En rad företag gjorde nyligen ett inspel i de internationella klimatförhandlingarna där de tryckte på vikten av stöd från det offentliga och att vi bör satsa på befintlig teknik .
Det finns inga silver-bullets, varken inom teknik eller politik. Tekniken har utvecklats av marknaden, men marknaden kan inte själv skala upp och göra allt kommersiellt gångbart. För det behövs stöd från det offentliga konstaterar man.
En slutsats vid rundabordssamtalen med näringslivets företrädare i Tokyo var att vi fram till 2025 och i rådande lågkonjunktur, bör koncentrera oss på tillgänglig teknik och först därefter på ny teknik. Och visst ligger det mycket i det. Vi behöver inte krångla till det mer än nödvändigt. Befintlig, men bra miljöteknik, tar oss en lång bit mot målet. Men den måste skalas upp.
Samtidigt som man poängterar potentialen i energieffektiviseringar så blundar man inte för det faktum att kol och naturgas beräknas öka i framtiden. Under 2005 byggdes t ex ett nytt kolkraftverk varannan vecka.
Företagens slutsats blir att det är viktigt att göra stora investeringar i koldioxidlagring. G 8 tillsammans med Kina, Indien och Sydkorea har en överenskommelse om att bygga 20 stora anläggningar som ska stå klara 2020. Hittills har de flesta projekt dragits tillbaka då man inte lyckats ordna finansiering. Regeringarna har inte varit villiga att satsa offentliga medel i tekniken i den utsträckning som behövs för att kommersialisera tekniken.
Samma problem möter kärnkraften. Det är svårt att få lönsamhet utan offentliga subventioner. Den möjlighet man pekar på är att massproducera vissa modeller för att få ned kostnaden. Man konstaterar också att vindkraftsutbyggnaden i Kina inte varit lönsam för företagen utan stödet via CDM.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar