Ena dagen spås förnyelsebar energi en lysande framtid för att nästa dag fallas i glömska. Vad är orsaken? Priset på koldioxid.
Nem Scients skriver i en kritisk artikel varför han ej tror på utsläppshandel som lösningen. Priset på kol på markanden har åkt berg-och-dal-bana, från över 30 Euro till 8 Euro för att nu ligga på 10. Ett så lågt och oberäkneligt pris tar bort nödvändiga incitament för omställningen. Anledningen är delvis den ekonomiska nedgången eftersom energiförbrukningen sänkts. Företagen översvämmar marknaden med överblivna utsläppsrätter och priset sjunker ännu mer.
Avgörande är alltså att skapa ett meningsfullt pris på kol. Förutom handel på marknaden så kan man räkna ut vad utsläppsminskningar kostar per ton. Ett annat sätt är att räkna ut den skada ett ton koldioxid gör i framtiden. Världsbanken har försökt, men fann att det finns för många variabler att räkna med för att det ska vara möjligt. Storbritannien har nu gått över till att beräkna skuggpriset av kol. Skuggpris liknar metoden att beräkna framtida skador men inkluderar andra faktorer som kan öka villigheten att betala för utsläppsminskningar. Det ger politiker utrymme att styra priset.
Artikeln pekar på bristen i alla metoder att man måste värdera naturresurser och sätta pris på det där sista tonnet koldioxid som orsakade en tipping-point. Det är som att försöka sätta pris på hela mänskligheten. Och även om man kan sätta ett pris på det så borde det aldrig tillåtas att släppas ut. Detta är det klassiska problemet när marknaden ska lösa miljöproblem. Jag skulle vilja lägga till att det orimliga i att man även måste sätta ett pris på mänskiligt liv.
Om inte parametrarna i utsläppshandeln motsvarar det som är vetenskapligt nödvändigt kan de inte fungera. Systemet måste garantera en nivå som begränsar temperaturhöjningarna till max 2 grader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar