miljöfolket som tränat på att förhandla under två års tid (och ändå längre) lyckades under den första veckan enas om bl a metoder för hindrad avskogning och tekniköverföring.
Det är dock uppenbart att länderna ända sedan Bali Aktion Plan antogs i Bali 2007 ha haft olika bild av syftet med det jobb man bedrivit. Det är både olyckligt och onödigt att så mycket tid i Köpenhamn behövde ägnas åt om det ska vara ett eller två avtal. EU:s vilja att ersätta Kyoto-avtalet med något mer ambitiöst är en helt självklar utgångspunkt, men funkade inte retoriskt eftersom den utgick från att alla skulle lita på att det inte skulle sänka kraven på i-länderna. U-länderna uppfattade alla utspel om att ersätta Kyoto som ett sätt från i-länderna att frångå krav. Köpenhamnsmötet visade stor brist på förtroende mellan i- och u-länder.
Det var också uppenbart att många länder hade helt andra mål med sin medverkan än att nå ett ambitiöst klimatavtal. Krånglande u-länder saboterade förhandlingar genom att inte dyka upp eller komma sent och gå tidigt därför att man velat undvika effektiva förhandlingar. Det var också dessa länder som hindrade att det skrevs in ett klimatmål på 80 % för i-länderna i överenskommelsen eftersom de var rädda för att det skulle innebära krav på även dem.
Samtidigt är det väl troligt att flera av dessa svaga u-länder var mutade eller hotade av Kina eller andra starkare länder för att agera precis som de gjorde istället för att dessa ska behöva dra på sig ett dåligt internationellt rykte. Kina är en stark investerare i Afrika och man kan knappast anklaga dessa svaga länder för att inte kunna stå emot hot om uteblivna investeringar. Kinas chefsförhandlare uttryckte att alla borde vara glada över resultatet i Köpenhamn. Samtidigt - om man jämför de bud som i- och u-länder presenterat så ligger u-länderna faktiskt närmare det klimatet kräver än vad i-länderna gör. De behöver minska sina utsläpp med 15-30 % jämfört med business as usual och ligger nära 15%. I-ländernas samlade bud, även om man räknar in det högsta budet där spann angetts, hamnar på 18 % istället för de 25-40 % som behövs.
Samtidigt blottade klimatmötet i Köpenhamn verkligen de brister som FN-systemet har när det gäller att driva stora komplexa frågor. En naturlig konsekvens är att det blir en rejäl diskussion om hur processen ska drivas och om det är rimligt att alla beslut verkligen ska behöva tas i konsensus. Innebörden blir ju att parterna alltid tar beslut om det minst ambitiösa förslaget. Den nuvarande indelningen i i- och u-länder känns inte heller som relevant längre. Skillnaderna inom blocken är helt enkelt allt för stor för att de ska omfattas av samma regler.
Medan klimatförhandlingarna fortsätter har vi alla ett val att göra. Att se hot eller möjligheter. Eller som Maldivernas president i sitt känsloladdade tal uttryckte det; ”Klimatet handlar inte om pengar – det handlar om vilja och framtida generationer. Vårt lilla land har beslutat att bli klimatneutrala till 2020.” Och även om det handlade om pengar, varför då slåss om vem som ska slippa göra något som är lönsamt?
Detta tror dock inte majoriteten av amerikanerna på. Klimatmedvetenheten är allt för otillräcklig och man är förblindad av att inte sätta käppar i hjulet för industrin. Klimatupplysning i USA är därför helt nödvändig för att på så sätt få igång en opinion. USA var också mycket tydlig med att man inte kommer att göra några utfästelser som man inte har täckning för i senaten, för att inte återupprepa det som skedde med Kyoto. Många bedömare tror dock att det kommer att ta flera år innan de har en klimatpolitik på plats. Utan USA får vi inte press på andra i-länder och utan alla dem så kan vi inte kräva de åtgärder av u-länder som klimatet kräver.
Den andra viktiga nyckelfaktorn är fattigdomsbekämpning i Kina. Utan den så kommer de vägra att vidta nödvändiga åtgärder. Kina demonstrerade väldigt tydligt sitt nationella oberoende och att resten av världen måste samarbeta med Kina för att läsa gemensamma problem. USA var tydliga med att man inte anser sig stå i klimatskuld till något utvecklingsland och att man inte kommer att erbjuda någon hjälp till Kina.
EU menar att deras bud håller måttet. 1,7 % sänkning av taket i EU:s utsläppshandel per år ger 70 % till 2050. Utöver det tillkommer effekten av 60 % auktionering från 2015. Målet om 30 % utsläppsminskningar valde man dock att behålla som ett erbjudande om andra gör liknande åtaganden, men som Reinfeldt uttryckte det; ”Vi har inte blivit jagade av andra som utmanar detta mål. Ingen kom och sa att man ville att vi skulle höja vårt bud”.
Kanske var det lika bra att det inte blev något avtal i Köpenhamn eftersom mognaden ändå inte var inne för en nivå som faktiskt motsvarar det klimatet kräver. Risken hade i så fall varit att en otillräckligt avtal trängt undan ett som verkligen motsvarat det som behövs. Där världens ledare inte klarar att leda, ja då får vi och Sverige fortsätta att göra det. Vi får göra det ändå – även utan avtal - för vem vill inte ha en grön framtid?
Vi kör ändå!
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
26 december 2009
Objektiv analys av Köpenhamnsmötet
Förväntningar på Köpenhamnsmötet
Mötet hade föregåtts av en mängd olika möten i olika konstellationer under året, men där väldigt lite framgång nåtts. Det textdokument som utgjorde grunden för Köpenhams förhandlingar var det mest komplexa FN någonsin i historien tagit fram, med nära 200 sidor av olika förslag och nära 2000 alternativa hakparanteser. Förväntningarna på Köpenhamn hade därför sjunkit under hösten, men fortfarande fanns det många som hoppades på ett genombrott. 100 världsledare hade bl a deltagit vid Ban Ki-Moons klimatmöte i september och där uttryckt att man ville få en meningsfull utgång i Köpenhamn.
Det unika faktum att så många stats- och regeringschefer hade anmält sin ankomst säkrade att det åtminstone skulle bli en politiskt överenskommelse.
Avgörande ögonblick i Köpenhamn
Köpenhamnsmötet blev definitivt dramatiskt. Rykten under den första veckan om den alternativa danska texten som senare läckte ut resulterade i att många fler länder började upprätta alternativa textförslag. Rasmussen meddelade den 16 dec, vid öppningen av högnivådelen, att han avsåg att lägga fram två texter baserade på de två arbetsgruppernas resultat. Många u-länder reagerade negativt och med ilska på detta. De krävde en mer transparent process och menade att detta åsidosatte FN:s arbete som pågått under två år.
Resten av samma dag ägnades därefter åt informella konsultationer om hur man skulle gå vidare. Utgången blev att parterna blev överens om att det endast skulle läggas fram texter som kommit från de båda arbetsgrupperna. Vissa kritiserade ordförandeskapet för att i och med detta tappat värdefull tid, medan andra menade att det var en nödvändighet med nya texter eftersom de som finns är allt för komplexa för politiker att behandla.
Mycket tid spilldes även bort på procedurfrågor. Måndag den 14 december krävde Afrikanska unionen tillsammans med de minst utvecklade länderna och resten av G77 att förhandlingarna under de båda arbetsgrupperna om långsiktiga åtaganden skulle avbrytas i protest mot att ordförandeskapet endast planerade att lyfta frågor inom LCA till ministerdelen. U-länderna menade att även Kyoto-protokollets fortsättning var så viktigt att det måste behandlas av högre politiker och att målet med Köpenhamnsmötet var att fastslå i-ländernas åtagande under nästa period. Detta skapade mycket stor ilska bland många förhandlare från i-länderna.
Det hölls också långdragna diskussioner om det under konventionen skulle sammankallas en mindre grupp kring ordföranden eller inte. Medan vissa såg detta som nödvändigt för att komma vidare, så såg andra detta som ett hot som man motsatte sig.
Stort fokus riktades även mot problemet med att inte alla som ville kunna komma in till förhandlingarna i Bella Center. 40 000 ville komma, men endast 15 000 släpptes in. De 5 000 från media fick komma in hela tiden, medan NGO´s kvoterades. Under slutet av konferensen släpptes mycket få in, vilket väckte ilska.
När 115 stats- och regeringschefer anlände mot slutet av mötet byttes skepnad väsentligt. Sent på fredag kväll enades en utvald grupp på ca 30 st om en text kallad Copenhagen Accord. Obama, som var aktiv under dessa förhandlingar, gick omedelbart ut i media och kommenterade uppgörelsen innan de flesta ens läst dess innehåll. Därefter lämnade han snabbt Danmark i sin Air Forse One. Detta ledde till stor ilska från flera länder som inte varit del av förhandlingarna. Andra menade att processen visst varit tillräcklig transparent eftersom alla ländergrupper varit representerade.
När Rasmussen presenterade förslaget i plenum utlöstes en oöverträffad och djupt splittrad debatt. Ett litet antal utvecklingsländer, med Venezuela, Bolivia, Kuba och Nicaragua i spetsen, uttryckte starka invändningar mot processen som man menade varit "utan insyn och odemokratiska". Även Tuvalu kritiserade både texten och förfarandet. Sudan kallade uppgörelsen för en "självmordsattack för Afrika." Alla i-länder, de flesta u-länder, talesmän för ö-länderna samt representanter från de minst utvecklade länderna och Afrikanska unionen menade att processen varit legitim och att parterna borde ta beslut om överenskommelsen även om den var långt ifrån perfekt.
Efter informella konsultationer ledda av Ban Ki-Moon när plenum ajournerades enades parterna om att ”notera” överenskommelsen och att inrätta ett förfarande som FN aldrig tidigare tillämpat, där parterna som vill ansluta sig kan registrera sitt stöd för överenskommelsen och lämna sina mål senast den 31 januari 2010. Många såg detta som ett otillfredsställande resultat, med ett svagt innehåll och osäkerhet i och med att den inte formellt antogs, men att det samtidigt på ett adekvat sätt speglar vad parterna i nuläget klarar att enas om.
Innehållet i Copenhagen Accord
De flesta kritiserade innehållet som allt för svagt, även om 2-gradersmålet finns med. Ser man positivt på det så kan det utgöra ramen för en framtida klimatöverenskommelse, men vad gäller utsläppsminskningar så innehåller den en försvagning jämfört med Kyoto-protokollet.
I-länderna har inte juridiska krav på utsläppsminskningar och det finns inga utsläppsmål i siffror för varken 2020 eller 2050 och inte heller ett årtal för när utsläppen måste vända neråt. Istället föreslås en ”bottom-up” – ingång där länderna anger de mål de ändå tänkt göra mer som information. Detta sätt förespråkas främst av USA. Inte heller innehåller överenskommelsen några krav på åtgärder från u-länderna som kan mätas och rapporteras. Enligt överenskommelsen ska dock USA och Kina ha regler för internationell ”konsultation och analys”, men hur detta ska ske har inte identifierats.
Många ansåg överenskommelsen om pengar som den mest framgångsrika, både 30 miljarder dollar på kort sikt till 2012 och 100 miljarder per år från 2020. Följande infördes dessutom:
- En ny mekanism för skog, REDD+
- Ett högnivåorgan under konventionen som ska följa finansieringsfrågorna
- En Grön klimatfond
- En mekanism för tekniköverföring
Det exceptionella förfarande när överenskommelsen behandlades och den otydlighet som det resulterade beträffande status gjorde att alla lämnade konferensen med olika bild av vad man egentligen beslutat och vad som gäller, inte minst huruvida överenskommelsen kan operationaliseras direkt. Detta är olyckligt och skadar de svagaste som snabbt behöver hjälp.
Fortsatt arbete
Båda arbetsgrupperna fick förlängt mandat ett år till, men det fattades inget beslut om när och var förhandlingarna ska fortsätta, förutom mötet i Bonn 31 maj-11 juni 2010.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Mötet hade föregåtts av en mängd olika möten i olika konstellationer under året, men där väldigt lite framgång nåtts. Det textdokument som utgjorde grunden för Köpenhams förhandlingar var det mest komplexa FN någonsin i historien tagit fram, med nära 200 sidor av olika förslag och nära 2000 alternativa hakparanteser. Förväntningarna på Köpenhamn hade därför sjunkit under hösten, men fortfarande fanns det många som hoppades på ett genombrott. 100 världsledare hade bl a deltagit vid Ban Ki-Moons klimatmöte i september och där uttryckt att man ville få en meningsfull utgång i Köpenhamn.
Det unika faktum att så många stats- och regeringschefer hade anmält sin ankomst säkrade att det åtminstone skulle bli en politiskt överenskommelse.
Avgörande ögonblick i Köpenhamn
Köpenhamnsmötet blev definitivt dramatiskt. Rykten under den första veckan om den alternativa danska texten som senare läckte ut resulterade i att många fler länder började upprätta alternativa textförslag. Rasmussen meddelade den 16 dec, vid öppningen av högnivådelen, att han avsåg att lägga fram två texter baserade på de två arbetsgruppernas resultat. Många u-länder reagerade negativt och med ilska på detta. De krävde en mer transparent process och menade att detta åsidosatte FN:s arbete som pågått under två år.
Resten av samma dag ägnades därefter åt informella konsultationer om hur man skulle gå vidare. Utgången blev att parterna blev överens om att det endast skulle läggas fram texter som kommit från de båda arbetsgrupperna. Vissa kritiserade ordförandeskapet för att i och med detta tappat värdefull tid, medan andra menade att det var en nödvändighet med nya texter eftersom de som finns är allt för komplexa för politiker att behandla.
Mycket tid spilldes även bort på procedurfrågor. Måndag den 14 december krävde Afrikanska unionen tillsammans med de minst utvecklade länderna och resten av G77 att förhandlingarna under de båda arbetsgrupperna om långsiktiga åtaganden skulle avbrytas i protest mot att ordförandeskapet endast planerade att lyfta frågor inom LCA till ministerdelen. U-länderna menade att även Kyoto-protokollets fortsättning var så viktigt att det måste behandlas av högre politiker och att målet med Köpenhamnsmötet var att fastslå i-ländernas åtagande under nästa period. Detta skapade mycket stor ilska bland många förhandlare från i-länderna.
Det hölls också långdragna diskussioner om det under konventionen skulle sammankallas en mindre grupp kring ordföranden eller inte. Medan vissa såg detta som nödvändigt för att komma vidare, så såg andra detta som ett hot som man motsatte sig.
Stort fokus riktades även mot problemet med att inte alla som ville kunna komma in till förhandlingarna i Bella Center. 40 000 ville komma, men endast 15 000 släpptes in. De 5 000 från media fick komma in hela tiden, medan NGO´s kvoterades. Under slutet av konferensen släpptes mycket få in, vilket väckte ilska.
När 115 stats- och regeringschefer anlände mot slutet av mötet byttes skepnad väsentligt. Sent på fredag kväll enades en utvald grupp på ca 30 st om en text kallad Copenhagen Accord. Obama, som var aktiv under dessa förhandlingar, gick omedelbart ut i media och kommenterade uppgörelsen innan de flesta ens läst dess innehåll. Därefter lämnade han snabbt Danmark i sin Air Forse One. Detta ledde till stor ilska från flera länder som inte varit del av förhandlingarna. Andra menade att processen visst varit tillräcklig transparent eftersom alla ländergrupper varit representerade.
När Rasmussen presenterade förslaget i plenum utlöstes en oöverträffad och djupt splittrad debatt. Ett litet antal utvecklingsländer, med Venezuela, Bolivia, Kuba och Nicaragua i spetsen, uttryckte starka invändningar mot processen som man menade varit "utan insyn och odemokratiska". Även Tuvalu kritiserade både texten och förfarandet. Sudan kallade uppgörelsen för en "självmordsattack för Afrika." Alla i-länder, de flesta u-länder, talesmän för ö-länderna samt representanter från de minst utvecklade länderna och Afrikanska unionen menade att processen varit legitim och att parterna borde ta beslut om överenskommelsen även om den var långt ifrån perfekt.
Efter informella konsultationer ledda av Ban Ki-Moon när plenum ajournerades enades parterna om att ”notera” överenskommelsen och att inrätta ett förfarande som FN aldrig tidigare tillämpat, där parterna som vill ansluta sig kan registrera sitt stöd för överenskommelsen och lämna sina mål senast den 31 januari 2010. Många såg detta som ett otillfredsställande resultat, med ett svagt innehåll och osäkerhet i och med att den inte formellt antogs, men att det samtidigt på ett adekvat sätt speglar vad parterna i nuläget klarar att enas om.
Innehållet i Copenhagen Accord
De flesta kritiserade innehållet som allt för svagt, även om 2-gradersmålet finns med. Ser man positivt på det så kan det utgöra ramen för en framtida klimatöverenskommelse, men vad gäller utsläppsminskningar så innehåller den en försvagning jämfört med Kyoto-protokollet.
I-länderna har inte juridiska krav på utsläppsminskningar och det finns inga utsläppsmål i siffror för varken 2020 eller 2050 och inte heller ett årtal för när utsläppen måste vända neråt. Istället föreslås en ”bottom-up” – ingång där länderna anger de mål de ändå tänkt göra mer som information. Detta sätt förespråkas främst av USA. Inte heller innehåller överenskommelsen några krav på åtgärder från u-länderna som kan mätas och rapporteras. Enligt överenskommelsen ska dock USA och Kina ha regler för internationell ”konsultation och analys”, men hur detta ska ske har inte identifierats.
Många ansåg överenskommelsen om pengar som den mest framgångsrika, både 30 miljarder dollar på kort sikt till 2012 och 100 miljarder per år från 2020. Följande infördes dessutom:
- En ny mekanism för skog, REDD+
- Ett högnivåorgan under konventionen som ska följa finansieringsfrågorna
- En Grön klimatfond
- En mekanism för tekniköverföring
Det exceptionella förfarande när överenskommelsen behandlades och den otydlighet som det resulterade beträffande status gjorde att alla lämnade konferensen med olika bild av vad man egentligen beslutat och vad som gäller, inte minst huruvida överenskommelsen kan operationaliseras direkt. Detta är olyckligt och skadar de svagaste som snabbt behöver hjälp.
Fortsatt arbete
Båda arbetsgrupperna fick förlängt mandat ett år till, men det fattades inget beslut om när och var förhandlingarna ska fortsätta, förutom mötet i Bonn 31 maj-11 juni 2010.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
23 december 2009
Framgångar o beslut under COP och CMP
Trots den övergripande besvikelsen över utgången av COP15 så nåddes framgångar på flera konkreta områden. Samtidigt gäller att inget av detta är klart och beslutat förrän alla delar kommit på plats i en ny klimatöverenskommelse.
Framgångar under COP och LCA
Texterna inom LCA (nytt långsiktigt agerande) lämnade Köpenhamn fortfarande tungt belastade med alternativa hakparanteser.
Anpassning: Viss framgång nåddes i diskussionerna om principerna för ett program eller ramverk med målet att påskynda anpassning och internationell samverkan. Oenighet råder fortsatt om bedömning av sårbarhet (där de minst utvecklade länderna och ö-länderna vill ha en särbehandling) , hantering av sidoeffekter (där Saudi Arabien vill att sin egen omställning från oljeproducent ska räknas som en anpassningsåtgärd) samt ett system för skadehantering (som ö-länderna vill införa).
Finansiering: Mest handlade diskussionerna om vem och hur pengar ska förvaltas, men även hur mer pengar ska genereras. Diskussionen handlade om en finansieringsmekanism skulle “operationaliseras” eller “stärkas” samt om hur ett styrande organ skulle kunna fördela medel mellan olika ämnesområden. När en tänkbar organisation presenterades med underordnade fonder hade flera invändningar mot att den administrativa överbyggnaden var för tung. Det fanns ett allmänt stöd för ett högnivåorgan som ska ansvara för dessa frågor och att den ska ha representanter från både i- och u-länder. I-länder vill dock att Världsbanken ska ha detta ansvar, men många u-länder vill ha ett nytt organ. En mer operativ del ska ha ansvaret för överföring av medel från givare till mottagare. Man blev inte överens om hur styrelser för detta ska bemannas.
Teknologi: Viktigaste frågorna som man enades om var inrättandet av en mekanism för tekniköverföring med tillhörande verkställande organ samt ett klimatledande center. Diskussionerna fokuserade på funktionen för dessa organ och vad som ska berättigas få stöd. U-länderna ville ha en tydlig koppling till klimatfinansieringen under konventionen.
Kapacitetsuppbyggnad: Diskussionerna handlade mest om hur kapaciteten kan höjas och vilka institutionella arrangemang som är nödvändiga för det. Man nådde dock inte enighet i så många frågor, vilket gör att det fortfarande finns väldigt många alternativ i texterna. Det man inte är överens om är främst vilka aktiviteter som ska generera finansiering, om det ska utvecklas metoder att mäta stöd för kapacitetsuppbyggnad (u-länder vill, i-länder vill inte) och om det ska inrättas ett särskilt råd för teknologiöverföring eller inte.
Slutplenum
Vid slutplenum begärde USA att det inte skulle anges en procentsats för hur mycket utsläppen ska minska, utan att det bara ska stå X%. X ska i en fotnot anges som att det är summan av de minskningar parterna tänker göra, d v s en tydlig ”bottom-up”-perspektiv. USA ville även att det skulle vara möjligt för länderna att nå målen på helt olika sätt.
Zammit Cutajar avtackades för hans hårda arbete under det gångna året och parterna beslöt att skicka texterna vidare som ett helt paket av ”ouppklarade affärer”.
Framgångar under CMP och nytt långsiktigt åtagande för Kyoto-parterna
Beslut under CDM-styrelsen:
- Att förbättra öppenheten och opartiskheten i sitt arbete
- Att tydliggöra styrelseledamöternas roll
- Fastställa sätt att hantera de länder som inte fullför sina åtaganden
Inom CDM:
- Underlätta för länder med färre än tio CDM-projekt
- Arbeta fram förslag på standardiserade basnivåer att mäta från.
- Utreda hur produktionsskogar ska hanteras
- Fortsatt utreda CCS (Australien, Saudi Arabien m fl vill att koldioxidlagring ska få ingå som CDM-projekt, medan Brasilien, Afrikanska unionen och ö-länderna inte vill det.
- Att meritförteckningar och bisysslor för ledamöter i CDM-styrelsen öppet ska redovsas för att lättare upptäcka eventuella intressekonflikter hos dessa personer.
- Att snarast rekrytera mer personal
Diskussioner och ställningstaganden inom arbetsgruppen för åtagande under nästa åtagandeperiod
Utsläppsminskningar för i-länder: Diskussionerna handlade mest om hur många år nästa åtagandeperiod ska vara, vilket basår som ska användas, om u-länders åtaganden och om Annex B-länderna ska delas in i två kategorier, markanvändning, utsläppsnivåer för i-länder samt hur överskott av utsläppsrätter ska hanteras.
Man blev överens om att det bara ska tillämpas ett basår för parterna, men att det kan vara olika år för olika länder. Man diskuterade alternativa sätt att hindra att överskott av utsläppsrätter används, men enades inte om vilket sätt som är bäst. Man lyckades inte enas om nästa åtagandeperiod ska vara 5 eller 8 år. Inte heller enades man i den viktiga frågan om man ska tillämpa ”top-down” eller ”bottom-up” -perspektiv.
I-ländernas bud summerar nu till ca 20 % till 2020, medan klimatet kräver 40 %. När den tyska miljöministern frågade vad länderna hade för idé kring hur de skulle få ner utsläppen till den nivå som krävs blev det helt tyst i lokalen.
Flexibla mekanismer: Diskuterades om u-länder ska kunna få krediter för åtgärder som leder till utsläppsminskningr (EU m fl vill), om en ny marknadsmekanism ska införas eller ej (EU m fl vill), om hur CDM-projekten bättre ska fördelas till fler länder (Afrika vill att det införs kvoter, Saudi Arabien vill att alla länder med färre än tio projekt får en kvot, medan andra länder inte vill ha någon särskild kvot). Parterna lyckades inte ena sig om något av detta.
Markanvändning: Diskuterades om all markanvändning, även förutom skog, ska räknas in (många länder vill, men inte redan för nästa åtagandeperiod). Beslutet blev att utreda hur en sådan ansats skulle kunna se ut. Diskuterades även hur många växthusgaser som ska inkluderas (Vissa vill, medan andra menar att det gick utanför gruppens mandat att diskutera. Brasilien vill inte inkludera fler gaser.) Ingen enighet nåddes i denna fråga.
Inom KP har övriga växthusgaser tagits med som något som ska rapporteras, vilket kräver ett tillägg under protokollet. Brasilien har dock motsatt sig detta då man menar att det kan bli en smitväg för vissa. Att inkludera även andra växthusgaser har stor betydelse för klimatet. Sannolikt är de lika stora som utsläppen av koldioxid. Hit hör metan och sot från icke fullständig förbränning. Ett snabbt beslut om att fasa ut HFC (som används som kylmedia istället för Freon) skulle kunna vara ett sånt sätt.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Framgångar under COP och LCA
Texterna inom LCA (nytt långsiktigt agerande) lämnade Köpenhamn fortfarande tungt belastade med alternativa hakparanteser.
Anpassning: Viss framgång nåddes i diskussionerna om principerna för ett program eller ramverk med målet att påskynda anpassning och internationell samverkan. Oenighet råder fortsatt om bedömning av sårbarhet (där de minst utvecklade länderna och ö-länderna vill ha en särbehandling) , hantering av sidoeffekter (där Saudi Arabien vill att sin egen omställning från oljeproducent ska räknas som en anpassningsåtgärd) samt ett system för skadehantering (som ö-länderna vill införa).
Finansiering: Mest handlade diskussionerna om vem och hur pengar ska förvaltas, men även hur mer pengar ska genereras. Diskussionen handlade om en finansieringsmekanism skulle “operationaliseras” eller “stärkas” samt om hur ett styrande organ skulle kunna fördela medel mellan olika ämnesområden. När en tänkbar organisation presenterades med underordnade fonder hade flera invändningar mot att den administrativa överbyggnaden var för tung. Det fanns ett allmänt stöd för ett högnivåorgan som ska ansvara för dessa frågor och att den ska ha representanter från både i- och u-länder. I-länder vill dock att Världsbanken ska ha detta ansvar, men många u-länder vill ha ett nytt organ. En mer operativ del ska ha ansvaret för överföring av medel från givare till mottagare. Man blev inte överens om hur styrelser för detta ska bemannas.
Teknologi: Viktigaste frågorna som man enades om var inrättandet av en mekanism för tekniköverföring med tillhörande verkställande organ samt ett klimatledande center. Diskussionerna fokuserade på funktionen för dessa organ och vad som ska berättigas få stöd. U-länderna ville ha en tydlig koppling till klimatfinansieringen under konventionen.
Kapacitetsuppbyggnad: Diskussionerna handlade mest om hur kapaciteten kan höjas och vilka institutionella arrangemang som är nödvändiga för det. Man nådde dock inte enighet i så många frågor, vilket gör att det fortfarande finns väldigt många alternativ i texterna. Det man inte är överens om är främst vilka aktiviteter som ska generera finansiering, om det ska utvecklas metoder att mäta stöd för kapacitetsuppbyggnad (u-länder vill, i-länder vill inte) och om det ska inrättas ett särskilt råd för teknologiöverföring eller inte.
Slutplenum
Vid slutplenum begärde USA att det inte skulle anges en procentsats för hur mycket utsläppen ska minska, utan att det bara ska stå X%. X ska i en fotnot anges som att det är summan av de minskningar parterna tänker göra, d v s en tydlig ”bottom-up”-perspektiv. USA ville även att det skulle vara möjligt för länderna att nå målen på helt olika sätt.
Zammit Cutajar avtackades för hans hårda arbete under det gångna året och parterna beslöt att skicka texterna vidare som ett helt paket av ”ouppklarade affärer”.
Framgångar under CMP och nytt långsiktigt åtagande för Kyoto-parterna
Beslut under CDM-styrelsen:
- Att förbättra öppenheten och opartiskheten i sitt arbete
- Att tydliggöra styrelseledamöternas roll
- Fastställa sätt att hantera de länder som inte fullför sina åtaganden
Inom CDM:
- Underlätta för länder med färre än tio CDM-projekt
- Arbeta fram förslag på standardiserade basnivåer att mäta från.
- Utreda hur produktionsskogar ska hanteras
- Fortsatt utreda CCS (Australien, Saudi Arabien m fl vill att koldioxidlagring ska få ingå som CDM-projekt, medan Brasilien, Afrikanska unionen och ö-länderna inte vill det.
- Att meritförteckningar och bisysslor för ledamöter i CDM-styrelsen öppet ska redovsas för att lättare upptäcka eventuella intressekonflikter hos dessa personer.
- Att snarast rekrytera mer personal
Diskussioner och ställningstaganden inom arbetsgruppen för åtagande under nästa åtagandeperiod
Utsläppsminskningar för i-länder: Diskussionerna handlade mest om hur många år nästa åtagandeperiod ska vara, vilket basår som ska användas, om u-länders åtaganden och om Annex B-länderna ska delas in i två kategorier, markanvändning, utsläppsnivåer för i-länder samt hur överskott av utsläppsrätter ska hanteras.
Man blev överens om att det bara ska tillämpas ett basår för parterna, men att det kan vara olika år för olika länder. Man diskuterade alternativa sätt att hindra att överskott av utsläppsrätter används, men enades inte om vilket sätt som är bäst. Man lyckades inte enas om nästa åtagandeperiod ska vara 5 eller 8 år. Inte heller enades man i den viktiga frågan om man ska tillämpa ”top-down” eller ”bottom-up” -perspektiv.
I-ländernas bud summerar nu till ca 20 % till 2020, medan klimatet kräver 40 %. När den tyska miljöministern frågade vad länderna hade för idé kring hur de skulle få ner utsläppen till den nivå som krävs blev det helt tyst i lokalen.
Flexibla mekanismer: Diskuterades om u-länder ska kunna få krediter för åtgärder som leder till utsläppsminskningr (EU m fl vill), om en ny marknadsmekanism ska införas eller ej (EU m fl vill), om hur CDM-projekten bättre ska fördelas till fler länder (Afrika vill att det införs kvoter, Saudi Arabien vill att alla länder med färre än tio projekt får en kvot, medan andra länder inte vill ha någon särskild kvot). Parterna lyckades inte ena sig om något av detta.
Markanvändning: Diskuterades om all markanvändning, även förutom skog, ska räknas in (många länder vill, men inte redan för nästa åtagandeperiod). Beslutet blev att utreda hur en sådan ansats skulle kunna se ut. Diskuterades även hur många växthusgaser som ska inkluderas (Vissa vill, medan andra menar att det gick utanför gruppens mandat att diskutera. Brasilien vill inte inkludera fler gaser.) Ingen enighet nåddes i denna fråga.
Inom KP har övriga växthusgaser tagits med som något som ska rapporteras, vilket kräver ett tillägg under protokollet. Brasilien har dock motsatt sig detta då man menar att det kan bli en smitväg för vissa. Att inkludera även andra växthusgaser har stor betydelse för klimatet. Sannolikt är de lika stora som utsläppen av koldioxid. Hit hör metan och sot från icke fullständig förbränning. Ett snabbt beslut om att fasa ut HFC (som används som kylmedia istället för Freon) skulle kunna vara ett sånt sätt.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
22 december 2009
Dramat sista dygnet
Här är anteckningar från vad som skedde under det sista dygnet i Köpenhamn:
Statschefernas egna förhandlingar
Riktigt hur dramatiken utspelade sig bakom scenen under fredagen vet ingen idag riktigt. Det pågick allt för många förhandlingar och spel i olika konstellationer.
115 stats- och regeringschefer fanns samlade i Köpenhamn och alla ville hålla det klassiska talet fullt av klimatklichéer. Talen hade tagit i princip hela onsdagen och torsdagen. Under tiden försökte det danska ordförandeskapet hitta vägar för att komma vidare och jobbade på olika textförslag. Detta skedde dock utan större insyn från parterna, vilket ledde till misstänksamhet. Vid flera tillfällen under både onsdagen och torsdagen ställdes i plenum frågor om vad som pågick, men det enda svaret var att det pågick informella konsultationer om hur arbetet skulle drivas vidare. Senare under torsdagen tvingades Rasmussen backa och meddelade att det inte skulle komma att läggas fram några andra dokument än de från arbetsgrupperna.
På fredag lunch, när även Obama anlänt, genomfördes en informell ceremoni där de högsta ledarna talade. Lars Lökke Rasmussen och Ban Ki-moon inledde med det man kan förvänta sig. Kinas representant betonade sin rätt att fortsatt utvecklas. Lulus var klokt och visade på vilja att bidra. Obamas framträdande var bra, men för att vara just Obama kanske inte briljant. Några amerikanska journalister ansåg det var hans sämsta framträdande hittills och att han kom dåligt påläst. Medvedev pekade på att det finns en osäkerhet kring klimatfrågan, men att man är världsledande på att minska utsläppen. Reinfeldt talade för EU, men berörda knappast. Avslutningen från Venezuelas president Chavez var en enda lång kritik mot västvärlden, imperalism, kapitalism, USA och även personligen mot Obama. Han avslutade med att han avsåg att lämna mötet.
Medan dessa talade stod förhandlingarna i princip stilla och hade gjort så de sista dagarna då även torsdagens förhandlingar i huvudsak ägnats åt procedurfrågor. Om regeringscheferna överhuvudtaget skulle ha något att förhandla om så måste det starta i en ny process. Det danska ordförandeskapet samlade därför under fredag em och kväll ett mindre antal länder till en separat överläggning.
Obama lämnade lokalen efter sitt tal och hann även hålla en bilateral med Medvedev om nedrustning. Vartefter höjdarna hade talat så formades en grupp av ett trettiotal ledare, som formellt leddes av Ban Ki-Moon, bestående av Ban Ki-Moon, Obama, Kina, Medvedev, Sarkozy, Merkel, Brown, Lulu, Japan, Australien, Sydafrika, Indien, Bangladesh, Danmark, Reinfeldt för EU, Norge, Spanien, Sudan för G77, Maldiverna för ö-länderna, Grenada, Lesotho för de minst utvecklade och Afrikanska länder. Dessa satt under eftermiddagen och kvällen runt ett gemensamt bord, i ett ganska litet rum och diskuterade klimat med varandra i över tio timmar. Det är unikt. Förhandlingarna skedde bitvis i ännu mindre grupper och i något skede gjorde USA upp på egen hand med Kina och Sydafrika.
Reinfeldt har i efterhand berättat att det vid flera tillfällen handlade om att hindra klimatarbetet från att gå bakåt. Det fanns flera versioner av den överenskommelse de jobbade på och de flesta av dessa läckte ut till oss som var utanför.
Det formella COP-mötet återupptogs i plenum kl 18 på fredagskvällen
Organisatoriska frågor
Tuvalu vill veta hur deras förslag om nya avtal under konventionen ska hanteras. Får svaret att dessa ska tas upp senare under kvällen när förhandlingar är klara.
Frågan om beslut ska behöva tas i konsensus eller inte togs upp igen efter att ha varit ajournerad sedan det första dagen. Papua Nya Guinea föreslog ju att beslut skulle kunna tas med ¾ majoritet istället. Parterna hade dock inte lyckats enas i frågan om hur eniga de måste vara, varför frågan sköts till nästa COP.
Styrelserepresentanter till COP och CMP valdes. (Det är samma styrelse för båda organisationerna.) Ordföranden blir under detta år, i enlighet med vad som brukas, Lars Lökke Rasmussen.
Ordföranden vill ta beslut om att anordna nästa COP och CMP i Mexico 2010 samt i Sydafrika 2011. Tuvalu vill att vi väntar med att besluta detta till dess vi haft förhandlingarna om klimatavtalet, vilket är logiskt med tanke på att parterna kan komma på att det behövs två COP under 2010. Så beslutar också mötet. Kina, märkbart trött efter de senaste dygnens arbete, ville ha till protokollet att det ska vara både COP och CMP-möte (d v s att det även blir ett möte för det fortsatta Kyoto-protokollet). Korea inbjuder sig att anordna COP 18 eftersom det 2012 är Asiens tur att ha konferensen. Även Quatar har erbjudit sig att få ordna COP18.
Rapporter
Därefter antogs ställningstaganden i rapporter från konventionens olika undergrupper, såsom SBSTA – gruppen för vetenskaplig och tekniska råd,
SBI – samt från följande arbetsgrupper; implementering, flexibla mekanismer, GEF, klimatfonden, Annex 1-länderna, tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad, avskogning och anpassning. I och med att dessa rapporter antagits har också en rad inriktningsbeslut tagits för det slutliga klimatavtalet, men inga delar är klara förrän alla delar är klara.
Parterna godtog även en begäran från Malta om att få tillhöra Annex-1-länderna.
Budget
Budgeten inkl direktiv för klimatkonventionens sekretariat antogs. För 2010 ligger den på 22 miljoner euro, varav ca 700 000 euro kommer som bidrag från värdlandet som anordnar COP. Resten täcks av bidrag från parterna, varav Sverige ska bidra med 1 milj euro. 4 milj av budgeten går till att anordna konferenser och resten till att driva konventionen. Man har utöver det tacksamt tagit emot bidrag för att täcka de tidigare två årens budgetunderskott på några miljoner euro
Därefter var det möte med parterna inom Kyoto-protokollet
Beslutades att anta budgeten för CDM och Kyoto-protokollet. Sverige ska här bidra med 1 milj euro. Ytterligare några punkter klaras ut. Ordföranden avslutar därefter mötet, därför att den sista punkten handlar om rapport från arbetsgruppen om det fortsatta åtagandet och här är det ju ytterst relevant att avvakta vad statscheferna skulle komma överens om.
Statscheferna fortsätter förhandla
Under tiden fortsatta förhandlingar om det som nu kallas ”Copenhagen accord”. Vid midnatt kallar EU till presskonferens i tron att det nu är klart.
Jag ser Reinfeldt komma ut med tunga steg och bister min. En stund senare meddelar man att presskonferensen ställs in och att förhandlingarna återupptagits. Flera försvagningar sker nu som eftergifter för att få med de sista parterna, främst u-länderna. Kl 2 på natten till lördagen håller så Reinfeldt och Barosso presskonferens. Ungefär samtidigt sänds Obamas presskonferens, men han har då redan lämnat Köpenhamn. Alla vet vid det laget att vi nått ett väldigt svagt avtal och det vilar redan då baksmälla i Bella center.
COP och CMP återupptas 03.00
Rasmussen öppnar COP-mötet med att säga att han gläds åt att man efter många timmars förhandlingar nu har en uppgörelse. Han ber parterna att överväga texten och ajournerar mötet. Därefter öppnar han CMP och förmedlar där samma sak en gång till. Han ajournerar därefter arbetet i en timme medan parterna ska ta ställning till förslaget. Parter begär ordet angående ordningsfrågor, vilket sekreteraren påpekar, men Rasmussen viftar nonchalant bort honom och klubbar av mötet. Flera parter reagerar blixtsnabbt och negativt, vilket tvingar Rasmussen att snabbt återuppta mötet. Skamset plockat han upp pappret igen ur innerfickan och ber om ursäkt för att det gick lite fort. Nu bröt dock stormen lös.
Tuvalu kritiserar de parter som gått till media för att deklarera resultatet innan de flesta ens sett förslaget och kallar det hela som odemokratiskt. Ian Fry säger också att de har stora problem med förslaget till avtal. Det motsvarar inte det vetenskapen säger att det krävs, det finns ingen garanti för att Kyoto lever vidare, det saknas koppling till försäkringsmekanism och det är för sent att göra översyn 2015, mm. Han avslutar med att säga att de inte kan acceptera dokumentet.
Venezuela skäller ut ordföranden Rasmussen för att han tagit initiativ till att ha startat denna process utan att den varit sanktionerad av parterna och för att man arbetat bakom ryggen på övriga. ”Du kastar pappren på bordet och lämnar rummet.” ”Den hand du huggit av blöder och nu vill den blödande handen tala.” ”De som förhandlat har inte varit representativa. Vi har lika stor rätt som de. Det här är respektlöst. Vi måste få tala.”
Bolivia fortsätter på samma spår och är kritiska till att man först nu fått se detta dokument och kräver att få veta vem som varit med och tagit fram det. Menar att det är orimligt att ta ställning på 1 timme om vi ska kunna ställa oss bakom ett mål på 2 grader som innebär många miljoner människolivs fara. Två års arbete har inte respekterats. Överenskommelsen kommer från bara några få.
Cuba: ”Att Obama redan har gått ut och kommenterat detta dokument är oacceptabelt. Vi har inte få se sett och du har flera gånger sagt att detta dokument inte finns. De vill överhuvudtaget inte förhandla dokumentet. 2-gradersmålet är allt för högt. Tidigare versioner innehöll hårdare krav och var bättre. Det är ett pinsamt dokument.” För lite krav på i-länders utsläppsminskningar. Vill ha en garanti för Kyoto-protokollets fortsättning. Förslaget bör inkluderas med övrigt i rapporten från denna misslyckade COP.
Costa Rica: Dokumentet kan inte anses vara en sammanfattning av vad vi kommit fram till här, utan bara som information. Ifrågasätter skillnaden mot de tidigare versionerna.
Nicaragua: G20 och nu denna grupp har dikterat villkoren för oss andra. Tillsammans med andra Latinamerikanska länder har vi skrivit en kommuniké om hur vi vill att FN-processen borde ha drivits här vid COP15. Flera viktiga principer har förbigåtts, såsom transparens, underifrån-perspektivet, mm. Han läser sedan upp ett skriftligt förslag om att mötet bör avbryts/ajourneras och man tar beslut om fortsatta direktiv för arbetsgruppen om fortsatta åtagandet för Annex 1-länderna under nästa period, samt att mötet ska återupptas i juni 2010.
Rasmussen ajournerar mötet 3.40 och säger att det kommer att ta några minuter. Mötet återupptas först 5.00.
Rasmussen berömmer att alla är så flexibla och föreslår att överenskommelsen betraktas som informationsdokument som kan fungera parallellt med rapporterna från arbetsgrupperna som ett sätt att få Nicaragua att dra tillbaka sin begäran om att mötet ajourneras.
Nicaragua känner luft under vingarna och dikterar nu hur de vill att saker fortsatt ska hanteras. Kräver att överenskommelsen hanteras som ett informationsdokument istället, presenterat av de parter som varit med och tagit fram det, och kan då tänka sig att återuppta mötet.
Rasmussen ajournerar mötet igen efter bara en kvart, återkommer efter en halvtimme och
Ambassadör Malumba från Sudan gör ett helt oacceptabelt inlägg där han anklagar dokumentet för att vara ett krav på Afrika att skriva på en ”självmordspakt” och att den tagits fram av några få länder riktat mot Afrika. ”2-graders-målet är orättvist, omoraliskt, egoistiskt och tvingar Afrika att överge sin framtid.” ”Dokumentet bygger på värden samma värden som skickade 6 miljoner människor till ugnarna i Europa.” De begär att dokumentet ska förstöras. Han avslutar kraftig kritik mot Rasmussens sätt att leda.
Förhandlingarna är nu i ett kritiskt läge där de riskerar att kollapsa helt och hållet.
Maldiverna håller ännu ett starkt inlägg där han försvarar det arbete den mindre gruppen gjort, men beklagar att e stora utsläppsländerna vägrar att vidta nödvändiga åtgärder och att det inte gick att nå 1,5- gradersmålet. Han menar att detta är ett första steg inför avtalet 2010, och vädjar till alla parter att anta dokumentet och hindra att förhandlingarna kollapsar.
Canada, Spanien, Australien och Sverige tar starkt avstånd från Sudans kritik och vill att överenskommelsen antas. Även Afrikanska unionen, genom Etiopien, ställer sig bakom överenskommelsen varvid det blir tydligt att Sudan agerar på egen hand (eller möjligtvis mutade av Kina eller andra större utsläppsländer).
Storbritanien, Mexico, Kanada, Grenada, Norge, EU och andra uppmanar Sudan att dra tillbaka sitt uttalande om jämförelsen med förintelsen.
Ed Milliband från Storbritannien agerar ledare för att hindra krisen mötet befinner sig i. Vädjar till parterna att anta överenskommelsen, inte minst för att det då blir en snabbstart på finansieringen. ”Vi har arbetar i två år för denna överenskommelse. Vi kan inte bara komma ut med ett dokument som tas som information.” Han är starkt kritisk till ambassadör Malumbas uttalande.
Rasmussen får en impuls och begär handuppräckning på hur många som motsätter sig att mötet ställer sig bakom överenskommelsen. Fyra händer åker snabbt i luften, men det blir också snabbt protester mot ordförandens tillvägagångssätt eftersom alla beslut ska tas i konsensus.
Rasmussens agerande visar på både okunnighet och trötthet och framstod som ganska pinsamt. Det är stor skillnad på att leda ett sådant här möte och ett där beslut tas med majoritet. Rasmussen ber om ursäkt och konstaterar att konsensus inte kan nås. Han övergår nu till en väldigt ödmjuk och uppgiven ton där han snudd på vädjar om att få avsluta mötet.
Talarlistan fortsätter dock att fyllas på med många upprörda delegater, både de som tar avstånd från Sudans uttalande och de som vill stödja överenskommelsen. Föreslås även att parterna skulle anta det, men att de som är emot skulle få reservera sig.
Grenada försvarar sitt deltagande i processen och säger till Sudan m fl att man vägrar att ta skit för att man handlat i god tro och med viljan att nå framåt även om inte heller Grenada är nöjd med resultatet. ”Vi ska hjälpa varandra, inte fördöma varandra.”
Japan och Mexico stödjer förslaget och protesterar mot misskrediteringen. Papua Nya Guinea håller starkt tal där han även kritiserar flera u-länder för att de kom till förhandlingarna med tjänstemän istället för politiker (vilket ansågs som mycket oförskämt av de andra ledarna) och att det var de som strök mycket av de viktiga klimatmålen i överenskommelsen.
USA menar att ingen ska behöva be om ursäkt för arbetet och är mäkta irriterad över att mötet vill slänga avtalet. Både de och Ryssland vill att avtalet ska antas.
Stoltenberg håller för Norge ett engagerat tal där han vänder sig starkt mot Sudans attack och säger att det är helt obegripligt hur vissa u-länder kan kalla de pengar som överenskommelsen innehåller för en muta. ”Har ska jag kunna gå till mina skattebetalare och be dem att bidra med mer om det är en muta?”
Bolivia anser att de har rätt att kritisera processen som man anser odemokratisk och anser att både målen och finansieringen i överenskommelsen är otillräckligt.
Marshall Island beklagar att man kommer att lämna Danmark utan att ha något resultat att presentera som räddning för framtida generationer när man kommer hem. Singapore och Algeriet stödjer överenskommelsen och hur den togs fram. Gabons representant säger att han är besviken på andra afrikanska länders uttalanden och vädjar till sin ”afrikanska bror att överväga vad han sagt”.
Medan arbete pågår för fullt med att boka om flyg för att parter ska kunna stanna till dess mötet är klart fortsätter land efter land att ge sin syn på överenskommelsen. Barbados stödjer Grenada och beklagar smutskastningen under mötet. Belize, Salomon Islands, Ghana stödjer. Tuvalu menar dock att överenskommelsen är så otillräcklig att man inte kan gå med på det. Brasilien vädjar till respekt från parterna.
Venezuela menar att processen varit så odemokratisk och innehållet så otillräckligt att det bara kan vara ett diskussionsunderlag. Hon kritiserar ordförandeskapet hårt och menar att det behövs mer tid för att diskutera innehållet. Hon anklagar Rasmussen för att ha ljugit och lurat parterna under veckan, att det är imperialistiskt och att deras principer inte kan köpas för pengar.
Bernaditas de Castro Muller för Sudan försvarar G77:s agerande och menar att man inte försenat några förhandlingar. Lesotho för de minst utvecklade länderna säger att man stödjer förslaget.
Representanten från Saudi Arabien säger att han har jobbat oavbrutet i 48 timmar nu och att detta varit det värsta plenum han någonsin deltagit i. Tajming, process – allt har varit fel. Han anser att det är obegripligt att ett icke bindande avtal kan väcka så starka diskussioner, men eftersom reglerna är som de är och det inte finns konsensus så bör mötet avbrytas istället för att fortsätta med denna debatt.
Ed Milliband för Storbritannien föreslår några formella ändringar i dokumentet och att det därefter bör kunna antas av mötet. Nicaragua, Saudi Arabien och Bolivia motsätter sig att det görs ändringar så att dokumentet kan antas.
Maldiverna säger sig förstå de som är kritiska, men vädjar från botten av sitt hjärta till sina u-landskollegor att de ska låta detta dokument leva vidare. ”Vi behöver det för vår överlevnad.”
Rasmussen försöker hitta vägar ur det hela genom att de som inte vill ansluta sig till överenskommelsen får reservera sig i beslutet, men samma länder som protesterat tidigare, går inte heller med på detta. Nästa förslag från Rasmussen är att ta överenskommelsen som en information och att länderna får ansluta sig efter mötet. Storbritannien begär då ajournering för att ändå försöka hitta ett sätt att kunna besluta om det.
CMP-mötet återupptas någon gång efter 10 med en ny ordförande, som är mer van att leda liknande möten och som inte kommer från värdlandet. Han inleder med att läsa upp resultatet från förhandlingarna, d v s att parterna ska notera överenskommelsen. Församlingen ställer sig upp och applåderar innan de inser att de bara tagit beslut om att notera den, inte besluta om den.
Därefter återupptas COP-mötet och även de beslutar att notera Copenhagen Accord. Efter det blir det en lång rad inlägg rörande det fortsatta uppdraget till LCA.
Kinas chefsförhandlare är tillbaka efter sömn och vill passa på att kritisera ordförandeskapet för ledningen av denna COP och över att för mycket skett bakom lykta dörrar.
Tuvalu vill att LCA i sitt fortsatta uppdrag ska få uppdraget att även hantera de nya förslag som inkommit till konventionen, inkl deras eget förslag. Indien motsätter sig att gruppen ska få ännu mer jobb och tycker det räcker med det de har. Många inlägg senare om denna punkt konstateras att det inte finns någon konsensus om hur man ska göra med dessa förslag.
Grenada vill att man ska skriva in att utgången av LCA ska vara ett juridiskt bindande avtal. Saudi Arabien anser att det är onödigt och jobbigt att hantera denna fråga nu. Indien vill absolut inte ta ett sådant beslut. Flera förslag om uppdrag till LCA:s fortsatta arbete läggs fram och flera stödjer förslaget om att det ska vara ett bindande avtal.
LCA får förlängt uppdrag att arbeta vidare under 2010. Som ordförande väljs Margaret Mukahanana-Sangarwe från Zimbabwe med Daniel Reifsnyder från USA som vice ordförande. Parterna uppdrog även till Mexico som värdland att arrangera och lägga upp det jobb som behövs för nästa år.
Ban Ki-Moon har kallats in för att återupprätta lite av världens heder. Klokt drag av FN. Han berömmer det arbete som gjorts och det danska ordförandeskapet. Vill att vi ska vara stolta och klara att lägga smutskastningen åt sidan.
USA begär ett klargörande om att även andra länder än de parter som var med och tog fram Copenhagen Accord ska ges en chans att ansluta sig till den, vilket ordförande lovar.
Ny diskussion uppstår om Copenhagen Accord. Nya förhandlare är nu tillbaka vid slagfältet, däribland Kina som vill backa på vad vi redan tagit beslut om. Menar att det är irrelevant att ta beslut om något som ligger utanför COP, för det är det mycket som gör. Sydafrika m fl länder vill klargöra vad man verkligen tagit beslut om.
Blir åter igen en lång diskussion. Folk måste dock åka hem och lämnar en efter en. Många passar på att tacka o önska god jul. Utan att riktigt vet vad de tagit beslut om.
Kina m fl vill ha klarlagt vad man gått med på o antyder att det inte är säkert längre om de vill gå med på det eller inte. Pakistan kritiserar processen vid mötet.
Venezuela vill att loggan tas bort från överenskommelse eftersom man inte anser att den tagits under konventionen, men menar att man inte kan backa på den eftersom den redan är ute i all media.
USA uppmanar så många som möjligt att ansluta sig till överenskommelsen, men misstänker att flera Latinamerikanska länder samt Saudi Arabien inte är redo än.
Efter ytterligare flera inlägg tvingas ordföranden för de trötta delegaterna att åter igen läsa upp det beslut parterna tog om Copenhagen Accord. Därefter hamnar fokus på hur de länder som vill ansluta sig till överenskommelsen ska göra det. Klockan är nu 1 och ordföranden vädjar till parterna att vara korta i sina utlägg, vilket endast Sverige å EU:s vägnar verkar lyssna till.
Ambassadören från Sudan har nu bytt roll med Berniditas Muller och tackar plötsligt för en mycken konstruktiv COP och tackar ordföranden och u-ländernas representanter samt önskar God Jul till alla. Kina fortsätter att backa och ifrågasätta i långa svamliga inlägg. Många gör nya inlägg där de vill klargöra hur de ser på överenskommelsen och hur parterna ska kunna ansluta sig. Vissa går nu så långt att de menar att det bara var ett ”side-event” som kom fram till detta. Parterna enas om att det ska medfölja en lista där de länder som vill ansluta sig kan skriva upp sig.
Sydafrika begär även att Bonn-mötet inte ska förläggas så att det krockar med fotbolls-VM.
Ordföranden tackar Danmark för värdskapet.
De som vid det här laget är kvar tackar för sig och går hem efter en dag och en natt som präglades av bitterhet.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Statschefernas egna förhandlingar
Riktigt hur dramatiken utspelade sig bakom scenen under fredagen vet ingen idag riktigt. Det pågick allt för många förhandlingar och spel i olika konstellationer.
115 stats- och regeringschefer fanns samlade i Köpenhamn och alla ville hålla det klassiska talet fullt av klimatklichéer. Talen hade tagit i princip hela onsdagen och torsdagen. Under tiden försökte det danska ordförandeskapet hitta vägar för att komma vidare och jobbade på olika textförslag. Detta skedde dock utan större insyn från parterna, vilket ledde till misstänksamhet. Vid flera tillfällen under både onsdagen och torsdagen ställdes i plenum frågor om vad som pågick, men det enda svaret var att det pågick informella konsultationer om hur arbetet skulle drivas vidare. Senare under torsdagen tvingades Rasmussen backa och meddelade att det inte skulle komma att läggas fram några andra dokument än de från arbetsgrupperna.
På fredag lunch, när även Obama anlänt, genomfördes en informell ceremoni där de högsta ledarna talade. Lars Lökke Rasmussen och Ban Ki-moon inledde med det man kan förvänta sig. Kinas representant betonade sin rätt att fortsatt utvecklas. Lulus var klokt och visade på vilja att bidra. Obamas framträdande var bra, men för att vara just Obama kanske inte briljant. Några amerikanska journalister ansåg det var hans sämsta framträdande hittills och att han kom dåligt påläst. Medvedev pekade på att det finns en osäkerhet kring klimatfrågan, men att man är världsledande på att minska utsläppen. Reinfeldt talade för EU, men berörda knappast. Avslutningen från Venezuelas president Chavez var en enda lång kritik mot västvärlden, imperalism, kapitalism, USA och även personligen mot Obama. Han avslutade med att han avsåg att lämna mötet.
Medan dessa talade stod förhandlingarna i princip stilla och hade gjort så de sista dagarna då även torsdagens förhandlingar i huvudsak ägnats åt procedurfrågor. Om regeringscheferna överhuvudtaget skulle ha något att förhandla om så måste det starta i en ny process. Det danska ordförandeskapet samlade därför under fredag em och kväll ett mindre antal länder till en separat överläggning.
Obama lämnade lokalen efter sitt tal och hann även hålla en bilateral med Medvedev om nedrustning. Vartefter höjdarna hade talat så formades en grupp av ett trettiotal ledare, som formellt leddes av Ban Ki-Moon, bestående av Ban Ki-Moon, Obama, Kina, Medvedev, Sarkozy, Merkel, Brown, Lulu, Japan, Australien, Sydafrika, Indien, Bangladesh, Danmark, Reinfeldt för EU, Norge, Spanien, Sudan för G77, Maldiverna för ö-länderna, Grenada, Lesotho för de minst utvecklade och Afrikanska länder. Dessa satt under eftermiddagen och kvällen runt ett gemensamt bord, i ett ganska litet rum och diskuterade klimat med varandra i över tio timmar. Det är unikt. Förhandlingarna skedde bitvis i ännu mindre grupper och i något skede gjorde USA upp på egen hand med Kina och Sydafrika.
Reinfeldt har i efterhand berättat att det vid flera tillfällen handlade om att hindra klimatarbetet från att gå bakåt. Det fanns flera versioner av den överenskommelse de jobbade på och de flesta av dessa läckte ut till oss som var utanför.
Det formella COP-mötet återupptogs i plenum kl 18 på fredagskvällen
Organisatoriska frågor
Tuvalu vill veta hur deras förslag om nya avtal under konventionen ska hanteras. Får svaret att dessa ska tas upp senare under kvällen när förhandlingar är klara.
Frågan om beslut ska behöva tas i konsensus eller inte togs upp igen efter att ha varit ajournerad sedan det första dagen. Papua Nya Guinea föreslog ju att beslut skulle kunna tas med ¾ majoritet istället. Parterna hade dock inte lyckats enas i frågan om hur eniga de måste vara, varför frågan sköts till nästa COP.
Styrelserepresentanter till COP och CMP valdes. (Det är samma styrelse för båda organisationerna.) Ordföranden blir under detta år, i enlighet med vad som brukas, Lars Lökke Rasmussen.
Ordföranden vill ta beslut om att anordna nästa COP och CMP i Mexico 2010 samt i Sydafrika 2011. Tuvalu vill att vi väntar med att besluta detta till dess vi haft förhandlingarna om klimatavtalet, vilket är logiskt med tanke på att parterna kan komma på att det behövs två COP under 2010. Så beslutar också mötet. Kina, märkbart trött efter de senaste dygnens arbete, ville ha till protokollet att det ska vara både COP och CMP-möte (d v s att det även blir ett möte för det fortsatta Kyoto-protokollet). Korea inbjuder sig att anordna COP 18 eftersom det 2012 är Asiens tur att ha konferensen. Även Quatar har erbjudit sig att få ordna COP18.
Rapporter
Därefter antogs ställningstaganden i rapporter från konventionens olika undergrupper, såsom SBSTA – gruppen för vetenskaplig och tekniska råd,
SBI – samt från följande arbetsgrupper; implementering, flexibla mekanismer, GEF, klimatfonden, Annex 1-länderna, tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad, avskogning och anpassning. I och med att dessa rapporter antagits har också en rad inriktningsbeslut tagits för det slutliga klimatavtalet, men inga delar är klara förrän alla delar är klara.
Parterna godtog även en begäran från Malta om att få tillhöra Annex-1-länderna.
Budget
Budgeten inkl direktiv för klimatkonventionens sekretariat antogs. För 2010 ligger den på 22 miljoner euro, varav ca 700 000 euro kommer som bidrag från värdlandet som anordnar COP. Resten täcks av bidrag från parterna, varav Sverige ska bidra med 1 milj euro. 4 milj av budgeten går till att anordna konferenser och resten till att driva konventionen. Man har utöver det tacksamt tagit emot bidrag för att täcka de tidigare två årens budgetunderskott på några miljoner euro
Därefter var det möte med parterna inom Kyoto-protokollet
Beslutades att anta budgeten för CDM och Kyoto-protokollet. Sverige ska här bidra med 1 milj euro. Ytterligare några punkter klaras ut. Ordföranden avslutar därefter mötet, därför att den sista punkten handlar om rapport från arbetsgruppen om det fortsatta åtagandet och här är det ju ytterst relevant att avvakta vad statscheferna skulle komma överens om.
Statscheferna fortsätter förhandla
Under tiden fortsatta förhandlingar om det som nu kallas ”Copenhagen accord”. Vid midnatt kallar EU till presskonferens i tron att det nu är klart.
Jag ser Reinfeldt komma ut med tunga steg och bister min. En stund senare meddelar man att presskonferensen ställs in och att förhandlingarna återupptagits. Flera försvagningar sker nu som eftergifter för att få med de sista parterna, främst u-länderna. Kl 2 på natten till lördagen håller så Reinfeldt och Barosso presskonferens. Ungefär samtidigt sänds Obamas presskonferens, men han har då redan lämnat Köpenhamn. Alla vet vid det laget att vi nått ett väldigt svagt avtal och det vilar redan då baksmälla i Bella center.
COP och CMP återupptas 03.00
Rasmussen öppnar COP-mötet med att säga att han gläds åt att man efter många timmars förhandlingar nu har en uppgörelse. Han ber parterna att överväga texten och ajournerar mötet. Därefter öppnar han CMP och förmedlar där samma sak en gång till. Han ajournerar därefter arbetet i en timme medan parterna ska ta ställning till förslaget. Parter begär ordet angående ordningsfrågor, vilket sekreteraren påpekar, men Rasmussen viftar nonchalant bort honom och klubbar av mötet. Flera parter reagerar blixtsnabbt och negativt, vilket tvingar Rasmussen att snabbt återuppta mötet. Skamset plockat han upp pappret igen ur innerfickan och ber om ursäkt för att det gick lite fort. Nu bröt dock stormen lös.
Tuvalu kritiserar de parter som gått till media för att deklarera resultatet innan de flesta ens sett förslaget och kallar det hela som odemokratiskt. Ian Fry säger också att de har stora problem med förslaget till avtal. Det motsvarar inte det vetenskapen säger att det krävs, det finns ingen garanti för att Kyoto lever vidare, det saknas koppling till försäkringsmekanism och det är för sent att göra översyn 2015, mm. Han avslutar med att säga att de inte kan acceptera dokumentet.
Venezuela skäller ut ordföranden Rasmussen för att han tagit initiativ till att ha startat denna process utan att den varit sanktionerad av parterna och för att man arbetat bakom ryggen på övriga. ”Du kastar pappren på bordet och lämnar rummet.” ”Den hand du huggit av blöder och nu vill den blödande handen tala.” ”De som förhandlat har inte varit representativa. Vi har lika stor rätt som de. Det här är respektlöst. Vi måste få tala.”
Bolivia fortsätter på samma spår och är kritiska till att man först nu fått se detta dokument och kräver att få veta vem som varit med och tagit fram det. Menar att det är orimligt att ta ställning på 1 timme om vi ska kunna ställa oss bakom ett mål på 2 grader som innebär många miljoner människolivs fara. Två års arbete har inte respekterats. Överenskommelsen kommer från bara några få.
Cuba: ”Att Obama redan har gått ut och kommenterat detta dokument är oacceptabelt. Vi har inte få se sett och du har flera gånger sagt att detta dokument inte finns. De vill överhuvudtaget inte förhandla dokumentet. 2-gradersmålet är allt för högt. Tidigare versioner innehöll hårdare krav och var bättre. Det är ett pinsamt dokument.” För lite krav på i-länders utsläppsminskningar. Vill ha en garanti för Kyoto-protokollets fortsättning. Förslaget bör inkluderas med övrigt i rapporten från denna misslyckade COP.
Costa Rica: Dokumentet kan inte anses vara en sammanfattning av vad vi kommit fram till här, utan bara som information. Ifrågasätter skillnaden mot de tidigare versionerna.
Nicaragua: G20 och nu denna grupp har dikterat villkoren för oss andra. Tillsammans med andra Latinamerikanska länder har vi skrivit en kommuniké om hur vi vill att FN-processen borde ha drivits här vid COP15. Flera viktiga principer har förbigåtts, såsom transparens, underifrån-perspektivet, mm. Han läser sedan upp ett skriftligt förslag om att mötet bör avbryts/ajourneras och man tar beslut om fortsatta direktiv för arbetsgruppen om fortsatta åtagandet för Annex 1-länderna under nästa period, samt att mötet ska återupptas i juni 2010.
Rasmussen ajournerar mötet 3.40 och säger att det kommer att ta några minuter. Mötet återupptas först 5.00.
Rasmussen berömmer att alla är så flexibla och föreslår att överenskommelsen betraktas som informationsdokument som kan fungera parallellt med rapporterna från arbetsgrupperna som ett sätt att få Nicaragua att dra tillbaka sin begäran om att mötet ajourneras.
Nicaragua känner luft under vingarna och dikterar nu hur de vill att saker fortsatt ska hanteras. Kräver att överenskommelsen hanteras som ett informationsdokument istället, presenterat av de parter som varit med och tagit fram det, och kan då tänka sig att återuppta mötet.
Rasmussen ajournerar mötet igen efter bara en kvart, återkommer efter en halvtimme och
Ambassadör Malumba från Sudan gör ett helt oacceptabelt inlägg där han anklagar dokumentet för att vara ett krav på Afrika att skriva på en ”självmordspakt” och att den tagits fram av några få länder riktat mot Afrika. ”2-graders-målet är orättvist, omoraliskt, egoistiskt och tvingar Afrika att överge sin framtid.” ”Dokumentet bygger på värden samma värden som skickade 6 miljoner människor till ugnarna i Europa.” De begär att dokumentet ska förstöras. Han avslutar kraftig kritik mot Rasmussens sätt att leda.
Förhandlingarna är nu i ett kritiskt läge där de riskerar att kollapsa helt och hållet.
Maldiverna håller ännu ett starkt inlägg där han försvarar det arbete den mindre gruppen gjort, men beklagar att e stora utsläppsländerna vägrar att vidta nödvändiga åtgärder och att det inte gick att nå 1,5- gradersmålet. Han menar att detta är ett första steg inför avtalet 2010, och vädjar till alla parter att anta dokumentet och hindra att förhandlingarna kollapsar.
Canada, Spanien, Australien och Sverige tar starkt avstånd från Sudans kritik och vill att överenskommelsen antas. Även Afrikanska unionen, genom Etiopien, ställer sig bakom överenskommelsen varvid det blir tydligt att Sudan agerar på egen hand (eller möjligtvis mutade av Kina eller andra större utsläppsländer).
Storbritanien, Mexico, Kanada, Grenada, Norge, EU och andra uppmanar Sudan att dra tillbaka sitt uttalande om jämförelsen med förintelsen.
Ed Milliband från Storbritannien agerar ledare för att hindra krisen mötet befinner sig i. Vädjar till parterna att anta överenskommelsen, inte minst för att det då blir en snabbstart på finansieringen. ”Vi har arbetar i två år för denna överenskommelse. Vi kan inte bara komma ut med ett dokument som tas som information.” Han är starkt kritisk till ambassadör Malumbas uttalande.
Rasmussen får en impuls och begär handuppräckning på hur många som motsätter sig att mötet ställer sig bakom överenskommelsen. Fyra händer åker snabbt i luften, men det blir också snabbt protester mot ordförandens tillvägagångssätt eftersom alla beslut ska tas i konsensus.
Rasmussens agerande visar på både okunnighet och trötthet och framstod som ganska pinsamt. Det är stor skillnad på att leda ett sådant här möte och ett där beslut tas med majoritet. Rasmussen ber om ursäkt och konstaterar att konsensus inte kan nås. Han övergår nu till en väldigt ödmjuk och uppgiven ton där han snudd på vädjar om att få avsluta mötet.
Talarlistan fortsätter dock att fyllas på med många upprörda delegater, både de som tar avstånd från Sudans uttalande och de som vill stödja överenskommelsen. Föreslås även att parterna skulle anta det, men att de som är emot skulle få reservera sig.
Grenada försvarar sitt deltagande i processen och säger till Sudan m fl att man vägrar att ta skit för att man handlat i god tro och med viljan att nå framåt även om inte heller Grenada är nöjd med resultatet. ”Vi ska hjälpa varandra, inte fördöma varandra.”
Japan och Mexico stödjer förslaget och protesterar mot misskrediteringen. Papua Nya Guinea håller starkt tal där han även kritiserar flera u-länder för att de kom till förhandlingarna med tjänstemän istället för politiker (vilket ansågs som mycket oförskämt av de andra ledarna) och att det var de som strök mycket av de viktiga klimatmålen i överenskommelsen.
USA menar att ingen ska behöva be om ursäkt för arbetet och är mäkta irriterad över att mötet vill slänga avtalet. Både de och Ryssland vill att avtalet ska antas.
Stoltenberg håller för Norge ett engagerat tal där han vänder sig starkt mot Sudans attack och säger att det är helt obegripligt hur vissa u-länder kan kalla de pengar som överenskommelsen innehåller för en muta. ”Har ska jag kunna gå till mina skattebetalare och be dem att bidra med mer om det är en muta?”
Bolivia anser att de har rätt att kritisera processen som man anser odemokratisk och anser att både målen och finansieringen i överenskommelsen är otillräckligt.
Marshall Island beklagar att man kommer att lämna Danmark utan att ha något resultat att presentera som räddning för framtida generationer när man kommer hem. Singapore och Algeriet stödjer överenskommelsen och hur den togs fram. Gabons representant säger att han är besviken på andra afrikanska länders uttalanden och vädjar till sin ”afrikanska bror att överväga vad han sagt”.
Medan arbete pågår för fullt med att boka om flyg för att parter ska kunna stanna till dess mötet är klart fortsätter land efter land att ge sin syn på överenskommelsen. Barbados stödjer Grenada och beklagar smutskastningen under mötet. Belize, Salomon Islands, Ghana stödjer. Tuvalu menar dock att överenskommelsen är så otillräcklig att man inte kan gå med på det. Brasilien vädjar till respekt från parterna.
Venezuela menar att processen varit så odemokratisk och innehållet så otillräckligt att det bara kan vara ett diskussionsunderlag. Hon kritiserar ordförandeskapet hårt och menar att det behövs mer tid för att diskutera innehållet. Hon anklagar Rasmussen för att ha ljugit och lurat parterna under veckan, att det är imperialistiskt och att deras principer inte kan köpas för pengar.
Bernaditas de Castro Muller för Sudan försvarar G77:s agerande och menar att man inte försenat några förhandlingar. Lesotho för de minst utvecklade länderna säger att man stödjer förslaget.
Representanten från Saudi Arabien säger att han har jobbat oavbrutet i 48 timmar nu och att detta varit det värsta plenum han någonsin deltagit i. Tajming, process – allt har varit fel. Han anser att det är obegripligt att ett icke bindande avtal kan väcka så starka diskussioner, men eftersom reglerna är som de är och det inte finns konsensus så bör mötet avbrytas istället för att fortsätta med denna debatt.
Ed Milliband för Storbritannien föreslår några formella ändringar i dokumentet och att det därefter bör kunna antas av mötet. Nicaragua, Saudi Arabien och Bolivia motsätter sig att det görs ändringar så att dokumentet kan antas.
Maldiverna säger sig förstå de som är kritiska, men vädjar från botten av sitt hjärta till sina u-landskollegor att de ska låta detta dokument leva vidare. ”Vi behöver det för vår överlevnad.”
Rasmussen försöker hitta vägar ur det hela genom att de som inte vill ansluta sig till överenskommelsen får reservera sig i beslutet, men samma länder som protesterat tidigare, går inte heller med på detta. Nästa förslag från Rasmussen är att ta överenskommelsen som en information och att länderna får ansluta sig efter mötet. Storbritannien begär då ajournering för att ändå försöka hitta ett sätt att kunna besluta om det.
CMP-mötet återupptas någon gång efter 10 med en ny ordförande, som är mer van att leda liknande möten och som inte kommer från värdlandet. Han inleder med att läsa upp resultatet från förhandlingarna, d v s att parterna ska notera överenskommelsen. Församlingen ställer sig upp och applåderar innan de inser att de bara tagit beslut om att notera den, inte besluta om den.
Därefter återupptas COP-mötet och även de beslutar att notera Copenhagen Accord. Efter det blir det en lång rad inlägg rörande det fortsatta uppdraget till LCA.
Kinas chefsförhandlare är tillbaka efter sömn och vill passa på att kritisera ordförandeskapet för ledningen av denna COP och över att för mycket skett bakom lykta dörrar.
Tuvalu vill att LCA i sitt fortsatta uppdrag ska få uppdraget att även hantera de nya förslag som inkommit till konventionen, inkl deras eget förslag. Indien motsätter sig att gruppen ska få ännu mer jobb och tycker det räcker med det de har. Många inlägg senare om denna punkt konstateras att det inte finns någon konsensus om hur man ska göra med dessa förslag.
Grenada vill att man ska skriva in att utgången av LCA ska vara ett juridiskt bindande avtal. Saudi Arabien anser att det är onödigt och jobbigt att hantera denna fråga nu. Indien vill absolut inte ta ett sådant beslut. Flera förslag om uppdrag till LCA:s fortsatta arbete läggs fram och flera stödjer förslaget om att det ska vara ett bindande avtal.
LCA får förlängt uppdrag att arbeta vidare under 2010. Som ordförande väljs Margaret Mukahanana-Sangarwe från Zimbabwe med Daniel Reifsnyder från USA som vice ordförande. Parterna uppdrog även till Mexico som värdland att arrangera och lägga upp det jobb som behövs för nästa år.
Ban Ki-Moon har kallats in för att återupprätta lite av världens heder. Klokt drag av FN. Han berömmer det arbete som gjorts och det danska ordförandeskapet. Vill att vi ska vara stolta och klara att lägga smutskastningen åt sidan.
USA begär ett klargörande om att även andra länder än de parter som var med och tog fram Copenhagen Accord ska ges en chans att ansluta sig till den, vilket ordförande lovar.
Ny diskussion uppstår om Copenhagen Accord. Nya förhandlare är nu tillbaka vid slagfältet, däribland Kina som vill backa på vad vi redan tagit beslut om. Menar att det är irrelevant att ta beslut om något som ligger utanför COP, för det är det mycket som gör. Sydafrika m fl länder vill klargöra vad man verkligen tagit beslut om.
Blir åter igen en lång diskussion. Folk måste dock åka hem och lämnar en efter en. Många passar på att tacka o önska god jul. Utan att riktigt vet vad de tagit beslut om.
Kina m fl vill ha klarlagt vad man gått med på o antyder att det inte är säkert längre om de vill gå med på det eller inte. Pakistan kritiserar processen vid mötet.
Venezuela vill att loggan tas bort från överenskommelse eftersom man inte anser att den tagits under konventionen, men menar att man inte kan backa på den eftersom den redan är ute i all media.
USA uppmanar så många som möjligt att ansluta sig till överenskommelsen, men misstänker att flera Latinamerikanska länder samt Saudi Arabien inte är redo än.
Efter ytterligare flera inlägg tvingas ordföranden för de trötta delegaterna att åter igen läsa upp det beslut parterna tog om Copenhagen Accord. Därefter hamnar fokus på hur de länder som vill ansluta sig till överenskommelsen ska göra det. Klockan är nu 1 och ordföranden vädjar till parterna att vara korta i sina utlägg, vilket endast Sverige å EU:s vägnar verkar lyssna till.
Ambassadören från Sudan har nu bytt roll med Berniditas Muller och tackar plötsligt för en mycken konstruktiv COP och tackar ordföranden och u-ländernas representanter samt önskar God Jul till alla. Kina fortsätter att backa och ifrågasätta i långa svamliga inlägg. Många gör nya inlägg där de vill klargöra hur de ser på överenskommelsen och hur parterna ska kunna ansluta sig. Vissa går nu så långt att de menar att det bara var ett ”side-event” som kom fram till detta. Parterna enas om att det ska medfölja en lista där de länder som vill ansluta sig kan skriva upp sig.
Sydafrika begär även att Bonn-mötet inte ska förläggas så att det krockar med fotbolls-VM.
Ordföranden tackar Danmark för värdskapet.
De som vid det här laget är kvar tackar för sig och går hem efter en dag och en natt som präglades av bitterhet.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
19 december 2009
COP 15 är slut
Ett möte som slutade i ett enda stort lidande. På slutet fick Staffan Tilander den otacksamma uppgiften att leda både Sverige och EU. Bredvid satt Lars-Erik Liljelund. Han som varit Reinfeldts klimatrådgivare under året, han som från början misströstat och under hela året sagt att detta inte kommer att gå, han som tillsammans med Reinfeldt tog över i natt och gjorde den sista överenskommelsen istället för de miljömänniskor som jobbat med denna fråga under flera år, de som valde att tänka positivt och ville tro på detta, de med höga ambitioner och som satsat allt på detta, de som byggt upp kontakter och som kan frågan, istället var det han – ja han och ingen annan borde sitta där och slutföra det skitiga jobbet. Inte Staffan.
Jag har varit här i två veckor och tar de många mötena med intressanta människor med mig hem som det mest positiva. Med så mycket energi och engagemang som finns i klimatfrågan, så kan vi inte misslyckas!
Jag kommer att återkomma med en lite mer utförlig rapport av vad som hände det sista dygnet och efter det även en sammanfattning av vilka framgångar vi ändå haft i olika sakfrågor (som ingen media rapporterar om).
Jag har varit här i två veckor och tar de många mötena med intressanta människor med mig hem som det mest positiva. Med så mycket energi och engagemang som finns i klimatfrågan, så kan vi inte misslyckas!
Jag kommer att återkomma med en lite mer utförlig rapport av vad som hände det sista dygnet och efter det även en sammanfattning av vilka framgångar vi ändå haft i olika sakfrågor (som ingen media rapporterar om).
Världen skämmer ut sig för sig själv
Ban ki Moon har kallats in för att återupprätta lite av världens heder. Klokt drag av FN. Han berömmer det arbete som gjorts och det danska ordförandeskapet. Vill att vi ska vara stolta och klara att lägga smutskastningen åt sidan.
USA begär ett klargörande om att även andra länder än de parter som var med och tog fram Copenhagen Accord ska ges en chans att ansluta sig till den, vilket ordförande lovar. Själva Copenhagen Accord har gjorts om så att det står att det är ett förslag från just de parter som var med och tog fram det.
Ny diskussion uppstår om Copenhagen Accord. Nya förhandlare är nu tillbaka vid slagfältet, däribland Kina som vill backa på vad vi redan tagit beslut om. Menar att det är irrelevant att ta beslut om något som ligger utanför COP, för det är det mycket som gör.
Just nu råder total förvirring om vad man egentligen tagit beslut om. Världens länder skämmer ut sig.
Köpenhamn handlade mer än något om att visa gott ledarskap. Ett gott ledarskap är att vara en god förebild. Jag ser många länder helt utan ledarskap och de som har det ser mest ut att sitta och lida.
Kan det bli värre än nu?
USA begär ett klargörande om att även andra länder än de parter som var med och tog fram Copenhagen Accord ska ges en chans att ansluta sig till den, vilket ordförande lovar. Själva Copenhagen Accord har gjorts om så att det står att det är ett förslag från just de parter som var med och tog fram det.
Ny diskussion uppstår om Copenhagen Accord. Nya förhandlare är nu tillbaka vid slagfältet, däribland Kina som vill backa på vad vi redan tagit beslut om. Menar att det är irrelevant att ta beslut om något som ligger utanför COP, för det är det mycket som gör.
Just nu råder total förvirring om vad man egentligen tagit beslut om. Världens länder skämmer ut sig.
Köpenhamn handlade mer än något om att visa gott ledarskap. Ett gott ledarskap är att vara en god förebild. Jag ser många länder helt utan ledarskap och de som har det ser mest ut att sitta och lida.
Kan det bli värre än nu?
Det totala nederlaget
Parterna har nu beslutat att man noterar Copenhagen Accord.
Det blev stående ovationer som dock tystnade märkbart när ordförande gjorde dem uppmärksam på att man faktiskt bara tagit överenskommelsen till handlingarna. Man misslyckades alltså med att återupprepa hedern bland världens länder (vilket mycket av natten handlat om) genom att ta ett beslut i konsensus. Utan enighet kan man inte ta beslut, även om majoriteten var stor.
Vad jag kan förstå så har vi inte tillräckligt för att de åtgärder som fanns i överenskommelsen ska kunna bli operationella, bl a pengar till u-länderna - för vi har ingen politiskt överenskommelse.
Detta är en skam för oss alla. Det totala nederlaget. COP15 kom inte fram till någonting.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Det blev stående ovationer som dock tystnade märkbart när ordförande gjorde dem uppmärksam på att man faktiskt bara tagit överenskommelsen till handlingarna. Man misslyckades alltså med att återupprepa hedern bland världens länder (vilket mycket av natten handlat om) genom att ta ett beslut i konsensus. Utan enighet kan man inte ta beslut, även om majoriteten var stor.
Vad jag kan förstå så har vi inte tillräckligt för att de åtgärder som fanns i överenskommelsen ska kunna bli operationella, bl a pengar till u-länderna - för vi har ingen politiskt överenskommelse.
Detta är en skam för oss alla. Det totala nederlaget. COP15 kom inte fram till någonting.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Förhandlingarna hela natten
Har suttit och lyssnat på förhandlingarna i plenum hela natten. Är för trött för att blogga så mycket, men har gjort minnesanteckningar över allt som skett i natt. Skriver ner o lägger in här senare.
Kortversion:
Copenhagen Accord stötte på omedelbar patrull när beslut skulle tas i plenum, mycket tack vare arrogant agerande från Rasmussen som kastade fram förslaget, lämnade rummet och ville ge parterna en timme att ta ställning till det. Flera länder protesterade omedelbart då de ansåg det var allt för kort tid, men framförallt var det många som uttryckte missnöje med att man inte fått vara med i framtagningen av texten, över att det arbetats med en separat deal fast ordföranden lovat att man inte skulle göra det och rent allmänt över processen. Kritiken var hård mot de parter som hållit presskonferenser där man uttalat sig om utgången innan plenum ens startat. (EU, USA, UK, Frankrike mfl) Det finns också länder som anser att överenskommelsen är allt för otillräcklig i sitt innehåll.
Trötthet bidrar till Rasmussens agerande, men också okunskap. Vid ett par tillfällen försökte han sig på handuppräckning genom röstning, men fick snabbt skarpa protester eftersom beslut tas i konsensus. Till slut blottade han sig totalt, gav upp och vädjade om hjälp att ta sig ur situationen. Innan dess hade många kritiserat det danska ordförandeskapet. Värst var ändå smutskastningen mellan länderna där många sagt saker som de nog kommer ångra när de sovit ut. Värst var Sudan och flera krävde att deras uttalande skulle strykas.
Flera länder, däriblan Maldiverna, har bönat på sina bara knän att hans bröder bland u-länderna ska gå ställa upp på överenskommelsen, eftersom det är det enda vi har i nuläget. Vad man nu försöker göra är att få med de fåtal länder som ännu inte kan tänka sig att gå med på överenskommelsen. Ett försök var att ta beslut, men där de kritiska får reservera sig.
Världens länder kämpar för att återupprätta lite av sin heder, men vissa vill helt enkelt inte.
Nu återtar vi förhandlingarna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Kortversion:
Copenhagen Accord stötte på omedelbar patrull när beslut skulle tas i plenum, mycket tack vare arrogant agerande från Rasmussen som kastade fram förslaget, lämnade rummet och ville ge parterna en timme att ta ställning till det. Flera länder protesterade omedelbart då de ansåg det var allt för kort tid, men framförallt var det många som uttryckte missnöje med att man inte fått vara med i framtagningen av texten, över att det arbetats med en separat deal fast ordföranden lovat att man inte skulle göra det och rent allmänt över processen. Kritiken var hård mot de parter som hållit presskonferenser där man uttalat sig om utgången innan plenum ens startat. (EU, USA, UK, Frankrike mfl) Det finns också länder som anser att överenskommelsen är allt för otillräcklig i sitt innehåll.
Trötthet bidrar till Rasmussens agerande, men också okunskap. Vid ett par tillfällen försökte han sig på handuppräckning genom röstning, men fick snabbt skarpa protester eftersom beslut tas i konsensus. Till slut blottade han sig totalt, gav upp och vädjade om hjälp att ta sig ur situationen. Innan dess hade många kritiserat det danska ordförandeskapet. Värst var ändå smutskastningen mellan länderna där många sagt saker som de nog kommer ångra när de sovit ut. Värst var Sudan och flera krävde att deras uttalande skulle strykas.
Flera länder, däriblan Maldiverna, har bönat på sina bara knän att hans bröder bland u-länderna ska gå ställa upp på överenskommelsen, eftersom det är det enda vi har i nuläget. Vad man nu försöker göra är att få med de fåtal länder som ännu inte kan tänka sig att gå med på överenskommelsen. Ett försök var att ta beslut, men där de kritiska får reservera sig.
Världens länder kämpar för att återupprätta lite av sin heder, men vissa vill helt enkelt inte.
Nu återtar vi förhandlingarna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Copenhagen Accord försvagad
Har just fått ta del av en senare version av Copenhagen Accord. Tyvärr kraftigt försvagad på flera punkter.
Här är skillnaderna:
Man erkänner fortfarande att det krävs stora utsläppsminskningar (”deep cuts”), men målet om 50 % till 2050 är borttaget. Istället ska det ske på ett sätt som håller oss under 2 grader.
Utgångspunkten om en rättvis fördelning av det atmosfäriska utrymmet är borta. Istället ska det ske i enlighet med vetenskap och på rättvis bas.
Annex 1-ländernas åtagande om att minska sina utsläpp, var för sig eller tillsammans, med 80 % till 2050 är borta. Istället ska man senast 1 februari 2010 anta mål för 2020 enligt bilagan. (I denna finns de förslag som länderna hittills gått ut med.)
Både utsläppsminskningar och finansieringshjälp ska mätas, rapporteras och verifieras i syfte att säkra att det är rigoröst, robust och transparent.
- Annex 2 –länder ”will” (ska) implementera åtgärder för att minska utsläppen, enligt bilaga 2, senast 1 februari 2010 och dessa ska för att godkännas rapporteras vart annat år. Minst utvecklade länder och ö-länder kan vidta åtgärder frivilligt och med stöd.
Parentesen om tillägg för USA och Kina är borta.
Formuleringen att u-länderna går med på målet att mobilisera 100 miljarder dollar per år till 2020 är borttaget. Istället står att i-länderna sätter detta som mål.
Klimatfonden är omdöpt till Grön Klimatfond
Överenskommelsen ska ses över 2015 istället för 2016. I denna översyn ska övervägas möjligheten att begränsa uppvärmningen ytterligare (1,5 grader är borttaget).
I bilagorna finns de förslag som länderna presenterat angående utsläppsminskningar och åtgärder samt finansiering.
Sedan denna version skrevs så har det förhandlats ytterligare.
Det har kommit många nya bud hela kvällen och det är omöjligt att hålla koll på vad som händer.
Plenum har haft möte under kvällen och tagit beslut om rapporter och en del andra mindre frågor, men utelämnat punkten om själva överenskommelsen. Mötet återupptas när man anser att man har något att presentera.
Obama har åkt hem och meddelat att överenskommelsen kan betraktats som ett första steg. Efter det fortsatte dock förhandlingarna en runda till, där Sverige varit ledande.
Många organisationer ger nu sina presskommentarer.
Maten verkar för övrigt ha tagit slut inne på Bella. Lång kö till några få smörgåsar och fortfarande tusentals personer kvar som ännu inte samlats i plenum för de sista förhandlingarna.
Kansle skulle förhandlarna må bra av något så elementärt som mat och sömn?
Det finns mycket man kan säga om mötesformerna, men det återkommar jag till.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Här är skillnaderna:
Man erkänner fortfarande att det krävs stora utsläppsminskningar (”deep cuts”), men målet om 50 % till 2050 är borttaget. Istället ska det ske på ett sätt som håller oss under 2 grader.
Utgångspunkten om en rättvis fördelning av det atmosfäriska utrymmet är borta. Istället ska det ske i enlighet med vetenskap och på rättvis bas.
Annex 1-ländernas åtagande om att minska sina utsläpp, var för sig eller tillsammans, med 80 % till 2050 är borta. Istället ska man senast 1 februari 2010 anta mål för 2020 enligt bilagan. (I denna finns de förslag som länderna hittills gått ut med.)
Både utsläppsminskningar och finansieringshjälp ska mätas, rapporteras och verifieras i syfte att säkra att det är rigoröst, robust och transparent.
- Annex 2 –länder ”will” (ska) implementera åtgärder för att minska utsläppen, enligt bilaga 2, senast 1 februari 2010 och dessa ska för att godkännas rapporteras vart annat år. Minst utvecklade länder och ö-länder kan vidta åtgärder frivilligt och med stöd.
Parentesen om tillägg för USA och Kina är borta.
Formuleringen att u-länderna går med på målet att mobilisera 100 miljarder dollar per år till 2020 är borttaget. Istället står att i-länderna sätter detta som mål.
Klimatfonden är omdöpt till Grön Klimatfond
Överenskommelsen ska ses över 2015 istället för 2016. I denna översyn ska övervägas möjligheten att begränsa uppvärmningen ytterligare (1,5 grader är borttaget).
I bilagorna finns de förslag som länderna presenterat angående utsläppsminskningar och åtgärder samt finansiering.
Sedan denna version skrevs så har det förhandlats ytterligare.
Det har kommit många nya bud hela kvällen och det är omöjligt att hålla koll på vad som händer.
Plenum har haft möte under kvällen och tagit beslut om rapporter och en del andra mindre frågor, men utelämnat punkten om själva överenskommelsen. Mötet återupptas när man anser att man har något att presentera.
Obama har åkt hem och meddelat att överenskommelsen kan betraktats som ett första steg. Efter det fortsatte dock förhandlingarna en runda till, där Sverige varit ledande.
Många organisationer ger nu sina presskommentarer.
Maten verkar för övrigt ha tagit slut inne på Bella. Lång kö till några få smörgåsar och fortfarande tusentals personer kvar som ännu inte samlats i plenum för de sista förhandlingarna.
Kansle skulle förhandlarna må bra av något så elementärt som mat och sömn?
Det finns mycket man kan säga om mötesformerna, men det återkommar jag till.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
18 december 2009
"Copenhagen Accord"
Har just läst förslaget till ny klimatöverenskommelse (även om ännu ej officiell). Det är inget avtal och det är precis som befarat en övergripande text som lämnar mycket öppet för framtiden. Det är uppenbart att man behövt väga orden på guldvåg och att den innehåller många kompromisser, men haft ambitionen att verkligen enas om några saker.
Överenskommelsen är tänkt att gälla omedelbart. Man säger sig notera resultatet från de två arbetsgrupperna som jobbat under två års tid, men ger dem ett förlängt uppdrag.
Här är det viktigaste i de tre sidor långa texten:
- Vi skall, medan vi erkänner vetenskapen om 2 graders uppvärmning, öka våra åtgärder för att bekämpa klimatförändringar.
- Vi erkänner att det krävs stora utsläppsminskningar (”deep cuts”), med sikte på att minska utsläppen med 50 % till 2050.
- Utgångspunkten är en rättvis fördelning av det atmosfäriska utrymmet
- Vi ska vända utsläppen så snart som möjligt och inser att det kommer att ta längre tid i u-länder samt att utveckling och fattigdomsbekämpning är de högsta prioriteringarna
- Är överens om att i-länder ska förse u-länder med adekvat, hållbar finansiering, teknik och kapacitetsuppbyggnad för att stödja anpassning till ett förändrat klimat
- Annex 1-länder åtar sig att minska sina utsläpp, var för sig eller tillsammans, med 80 % till 2050. De åtar sig också att minska sina utsläpp med X % till 2020, enligt bilaga 1.
- Både utsläppsminskningar och finansieringshjälp ska mätas, rapporteras och verifieras i syfte att säkra att det är rigoröst, robust och transparent.
- Annex 2 –länder ”will” (ska) göra åtgärder för att minska utsläppen och dessa ska för att godkännas rapporteras vart annat år, enligt bilaga 2.
- Ett tillägg ska göras vad avser USA och Kina.
- Är överens om att omedelbart införa REDD+ för att hejda avskogning och degradering
- Beslutar att använda en mix av finansieringssätt, inklusive marknadsmekanismer
- Att nya och ytterligare offentlig finansiering ska ges till u-länders klimatåtgärder och att dessa ska vara förutsägbara och adekvata. Åtagandet är att förse u-länder med 30 miljarder dollar under perioden 2010-2012, enligt bilaga 3, med en balanserad fördelning mellan anpassning och utsläppsminskningar. Pengar för anpassning ska prioriteras till de svagaste och mest utsatta u-länderna.
- U-länderna går med på målet att mobilisera 100 miljarder dollar per år till 2020 för detta ändamål. Dessa medel ska genereras genom en mix av privata och offentliga medel. Nya offentliga medel för anpassningsåtgärder ska levereras genom effektiva fonder med en förvaltning som har lika representation från både i- och u-länder.
- En organisation på hög nivå under COP ska tillsättas som ska bedöma bidraget från olika finansieringsformer
- Beslutar att inrätta en klimatfond som en operativ enhet inom finansieringsmekanismen under konventionen för att stödja projekt, program, riktliner och andra aktiviteter i u-länder i form av utsläppsminskningar (inkl REDD+-aktiviteter), anpassning, kapacitetsuppbyggnad och teknikutveckling/överföring.
- Beslutar att införa en teknikmekanism för att påskynda teknikutveckling och spridning av ny teknik, vilken ska drivas av varje lands särskilda omständigheter.
- Överenskommelsen ska ses över 2016. I denna översyn ska övervägas möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.
De tre bilagorna är än så länge blanka.
Alla andra delar som förhandlats i de båda arbetsgrupperna sparas till senare eftersom man inte är villig att ta beslut om delar innan helheten är klar.
Återkommer med analys om överenskommelsens innehåll. Förhandlingar pågår fortfarande.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Överenskommelsen är tänkt att gälla omedelbart. Man säger sig notera resultatet från de två arbetsgrupperna som jobbat under två års tid, men ger dem ett förlängt uppdrag.
Här är det viktigaste i de tre sidor långa texten:
- Vi skall, medan vi erkänner vetenskapen om 2 graders uppvärmning, öka våra åtgärder för att bekämpa klimatförändringar.
- Vi erkänner att det krävs stora utsläppsminskningar (”deep cuts”), med sikte på att minska utsläppen med 50 % till 2050.
- Utgångspunkten är en rättvis fördelning av det atmosfäriska utrymmet
- Vi ska vända utsläppen så snart som möjligt och inser att det kommer att ta längre tid i u-länder samt att utveckling och fattigdomsbekämpning är de högsta prioriteringarna
- Är överens om att i-länder ska förse u-länder med adekvat, hållbar finansiering, teknik och kapacitetsuppbyggnad för att stödja anpassning till ett förändrat klimat
- Annex 1-länder åtar sig att minska sina utsläpp, var för sig eller tillsammans, med 80 % till 2050. De åtar sig också att minska sina utsläpp med X % till 2020, enligt bilaga 1.
- Både utsläppsminskningar och finansieringshjälp ska mätas, rapporteras och verifieras i syfte att säkra att det är rigoröst, robust och transparent.
- Annex 2 –länder ”will” (ska) göra åtgärder för att minska utsläppen och dessa ska för att godkännas rapporteras vart annat år, enligt bilaga 2.
- Ett tillägg ska göras vad avser USA och Kina.
- Är överens om att omedelbart införa REDD+ för att hejda avskogning och degradering
- Beslutar att använda en mix av finansieringssätt, inklusive marknadsmekanismer
- Att nya och ytterligare offentlig finansiering ska ges till u-länders klimatåtgärder och att dessa ska vara förutsägbara och adekvata. Åtagandet är att förse u-länder med 30 miljarder dollar under perioden 2010-2012, enligt bilaga 3, med en balanserad fördelning mellan anpassning och utsläppsminskningar. Pengar för anpassning ska prioriteras till de svagaste och mest utsatta u-länderna.
- U-länderna går med på målet att mobilisera 100 miljarder dollar per år till 2020 för detta ändamål. Dessa medel ska genereras genom en mix av privata och offentliga medel. Nya offentliga medel för anpassningsåtgärder ska levereras genom effektiva fonder med en förvaltning som har lika representation från både i- och u-länder.
- En organisation på hög nivå under COP ska tillsättas som ska bedöma bidraget från olika finansieringsformer
- Beslutar att inrätta en klimatfond som en operativ enhet inom finansieringsmekanismen under konventionen för att stödja projekt, program, riktliner och andra aktiviteter i u-länder i form av utsläppsminskningar (inkl REDD+-aktiviteter), anpassning, kapacitetsuppbyggnad och teknikutveckling/överföring.
- Beslutar att införa en teknikmekanism för att påskynda teknikutveckling och spridning av ny teknik, vilken ska drivas av varje lands särskilda omständigheter.
- Överenskommelsen ska ses över 2016. I denna översyn ska övervägas möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.
De tre bilagorna är än så länge blanka.
Alla andra delar som förhandlats i de båda arbetsgrupperna sparas till senare eftersom man inte är villig att ta beslut om delar innan helheten är klar.
Återkommer med analys om överenskommelsens innehåll. Förhandlingar pågår fortfarande.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Sista timmer har gjort mig grinfärdig
Efter att ha lyssnat på de större och mer civiliserade talarna har klimatet i klimatförhandlingarna sjunkit långt under vad jag trodde var möjligt.
Plenum inleddes med tal från bl a Wien (Kina), Ban ki-Moon, Silva (Brasilien) och Obama. Wien menade att Kina redan gör mycket och att man har rätt att fortsatt utvecklas och bekämpa fattigdom. Silva höll ett klokt tal där han även sa att Brasilien kan bidra med finansiering till de fattigaste. Obamas tal var som vanligt retoriskt bra, men innehöll inget mer eller nytt. Han var dock tydlig med att de är här för att de vill lösa klimatproblemet, inte bara prata.
Plenum fortsatte med flera ytterligare talare som höll civiliserade, men inte revolutionerande tal. Men när Venezuelas president Chavez intog talarstolen, då förflyttade vi oss till apberget. Förutom att angripa både kapitalismen och USA gick han till personangrepp mot Obama. Riktigt osmakligt och knappast något som underlättar förhandlingarna. Han avslutade med att meddela att man nu tillsammans med Bolivia (vilka också var uppe och hackade) lämnar klimatmötet. Därefter gick de ut i en presskonferens där de fortsatte att kasta skit.
Mötet ajournerades direkt efter detta för lunch.
Vad som därefter fick mig att bli grinfärdig var den presskonferens som USA:s republikaner höll.
Ryktet säger att Obama stannat för att lyssna på dem, men att han därefter kommer att flyga tillbaka.
En hel panel av personer som både såg och lät som det mest amerikanska man kan tänka sig. Det samlade budskapet från panelen var:
- Demokraterna kommer att få det mycket svårt att få igenom förslaget till klimatpolitik. Senaten kommer att röste emot.
- All höjning av energiskatter skadar jobb och dessa har högst prioritet
- Texterna i förhandlingarna under tekniköverföring har inget intellektuellt skydd, upphovsrättsskydd, vilket måste respekteras.
- Vi vill absolut inte se utsläppshandel
- Hillary Clintons löfte att ge bort 100 miljarder dollar är inte möjligt med det budgetunderskott vi har
- Klimathotet har aldrig bevisats vetenskapligt.
- IPCC har inte velat finna sanningen utan har manipulerat fakta och motsvarar inte vad vi lärde oss i skolan
- IPCC har spenderat mer tid på att manipulera data än att ta reda på sanningen.
De läckta mejlen fick oss att inse att det inte är bevisat att människan påverkar klimatet.
Vi behöver en ny modell som överstämmer med verkligheten.
- Värdet av Köpenhamn är att vi nu kommit fram till att vi måste ifrågasätta och ta reda på om vetenskap. Då skulle en framtida regim kunna teckna ett klimatavtal.
- Det är inget problem att vi inte fått ett avtal
- Vi behöver bli överens om vad vi ska uppnå
- En klimatpolitik kommer att kosta allt för många jobb. Vi vill gärna se mer gröna jobb, men de ska komma utöver de vi redan har.
- Vi planerar 100 nya kärnkraftverk, och det är bra.
- Vi vet att vetenskapen inte är säker, däremot är ekonomi sanning och vi vet att dessa förslag leder till lågkonjunktur.
Jag vill bara grina. Vad är detta för människor? Bor de på samma planet som jag?
Vill ge upp och åka hem.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Plenum inleddes med tal från bl a Wien (Kina), Ban ki-Moon, Silva (Brasilien) och Obama. Wien menade att Kina redan gör mycket och att man har rätt att fortsatt utvecklas och bekämpa fattigdom. Silva höll ett klokt tal där han även sa att Brasilien kan bidra med finansiering till de fattigaste. Obamas tal var som vanligt retoriskt bra, men innehöll inget mer eller nytt. Han var dock tydlig med att de är här för att de vill lösa klimatproblemet, inte bara prata.
Plenum fortsatte med flera ytterligare talare som höll civiliserade, men inte revolutionerande tal. Men när Venezuelas president Chavez intog talarstolen, då förflyttade vi oss till apberget. Förutom att angripa både kapitalismen och USA gick han till personangrepp mot Obama. Riktigt osmakligt och knappast något som underlättar förhandlingarna. Han avslutade med att meddela att man nu tillsammans med Bolivia (vilka också var uppe och hackade) lämnar klimatmötet. Därefter gick de ut i en presskonferens där de fortsatte att kasta skit.
Mötet ajournerades direkt efter detta för lunch.
Vad som därefter fick mig att bli grinfärdig var den presskonferens som USA:s republikaner höll.
Ryktet säger att Obama stannat för att lyssna på dem, men att han därefter kommer att flyga tillbaka.
En hel panel av personer som både såg och lät som det mest amerikanska man kan tänka sig. Det samlade budskapet från panelen var:
- Demokraterna kommer att få det mycket svårt att få igenom förslaget till klimatpolitik. Senaten kommer att röste emot.
- All höjning av energiskatter skadar jobb och dessa har högst prioritet
- Texterna i förhandlingarna under tekniköverföring har inget intellektuellt skydd, upphovsrättsskydd, vilket måste respekteras.
- Vi vill absolut inte se utsläppshandel
- Hillary Clintons löfte att ge bort 100 miljarder dollar är inte möjligt med det budgetunderskott vi har
- Klimathotet har aldrig bevisats vetenskapligt.
- IPCC har inte velat finna sanningen utan har manipulerat fakta och motsvarar inte vad vi lärde oss i skolan
- IPCC har spenderat mer tid på att manipulera data än att ta reda på sanningen.
De läckta mejlen fick oss att inse att det inte är bevisat att människan påverkar klimatet.
Vi behöver en ny modell som överstämmer med verkligheten.
- Värdet av Köpenhamn är att vi nu kommit fram till att vi måste ifrågasätta och ta reda på om vetenskap. Då skulle en framtida regim kunna teckna ett klimatavtal.
- Det är inget problem att vi inte fått ett avtal
- Vi behöver bli överens om vad vi ska uppnå
- En klimatpolitik kommer att kosta allt för många jobb. Vi vill gärna se mer gröna jobb, men de ska komma utöver de vi redan har.
- Vi planerar 100 nya kärnkraftverk, och det är bra.
- Vi vet att vetenskapen inte är säker, däremot är ekonomi sanning och vi vet att dessa förslag leder till lågkonjunktur.
Jag vill bara grina. Vad är detta för människor? Bor de på samma planet som jag?
Vill ge upp och åka hem.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Haveri och försök med deklaration
Arbetsgruppernas försök att nå framåt i natt havererade. Arbetet i undergrupperna kunde inte komma längre utan politiska ställningstaganden. Flera u-länder motsatte sig senare att ordföranden skulle få samla ett mindre antal personer för att komma framåt med något i arbetsgrupperna. Efter detta har några länder jobbat vidare med plan 2, vilket är ett nytt dokument på ett övergripande plan som sammanfattar det viktigaste och som bara kan bli en slags politisk deklaration.
Sverige tog initiativ till ett toppmöte i natt där 26 länder samlades för att jobba med denna deklaration. Obama klev in i diskussionen så fort han kom. De länder som inte var med har av naturliga skäl fortsatt att kritisera processen för att inte vara transparent. Det har jobbats intensivt hela förmiddagen för att komma framåt och det är väldigt svårt att veta var läget just nu står. Danskarna jobbar förbrilt.
Har snappat att deklarationen innehåller övergripande formuleringar om att i-länder ska tillhandahålla adekvata, förutsägbara och hållbara finansiella resurser, teknik och kapacitetsuppbyggnad som stöd för u-ländernas klimatanpassning.
Texten innehåller de 10 miljarder per år som behövs under de tre första åren. På längre sikt behövs 100 miljarder dollar per år.
Däremot har den inget mål för hur mycket utsläppen måste minska eller år för när utsläppen ska vända neråt. Det står bara att det krävs kraftiga minskningar så snart som möjligt. Dessa ska dock följas upp på ett tydligare sätt än tidigare.
Deklarationen innehåller också en plan för hur arbetet ska ske under det kommande året, till Mexico 2010.
I och med att vi nu har statschefer här så är det inte säkert att det blir en sista långa arbetsnatt, vilket brukar vara brukligt i klimatförhandlingar. Med bråttom hem så kanske vi avslutar redan ikväll – med några tjusiga ord.
Sverige tog initiativ till ett toppmöte i natt där 26 länder samlades för att jobba med denna deklaration. Obama klev in i diskussionen så fort han kom. De länder som inte var med har av naturliga skäl fortsatt att kritisera processen för att inte vara transparent. Det har jobbats intensivt hela förmiddagen för att komma framåt och det är väldigt svårt att veta var läget just nu står. Danskarna jobbar förbrilt.
Har snappat att deklarationen innehåller övergripande formuleringar om att i-länder ska tillhandahålla adekvata, förutsägbara och hållbara finansiella resurser, teknik och kapacitetsuppbyggnad som stöd för u-ländernas klimatanpassning.
Texten innehåller de 10 miljarder per år som behövs under de tre första åren. På längre sikt behövs 100 miljarder dollar per år.
Däremot har den inget mål för hur mycket utsläppen måste minska eller år för när utsläppen ska vända neråt. Det står bara att det krävs kraftiga minskningar så snart som möjligt. Dessa ska dock följas upp på ett tydligare sätt än tidigare.
Deklarationen innehåller också en plan för hur arbetet ska ske under det kommande året, till Mexico 2010.
I och med att vi nu har statschefer här så är det inte säkert att det blir en sista långa arbetsnatt, vilket brukar vara brukligt i klimatförhandlingar. Med bråttom hem så kanske vi avslutar redan ikväll – med några tjusiga ord.
Rapport från nattens arbetsgrupper
Två arbetsgrupper med flera undergrupper under Kyoto och under konventionen har bildats.
Syftet har varit att separera de frågor som behöver lösas på politisk nivå. Samtidigt har det funnits en uppenbar risk att ministrar ändå får så mycket att ta ställning till att politiker får ägna sig åt ”drafting”.
Kyoto
Tekniskt sett går det till så att undergrupperna levererar alternativ till arbetsgrupperna som sedan avgör vad som kan gå vidare till ministrarna. Ländergrupperna, inkl EU, behöver ju gå hem och förankra sin position innan man tar ställning.
Utsläppsminskning – Fortfarande inte överens om basår och om hur många år nästa åtagandeperiod ska vara. Detta tillsammans med överblivna utsläppsrätter får avgöras på politisk nivå. Detsamma gäller för hur kravet på åtgärder för Annex B-länder ska hanteras.
Metoder – Man är inte överens om hur många växthusgaser som ska räknas in och om koldioxidlagring ska få räknas som CDM, att jämställa basår, vem som ska styra CDM till länder eller om CDM ska kvoteras till olika världsdelar.
Markanvändning – Det verkar finnas majoritet kring om att allt detta inte ska räknas in ( i alla fall inte nu)
Sidoeffekter – Man är överens om mycket, men inte om det ska finnas en permanent forum för att hantera dessa frågor eller inte
Efter att grupperna rapporterat tillbaka under kvällen ville EU att ordföranden skulle knyta till sig några nyckelpersoner och fortsätta förhandlingarna i en mindre grupp, vilket fick stöd från flera länder.
Konventionen
Inom konventionen bildades också flera nya kontaktgrupper:
Vision (Cutajar) – Diskussionerna har handlat om mänskliga rättigheter, om övergång till hållbar konsumtion o produktion,
Finansiering – Här diskuteras inrättandet av en klimatfond men det är en het fråga vem som ska förvalta en sådan. Man är inte heller överens om dess roll.
Utsläppsminskning – Frågor som man tänker lyfta till heads är hur historiska ansvaret ska hanteras, förorenaren-betalar-principen
NAMA-mekanism (åtgärder för utsläppsminskningar bland u-länder) – Ej eniga om det ska införas en sådan eller inte, ej ense om vad den i så fall ska ha för roll, hur registrering ska ske och om det ska vara en länk till finansieringsmekanismen eller inte. Det finns även stora meningsskiljaktigheter om stöd till NAMAs ska komma från även u-länder.
REDD+ - Går framåt, men fortfarande inte överens om finansiering, om skogsåtgärder ska kunna räknas in i NAMAs eller inte och hur åtgärder ska mätas och verifieras.
Kostnadseffektivisering – Här diskuterades bl a om gasen HFC ska inkluderas eller om denna bör in under Montrealprotokollet. Venezuela, med stöd av Angola, vill inte ha några marknadsmekanismer, medan USA inte så förvånande betonar vikten av dem.
Anpassning – Man har närmat sig varandra när det gäller hur ett ramverk för att hantera detta ska se ut
Teknikutveckling, överföring – Parterna är överens om att etablera ett ramverk och en organisation för dessa frågor (en kommitte och regionala operativa centers). Några mindre frågor återstår dock för politikerna att klara ut.
Kapacitetsuppbyggnad – Man har diskuterat om detta behöver diskuteras med olika utgångspunkter för i- respektive u-länder eftersom behoven ser så olika ut. Heta frågor är hur det ska finansieras, hur åtgärder som vidtas ska rapporteras och vad som ska vara legalt bindande eller ej.
Bunker - Norge och Argentina ville att även bunkerbränslen skulle behandlas, vilket Saudi Arabien motsatte sig och tyckte istället att det var viktigare att diskutera sidoeffekter. Muller fortsatte att älta rädslan för att det arbetas med alternativa texter.
Sektorsmekanism – Flera parter ville ha mer principiella diskussioner kring detta, inte minst för jordbrukssektorn.
Även här föreslog Sverige för EU att ordföranden skulle bilda en mindre grpp av nyckelpersoner för fortsatta förhandlingar. Fru Myller var dock rädd att då mista full kontroll och ville att alla parter i plenum först skulle få godkänna vad denna grpp lägger fram för heads. Det blev sedan en mycket lång diskussion om hur förhandlingarna ska läggas upp fortsatt. Ordföranden beslutade att alla grupper där arbetet går framåt skulle få fortsätta arbeta samtidigt som en mindre grupp kring ordf bildas.
Grupperna fortsatte arbeta under en stor del av natten. Förhoppningsvis gjorde gårdagskvällen middag med informella samtal hos drottningen nytta mer än som artighetsaktivitet. Strategin med en påföljande efterfest för särskilt utvald kan i efterhand visa sig vara ett genialiskt drag. Man ska inte underskatta betydelsen av alkohol i de här sammanhang.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Syftet har varit att separera de frågor som behöver lösas på politisk nivå. Samtidigt har det funnits en uppenbar risk att ministrar ändå får så mycket att ta ställning till att politiker får ägna sig åt ”drafting”.
Kyoto
Tekniskt sett går det till så att undergrupperna levererar alternativ till arbetsgrupperna som sedan avgör vad som kan gå vidare till ministrarna. Ländergrupperna, inkl EU, behöver ju gå hem och förankra sin position innan man tar ställning.
Utsläppsminskning – Fortfarande inte överens om basår och om hur många år nästa åtagandeperiod ska vara. Detta tillsammans med överblivna utsläppsrätter får avgöras på politisk nivå. Detsamma gäller för hur kravet på åtgärder för Annex B-länder ska hanteras.
Metoder – Man är inte överens om hur många växthusgaser som ska räknas in och om koldioxidlagring ska få räknas som CDM, att jämställa basår, vem som ska styra CDM till länder eller om CDM ska kvoteras till olika världsdelar.
Markanvändning – Det verkar finnas majoritet kring om att allt detta inte ska räknas in ( i alla fall inte nu)
Sidoeffekter – Man är överens om mycket, men inte om det ska finnas en permanent forum för att hantera dessa frågor eller inte
Efter att grupperna rapporterat tillbaka under kvällen ville EU att ordföranden skulle knyta till sig några nyckelpersoner och fortsätta förhandlingarna i en mindre grupp, vilket fick stöd från flera länder.
Konventionen
Inom konventionen bildades också flera nya kontaktgrupper:
Vision (Cutajar) – Diskussionerna har handlat om mänskliga rättigheter, om övergång till hållbar konsumtion o produktion,
Finansiering – Här diskuteras inrättandet av en klimatfond men det är en het fråga vem som ska förvalta en sådan. Man är inte heller överens om dess roll.
Utsläppsminskning – Frågor som man tänker lyfta till heads är hur historiska ansvaret ska hanteras, förorenaren-betalar-principen
NAMA-mekanism (åtgärder för utsläppsminskningar bland u-länder) – Ej eniga om det ska införas en sådan eller inte, ej ense om vad den i så fall ska ha för roll, hur registrering ska ske och om det ska vara en länk till finansieringsmekanismen eller inte. Det finns även stora meningsskiljaktigheter om stöd till NAMAs ska komma från även u-länder.
REDD+ - Går framåt, men fortfarande inte överens om finansiering, om skogsåtgärder ska kunna räknas in i NAMAs eller inte och hur åtgärder ska mätas och verifieras.
Kostnadseffektivisering – Här diskuterades bl a om gasen HFC ska inkluderas eller om denna bör in under Montrealprotokollet. Venezuela, med stöd av Angola, vill inte ha några marknadsmekanismer, medan USA inte så förvånande betonar vikten av dem.
Anpassning – Man har närmat sig varandra när det gäller hur ett ramverk för att hantera detta ska se ut
Teknikutveckling, överföring – Parterna är överens om att etablera ett ramverk och en organisation för dessa frågor (en kommitte och regionala operativa centers). Några mindre frågor återstår dock för politikerna att klara ut.
Kapacitetsuppbyggnad – Man har diskuterat om detta behöver diskuteras med olika utgångspunkter för i- respektive u-länder eftersom behoven ser så olika ut. Heta frågor är hur det ska finansieras, hur åtgärder som vidtas ska rapporteras och vad som ska vara legalt bindande eller ej.
Bunker - Norge och Argentina ville att även bunkerbränslen skulle behandlas, vilket Saudi Arabien motsatte sig och tyckte istället att det var viktigare att diskutera sidoeffekter. Muller fortsatte att älta rädslan för att det arbetas med alternativa texter.
Sektorsmekanism – Flera parter ville ha mer principiella diskussioner kring detta, inte minst för jordbrukssektorn.
Även här föreslog Sverige för EU att ordföranden skulle bilda en mindre grpp av nyckelpersoner för fortsatta förhandlingar. Fru Myller var dock rädd att då mista full kontroll och ville att alla parter i plenum först skulle få godkänna vad denna grpp lägger fram för heads. Det blev sedan en mycket lång diskussion om hur förhandlingarna ska läggas upp fortsatt. Ordföranden beslutade att alla grupper där arbetet går framåt skulle få fortsätta arbeta samtidigt som en mindre grupp kring ordf bildas.
Grupperna fortsatte arbeta under en stor del av natten. Förhoppningsvis gjorde gårdagskvällen middag med informella samtal hos drottningen nytta mer än som artighetsaktivitet. Strategin med en påföljande efterfest för särskilt utvald kan i efterhand visa sig vara ett genialiskt drag. Man ska inte underskatta betydelsen av alkohol i de här sammanhang.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
17 december 2009
Fajt om 1,5 eller 2 grader
Nära 100 länder backar nu upp ö-ländernas krav på att den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader. Andreas Carlgren har under de två senaste dagarna slutat tjata om 2-gradersmålet och istället glidit över till att prata om ”at the most 2”.
Han känner nog som jag att det kommer att bli en fajt om detta i slutförhandlingarna. I-länderna har under hela året tagit för givet att det visserligen är en sympatisk ansats, men att den kommer att droppas. Även om det kommer att svida hos ö-länderna. U-länderna ser gärna att fokus hamnar på den typen av fråga.
Kan inte låta bli att ondgöra mig lite över den svenska 2-graders-kampanjen som centern tog initativet till. Skulle jag gå med en 2-graders-knapp på Bella Center så vore det att delvis be om en tjäftsmäll. Med 2 graders uppvärmning försvinner flera av våra små ö-nationer.
Han känner nog som jag att det kommer att bli en fajt om detta i slutförhandlingarna. I-länderna har under hela året tagit för givet att det visserligen är en sympatisk ansats, men att den kommer att droppas. Även om det kommer att svida hos ö-länderna. U-länderna ser gärna att fokus hamnar på den typen av fråga.
Kan inte låta bli att ondgöra mig lite över den svenska 2-graders-kampanjen som centern tog initativet till. Skulle jag gå med en 2-graders-knapp på Bella Center så vore det att delvis be om en tjäftsmäll. Med 2 graders uppvärmning försvinner flera av våra små ö-nationer.
Bunkerbränsle en av eftermiddagens heta
Stämningen har intensifierats under eftermiddagen, inte bara för att förhandlingarna nu faktiskt kommit igång igen på allvar. ”Heads” som anlänt har gjort det för att de vill kavla upp armarna och göra omedelbar nytta. De vill ha omedelbar koll på läget och beordrar sina tjänstemän att snabbt samla in en bild av läget. Så runt på Bella Center surrar massor av tjänstemän runt och kräver varandra på INFORMATION. Men vi är i ett läge där INGEN här inne har hela kollen. Hamnade just i en stark ordväxling mellan några europeiska som misslyckats med att få koll på sin baby bunkerbränsle.
Bunkerbränsle har varit en annan het fråga under eftermiddagen och vi vet att det, inte minst för ett par europeiska länder, är en jätteviktig fråga. Så åter igen, nu gäller det att Sverige klarar att hålla ihop EU och stå på klimatets sida.
Till bunkerbränslen räknas både flyg och sjöfart. Tyvärr ser nuvarande texter inte särskilt bra ut. Inga mål, inga årtal och inget förslag på finansiering.
Ett förslag som diskuterades innan Köpenhamn var en global utsläppshandel för flyg och sjöfart och en klimatskatt på marina bränslen. Jag var på ett seminarium med sjöfarten under förra veckan. De krävde marknadsmekanismer istället för regleringar och menade att det finns mycket man kan göra redan nu mot utsläppen. Inget har dock hänt och utsläppen är enorma. Därför är det jätteviktigt att det blir en tydlig del i klimatuppgörelsen. Med nuvarande texter når vi ingenstans.
Om EU ska klara att stå eniga emot detta så krävs både att de håller ihop och att några fler hänger på i motståndet. Schweiz har tryckt på för att få med bunkerbränslen, men Sydafrika och Brasilien håller emot.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Bunkerbränsle har varit en annan het fråga under eftermiddagen och vi vet att det, inte minst för ett par europeiska länder, är en jätteviktig fråga. Så åter igen, nu gäller det att Sverige klarar att hålla ihop EU och stå på klimatets sida.
Till bunkerbränslen räknas både flyg och sjöfart. Tyvärr ser nuvarande texter inte särskilt bra ut. Inga mål, inga årtal och inget förslag på finansiering.
Ett förslag som diskuterades innan Köpenhamn var en global utsläppshandel för flyg och sjöfart och en klimatskatt på marina bränslen. Jag var på ett seminarium med sjöfarten under förra veckan. De krävde marknadsmekanismer istället för regleringar och menade att det finns mycket man kan göra redan nu mot utsläppen. Inget har dock hänt och utsläppen är enorma. Därför är det jätteviktigt att det blir en tydlig del i klimatuppgörelsen. Med nuvarande texter når vi ingenstans.
Om EU ska klara att stå eniga emot detta så krävs både att de håller ihop och att några fler hänger på i motståndet. Schweiz har tryckt på för att få med bunkerbränslen, men Sydafrika och Brasilien håller emot.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Afrika och EU:s samsyn om pengar
G77 har länge tillsammans med ö-länderna och de minst utvecklade länderna krävt 400 miljarder dollar per år eller 1 % av BNP. EU har bedömt att det räcker med 140 miljarder dollar per år. Överenskommelsen mellan EU och Afrikanska unionen under gårdagen innebär att Afrika sänkt sitt anspråk och numer ligger på samma nivå som EU. Att komma överens om pengarna är avgörande för att komma vidare.
Idag anklagar dock andra u-länder Afrikanska unionen för att ha sålt sig för billigt. Mauritanien anklagar även EU för att ha splittrat det sårbara Afrika.
Det är bara att konstatera att det är en enorm press på Afrikanska ledare, både hemifrån och för att de under detta år även leder såväl G77 som De minst utvecklade länderna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Idag anklagar dock andra u-länder Afrikanska unionen för att ha sålt sig för billigt. Mauritanien anklagar även EU för att ha splittrat det sårbara Afrika.
Det är bara att konstatera att det är en enorm press på Afrikanska ledare, både hemifrån och för att de under detta år även leder såväl G77 som De minst utvecklade länderna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Het fråga hur hantera Hot Air”
En het fråga i förhandlingarna inom Kyoto är hur det stora överskott av utsläppsrätter som Östeuropa har ska hanteras, s k Hot Air. Anledningen till överskottet är ju att de sattes utifrån behovet strax före Sovjetunionens fall och inkludera stora miljösmutsiga industrier.
Rädslan är att Ryssland, Ukraina och öststatsländerna ska kräva att få behålla dessa krediter, vilket varit en het fråga även i EU:s klimatförhandlingar. Stavros Dimas varnade för att det inte spelar någon roll hur framgångsrika med vi är med vårt avtal i Köpenhamn om dessa överblivna utsläppsrätter tillåts efter 2012. (De motsvarar en tredjedel av de utsläppsminskningar som nu ligger på bordet.) Här finns dock en splittring inom EU där östländerna har uttryckt att man vill att dörren ska vara öppen för att behålla dessa utsläppsrätter.
Nu blir det jätteviktigt att se om det svenska ordförandeskapet klarar att hålla ihop gänget.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Rädslan är att Ryssland, Ukraina och öststatsländerna ska kräva att få behålla dessa krediter, vilket varit en het fråga även i EU:s klimatförhandlingar. Stavros Dimas varnade för att det inte spelar någon roll hur framgångsrika med vi är med vårt avtal i Köpenhamn om dessa överblivna utsläppsrätter tillåts efter 2012. (De motsvarar en tredjedel av de utsläppsminskningar som nu ligger på bordet.) Här finns dock en splittring inom EU där östländerna har uttryckt att man vill att dörren ska vara öppen för att behålla dessa utsläppsrätter.
Nu blir det jätteviktigt att se om det svenska ordförandeskapet klarar att hålla ihop gänget.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Mycket komiskt inne på Bella
Förhandlingarna har under eftermiddagen varit stängda för andra än delegationerna. Har istället ägnat en stund åt att röra mig runt i det enorma Bella Center. Där finns mycket komik mitt i all dramatik.
En sak som roar är kontrasterna från alla olika delegationer och de människor som rör sig här inne. Vilka karaktärer!
Har heller inte världens största vana att befinna mig mitt i ett så stort mediapådrag. Trodde inte det fanns så många TV-kanaler i världen. Man blir verkligen full i skratt över hur de likt flugor på en sockergit i solen kastar sig över den minsta näringskälla som uppstår ur den energi som finns här inne.
Komiskt är det även att se alla ”heads” plöja genom folkmassan, likt svarta ankor i v-formad flykt. Skillnaden är att ledarfågeln finns i mitten av alla mörka kostymer och att den ser om möjligt mer vilsen ut än de övriga. Riktigt muntert är det även att studera vad som händer när två såna v-formationer möter varandra i en trång passage och de snabbt måste bestämma sig för vem som är högst i rang och ska gå först.
En bild jag kommer skratta länge åt även efter Köpenhamn är när Carl Bildt i ett intensivt samtal med någon står och viftar inlevelsefullt med armarna samtidigt som några flyttfåglar från Indonesiens plötsligt behöver plöja just den vägen. En anka lyfte mycket resolut den långe tranan Calle åt sidan – o vips var flyktvägen fri igen. Kvar stod en Calle som knappt han uppfatta vad som hände, men som snabbt fann sig och fortsatte sin intensiva diskussion med den vackra damen.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
En sak som roar är kontrasterna från alla olika delegationer och de människor som rör sig här inne. Vilka karaktärer!
Har heller inte världens största vana att befinna mig mitt i ett så stort mediapådrag. Trodde inte det fanns så många TV-kanaler i världen. Man blir verkligen full i skratt över hur de likt flugor på en sockergit i solen kastar sig över den minsta näringskälla som uppstår ur den energi som finns här inne.
Komiskt är det även att se alla ”heads” plöja genom folkmassan, likt svarta ankor i v-formad flykt. Skillnaden är att ledarfågeln finns i mitten av alla mörka kostymer och att den ser om möjligt mer vilsen ut än de övriga. Riktigt muntert är det även att studera vad som händer när två såna v-formationer möter varandra i en trång passage och de snabbt måste bestämma sig för vem som är högst i rang och ska gå först.
En bild jag kommer skratta länge åt även efter Köpenhamn är när Carl Bildt i ett intensivt samtal med någon står och viftar inlevelsefullt med armarna samtidigt som några flyttfåglar från Indonesiens plötsligt behöver plöja just den vägen. En anka lyfte mycket resolut den långe tranan Calle åt sidan – o vips var flyktvägen fri igen. Kvar stod en Calle som knappt han uppfatta vad som hände, men som snabbt fann sig och fortsatte sin intensiva diskussion med den vackra damen.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Dödläge brutits
Danskarna har lyckats bryta dödläget och fått gehör för att det nu ska bildas arbetsgrupper under både konventionen och Kyoto. Båda ska ledas av Connie Hedegaard och hon ska tillsätta grupper ledda av personer med högt förtroende. Parterna ska börja med Kyoto och det första mötet ska börja kl 13.00.
Sudan från G77 var på helspänn och krävde genast att inget avtal ska läggas fram för statscheferna som inte parterna har kommit överens om. De ville ha garanti för att det ska läggas fram två avtal. Rasmussen lovade diplomatiskt att grupperna ska jobba vidare med de två befintliga texterna, men sa väl egentligen inte så tydligt att de fortfarande inte försöker få fram ett alternativ. Uppenbart är i alla fall att danskarna inte lyckats få tillräckligt stöd för att i detta läge gå vidare med sitt kompromissförslag. Segrare är alltså igen Kina.
Arbetsgrupperna får några timmar på sig att jobba och att bilda undergrupper som jobbar i enskilda frågor. Avrapportering mot kvällen. Utgår från att det är Ashe och Cutajar som får fortsatt förtroende att leda grupperna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Sudan från G77 var på helspänn och krävde genast att inget avtal ska läggas fram för statscheferna som inte parterna har kommit överens om. De ville ha garanti för att det ska läggas fram två avtal. Rasmussen lovade diplomatiskt att grupperna ska jobba vidare med de två befintliga texterna, men sa väl egentligen inte så tydligt att de fortfarande inte försöker få fram ett alternativ. Uppenbart är i alla fall att danskarna inte lyckats få tillräckligt stöd för att i detta läge gå vidare med sitt kompromissförslag. Segrare är alltså igen Kina.
Arbetsgrupperna får några timmar på sig att jobba och att bilda undergrupper som jobbar i enskilda frågor. Avrapportering mot kvällen. Utgår från att det är Ashe och Cutajar som får fortsatt förtroende att leda grupperna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Hillary här och levererar pengar
Lyssnade till Hillary Clinton som kom hit för att bl a leverera USA:s pengabud in i klimatförhandlingar, eftersom det är kritiskt att få dem på bordet just nu och inte imorgon när Obama ska komma. USA har gjort bedömningen att det behövdes bäst exakt just nu.
Hillary säger att man är redo att bidra med sin rättvisa del av 100 miljarder dollar per år till 2020. Det kan jämföras med EU:s beräkning om att de ska bidra med sin del av 140 miljarder dollar. Inget av dessa bud ligger dock i nivå med vad FN har sagt att det krävs:
Kostnader för att minska utsläppen med 25 % till 2030:
350 miljarder dollar per år, varav hälften i u-länderna.
Varav tillgängligt: 140-230 miljarder dollar per år
Kostnader för anpassning till ett förändrat klimat i u-länder mellan 2010 och 2050:
75-100 miljarder dollar per år
Varav tillgängligt: 0,5 miljarder dollar per år
ÚSA liksom EU menar att pengarna ska komma från en mix av offentliga och privata medel. Hillary betonade också att deras medverkan förutsätter att alla länder är med i uppgörelsen och att pengarna ska gå till de svagaste (dvs inte Kina som Hillary pekade ut som den andra största ekonomin i världen).
Återstår u-ländernas rektion som sannolikt är att det inte riktigt räcker och att det finns för stor osäkerhet kring privata medel. Kina kommer fortsätta hitta sätt att få bort skrivningar om att det bara är de svagaste som ska ha del av pengarna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Hillary säger att man är redo att bidra med sin rättvisa del av 100 miljarder dollar per år till 2020. Det kan jämföras med EU:s beräkning om att de ska bidra med sin del av 140 miljarder dollar. Inget av dessa bud ligger dock i nivå med vad FN har sagt att det krävs:
Kostnader för att minska utsläppen med 25 % till 2030:
350 miljarder dollar per år, varav hälften i u-länderna.
Varav tillgängligt: 140-230 miljarder dollar per år
Kostnader för anpassning till ett förändrat klimat i u-länder mellan 2010 och 2050:
75-100 miljarder dollar per år
Varav tillgängligt: 0,5 miljarder dollar per år
ÚSA liksom EU menar att pengarna ska komma från en mix av offentliga och privata medel. Hillary betonade också att deras medverkan förutsätter att alla länder är med i uppgörelsen och att pengarna ska gå till de svagaste (dvs inte Kina som Hillary pekade ut som den andra största ekonomin i världen).
Återstår u-ländernas rektion som sannolikt är att det inte riktigt räcker och att det finns för stor osäkerhet kring privata medel. Kina kommer fortsätta hitta sätt att få bort skrivningar om att det bara är de svagaste som ska ha del av pengarna.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Kritiskt läge i förhandlingarna
Åter på Bella Center. Lite konstig stämning råder nu när de flesta NGO:s inte längre är tillåtna här och vi samtidigt går in i det mest kritiska förhandlingsläget. Många utställare har packat ihop och seminarier ställs in, eftersom det inte finns deltagare. Vi som tillåts vara där får röra oss i ett begränsat område.
Läget är mycket kritiskt nu och har varit så hela natten. Vid mötet i plenum jag var på sent igår kväll fanns ett stort motstånd från Kina, Indien, Saudi Arabien, Nigeria, Argentina m fl länder mot att förhandla något annat än de texter som arbetsgrupperna tagit fram.
Ordföranden hade för övrigt mycket svårt att avsluta mötet, då delegater från främst dessa länder vill använda all möjlig tid för att avstyra det de uppfattar som ett stort hot. Först efter vädjan från flera personer som var med vid förhandlingarna under föregående natt, om att avsluta för att få gå och sova lyckades ordföranden ajournera mötet.
Danmarks försök att lägga fram en kompromisstext som grund för ett politiskt avtal under konventionen är extremt svårt. EU har under natten haft möten med massor av olika länder för att hitta en konstruktiv väg framåt, men sliter samtidigt med att hantera olika uppfattningar inom EU. Målet just nu är att hitta ett sätt att få de främsta u-länderna såsom Kina, Brasilien, Mexico, Sydafrika och Indien att vilja förhandla på ett mer konstruktivt sätt.
Det kräver att de ger sig in i texter som går längre än de som arbetsgrupperna levererat. I nuläget är det uppenbart att de istället använder formaliafrågorna som ett sätta att hindra förhandlingarna. Konsultationer har skett i en mindre grupp med ca 50 pers för att komma fram till hur förhandlingarna ska läggas upp i nästa steg. Det är dock mycket komplicerat
Den svenska delegationen har inte sovit många timmar i natt. De har nu extremt lite tid kvar för att hitta en väg vidare.
Även Maldivernas president Nasheed höll ett fantastiskt tal igår. Han gjorde det med äkta känsla och utan att någon gång läsa innantill. Budskapet var bl a att grön tillväxt är fullt möjligt och att klimatförhandlingar inte har något att göra med pengar. ”Det är höjden av arrogans. Det handlar om våra kommande generationer. Jag har två barn och jag vill se barn-barn. Om vi inte agerar nu så kommer vi inte att kunna göra det.”
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Läget är mycket kritiskt nu och har varit så hela natten. Vid mötet i plenum jag var på sent igår kväll fanns ett stort motstånd från Kina, Indien, Saudi Arabien, Nigeria, Argentina m fl länder mot att förhandla något annat än de texter som arbetsgrupperna tagit fram.
Ordföranden hade för övrigt mycket svårt att avsluta mötet, då delegater från främst dessa länder vill använda all möjlig tid för att avstyra det de uppfattar som ett stort hot. Först efter vädjan från flera personer som var med vid förhandlingarna under föregående natt, om att avsluta för att få gå och sova lyckades ordföranden ajournera mötet.
Danmarks försök att lägga fram en kompromisstext som grund för ett politiskt avtal under konventionen är extremt svårt. EU har under natten haft möten med massor av olika länder för att hitta en konstruktiv väg framåt, men sliter samtidigt med att hantera olika uppfattningar inom EU. Målet just nu är att hitta ett sätt att få de främsta u-länderna såsom Kina, Brasilien, Mexico, Sydafrika och Indien att vilja förhandla på ett mer konstruktivt sätt.
Det kräver att de ger sig in i texter som går längre än de som arbetsgrupperna levererat. I nuläget är det uppenbart att de istället använder formaliafrågorna som ett sätta att hindra förhandlingarna. Konsultationer har skett i en mindre grupp med ca 50 pers för att komma fram till hur förhandlingarna ska läggas upp i nästa steg. Det är dock mycket komplicerat
Den svenska delegationen har inte sovit många timmar i natt. De har nu extremt lite tid kvar för att hitta en väg vidare.
Även Maldivernas president Nasheed höll ett fantastiskt tal igår. Han gjorde det med äkta känsla och utan att någon gång läsa innantill. Budskapet var bl a att grön tillväxt är fullt möjligt och att klimatförhandlingar inte har något att göra med pengar. ”Det är höjden av arrogans. Det handlar om våra kommande generationer. Jag har två barn och jag vill se barn-barn. Om vi inte agerar nu så kommer vi inte att kunna göra det.”
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
16 december 2009
Lägesrapport eftermiddag o kväll 16 dec
Har ägnat en stor del av dagen till skogsfrågor, för att följa vad som sker i dessa förhandlingar och för att påverka i rätt riktning. Finns en ilska inom miljörörelsen för bl a EU och Sveriges position i en del skogsfrågor. Har grävt i detta och som vanligt kommit fram till att parterna pratar förbi varandra. Jag är inte orolig för att EU och Sverige kommer att sänka ambitionsnivån, men det finns saker som förhandlare, som inte vet så mycket om naturvård, behöver få kunskap om. Det har jag ägnat mig åt. Naturvård med andra ord.
Tal
Tyvärr har det funnits tid till mycket annat under eftermiddagen eftersom de formella förhandlingarna legat nere. Ministrar har anlänt i stora skaror och idag ska alla dessa hålla sina tal. Det är många länder och som vanligt pratar de längre tid än de tilldelats. Tal kommer att hålla på under hela kvällen samt hela dagen o natten imorgon. Det ställer till det eftersom det finns en regel som säger att vi inte kan ha två formella möten igång samtidigt.
Inledningstalare var representanterna från de olika ländergrupperna. Sudans president för G77, Etiopiens president för Afrikanska regionen, Grenadas premiärminister för de små ö-länderna, Lesothos premiärminister för de minst utvecklade länderna, Andreas Carlgren för EU.
Andreas fick stående ovationer
Andreas visade prov på stort ledarskap när han höll ett storartat bra och strategiskt smart tal där han ägnade en stor del till fattigdomsfrågor och behovet av att inkludera utvecklingsfrågorna i klimatöverenskommelsen. Han manande till en ambitiös uppgörelse och att ingen bör åka hem innan vi har den på plats. Församlingen fick även en påminnelse om att det var EU som gjorde Kyotoavtalet möjligt. Han vände sig särskilt till USA och Kina med vädjan efter mer. ”Släpp loss hela er potential och gör det möjligt för världen att hålla sig under 2 graders uppvärmning”. Avslutningen var känslosam. Han fick stående ovationer och ordföranden berömde Andreas för att ha lyft hela konferensen. Grattis Andreas.
Här kan du se talet.
Kapitalismen
Därefter var det Venezuelas president Frias chans att gå till attack mot ”den imperialistiska diktaturen vi lever under i denna värld”. ”Spöket är kapitalism. De rika länderna förstör vår planet”, var budskapet. ”Ändra systemet och inte klimatet. Om klimatet varit en bank skulle det redan ha varit räddat.” Och därmed hade han sprängt sin talartid med det tredubbla. Det gjorde även Malis president som målande berättade om sin barndoms flod som numer är uttorkad. Kontrasterna bland dessa talare är riktigt underhållande.
Kritik mot ordföranden
Mötet med ministrarna höll dock inte på att komma igång när Kina, Indien, Brasilien m fl kritiserade Danmarks ordförandeskap för att i en ”icke transparent process” sitter och arbetar med en text på egen hand utifrån de rapporter som lämnats från arbetsgrupperna. Dessa länder är skiträdda för att mista kontrollen.
Connie ersatt av Rasmussen
Connie har samtidigt ersatts av Rasmussen som ordförande för konferensen. Det är dramatiskt i detta, utan beror på att det i den här världen krävs en ordförande som är på samma nivå som de den leder. Connie är fortfarande lika aktiv i förhandlingarna.
Ny text
Rasmussen förnekade inte att det pågår ett arbete med att få fram en ny text. Han motiverade det med att ”världen förväntar sig att vi levererar resultat och inte bara fastnar i procedurfrågor”. Han lovade dock att den text som grupperna tagit fram inte ska läggas åt sidan och ersättas med en ny hämtad från ingenstans.
Det möte där denna text ska presenterats har blivit uppskjuten hela eftermiddagen och kvällen. Meningen var ju att denna skulle kunna diskuteras med representanter från de olika ländergrupperna, men man fastnar hela tiden på arbetsformerna. Blir sannolikt nytt nattarbete.
EU pakt med Afrikanska unionen
Under tiden har Sverige under EU:s ledning gjort ett smart drag och bildat pakt med Afrikanska unionen. Andreas har låtit flyga hit Reinfeldt ett par dagar tidigare för att prata med sina kollegor. Här har Gordon Brown haft en nyckelroll. Tillsammans är de nu ense om ett samarbete som innehåller ett årligt stöd på 50 miljarder dollar från 2015 och 150 miljarder dollar från 2020, vilket är i nivå med EU:s bedömning.
Aktioner vid Bella Center
Under eftermiddagen har det även varit många aktioner inne i Bella center och säkerhetsvakterna har fått ingripa flera gånger där man även burit bort deltagare. Risken med dessa aktioner är att det kommer bli restriktioner för deltagande vid kommande COP, vilket inte är bra och oroar Yvo som måste tänka på säkerheten. Tydligen händer det mycket utanför också, men det har jag ingen koll på. Öppenheten och deltagandet vid klimatmötena är unika i sitt slag internationellt sett. Från och med idag är dock antalet NGO:s kraftigt begränsat och det är svårare att komma in i plenumsalen, med tanke på alla höjdare som är här nu. Har dock suttit där rätt många timmar.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Tal
Tyvärr har det funnits tid till mycket annat under eftermiddagen eftersom de formella förhandlingarna legat nere. Ministrar har anlänt i stora skaror och idag ska alla dessa hålla sina tal. Det är många länder och som vanligt pratar de längre tid än de tilldelats. Tal kommer att hålla på under hela kvällen samt hela dagen o natten imorgon. Det ställer till det eftersom det finns en regel som säger att vi inte kan ha två formella möten igång samtidigt.
Inledningstalare var representanterna från de olika ländergrupperna. Sudans president för G77, Etiopiens president för Afrikanska regionen, Grenadas premiärminister för de små ö-länderna, Lesothos premiärminister för de minst utvecklade länderna, Andreas Carlgren för EU.
Andreas fick stående ovationer
Andreas visade prov på stort ledarskap när han höll ett storartat bra och strategiskt smart tal där han ägnade en stor del till fattigdomsfrågor och behovet av att inkludera utvecklingsfrågorna i klimatöverenskommelsen. Han manande till en ambitiös uppgörelse och att ingen bör åka hem innan vi har den på plats. Församlingen fick även en påminnelse om att det var EU som gjorde Kyotoavtalet möjligt. Han vände sig särskilt till USA och Kina med vädjan efter mer. ”Släpp loss hela er potential och gör det möjligt för världen att hålla sig under 2 graders uppvärmning”. Avslutningen var känslosam. Han fick stående ovationer och ordföranden berömde Andreas för att ha lyft hela konferensen. Grattis Andreas.
Här kan du se talet.
Kapitalismen
Därefter var det Venezuelas president Frias chans att gå till attack mot ”den imperialistiska diktaturen vi lever under i denna värld”. ”Spöket är kapitalism. De rika länderna förstör vår planet”, var budskapet. ”Ändra systemet och inte klimatet. Om klimatet varit en bank skulle det redan ha varit räddat.” Och därmed hade han sprängt sin talartid med det tredubbla. Det gjorde även Malis president som målande berättade om sin barndoms flod som numer är uttorkad. Kontrasterna bland dessa talare är riktigt underhållande.
Kritik mot ordföranden
Mötet med ministrarna höll dock inte på att komma igång när Kina, Indien, Brasilien m fl kritiserade Danmarks ordförandeskap för att i en ”icke transparent process” sitter och arbetar med en text på egen hand utifrån de rapporter som lämnats från arbetsgrupperna. Dessa länder är skiträdda för att mista kontrollen.
Connie ersatt av Rasmussen
Connie har samtidigt ersatts av Rasmussen som ordförande för konferensen. Det är dramatiskt i detta, utan beror på att det i den här världen krävs en ordförande som är på samma nivå som de den leder. Connie är fortfarande lika aktiv i förhandlingarna.
Ny text
Rasmussen förnekade inte att det pågår ett arbete med att få fram en ny text. Han motiverade det med att ”världen förväntar sig att vi levererar resultat och inte bara fastnar i procedurfrågor”. Han lovade dock att den text som grupperna tagit fram inte ska läggas åt sidan och ersättas med en ny hämtad från ingenstans.
Det möte där denna text ska presenterats har blivit uppskjuten hela eftermiddagen och kvällen. Meningen var ju att denna skulle kunna diskuteras med representanter från de olika ländergrupperna, men man fastnar hela tiden på arbetsformerna. Blir sannolikt nytt nattarbete.
EU pakt med Afrikanska unionen
Under tiden har Sverige under EU:s ledning gjort ett smart drag och bildat pakt med Afrikanska unionen. Andreas har låtit flyga hit Reinfeldt ett par dagar tidigare för att prata med sina kollegor. Här har Gordon Brown haft en nyckelroll. Tillsammans är de nu ense om ett samarbete som innehåller ett årligt stöd på 50 miljarder dollar från 2015 och 150 miljarder dollar från 2020, vilket är i nivå med EU:s bedömning.
Aktioner vid Bella Center
Under eftermiddagen har det även varit många aktioner inne i Bella center och säkerhetsvakterna har fått ingripa flera gånger där man även burit bort deltagare. Risken med dessa aktioner är att det kommer bli restriktioner för deltagande vid kommande COP, vilket inte är bra och oroar Yvo som måste tänka på säkerheten. Tydligen händer det mycket utanför också, men det har jag ingen koll på. Öppenheten och deltagandet vid klimatmötena är unika i sitt slag internationellt sett. Från och med idag är dock antalet NGO:s kraftigt begränsat och det är svårare att komma in i plenumsalen, med tanke på alla höjdare som är här nu. Har dock suttit där rätt många timmar.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Stor oro över resultatet efter lång nattmangling
Cutajars arbetsgrupp under långsiktiga avtalet under konventionen hade möte mellan 4.45 och 6.50 i natt efter tuffa och svåra förhandlingar hela kvällen och natten. Flera länder hade svårt att gå med på att dokumentet går vidare i sin nuvarande form och gav sig in i fortsatta detaljerade diskussioner om formuleringar som man ville sätta inom parentes, vilket innebär att man inte är överens om den.
USA inledde med att begära att texter om ackumulerade utsläpp skulle sättas i parentes. De betonar även att de vill ha en text som är mycket olik Kyoto och att den ska vara baserad på en bottom-up-process istället för att sätta fasta mål för utsläpp. Resultatet bör istället få bli resultatet av ländernas insatser. De vill ha större frihet i hur parterna ska klara sitt åtagande.
Sverige/EU avstod från att ha synpunkter på konkreta punkter i dokumentet, men var tydlig med att man inte kunde acceptera innehållet på flera punkter, främst paragraf 1 och 45:
- Det är oacceptabelt att bara gå vidare med Kyoto-avtalet och inte mer.
- Det är oacceptabelt att starkare utvecklingsländer inte tvingas att vidta klimatåtgärder
- Det är oacceptabelt att ordet skall har ersatts med ordet bör på för många ställen, även när det gäller kraven på i-länders utsläppsminskningar. Det är inte heller ok att inte alla i-länder omfattas av krav på utsläppsminskningar, dessa kan inte delas i olika grupper.
Cutajar vädjade (av och till synbart trött) flera gånger till parterna att sluta komma med nya förslag som skulle läggas in i texterna, eftersom syftet med mötet var att enas om en rapport som speglar resultatet från förhandlingarna. Efter ytterligare lite mangling så blev det beslutat att föra texten vidare till ministrarna.
Många tackade därefter Cutajar för hans arbete under året.
Läs förhandlingsresultatet här (och om finansiering, marknadsmekanismer, anpassning,
Teknologi, Kapacitetsuppbyggnad Utsläppsminskning Politk Sidoeffekter Sektorsmekanism)
Jag kan konstatera att det här just nu ser riktigt illa ut för klimatet. Faktum är att vi riskerar att gå bakåt från Kyoto, istället för framåt. Jag känner djup oro.
Just nu deppar jag och undrar hur jag ska kunna komma hem och förklara resultatet för mina barn.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
USA inledde med att begära att texter om ackumulerade utsläpp skulle sättas i parentes. De betonar även att de vill ha en text som är mycket olik Kyoto och att den ska vara baserad på en bottom-up-process istället för att sätta fasta mål för utsläpp. Resultatet bör istället få bli resultatet av ländernas insatser. De vill ha större frihet i hur parterna ska klara sitt åtagande.
Sverige/EU avstod från att ha synpunkter på konkreta punkter i dokumentet, men var tydlig med att man inte kunde acceptera innehållet på flera punkter, främst paragraf 1 och 45:
- Det är oacceptabelt att bara gå vidare med Kyoto-avtalet och inte mer.
- Det är oacceptabelt att starkare utvecklingsländer inte tvingas att vidta klimatåtgärder
- Det är oacceptabelt att ordet skall har ersatts med ordet bör på för många ställen, även när det gäller kraven på i-länders utsläppsminskningar. Det är inte heller ok att inte alla i-länder omfattas av krav på utsläppsminskningar, dessa kan inte delas i olika grupper.
Cutajar vädjade (av och till synbart trött) flera gånger till parterna att sluta komma med nya förslag som skulle läggas in i texterna, eftersom syftet med mötet var att enas om en rapport som speglar resultatet från förhandlingarna. Efter ytterligare lite mangling så blev det beslutat att föra texten vidare till ministrarna.
Många tackade därefter Cutajar för hans arbete under året.
Läs förhandlingsresultatet här (och om finansiering, marknadsmekanismer, anpassning,
Teknologi, Kapacitetsuppbyggnad Utsläppsminskning Politk Sidoeffekter Sektorsmekanism)
Jag kan konstatera att det här just nu ser riktigt illa ut för klimatet. Faktum är att vi riskerar att gå bakåt från Kyoto, istället för framåt. Jag känner djup oro.
Just nu deppar jag och undrar hur jag ska kunna komma hem och förklara resultatet för mina barn.
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
KP:s arbetsgrupp klara med sin rapport
Parterna konstaterade när jag var här igår kväll att man inte lyckats enas om sin rapport till CMP. Förhandlingar fortsatte därför i mindre grupper fram till en möte vid midnatt igår kväll då parterna enades om att texten fick duga som rapport, men att det fortfarande finns stora oenigheter.
Ordf Ashe överlämnades just rapporten från vid ett möte till CMP.
Fortfarande finns många olika alternativa texter och nivåer på förslag till utslagsnivå.
Läs förslaget här
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Ordf Ashe överlämnades just rapporten från vid ett möte till CMP.
Fortfarande finns många olika alternativa texter och nivåer på förslag till utslagsnivå.
Läs förslaget här
Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.
Upptrappad säkerhet.
Äntligen inne på konferensen igen. Upptrappning i säkerhet kring arrangemanget är enormt och känns overklig för ett land som Danmark. Tågstationen vid Bella center avstängd, hovrande helikoptrar, kravallpolis i framflyttade positioner, hundpatruller, säkerhetskontroller i flera led och avstängt för de flesta att ens närma sig Bella Center. Bara kylan och snöyran får mig att bita mig fast i känslan av att jag fortfarande är kvar där jag är. Inte många av NGO:s får nu längre komma in och delar av lokalerna är avspärrade.
119 stats- och regeringschefer har nu bekräftat att man kommer att komma hit och flera har redan kommit. Det gör det till det största politiska mötet utanför New York någonsin och definitivt Danmarks största.
119 stats- och regeringschefer har nu bekräftat att man kommer att komma hit och flera har redan kommit. Det gör det till det största politiska mötet utanför New York någonsin och definitivt Danmarks största.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
