Hur gammal är du 2050?

Nu har klimatmötet i Bonn avslutats. Som väntat blev det inga direkta genombrott. Det var ju inte heller meningen. Fler länder har dock bekänt lite mer färg och närmat sig varandra ett litet steg.

En summering av vad världens länder har sagt i Bonn att man är villig att ta på sig i form av utsläppsminskningar visar att det endast motsvarar ett klimatmål på 4-14 % minskningar till 2020. Det är mycket lägre än vad vetenskapen kräver. Även en stor del av finansieringsfrågorna är olösta även efter Bonn.

Om vägen till Köpenhamn är ett maratonlopp, så gäller det att vi nu växlar över i sprint på upploppet. Parterna konstaterad i Bonn att det behövs mer mötestid innan Köpenhamn. Stor tid lades därför på att diskutera hur man skulle kunna få in ytterligare två möten. Ironiskt nog tog det en hel förhandlingssession att komma fram till hur mycket mer mötestid det behövs. Värdefull tid som annars kunde ha lagts på förhandlingar. Flera u-länder uttrycker att de inte har tillräckligt med resurser för att klara deltagandet under det sista halvåret.

Till framgångarna hör att man för första gången tagit sig an frågan om vilken legal status en överenskommelse ska ha och hur den ska länkas med Kyoto-protokollet. Det verkar dessutom råda någorlunda konsensus kring målet på 25-40 %. Efter två års diskussioner om mätbara metoder för hindrad avskogning gick man i Bonn över till att även diskutera principer för ett genomförande.

Många länder har antagit utsläppsmål och gör en hel del, inte minst Kina, Indien och Brasilien. De behöver få ett större erkännande för vad det gör. De är också tydliga med att de kommer att vidta åtgärder om de får stöd för det.

Bland det intressantaste tycker jag det är att man på allvar diskuterar att matcha ett i-land med två u-länder för att med gemensam kraft nå upp till ett klimatmål.
Nu väntar riktiga förhandlingar i Bonn i juni.

NGOs har varit flitiga i Bonn. Bra jobbat. Såg Yvo de Boer med en t-shirt med texten ”How old will you be in 2050?” Träffande!