Krävs det inte mer än så?

Ja så har de levererats; Klimat- och energiproppositionerna. Delar av den nya politiken presenterades redan under förra veckan, men nu har vi fått möjlighet att läsa hela förslagen. Det som slår mig mest av allt är: Krävdes det inte mer än så?!

Här står vi inför mänsklighetens största hot, med behov av en omfattande omställning i samhället. Då förväntar man sig att det ska komma kraftfulla förslag som innebär en märkbar förändring. Tydligen behövs inte det.

För att nå det mycket högt satta klimatmålet om att minska klimatutsläppen med 40 % till 2020 behöver ytterligare 16 000 ton koldioxidutsläpp bort. Av detta räcker det om klimatpropositionen levererar åtgärder motsvarande 2 000 ton. Resten sköter sig mer eller mindre självt genom att vi inför EU:s direktiv och betalar resten i utsläppsminskningar utomlands.

Propparna innehåller en politik som kommer att fungera med tyngdpunkt på generella ekonomiska styrmedel och de kommer att förstärkas om de inte visar sig tillräckliga.
Miljöskatter och handeln med utsläppsrätter är tveklöst våra effektivaste redskap.
Trots en god politik så har den väckt negativa reaktioner i media. De kompensationer i form av sänkta andra skatter som regeringen inför har inte kopplats ihop på ett tydligt sätt. Och när det gäller jordbruket så har de inte levererats än.

För den enskilde framstår propparna som ganska snurriga. En del skatter upp och en del ner. Storstädning i skattesnåret med andra ord. Vem förstår vad det i slutänden blir och vad som är tanken? Vad regeringen vill göra är att effektivisera och enkelt uttryckt höja skatten på det som är dåligt och sänka skatten på det som är bra. Dieselfordon är bra, men förbrukningen av diesel är dålig. Många förslag rör fordon och bränslen. Visionen om en fossilfri fordonsflotta är en gigantisk utmaning.

Det märks tydligt att lågkonjunkturen sänkt ambitionsnivån. De flesta förslag genomförs inte förrän tidigast 2011. Det blir svårbegripligt om man samtidigt faktiskt tror att klimatomställningen i sig kan ge oss en ny tillväxt-boom som tar oss ur lågkonjunkturen. Det är uppenbart att Anders Borg och grabbarna på finansen lagt sin hand över klimatpolitiken.

Vilka signaler skickar det globalt? Jo, att inte ens ett land som Sverige har råd. Att miljön kan vänta. Samtidigt som vi predikar motsatsen i FN:s församlingar. Inte bra.


På väg mot 40% mindre utsläpp

Frågan är vilka effekter förslagen får.

Höjd skatt på bränslen för uppvärmning får effekten att de sista oljepannorna slängs ut och att effektiviseringen skyndas på. Sänkt återbetalning av koldioxidskatt för diesel till maskiner i jord- och skogsbruket påskyndar klimatomställningen. Det innebär dock märkbart högre kostnader för branschen, även om nivån fortsätter att vara hälften av vad privatpersoner betalar. Ytterligare ekonomiska kompensationer kommer att behövas.

Ett tjugotal företag inom asfalt- och textilsektorerna samt ca 600 växthusföretag kommer inte längre att få sänkt koldioxidskatt. Att företag som ingår i EU:s handel med utsläppsrätter på sikt slipper att dessutom koldioxidbeskattas ökar Sveriges konkurrenskraft.

Energiskatt utifrån energiinnehåll i respektive bränsle kommer att minska den totala energianvändningen och göra kol och naturgas dyrare. Slopad skatt på förbränning av hushållsavfall sänker kostnaden för återvinning, men bilden kan komma att förändras i den grundliga översyn av avfallspolitiken som aviseras.

Nya miljöbilar och bilar med låga utsläpp av koldioxid gynnas. Den rörliga kostnaden för dieselbilar höjs och det blir mindre förmånligt med lätta lastbilar. Den tunga trafiken får skattehöjningar först på längre sikt.

En politik som leder mot uppställda mål som sagt, men tveksamt om tillräckligt snabt.

Så fördelas ansvaret
I kommunerna får energi- och klimatrådgivarna en allt viktigare roll. Kommunerna uppmanas att med alla tillgängliga verktyg medverka till att klimatmålen nås. En tydligare uppgift att använda översiktsplaner och detaljplaner som styrmedel för att minska utsläppen växer fram. Kommunerna kommer att få del av det femåriga program för energieffektivisering på 300 milj kronor för information och för att själva ingå frivilliga energieffektiviseringsavtal. Om detta inte ger tillräcklig effekt kommer regeringen att ta till lagstiftning.

Länsstyrelserna får en stärkt roll i det regionala och lokala klimatarbetet. Ökad samordning och konkreta åtgärder ska omfatta även stöd till näringslivets och kommuners insatser. Utökad miljötillsyn blir ett viktigt redskap. Länsstyrelserna kommer att få ökat ansvar för en mer integrerad samhälls- och transportplanering samt att bättre se till så att medel ur t ex EU:s strukturfondsprogram och landsbygdsprogram bättre stödjer klimatarbetet. Länsstyrelserna ska hålla ihop klimatanpassningen.

Energimyndigheten blir en tydligare samordnare av energifrågor. De blir tillsynsvägledare och ska leda ett nytt energieffektiviseringsråd.