EU:s inspel till Cutajar

Cutajar, som under året leder FN-processen om en ny långsiktig klimatöverenskommelse har bråda tider att ta emot inspel från världens alla länder. Det närmar sig nu deadline för inspel till det första mötet i Bonn.

EU:s bidrag var ganska väntat, men kanske lite tuffare mot u-länderna än vad många trott. Det är ett förslag på hur ett nytt avtal i dess stora delar kan se ut och även hur det kan finansieras. Man ställer sig bakom 2-graders-målet. Som klimatmål föreslår man 50 % till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Detta förutsätter att åtgärder vidtas av både i- och u-länder.

Man upprepar kravet på att andra länder ska göra liknande åtagande som EU själv har tagit beslut om, dvs att minska utsläppen med 30 % om andra antar likartade mål.

Utvecklingsländerna, med undantag för de allra fattigaste, bör senast 2020 ha begränsat ökningen av sina utsläpp till 15–30 % under den nivå de skulle ligga på utan några åtgärder. Detta bör innefatta en snabb minskning av utsläppen från tropisk avskogning.

U-länderna ska också enligt förslaget ta fram strategier för olika utsläppssektorer och de ska kunna få stöd för åtgärder. Man räknar med att hälften av klimatinvesteringarna måste gå till u-länderna. Till en början finns åtgärder som inte kostar mer än att länderna klarar det själva, men därefter ska de kunna få internationellt stöd.

EU vill även utreda fler konstruktiva finansieringssätt än de som ligger på bordet. EU vill även verka för att senast 2015 inrätta en OECD-täckande koldioxidmarknad genom att koppla EU:s system för handel med utsläppsrätter till andra jämförbara system med utsläppstak och handel.

Det som bekymrar mig med hela utspelet är att man nu frångår 2015 som det år då utsläppen måste vända och börja gå neråt. Istället säger EU nu att det räcker med 2020. Det är inte min bild av vad IPCC säger. Känns som om vi nu tänjer alla gränser som går att tänja.