Vattenfall gör det största köpet i svensk näringslivs historia. Man är villig att betala 114 miljarder för den nederländska konkurrenten Nuon.
Eftersom Vattenfall är ett statligt företag är det befogat med den svenska allmänhetens synpunkter på affären. Vissa jublar över att företaget stärker sina positioner, medan miljövänner protesterar mot att gigantiska summor används för att investera i el producerad av kol och gas.
Vattenfall har ambitiösa klimatmål, men kommer efter köpet av Nuon att öka sina koldioxidutsläpp. Ändå menar företaget att detta är ett rätt steg på vägen. Nuons andel av förnyelsebar energi ska öka. Genom Nuon får man ökad tillgång till den internationella marknaden.
Vad är egentligen rätt ur ett globalt perspektiv? Vattenfall har ett kapital som de vill investera på ett lönsamt sätt inom energisektorn. Det kan de inte klandras för. Förutom omfattande investeringar i förnyelsebar energi bedömer man det uppenbart som en lönsam affär att investera i ett företag som idag inte producerar nästan någon energi från förnyelsebara källor. Det är ett tecken på att klimatpolitiken inte är tillräckligt vass ännu. Vattenfall ser dock affärsmöjligheter i att förändra produktionen i den riktningen. Gör de det, är det är ett tecken på att klimatpolitiken faktiskt fungerar.
(Tyvärr tror jag dock att en stor anledning till valet av Nuon är att de båda tillsammans blir globala ledare inom teknik för koldioxidlagring. Och här kommer ett enormt kapital att plöjas ned, som istället kunnat investerats i förnyelse-sektorn.)
Ur globalt perspektiv är det bra om det finns företag som är tillräckligt kapitalstarka för att köpa upp energiföretag och därefter omvandla produktion till en mer klimatvänlig. Men visst skulle man önska att det gigantiska kapitalet istället investerades direkt i förnyelsebar energi. Även om näringslivet definitivt har ett ansvar, så kan man inte klandra företagen för att länder i Europa vill ha både kolkraft och naturgsas.
Det viktigaste är att det samlade globala kapitalet används på bästa möjliga sätt.
27 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar