Enigheter inför Bonn

Ordförande Cutajars uppgift inför klimatmötet i Bonn har varit att beskriva områden där det råder enighet, hitta möjligheter att hantera områden där det råder delade meningar och att föreslå områden som kan gynna fortsatta förhandlingar.

För den som varit med ett tag i de globala klimatförhandlingarna så är rapporten om vad parterna är överens om inga direkta nyheter:
- Parterna vill inkludera hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning
- Målet är att begränsa den globala uppvärmningen till en nivå där allvarliga konsekvenser undviks
- Arbetet ska ske enligt principerna i konventionen, särskilt den om gemensamt men differentierat ansvar.
- Att det krävs stora utsläppsminskningar och att det krävs stöd till u-länder för detta
- Initialt kommer det att finnas en social och ekonomisk baksida av förändrad produktion och konsumtion, t ex arbetslöshet, som måste hanteras, men omställningen kan också skapa ekonomisk tillväxt.
- Utsläppsmål baserad på vetenskap till 2050, men hur stor utsläppsminskning som behövs för att nå stabilisering i tid debatteras fortfarande. Några föreslår dock målet om 25-40 % till 2020 för i-länder och 15-30 % för u-länder. Några länder har föreslagit ett mål per capita. Förslag har även kommit om att fördela ansvaret efter historiska utsläpp.
- Ambitiösa utsläppsminskningar och stöd till u-länderna för detsamma är avgörande. Konkretisering behövs om hur stora åtaganden det krävs.
- Krävs ökat fokus på bindande åtaganden av i-länder som inte omfattas av Kyoto-avtalet och hur detta ska göras rättvist.
- Ny klassificering av vilka länder som ska ha krav på utsläppsminskningar och vilket stöd de kan förvänta sig.- Ökat fokus på att använda sig av marknadskrafter. Oenighet råder om finansiering ska ske genom fonder eller genom marknadsmekanismer och om resurser från marknaden ska räknas utanför i-ländernas bidrag.