Myten om att befolkningstillväxten är det största klimathotet

Allt oftare hör vi uttalanden om att det är den stora befolkningstillväxten som är det största hotet mot klimatet. Det är lätt att okritiskt ansluta sig till uttalandet (gäller även mig), men det stämmer faktiskt inte.

David Satterthwaite vid IIED har slagit hål på myten genom att visa att det verkliga hotet inte är en ökad befolkning, utan ökningen av antalet konsumenter och deras konsumtionsnivå.
När han jämfört utsläppen av växthusgaser med befolkningsutvecklingen mellan 1980 och 2005 fann han:
- Afrika har haft 18 % av befolkningstillväxten, men bara 2 % av utsläppsökningarna- USA hade 3 % av befolkningstillväxten, men 12 % av utsläppsökningarna
- Kina hade 15 % av befolkningstillväxten och 44 % av utsläppsökningarna
- Fattiga länder hade 52 % av befolkningstillväxten, men bara 12 % av utsläppsökningarna
- Rika länder hade 7 % av befolkningstillväxten, men bara 29 % av utsläppsökningarna

Preventivmedel och förbättrad vård och hälsa är avgörande för fattigdomsbekämpning, men inte en direkt lösning på klimatfrågan. Ett barn som föds i den rika världen kommer att ha tusentals större klimatpåverkan än ett barn som föds i ett fattigt land, där det dessutom löper stor risk att dö ung.

Enligt “State of the World 2010” så krävs att vi ändrar hela vår livsstil om vi ska klara klimatet. Återvinn, förbjud flaskvatten, göra sig av med bensinbilen och glömma det där med flygresor. Det är några exempel på uppoffringar som krävs. Den europeiska och ännu mindre den amerikanska livsstilen kan fortgå. I boken föreslås att vi ska låna böcker och leksaker istället för att köpa dem, välja kollektivtrafik och att ha eget trädgårdsland. Alla produkter ska vara gjorda för att hålla en livslängd och vara helt återvinningsbara.

Det här kräver ett helt nytt förhållningssätt från att det nästan betraktats som ett samhällsbrott att inte överkonsumera. Om vi bara ser klimathotet med tekniska ögon kommer vi inte att erkänna att utmaningen är om att ändra livsstil. Det handlar även om att återupprätta människan och visionerna i miljöarbetet och skapa ett mindre konsumtionshetsande samhälle.
Vi har förlorat kontakten med naturen och att vi är beroende av den. Vi har med lånade medel försökt skapa ett odödligt civilisationsprojekt. Vi leds in i vad som är politiskt möjligt istället för vad som behövs för att nå långsiktig ekologisk balans. Så det så!

Vid rundabordssamtalen i Beijing 2008 fälldes följande kloka uttalande: “Moderate in material consumtion and rich in spiritual pursuit should prevail over competing for luxury. Energy saving should take root in the heart, and create a culture of energy savings.”