USAs delegationsleding är nu på plats och har hållit presskonferens där de var tydliga med vad de vill. Vi har kommit hit för att nå en politisk bindande avtal och menar att Rasmussen var ”off-target” när han i november reste till Asien för att istället försöka nå enighet om en ny färdplan. Todd Stern sa att man inte kan tänka sig att gå in i Kyoto-avtalet och inte heller om en påbyggnad görs till det protokollet. ”Vi vill ha ett nytt avtal.”
Alltså om vi summerar det:
- USA och u-länderna måste med om vi ska klara klimatet. Då är Kyoto omöjligt att gå vidare med. Varken EU eller USA bedömer att det heller går att bygga på det så att det inkluderar u-länder.
- De minst utvecklade länderna kräver nytt avtal som även får med de mest utvecklade länderna
- De mest utvecklade u-länderna vill av samma skäl hålla fast vid Kyoto
- U-lädnerna är med andra ord splittrade, vilket vi sällan brukar se. Snaran dras åt kring Kina och Indien.
- Enligt Yvo de Boer finns en majoritet för att behålla Kyoto.
Ett nytt avtal bör därför innehålla det bästa från Kyoto, vara nästan som Kyoto, men ändå av USA kunna uppfattas som något helt annat än Kyoto.
En sådan överenskommelse kallas en politisk balansakts-överenskommelse som vanligt folk kommer att uppfatta som politisk difus-ludd-överenskommelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar