Skydd av Europas vildmark

EU-parlamentet har antagit en resolution för bättre skydd av Europas sista vildmarker och orörd natur. Enligt resolutionen kan man redan nu känna av de negativa sociala och ekonomiska konsekvenserna av förlorad biologisk mångfald. En verklig framgång är som jag ser det att parlamentet så tydligt uttalar att vildmarken därför ska ingå i klimatskyddet.

De största vildmarksområden som har ett skydd idag finns i norra Sverige och Finland. Resolutionen uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga, skydda och prioritera bevarande av vildmarken i sin strategi för att bekämpa klimatförändringarna. Många vildmarksområden utgör dessutom stora kollager.

Man konstaterar också att målet om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 inte kommer att uppnås och att förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster redan känns. Därför bör en avsevärt starkare och mer ambitiös politik utarbetas för tiden efter 2010. Ett konstaterande är att fågel- och habitatdirektiven inte är tillräckligt integrerade i den sektorsvisa politiken, såsom jordbrukspolitiken och regional utvecklingspolitik.

EU-parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka värdet av biologisk mångfald och skyddad natur samt att samarbeta med lokalbefolkningen i naturskyddet. Dessutom bör informationskampanjer genomföras för att öka kunskapen hos allmänheten för vildmarkens betydelse.

Den lösning man ser framför sig handlar om att stärka Natura 2000 ytterligare och att ge vildmarkszoner en särskild status med ett striktare skydd än idag. Man välkomnar en översyn av fågel- och habitatdirektiven med syfte att vid behov anpassa dem för ett bättre skydd av hotade arter och biotoper. Man betonar behovet av en samstämmig politik, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, transport, energi och budget i syfte att inte undergräva målen för Natura 2000.

Det här är ljuv musik för oss som engagerar oss i naturvård och bevarande av biologisk mångfald. Det finns många jägare och andra markägarintressenter i Sverige som hoppats på en uppluckring av fågel- och habitatdirektivet i samband med översynen, men här får vi ett tydligt tecken på att EU är redo att skärpa kraven ytterligare. Att integrera naturvårdspolitiken i andra politikområden är nödvändigt även i Sverige.