Dramat sista dygnet

Här är anteckningar från vad som skedde under det sista dygnet i Köpenhamn:

Statschefernas egna förhandlingar
Riktigt hur dramatiken utspelade sig bakom scenen under fredagen vet ingen idag riktigt. Det pågick allt för många förhandlingar och spel i olika konstellationer.

115 stats- och regeringschefer fanns samlade i Köpenhamn och alla ville hålla det klassiska talet fullt av klimatklichéer. Talen hade tagit i princip hela onsdagen och torsdagen. Under tiden försökte det danska ordförandeskapet hitta vägar för att komma vidare och jobbade på olika textförslag. Detta skedde dock utan större insyn från parterna, vilket ledde till misstänksamhet. Vid flera tillfällen under både onsdagen och torsdagen ställdes i plenum frågor om vad som pågick, men det enda svaret var att det pågick informella konsultationer om hur arbetet skulle drivas vidare. Senare under torsdagen tvingades Rasmussen backa och meddelade att det inte skulle komma att läggas fram några andra dokument än de från arbetsgrupperna.

På fredag lunch, när även Obama anlänt, genomfördes en informell ceremoni där de högsta ledarna talade. Lars Lökke Rasmussen och Ban Ki-moon inledde med det man kan förvänta sig. Kinas representant betonade sin rätt att fortsatt utvecklas. Lulus var klokt och visade på vilja att bidra. Obamas framträdande var bra, men för att vara just Obama kanske inte briljant. Några amerikanska journalister ansåg det var hans sämsta framträdande hittills och att han kom dåligt påläst. Medvedev pekade på att det finns en osäkerhet kring klimatfrågan, men att man är världsledande på att minska utsläppen. Reinfeldt talade för EU, men berörda knappast. Avslutningen från Venezuelas president Chavez var en enda lång kritik mot västvärlden, imperalism, kapitalism, USA och även personligen mot Obama. Han avslutade med att han avsåg att lämna mötet.

Medan dessa talade stod förhandlingarna i princip stilla och hade gjort så de sista dagarna då även torsdagens förhandlingar i huvudsak ägnats åt procedurfrågor. Om regeringscheferna överhuvudtaget skulle ha något att förhandla om så måste det starta i en ny process. Det danska ordförandeskapet samlade därför under fredag em och kväll ett mindre antal länder till en separat överläggning.

Obama lämnade lokalen efter sitt tal och hann även hålla en bilateral med Medvedev om nedrustning. Vartefter höjdarna hade talat så formades en grupp av ett trettiotal ledare, som formellt leddes av Ban Ki-Moon, bestående av Ban Ki-Moon, Obama, Kina, Medvedev, Sarkozy, Merkel, Brown, Lulu, Japan, Australien, Sydafrika, Indien, Bangladesh, Danmark, Reinfeldt för EU, Norge, Spanien, Sudan för G77, Maldiverna för ö-länderna, Grenada, Lesotho för de minst utvecklade och Afrikanska länder. Dessa satt under eftermiddagen och kvällen runt ett gemensamt bord, i ett ganska litet rum och diskuterade klimat med varandra i över tio timmar. Det är unikt. Förhandlingarna skedde bitvis i ännu mindre grupper och i något skede gjorde USA upp på egen hand med Kina och Sydafrika.

Reinfeldt har i efterhand berättat att det vid flera tillfällen handlade om att hindra klimatarbetet från att gå bakåt. Det fanns flera versioner av den överenskommelse de jobbade på och de flesta av dessa läckte ut till oss som var utanför.

Det formella COP-mötet återupptogs i plenum kl 18 på fredagskvällen

Organisatoriska frågor
Tuvalu vill veta hur deras förslag om nya avtal under konventionen ska hanteras. Får svaret att dessa ska tas upp senare under kvällen när förhandlingar är klara.

Frågan om beslut ska behöva tas i konsensus eller inte togs upp igen efter att ha varit ajournerad sedan det första dagen. Papua Nya Guinea föreslog ju att beslut skulle kunna tas med ¾ majoritet istället. Parterna hade dock inte lyckats enas i frågan om hur eniga de måste vara, varför frågan sköts till nästa COP.

Styrelserepresentanter till COP och CMP valdes. (Det är samma styrelse för båda organisationerna.) Ordföranden blir under detta år, i enlighet med vad som brukas, Lars Lökke Rasmussen.

Ordföranden vill ta beslut om att anordna nästa COP och CMP i Mexico 2010 samt i Sydafrika 2011. Tuvalu vill att vi väntar med att besluta detta till dess vi haft förhandlingarna om klimatavtalet, vilket är logiskt med tanke på att parterna kan komma på att det behövs två COP under 2010. Så beslutar också mötet. Kina, märkbart trött efter de senaste dygnens arbete, ville ha till protokollet att det ska vara både COP och CMP-möte (d v s att det även blir ett möte för det fortsatta Kyoto-protokollet). Korea inbjuder sig att anordna COP 18 eftersom det 2012 är Asiens tur att ha konferensen. Även Quatar har erbjudit sig att få ordna COP18.

Rapporter
Därefter antogs ställningstaganden i rapporter från konventionens olika undergrupper, såsom SBSTA – gruppen för vetenskaplig och tekniska råd,
SBI – samt från följande arbetsgrupper; implementering, flexibla mekanismer, GEF, klimatfonden, Annex 1-länderna, tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad, avskogning och anpassning. I och med att dessa rapporter antagits har också en rad inriktningsbeslut tagits för det slutliga klimatavtalet, men inga delar är klara förrän alla delar är klara.
Parterna godtog även en begäran från Malta om att få tillhöra Annex-1-länderna.

Budget
Budgeten inkl direktiv för klimatkonventionens sekretariat antogs. För 2010 ligger den på 22 miljoner euro, varav ca 700 000 euro kommer som bidrag från värdlandet som anordnar COP. Resten täcks av bidrag från parterna, varav Sverige ska bidra med 1 milj euro. 4 milj av budgeten går till att anordna konferenser och resten till att driva konventionen. Man har utöver det tacksamt tagit emot bidrag för att täcka de tidigare två årens budgetunderskott på några miljoner euro

Därefter var det möte med parterna inom Kyoto-protokollet
Beslutades att anta budgeten för CDM och Kyoto-protokollet. Sverige ska här bidra med 1 milj euro. Ytterligare några punkter klaras ut. Ordföranden avslutar därefter mötet, därför att den sista punkten handlar om rapport från arbetsgruppen om det fortsatta åtagandet och här är det ju ytterst relevant att avvakta vad statscheferna skulle komma överens om.

Statscheferna fortsätter förhandla
Under tiden fortsatta förhandlingar om det som nu kallas ”Copenhagen accord”. Vid midnatt kallar EU till presskonferens i tron att det nu är klart.

Jag ser Reinfeldt komma ut med tunga steg och bister min. En stund senare meddelar man att presskonferensen ställs in och att förhandlingarna återupptagits. Flera försvagningar sker nu som eftergifter för att få med de sista parterna, främst u-länderna. Kl 2 på natten till lördagen håller så Reinfeldt och Barosso presskonferens. Ungefär samtidigt sänds Obamas presskonferens, men han har då redan lämnat Köpenhamn. Alla vet vid det laget att vi nått ett väldigt svagt avtal och det vilar redan då baksmälla i Bella center.

