Bolaget står för drygt 16 procent av världens naturgastillgångar, drygt 17 procent av världsmarknaden och 18 procent av reserverna. I Ryssland står de för 84 procent av produktionen. Största köparna av rysk gas i ordning; Tyskland, Turkiet, Italien, Storbritannien (genom ett invecklat flerstegsbyte), Frankrike, Ungern Tjeckien.
Gasen hämtas främst från några stora fält i Rysslands nordliga delar och skickas vidare i ett stamnät av pipelines på 15 000 mil, nästan fyra gånger jordens omkrets. Gazprom har monopol både på försäljning av naturgas hemma i Ryssland, och på exporten. Gasmarknaden kräver jättelika investeringar i ledningar och annan infrastruktur, och mycket långa avtal vilket gör att kunden inte har många att välja på till skillnad från olja.
Ett av Gazproms största problem är svårigheterna att leva upp till leveransåtagandena efter en rad synnerligen offensiva och framgångsrika försäljningskampanjer. Försäljningen (i volym) ökade under femårsperioden 2003–2007 med 17 procent. Under samma period ökade den inhemska produktionen med bara 0,2 procent, trots mycket prat om nya fält och fyndigheter. Underskottet täcks med inköp från andra ryska gasproducenter och import från före detta Sovjetrepubliker runt Kaspiska havet, men där har priserna gått upp.
En genomgång av FOI visar att kunderna har drabbats av avbrott ett femtiotal gånger mellan 1991 och 2007. I många fall har det handlat om brist på gas. En återkommande kritik, både från ryska och utländska analytiker, går ut på att Gazprom investerar för mycket »downstream«, det vill säga i distribution och försäljning och för lite »upstream«, det vill säga i utvinning. Men de nya fälten är svårtillgängliga och oerhört kostsamma att få i produktion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar