Grunden lagd för Köpenhamn

I veckan presenterade FN förhandlingstexterna inför klimatmötet i Bonn 1-12 juni. Texterna utgör grunden för de avtal som världens ledare ska enas om i Köpenhamn. De verkliga förhandlingarna startar dock redan i Bonn och under de två ytterligare möten som lagts in före Köpenhamnsmötet.

För oss lite mer initierade bjuder texterna inte på några större överraskningar. De är i princip en sammanställning av möjliga avtalsformuleringar utifrån ländernas inkomna förslag och täcker in alla de områden som ett nytt avtal behöver innehålla. Enligt konventionen måste frågor som ska beslutas presenteras minst sex månader innan.

De texter som nu presenterats rör två olika avtal. Kan konstatera att få eller ingen i media har förstått det. Rapporteringen blir därför lite konstig. Länder som omfattas av Kyoto-avtalet ska ju enas om vad som ska gälla för dess nästa åtagandeperiod. Det är den ena texten inkl målnivåer. Det andra är det nya långsiktiga avtal som förhoppningsvis kan ersätta Kyoto-avtalet och som går längre i ambitionsnivån.

Jag tillhör dem som är övertygad om att det blir ett nytt avtal i Köpenhamn. Vissa dagar kommer min övertygelse av att jag är övertygad om att världens länder inser behovet av att leverera det som behövs. Att det goda och kloka segrar. Andra dagar är jag övertygad därför att världens ledare inte vill stå för ett misslyckande. I detta fall är det en stor risk att avtalet blir svagt och lämnar väsentliga frågor olösta för att klara av senare (vilket innebär en risk för ytterligare försvagningar längre fram). Världens politiker kommer dock även i detta fall att kunna åka hem och triumfera med en stor framgång.

Efter att ha läst texterna kan jag dock konstatera att länderna fortfarande står mycket långt ifrån varandra på många områden. Det kommer inte att vara möjligt att göra alla nöjd. Istället kommer alla att vara missnöjda med utgången av Köpenhamn.
Förhoppningsvis är dock utgången bra för planeten.