COP och CMP återupptas 03.00
Rasmussen öppnar COP-mötet med att säga att han gläds åt att man efter många timmars förhandlingar nu har en uppgörelse. Han ber parterna att överväga texten och ajournerar mötet. Därefter öppnar han CMP och förmedlar där samma sak en gång till. Han ajournerar därefter arbetet i en timme medan parterna ska ta ställning till förslaget. Parter begär ordet angående ordningsfrågor, vilket sekreteraren påpekar, men Rasmussen viftar nonchalant bort honom och klubbar av mötet. Flera parter reagerar blixtsnabbt och negativt, vilket tvingar Rasmussen att snabbt återuppta mötet. Skamset plockat han upp pappret igen ur innerfickan och ber om ursäkt för att det gick lite fort. Nu bröt dock stormen lös.

Tuvalu kritiserar de parter som gått till media för att deklarera resultatet innan de flesta ens sett förslaget och kallar det hela som odemokratiskt. Ian Fry säger också att de har stora problem med förslaget till avtal. Det motsvarar inte det vetenskapen säger att det krävs, det finns ingen garanti för att Kyoto lever vidare, det saknas koppling till försäkringsmekanism och det är för sent att göra översyn 2015, mm. Han avslutar med att säga att de inte kan acceptera dokumentet.

Venezuela skäller ut ordföranden Rasmussen för att han tagit initiativ till att ha startat denna process utan att den varit sanktionerad av parterna och för att man arbetat bakom ryggen på övriga. ”Du kastar pappren på bordet och lämnar rummet.” ”Den hand du huggit av blöder och nu vill den blödande handen tala.” ”De som förhandlat har inte varit representativa. Vi har lika stor rätt som de. Det här är respektlöst. Vi måste få tala.”

Bolivia fortsätter på samma spår och är kritiska till att man först nu fått se detta dokument och kräver att få veta vem som varit med och tagit fram det. Menar att det är orimligt att ta ställning på 1 timme om vi ska kunna ställa oss bakom ett mål på 2 grader som innebär många miljoner människolivs fara. Två års arbete har inte respekterats. Överenskommelsen kommer från bara några få.

Cuba: ”Att Obama redan har gått ut och kommenterat detta dokument är oacceptabelt. Vi har inte få se sett och du har flera gånger sagt att detta dokument inte finns. De vill överhuvudtaget inte förhandla dokumentet. 2-gradersmålet är allt för högt. Tidigare versioner innehöll hårdare krav och var bättre. Det är ett pinsamt dokument.” För lite krav på i-länders utsläppsminskningar. Vill ha en garanti för Kyoto-protokollets fortsättning. Förslaget bör inkluderas med övrigt i rapporten från denna misslyckade COP.

Costa Rica: Dokumentet kan inte anses vara en sammanfattning av vad vi kommit fram till här, utan bara som information. Ifrågasätter skillnaden mot de tidigare versionerna.

Nicaragua: G20 och nu denna grupp har dikterat villkoren för oss andra. Tillsammans med andra Latinamerikanska länder har vi skrivit en kommuniké om hur vi vill att FN-processen borde ha drivits här vid COP15. Flera viktiga principer har förbigåtts, såsom transparens, underifrån-perspektivet, mm. Han läser sedan upp ett skriftligt förslag om att mötet bör avbryts/ajourneras och man tar beslut om fortsatta direktiv för arbetsgruppen om fortsatta åtagandet för Annex 1-länderna under nästa period, samt att mötet ska återupptas i juni 2010.

Rasmussen ajournerar mötet 3.40 och säger att det kommer att ta några minuter. Mötet återupptas först 5.00.

Rasmussen berömmer att alla är så flexibla och föreslår att överenskommelsen betraktas som informationsdokument som kan fungera parallellt med rapporterna från arbetsgrupperna som ett sätt att få Nicaragua att dra tillbaka sin begäran om att mötet ajourneras.

Nicaragua känner luft under vingarna och dikterar nu hur de vill att saker fortsatt ska hanteras. Kräver att överenskommelsen hanteras som ett informationsdokument istället, presenterat av de parter som varit med och tagit fram det, och kan då tänka sig att återuppta mötet.

Rasmussen ajournerar mötet igen efter bara en kvart, återkommer efter en halvtimme och

Ambassadör Malumba från Sudan gör ett helt oacceptabelt inlägg där han anklagar dokumentet för att vara ett krav på Afrika att skriva på en ”självmordspakt” och att den tagits fram av några få länder riktat mot Afrika. ”2-graders-målet är orättvist, omoraliskt, egoistiskt och tvingar Afrika att överge sin framtid.” ”Dokumentet bygger på värden samma värden som skickade 6 miljoner människor till ugnarna i Europa.” De begär att dokumentet ska förstöras. Han avslutar kraftig kritik mot Rasmussens sätt att leda.

Förhandlingarna är nu i ett kritiskt läge där de riskerar att kollapsa helt och hållet.

Maldiverna håller ännu ett starkt inlägg där han försvarar det arbete den mindre gruppen gjort, men beklagar att e stora utsläppsländerna vägrar att vidta nödvändiga åtgärder och att det inte gick att nå 1,5- gradersmålet. Han menar att detta är ett första steg inför avtalet 2010, och vädjar till alla parter att anta dokumentet och hindra att förhandlingarna kollapsar.

Canada, Spanien, Australien och Sverige tar starkt avstånd från Sudans kritik och vill att överenskommelsen antas. Även Afrikanska unionen, genom Etiopien, ställer sig bakom överenskommelsen varvid det blir tydligt att Sudan agerar på egen hand (eller möjligtvis mutade av Kina eller andra större utsläppsländer).

Storbritanien, Mexico, Kanada, Grenada, Norge, EU och andra uppmanar Sudan att dra tillbaka sitt uttalande om jämförelsen med förintelsen.

Ed Milliband från Storbritannien agerar ledare för att hindra krisen mötet befinner sig i. Vädjar till parterna att anta överenskommelsen, inte minst för att det då blir en snabbstart på finansieringen. ”Vi har arbetar i två år för denna överenskommelse. Vi kan inte bara komma ut med ett dokument som tas som information.” Han är starkt kritisk till ambassadör Malumbas uttalande.

Rasmussen får en impuls och begär handuppräckning på hur många som motsätter sig att mötet ställer sig bakom överenskommelsen. Fyra händer åker snabbt i luften, men det blir också snabbt protester mot ordförandens tillvägagångssätt eftersom alla beslut ska tas i konsensus.

Rasmussens agerande visar på både okunnighet och trötthet och framstod som ganska pinsamt. Det är stor skillnad på att leda ett sådant här möte och ett där beslut tas med majoritet. Rasmussen ber om ursäkt och konstaterar att konsensus inte kan nås. Han övergår nu till en väldigt ödmjuk och uppgiven ton där han snudd på vädjar om att få avsluta mötet.

Talarlistan fortsätter dock att fyllas på med många upprörda delegater, både de som tar avstånd från Sudans uttalande och de som vill stödja överenskommelsen. Föreslås även att parterna skulle anta det, men att de som är emot skulle få reservera sig.

Grenada försvarar sitt deltagande i processen och säger till Sudan m fl att man vägrar att ta skit för att man handlat i god tro och med viljan att nå framåt även om inte heller Grenada är nöjd med resultatet. ”Vi ska hjälpa varandra, inte fördöma varandra.”

Japan och Mexico stödjer förslaget och protesterar mot misskrediteringen. Papua Nya Guinea håller starkt tal där han även kritiserar flera u-länder för att de kom till förhandlingarna med tjänstemän istället för politiker (vilket ansågs som mycket oförskämt av de andra ledarna) och att det var de som strök mycket av de viktiga klimatmålen i överenskommelsen.

USA menar att ingen ska behöva be om ursäkt för arbetet och är mäkta irriterad över att mötet vill slänga avtalet. Både de och Ryssland vill att avtalet ska antas.

Stoltenberg håller för Norge ett engagerat tal där han vänder sig starkt mot Sudans attack och säger att det är helt obegripligt hur vissa u-länder kan kalla de pengar som överenskommelsen innehåller för en muta. ”Har ska jag kunna gå till mina skattebetalare och be dem att bidra med mer om det är en muta?”

Bolivia anser att de har rätt att kritisera processen som man anser odemokratisk och anser att både målen och finansieringen i överenskommelsen är otillräckligt.

Marshall Island beklagar att man kommer att lämna Danmark utan att ha något resultat att presentera som räddning för framtida generationer när man kommer hem. Singapore och Algeriet stödjer överenskommelsen och hur den togs fram. Gabons representant säger att han är besviken på andra afrikanska länders uttalanden och vädjar till sin ”afrikanska bror att överväga vad han sagt”.

Medan arbete pågår för fullt med att boka om flyg för att parter ska kunna stanna till dess mötet är klart fortsätter land efter land att ge sin syn på överenskommelsen. Barbados stödjer Grenada och beklagar smutskastningen under mötet. Belize, Salomon Islands, Ghana stödjer. Tuvalu menar dock att överenskommelsen är så otillräcklig att man inte kan gå med på det. Brasilien vädjar till respekt från parterna.

Venezuela menar att processen varit så odemokratisk och innehållet så otillräckligt att det bara kan vara ett diskussionsunderlag. Hon kritiserar ordförandeskapet hårt och menar att det behövs mer tid för att diskutera innehållet. Hon anklagar Rasmussen för att ha ljugit och lurat parterna under veckan, att det är imperialistiskt och att deras principer inte kan köpas för pengar.

Bernaditas de Castro Muller för Sudan försvarar G77:s agerande och menar att man inte försenat några förhandlingar. Lesotho för de minst utvecklade länderna säger att man stödjer förslaget.

Representanten från Saudi Arabien säger att han har jobbat oavbrutet i 48 timmar nu och att detta varit det värsta plenum han någonsin deltagit i. Tajming, process – allt har varit fel. Han anser att det är obegripligt att ett icke bindande avtal kan väcka så starka diskussioner, men eftersom reglerna är som de är och det inte finns konsensus så bör mötet avbrytas istället för att fortsätta med denna debatt.

Ed Milliband för Storbritannien föreslår några formella ändringar i dokumentet och att det därefter bör kunna antas av mötet. Nicaragua, Saudi Arabien och Bolivia motsätter sig att det görs ändringar så att dokumentet kan antas.

Maldiverna säger sig förstå de som är kritiska, men vädjar från botten av sitt hjärta till sina u-landskollegor att de ska låta detta dokument leva vidare. ”Vi behöver det för vår överlevnad.”

Rasmussen försöker hitta vägar ur det hela genom att de som inte vill ansluta sig till överenskommelsen får reservera sig i beslutet, men samma länder som protesterat tidigare, går inte heller med på detta. Nästa förslag från Rasmussen är att ta överenskommelsen som en information och att länderna får ansluta sig efter mötet. Storbritannien begär då ajournering för att ändå försöka hitta ett sätt att kunna besluta om det.

CMP-mötet återupptas någon gång efter 10 med en ny ordförande, som är mer van att leda liknande möten och som inte kommer från värdlandet. Han inleder med att läsa upp resultatet från förhandlingarna, d v s att parterna ska notera överenskommelsen. Församlingen ställer sig upp och applåderar innan de inser att de bara tagit beslut om att notera den, inte besluta om den.

Därefter återupptas COP-mötet och även de beslutar att notera Copenhagen Accord. Efter det blir det en lång rad inlägg rörande det fortsatta uppdraget till LCA.

Kinas chefsförhandlare är tillbaka efter sömn och vill passa på att kritisera ordförandeskapet för ledningen av denna COP och över att för mycket skett bakom lykta dörrar.

