Framgångar o beslut under COP och CMP

Trots den övergripande besvikelsen över utgången av COP15 så nåddes framgångar på flera konkreta områden. Samtidigt gäller att inget av detta är klart och beslutat förrän alla delar kommit på plats i en ny klimatöverenskommelse.

Framgångar under COP och LCA
Texterna inom LCA (nytt långsiktigt agerande) lämnade Köpenhamn fortfarande tungt belastade med alternativa hakparanteser.

Anpassning: Viss framgång nåddes i diskussionerna om principerna för ett program eller ramverk med målet att påskynda anpassning och internationell samverkan. Oenighet råder fortsatt om bedömning av sårbarhet (där de minst utvecklade länderna och ö-länderna vill ha en särbehandling) , hantering av sidoeffekter (där Saudi Arabien vill att sin egen omställning från oljeproducent ska räknas som en anpassningsåtgärd) samt ett system för skadehantering (som ö-länderna vill införa).

Finansiering: Mest handlade diskussionerna om vem och hur pengar ska förvaltas, men även hur mer pengar ska genereras. Diskussionen handlade om en finansieringsmekanism skulle “operationaliseras” eller “stärkas” samt om hur ett styrande organ skulle kunna fördela medel mellan olika ämnesområden. När en tänkbar organisation presenterades med underordnade fonder hade flera invändningar mot att den administrativa överbyggnaden var för tung. Det fanns ett allmänt stöd för ett högnivåorgan som ska ansvara för dessa frågor och att den ska ha representanter från både i- och u-länder. I-länder vill dock att Världsbanken ska ha detta ansvar, men många u-länder vill ha ett nytt organ. En mer operativ del ska ha ansvaret för överföring av medel från givare till mottagare. Man blev inte överens om hur styrelser för detta ska bemannas.

Teknologi: Viktigaste frågorna som man enades om var inrättandet av en mekanism för tekniköverföring med tillhörande verkställande organ samt ett klimatledande center. Diskussionerna fokuserade på funktionen för dessa organ och vad som ska berättigas få stöd. U-länderna ville ha en tydlig koppling till klimatfinansieringen under konventionen.

Kapacitetsuppbyggnad: Diskussionerna handlade mest om hur kapaciteten kan höjas och vilka institutionella arrangemang som är nödvändiga för det. Man nådde dock inte enighet i så många frågor, vilket gör att det fortfarande finns väldigt många alternativ i texterna. Det man inte är överens om är främst vilka aktiviteter som ska generera finansiering, om det ska utvecklas metoder att mäta stöd för kapacitetsuppbyggnad (u-länder vill, i-länder vill inte) och om det ska inrättas ett särskilt råd för teknologiöverföring eller inte.

Slutplenum
Vid slutplenum begärde USA att det inte skulle anges en procentsats för hur mycket utsläppen ska minska, utan att det bara ska stå X%. X ska i en fotnot anges som att det är summan av de minskningar parterna tänker göra, d v s en tydlig ”bottom-up”-perspektiv. USA ville även att det skulle vara möjligt för länderna att nå målen på helt olika sätt.

Zammit Cutajar avtackades för hans hårda arbete under det gångna året och parterna beslöt att skicka texterna vidare som ett helt paket av ”ouppklarade affärer”.

Framgångar under CMP och nytt långsiktigt åtagande för Kyoto-parterna

Beslut under CDM-styrelsen:
- Att förbättra öppenheten och opartiskheten i sitt arbete
- Att tydliggöra styrelseledamöternas roll
- Fastställa sätt att hantera de länder som inte fullför sina åtaganden
Inom CDM:
- Underlätta för länder med färre än tio CDM-projekt
- Arbeta fram förslag på standardiserade basnivåer att mäta från.
- Utreda hur produktionsskogar ska hanteras
- Fortsatt utreda CCS (Australien, Saudi Arabien m fl vill att koldioxidlagring ska få ingå som CDM-projekt, medan Brasilien, Afrikanska unionen och ö-länderna inte vill det.
- Att meritförteckningar och bisysslor för ledamöter i CDM-styrelsen öppet ska redovsas för att lättare upptäcka eventuella intressekonflikter hos dessa personer.
- Att snarast rekrytera mer personal

Diskussioner och ställningstaganden inom arbetsgruppen för åtagande under nästa åtagandeperiod

Utsläppsminskningar för i-länder: Diskussionerna handlade mest om hur många år nästa åtagandeperiod ska vara, vilket basår som ska användas, om u-länders åtaganden och om Annex B-länderna ska delas in i två kategorier, markanvändning, utsläppsnivåer för i-länder samt hur överskott av utsläppsrätter ska hanteras.

Man blev överens om att det bara ska tillämpas ett basår för parterna, men att det kan vara olika år för olika länder. Man diskuterade alternativa sätt att hindra att överskott av utsläppsrätter används, men enades inte om vilket sätt som är bäst. Man lyckades inte enas om nästa åtagandeperiod ska vara 5 eller 8 år. Inte heller enades man i den viktiga frågan om man ska tillämpa ”top-down” eller ”bottom-up” -perspektiv.

I-ländernas bud summerar nu till ca 20 % till 2020, medan klimatet kräver 40 %. När den tyska miljöministern frågade vad länderna hade för idé kring hur de skulle få ner utsläppen till den nivå som krävs blev det helt tyst i lokalen.

Flexibla mekanismer: Diskuterades om u-länder ska kunna få krediter för åtgärder som leder till utsläppsminskningr (EU m fl vill), om en ny marknadsmekanism ska införas eller ej (EU m fl vill), om hur CDM-projekten bättre ska fördelas till fler länder (Afrika vill att det införs kvoter, Saudi Arabien vill att alla länder med färre än tio projekt får en kvot, medan andra länder inte vill ha någon särskild kvot). Parterna lyckades inte ena sig om något av detta.

Markanvändning: Diskuterades om all markanvändning, även förutom skog, ska räknas in (många länder vill, men inte redan för nästa åtagandeperiod). Beslutet blev att utreda hur en sådan ansats skulle kunna se ut. Diskuterades även hur många växthusgaser som ska inkluderas (Vissa vill, medan andra menar att det gick utanför gruppens mandat att diskutera. Brasilien vill inte inkludera fler gaser.) Ingen enighet nåddes i denna fråga.

Inom KP har övriga växthusgaser tagits med som något som ska rapporteras, vilket kräver ett tillägg under protokollet. Brasilien har dock motsatt sig detta då man menar att det kan bli en smitväg för vissa. Att inkludera även andra växthusgaser har stor betydelse för klimatet. Sannolikt är de lika stora som utsläppen av koldioxid. Hit hör metan och sot från icke fullständig förbränning. Ett snabbt beslut om att fasa ut HFC (som används som kylmedia istället för Freon) skulle kunna vara ett sånt sätt.


Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.