Nabucco – politiskt sprängstoff

Av naturliga skäl är det många som oroas av att behöva vara beroende av den ryska naturgasen. Nabucco är ett företag som försökt bryta detta mönster genom att leda gas från Kaspiska havet till Europa utan att passera Ryssland. Men att utmana Gazprom gör man inte utan rejält mothugg och hittills har man inte riktigt lyckats i sina ambitioner.

Det pågår en intensiv dragkamp om vem som ska ta hand om de jättelika reserverna i Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakstan och Azerbajdzjan. Dessutom har Kina lagt sig i striden och har redan påbörjat bygget av en gasledning genom tre centralasiatiska länder till nordvästra Kina. Potentialen är dock bara att kunna leverera 5% av Europas behov. Med tillskott från Irak, Turkmenistan och Iran skulle man kunna komma upp i 10 %. Det finns även potential i Afrika. Den fysiska tillgången på gas är det som kommer att vara gränssättande.

För att behålla monopolen och kontrollen har Gazprom svarat genom projektet South Stream, en ledning från Kaukasus genom Bulgarien till Europa. Man drar sig uppenbarligen inte heller för att gå in i Georgien för att säkra monopolet på energileveranser. Det är inte heller osannolikt att man går in och ger ett högre bud på gasen från de länder som Nubacco tänkt sig att leverera från.

I otaliga inlägg och arbete bakom fasaden engagerar sig USA starkt för att få länder att välja bort Ryssland till förmån för Nabucco – av geopolitiska skäl. 2006 uppmärksammade EU-kommissionen första gången Europas ökande beroende av rysk gas och slog larm. Ryssland täcker i dag 25 procent av unionens gasbehov och 40 procent av importen.