Klimatet kan inte klaras utan skogsfrågorna

Artikel för Miljöaktuellt
En skorsten mot rökig himmel är den typiska bilden av global uppvärmning, men en lika relevant bild är en oljepalm under tropiska skyar. Eller av ett kalhygge där regnskogen fått ge plats för boskapsuppfödning, palmoljeodling och svedjebruk. Ofattbara 13 miljoner ha naturliga skogar förloras varje år med stora utsläpp av koldioxid som följd. Det mesta i länder som inte omfattas av utsläppsmål. Det går helt enkelt inte att nå 2-gradersmålet utan att skogsfrågorna kommer med. Ändå saknas idag tillräckliga incitament för att hejda avskogningen.

Att skapa en fungerande skogsmekanism är en av de viktigaste pusselbitarna i en global klimatöverenskommelse och frågan väcker starka känslor. Där många ser obegränsade möjligheter ser andra allvarliga hot. Skogsindustrins lobbyister är inflytelserika och miljörörelsen kämpar förtvivlat för att få grepp om frågan. Ledande forskare målar samtidigt upp en svart framtidsbild där 2,5 graders temperaturökning omvandlat skogarna till en koldioxidkälla och ställer sig frågan hur skogsfrågorna då ska hanteras?


Därför är skogsfrågorna så viktiga för klimatet

Skogen som koldioxidkälla
Ca 20 procent av de globala utsläppen av koldioxid beror på skogsavverkningar, där det kol som bundits i träd och mark frigörs till luften. Med dessa inräknade så är Indonesien och Brasilien femte respektive fjärde största utsläppsland.

Skogen som koldioxidsänka
Bevarade skogar utgör samtidigt en sänka där ca 15 % av koldioxidutsläppen binds. Det totala kollagret i världens skogar uppgår till drygt 600 miljarder ton, vilket är mer än det som finns i atmosfären. T ex finns 10 % av allt kol som lagrats i jordens ekosystem i Brasiliens skogar.
Naturliga skogar rymmer mångdubbelt mer kol än planteringar.

Klimatanpassning för skogen
Global uppvärmning leder till fler stormar, bränder och insektsangrepp, vilket i sin tur ökar koldioxidutsläppen när kolet från döende träd frigörs. Störst tros förändringarna bli för de subtropiska och tropiska skogarna där tillväxten minskar och 40 % av arterna riskerar utdöende. Amazonas skogar brukar kallas jordens lungor. Avgörande förändringar i jordens regnskogar får avgörande betydelse för hela det globala klimatsystemet.

Skogen för klimatanpassning
Bevarande av en rik biodiversitet och starka ekosystem underlättar skogarnas möjlighet att anpassa sig till ett förändrat klimat. Samtidigt dämpar intakta ekosystem effekterna av klimatförändringarna.


Skogsfrågorna i Kyoto-avtalet
Klimatkonventionen från 1992 omfattar även kolkällor från skogar och andra landmiljöer, men mål saknas. Inom marknadsmekanismen för hållbar utveckling, CDM, som ingår i Kyotoavtalet är bara projekt för skogsplantering och återbeskogning tillåtna. Mekanismen skapades för att minska befintliga utsläpp och kräver att projekten ska innebära ytterligare utsläppsminskningar. Av den anledningen godkänns inte projekt som undviker avskogning och degradering. De minskar inte utsläppen, utan hindrar nya.

Hittills har det varit ett misslyckande där nästan inga projekt kommit tillstånd, mycket beroende på att det endast ger temporära utsläppskrediter som måste ersättas med nya efter projekttiden. Det skapar osäkerhet.

Att många länder redan omvandlat sina skogar till plantager bidrog till att det i Kyoto-avtalet antogs en definition av skog som leder till ökad avskogning. Inget av detta räknas, trots stor klimatpåverkan, som avskogning och utsläpp:
- Omvandling till plantager
- Degradering och urtunning
- Kalhyggen och ungskog (räknas som ”temporärt obeskogade”)
- Bränder och torka

Omvänt räknas detta inte som återbeskogning:
- Skog som håller på att återgå till naturskog

Definitionerna har självklart negativ inverkan på gamla och kolfyllda skogar, så det är av stor betydelse att råda bot på dessa brister.

EU:s position
EU godkänner inte skogsplantering och återbeskogning som åtgärder inom sin utsläppshandel. Ett huvudargument som EU och den svenska regeringen använt är helt felaktigt enligt IETA, nämligen den att det skulle översvämma marknaden med billiga krediter. Enligt Indonesien är problemet snarare är det omvända, att priset på kolmarknaden är så lågt att det inte kan konkurrera med fortsatt skogsavverkning.

EU vill nu ha en egen skogsmekanism och har även kommit med idéer om hur en sådan skulle kunna se ut. Unionen saknar dock en enad syn och utgör inte en så stark röst i skogsfrågor. Med tanke på ländernas olika förutsättningar är detta kanske inte så konstigt. I Skandinavien handlar det om skogsproduktion, i Storbritannien närmast parkskötsel, i Östeuropa om att få igång en fungerande skogsproduktion och i Medelhavsområdet om hindrad ökenutbredning.


En ny skogsmekanism; REDD+
Ett avgörande steg togs i Montreal 2005 när Costa Rica stödde förslaget om en ny skogsmekanism. Den kallas REDD+ och är snarare ett mål än en viss typ av aktivitet. I praktiken handlar dock diskussionerna om att utveckla sätt att betala utvecklingsländer för att minska utsläpp från avskogning och den minst lika viktiga degraderingen av skog. Det behövs en alternativ markanvändning som är mer ekonomiskt lönsamt än avverkning.


REDD+: Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation
Olika nivåer på vad mekanismen ska rymmas har diskuteras:
RED: Hindrad avskogning
REDD: Även hindrad skogsdegradering
REDD+: Även ökat kolupptaget i befintliga skogar.
REDD ++: Även andra positiva effekter såsom bevarande av biologisk mångfald och urfolks livsmiljöer.
Inkludera bevarande och restaurering av våtmarker.
Inkludera all markanvändning.

Avskogning: Krontaket reduceras till under 10 %.
Degradering: Tillbakagång av skogsbeståndet. I Brasilien kommer 20 % av utsläppen från degradering, i Afrika 50 % och i Indonesien över 60 %.

Om aktiviteter inom REDD ska vara ett bland flera sätt för i-länder att nå sina utsläppsmål och om det ska vara möjligt för u-länder att räkna in detta som sina klimatåtgärder, ja då är det logiskt att inkludera mekanismen i klimatavtalet. Det är samtidigt ett sätt att få u-länder till förhandlingsbordet.

Ett av de starkaste argumenten mot REDD är rädslan för att nya kommersiella intressen ignorerar urfolkens självbestämmande över skogsresurserna. Samtidigt kan ökad uppmärksamhet vara positivt för mänskliga rättigheter. Nya finansflöden ökar risken för korruption och det är långt ifrån säkert att betalningen kommer urfolken tillgodo, eftersom det kräver att man kan påvisa äganderätten till skogen.

En förutsättning är att man når de bakomliggande orsakerna, såsom illegala avverkningar och korruption. Boskapsuppfödning och palmoljeodlingen är starka pådrivare.
Skogsbolagen föredrar ofta avlägsna skogsområden där få hävdar äganderätten.
En av de mest kritiska frågorna är hur betalningen till u-länderna ska beräknas och från vilken referensnivå. Det gäller att hitta ett system som inte belönar ett lands undfallenhet att vidta åtgärder. Omvänt minskar intresset från länder som skyddat sin skog om belöningen räknas från historiska nivåer.

Betalningen kan ske utifrån vad som krävs för att nå ett visst mål (input-baserat), eller vad målet i sig faktiskt är värt (output-baserat). Den senare kan baseras på hur mycket skog som står kvar eller på hur stora utsläpp man hindrat. Om betalning sker utifrån mängd bevarad skog finns risken att stora belopp betalas för skog som ändå inte var hotade. Att sätta bindande mål för ländernas utsläpp är ett sätt, men något som ingen tydligt vågar föreslå. Och med ett globalt mål finns risken att länder med tidigare låga utsläpp ges utrymme att öka sina. En output-baserad mekanism beräknad på utsläppsminskningar är den variant som just nu är mest aktuell i förhandlingarna.

Det gäller även att säkra att insatserna leder till bestående utsläppsminskningar utan att skrämma bort marknaden. Hur kan vi säkra att skog som räddas får stå kvar och vem är ansvarig om den inte gör det? Det hela kompliceras av att utsläpp uppstår genom naturliga orsaker såsom bränder och torka.

För att skala upp insatserna argumenterar många för att REDD ska riktas mot länder hellre än enstaka projekt. Att skala upp till regioner eller att omfatta alla länder kan vara ett sätt att hindra att avskogningen istället flyttas till en annan plats.

Utmaningen är att skapa ett system som samtidigt levererar värden i form av biodiversitet, livsviktiga ekosystem och livsmiljöer för många urfolk utan bli så komplicerat att svagare länder inte förmår medverka.


Ländernas olika synsätt
Länder med stort skogsinnehav och låg avskogning, såsom de i Kongo-bassängen, vill inkludera degradering eftersom de tjänar mindre på att belönas för hindrad avskogning. För länder med stort skogsinnehav och hög avskogning såsom Brasilien och Indonesien är det tvärtom.

Japan, Nya Zeeland och de skandinaviska länderna som redan har omvandlat merparten av sina skogar till planteringar vill självklart inte att virkesproduktion skulle räknas in som utsläpp. Att de inte vill att andra länder ska göra samma sak anses av vissa som förmätet.
När skogen väl är omvandlad till planteringar så behövs incitament för ett effektivt brukande som ersätter fossila bränslen och möjliggör att kol lagras i virkesprodukter.


Finansiering
Ekonomisk vinst
Att låta träden stå är det i särklass billigaste sättet att minska koldioxidutsläppen och betydligt billigare än konstgjord koldioxidlagring. Värdet av halverade skogsrelaterade utsläpp är 27 biljoner kronor högre än kostnaderna för att åstadkomma dem för perioden 2010 till 2200.
Räknar man in värdet av även andra bevarade ekosystemtjänster, utöver klimatet, så ökar vinsten med ungefär det dubbla.

Kostnader
Att halvera utsläppen från avskogning till 2025 beräknas kosta ca 200 miljarder kronor per år. Det är nära tre gånger så mycket som omsätts på kolmarknaden varje år.

Offentliga medel
Att vara beroende av frivilliga offentliga bidrag är precis som med biståndsmedel riskabelt och kortsiktigt, men behövs för kapacitetsuppbyggnad i svaga regimer och när oklara ägarförhållanden. Trots Norges stora tillskott och Världsbankens fond är tillgängliga medel långt ifrån tillräckligt.

Marknadsmekanism
Att skapa en REDD-mekanism liknande CDM parat med offensiv klimatpolitik skulle kunna mobilisera större finansiella resurser. Brasilien är negativ till detta då den skulle överföra suveräniteten över naturresurser till den globala marknaden.

Den frivilliga kolmarknaden (klimatkompensering) har lägre krav och ger lägre ersättning, men är ett värdefullt komplement som kan gå före genom att testa olika metoder där många visat sig vara ineffektiva.


Det här behöver Köpenhamn leverera
REDD kan inte komma vidare utan att parterna inom FN snarast ger vägledning på några avgörande punkter:- Tydligt ställningstagande om en skogsmekanism ska införas eller ej- Övergripande principer och strukturer- Målet med verktyget- Uttalande om långsiktigt finansieringssätt- Enighet om initiala åtgärder och finansiering för att komma igång.