Europas förnyelsepotential

Så hur stor är potentialen för förnyelsebar energi och vilken utveckling skulle vara möjlig?Universitetet i Wien har på uppdrag av EU-kommissionen kartlagt Europas möjligheter inom förnyelsebar energi. Så här ser fördelningen av nuvarande elproduktion ut:Vattenkraft 66,1 % (2/3 från Frankrike, Italien, Österrike och Sverige)Solceller 0,3 % (det mesta i Tyskland)Vind 15,2 % (3/4 från Danmark, Tyskland och Spanien)Bioenergi 17,2 %Geotermisk energi 1,2 % (Det mesta i Italien)

Vad gäller framtiden så behöver skillnad göras mellan vad som är teoretiskt, tekniskt respektive ekonomiskt möjligt. Av den sammanlagda tekniska potentialen nyttjar vi idag ca 12 % av vad som bedöms som möjligt. Endast vattenkraften används nästan fullt ut, ca 80 % av vad som är möjligt.

Bara Island och Norge täcker hela sitt elbehov med förnyelsebar energi. Irland, Storbritannien och Frankrike har en stor outnyttjad vindkraftspotential. Skandinavien har både outnyttjad vind och bioenergi. Polen har 100 outnyttjade TWh och Tyskland använder bara en sjättedel av sin potential. EU:s samlade vindkraftspotential är tjugo gånger större än den mängd som produceras idag. Sverige förväntas kunna producera ytterligare 44 TWh av förnyelsebar energi (12 från bioenergi, 13 från havsbaserad vindkraft och 9 från landbaserad vindkraft).

Samtidigt minskar vi beroendet och får en bättre säkerhetspolitisk situation. Idag är 52 % av energin inom EU importerad. Lägger man till att 98 % av all uran också är importerad så är självförsörjningsgraden ännu lägre. Norge och Danmark är de enda europeiska länder som är nettoexportörer av energi. Vissa av Europas länder kan med relativ lätthet bli självförsörjande på förnyelsebar el, men 1/3 av länderna kommer att fortsatt vara beroende av import.

Potentialen för koncentrerade solanläggningar, geotermisk energi, vågkraft och tidvattenkraft är koncentrerade till vissa regioner inom EU, medan förutsättningarna för vindkraft, solceller och bioenergi är mer jämnt spridda. Biogasens möjligheter är många gånger förbisedd, men i denna rapport räknar man med att dagens förbrukning av naturgas helt och hållet kan ersättas med biogas på medellång sikt. Onödigt, med andra ord för den svenska regeringen att öppna för naturgas i den nya energiöverenskommelsen.

EU:s direktiv om 20 % förnyelsebar energi till 2020 är därför att betrakta som onödigt försiktigt, men avspeglar samtidigt vad som är politiskt möjligt (snarare än vad som är faktiskt möjligt och ekologiskt nödvändigt). Effekten på klimatet är uppenbar. Det faktum att det mesta tyder på att EU inte kommer att klara sitt åtagande enligt Kyoto att minska utsläppen med 8 % jämfört med 1990 understryker bara betydelsen av att öka ansträngningarna inom det förnyelsebara.

EU har redan ett mål om att minst 21 % av elen ska vara producerad av förnyelsebar energi till 2010. Som det ser ut nu så kommer vi endast nå en nivå om 19 %. Endast Danmark, Tyskland och Ungern förväntas nå sina mål utan problem. Även Finland, Irland, Spanien, Sverige och Nederländerna har gjort bra ifrån sig. De länder som ligger längst från målet är Österrike, Estland, Frankrike, Italien, Lettland och Slovakien. Man kan konstatera att subventionerna till kärnkraft och kol verkar i motsatt riktning.

Sanningen enligt rapporten från Wiens universitet är att flera av Europas länder har förutsättningarna att kunna bli el-exportörer. Hit hör: Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island, Irland, Spanien, Schweiz, Österrike, Bulgarien, Grekland och Turkiet.