Etanolimporten ej fullt hållbar

Sekab har i princip monopol på etanolimporten i Sverige. Deras hållbarhetskriterier för denna import är därför väldigt intressant att granska. Företaget tog som första företag initiativ till egna hållbarhetskrav på etanolproduktionen. SwedWatch har nu granskat kriterierna.

Cirka 90 procent av den etanol som finns i E85-bränslet i Sverige importeras från Brasilien. Därtill planerar Sekab produktion i två områden på Tanzanias östkust; Bagamoyo och Rufiji. Satsningen innehåller en mängd risker, samtidigt som satsningen kan ge positiva effekter om den görs med hänsyn till miljön och landets befolkning. Planerna innehåller en s storskalig produktion och tanzanerna har stora förhoppningar på arbetstillfällen, tillgång på vatten och utveckling i största allmänhet. Många bybor har, på myndigheters inrådan. sålt eller gett bort sin mark till sockerrörsodling och etanolproduktion med tron att Sekab ska stå för investeringar i skolor och annan infrastruktur, långt utöver den omfattning som Sekab själva räknar med. Den bild av ett svenskt företag som den stora frälsaren riskerar att falla platt och hårt. Jag känner mig säker på att den än en gång ska visa sig att utländska investeringar visserligen är viktiga i Afrika, men att länderna där hamnar i ett orättvist underläge i förhandlingarna om genomförandet. Under 2008 tecknade Sekab dessutom avtal med Ghana om att köpa 150 miljoner liter etanol om året.

Lite mer okänd är Sekabs satsning på att producera etanol gjord på majs i Polen, vilket ersatt de nedlagda planerna på majsetanol från Ungern. Anläggningarna i Polen ska stå klara i slutet av 2009, men dessa har redan varit föremål för en del debatt. Majsetanol ger inte de koldioxidminskningar som etanol gjord på sockerrör gör, eftersom produktion av etanol från majs kräver mer insatser i form av både energi och odlingsyta. I vissa fall kan majsetanol till och med öka utsläppen av växthusgaser.

Nu har SwedWatch med hjälp av Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan och Latinamerikagrupperna granskat Sekabs importerade etanol. Granskarna har dock haft problem med öppenheten och inte fått tillgång till den information man behövt för att bedöma miljöpåverkan. Företaget har inte heller velat visa innehållet i de kritierier man jobbar utifrån och det saknas kriterier för viktiga aspekter, t ex påverkan på biologisk mångfald och arbetsvillkor för plantagearbetare. Det saknas även kriterier för hur ursprungsfolks rättigheter respekteras.

Slutsatsen är att kriterierna för den brasilianska etanolen inte är tillräckliga utan behöver förstärkas på flera punkter. Även om arbetet är ett steg i rätt riktning bör etanolen med hänsyn till bristerna ännu inte få marknadsföras som ”verifierbart hållbar”. Sannolikt är dock Sekabs etanol den bästa som finns på marknaden.

Det var under 2008 som Sekab gick ut med budskapet att företaget var först med att leverera verifierat hållbar etanol till Sverige. Produktionen skulle enligt företaget ske med ekologisk hänsyn och goda arbetsförhållanden på plantagerna. I samband med att kriterierna publicerades slöt SEKAB avtal med fyra brasilianska etanolproducenter som skulle leva upp till kriterierna.

Uppenbarligen finns en del kvar att göra på området.