Dags att överge ekonomisk tillväxt som mål

Trots västvärldens starka ekonomiska utveckling visar många undersökningar att vi inte blir lyckligare i samma takt. Hur nöjda vi är med våra liv styrs mycket relationer med nära och kära, hur vi trivs på jobbet och hur väl samhället fungerar som vi lever i. I topp ligger inte inkomst. Någon har uttryckt att vi under den senaste generationen förflyttat oss från en tom värld till en full värld. Full av oss och full av saker. I den tomma världen, om du behövde en extra fisk så skickade du ut en extra fiskare. Nu har vi för många fiskebåtar, men inte tillräckligt med fisk. Det fattas inte längre mänskligt kapital, men naturresurser.” Detta tar dock inte vårt framgångsindex BNP hänsyn till.

BNP mäter inte heller levnadsstandard, trots att många tycks tro det. Det är ett mått på ekonomisk aktivitet. De som fortfarande vill hävda att BNP ska ses som ett mått på levnadsstandard menar att hög konsumtion i rika länder förbättrar för utvecklingsländer. Kanske gör det det i vissa fall, men det är ett klumpigt och ineffektivt mått. Ta en tågkrasch t ex. Den ger ett stort tillskott till BNP.

Inom EU:s process ”Beyond GDP” har man samlat flera möjliga indikatorer som kan komplettera BNP som mått på framgång.

Ett alternativ är Happy Planet Index, HPI, av tänke-tanken NEF. Nu har man kommit med en ny rapport. Enligt denna mäts framgång i tre mått; livslängd, nöjdhet med livet och ekologiskt fotavtryck.

HPI-indexet visar att de flesta lyckliga människorna bor i rika länder, men visar också det ohållbara pris vi betalar. Den visar också på några intressanta undantag med riktigt lyckliga människor som bor i fattigare länder och med betydligt lägre ekologiskt fotavtryck. Ett gott liv är med andra ord möjligt utan att vi behöver offra jordens hälsa. Ekonomisk utveckling har stor betydelse för hur lyckliga vi är upp till en viss inkomstnivå, därefter finns inget samband alls.
Högst HPI har Costa Rica. De har världens högsta nöjdhetsindex och lång livslängd samtidigt som de frestar jorden med ett ekologiskt fotavtryck som motsvarar det varje människa faktiskt kan nyttja i genomsnitt. Lägst HPI fick tio afrikanska länder med Zimbabwe i botten. De har även lägst medellivslängd. Minst nöjda med livet är befolkningen i Tanzania, Togo och Zimbabwe.

Många små ö-länder, inkl Jamaica, Cuba och Filipinerna placerar sig högt totalt sett. Sverige kommer på 53:e plats när det gäller HPI. Bara Japan, Hongkong och Australien har längre medellivslängd. Bara Costa Rica, Irland, Norge, Canada och Danmark är lyckligare än oss. USA ligger på samma nöjdhetsindex som Sverige. Värre är det med vårt ekologiska fotavtryck. Där är det många länder som ligger före oss. Högst ekologiskt fotavtryck har Luxemburg, Förenade Arab Emiraten och USA. Dessa förbrukar nära fem gånger större utrymme än vad jorden kan leverera. Överkonsumtion är en av nyckelbarriärerna mot hållbar utveckling och motiverar att vi försöker finna alternativa utvecklingsmodeller.

Kristider är tid för möjligheter och nya visioner. Vi har nog inte så mycket att välja på än att välja en ny väg för utveckling. En som gör oss lyckliga utan att det sker på bekostnad av framtida generationers möjlighet att göra detsamma.