Tuvalu vill att LCA i sitt fortsatta uppdrag ska få uppdraget att även hantera de nya förslag som inkommit till konventionen, inkl deras eget förslag. Indien motsätter sig att gruppen ska få ännu mer jobb och tycker det räcker med det de har. Många inlägg senare om denna punkt konstateras att det inte finns någon konsensus om hur man ska göra med dessa förslag.

Grenada vill att man ska skriva in att utgången av LCA ska vara ett juridiskt bindande avtal. Saudi Arabien anser att det är onödigt och jobbigt att hantera denna fråga nu. Indien vill absolut inte ta ett sådant beslut. Flera förslag om uppdrag till LCA:s fortsatta arbete läggs fram och flera stödjer förslaget om att det ska vara ett bindande avtal.

LCA får förlängt uppdrag att arbeta vidare under 2010. Som ordförande väljs Margaret Mukahanana-Sangarwe från Zimbabwe med Daniel Reifsnyder från USA som vice ordförande. Parterna uppdrog även till Mexico som värdland att arrangera och lägga upp det jobb som behövs för nästa år.

Ban Ki-Moon har kallats in för att återupprätta lite av världens heder. Klokt drag av FN. Han berömmer det arbete som gjorts och det danska ordförandeskapet. Vill att vi ska vara stolta och klara att lägga smutskastningen åt sidan.

USA begär ett klargörande om att även andra länder än de parter som var med och tog fram Copenhagen Accord ska ges en chans att ansluta sig till den, vilket ordförande lovar.

Ny diskussion uppstår om Copenhagen Accord. Nya förhandlare är nu tillbaka vid slagfältet, däribland Kina som vill backa på vad vi redan tagit beslut om. Menar att det är irrelevant att ta beslut om något som ligger utanför COP, för det är det mycket som gör. Sydafrika m fl länder vill klargöra vad man verkligen tagit beslut om.

Blir åter igen en lång diskussion. Folk måste dock åka hem och lämnar en efter en. Många passar på att tacka o önska god jul. Utan att riktigt vet vad de tagit beslut om.

Kina m fl vill ha klarlagt vad man gått med på o antyder att det inte är säkert längre om de vill gå med på det eller inte. Pakistan kritiserar processen vid mötet.

Venezuela vill att loggan tas bort från överenskommelse eftersom man inte anser att den tagits under konventionen, men menar att man inte kan backa på den eftersom den redan är ute i all media.

USA uppmanar så många som möjligt att ansluta sig till överenskommelsen, men misstänker att flera Latinamerikanska länder samt Saudi Arabien inte är redo än.

Efter ytterligare flera inlägg tvingas ordföranden för de trötta delegaterna att åter igen läsa upp det beslut parterna tog om Copenhagen Accord. Därefter hamnar fokus på hur de länder som vill ansluta sig till överenskommelsen ska göra det. Klockan är nu 1 och ordföranden vädjar till parterna att vara korta i sina utlägg, vilket endast Sverige å EU:s vägnar verkar lyssna till.

Ambassadören från Sudan har nu bytt roll med Berniditas Muller och tackar plötsligt för en mycken konstruktiv COP och tackar ordföranden och u-ländernas representanter samt önskar God Jul till alla. Kina fortsätter att backa och ifrågasätta i långa svamliga inlägg. Många gör nya inlägg där de vill klargöra hur de ser på överenskommelsen och hur parterna ska kunna ansluta sig. Vissa går nu så långt att de menar att det bara var ett ”side-event” som kom fram till detta. Parterna enas om att det ska medfölja en lista där de länder som vill ansluta sig kan skriva upp sig.

Sydafrika begär även att Bonn-mötet inte ska förläggas så att det krockar med fotbolls-VM.

Ordföranden tackar Danmark för värdskapet.

De som vid det här laget är kvar tackar för sig och går hem efter en dag och en natt som präglades av bitterhet.


Andra intressanta bloggar om klimat, cop15, klimatmöte och Köpenhamnsmötet.