LOVAnde havspolitik

Upp till bevis
Regeringen har sedan den tillträdde varit tydliga med sina miljöprioriteringar; KLIMAT och HAV. Under en och samma vecka var det upp till bevis för båda politikområdena. Med snön fortfarande tung på taken och i konkurrens med klimatproppen var tajmingen kanske inte den bästa för lansering av ”havsproppen”.

Om lanseringen var lite av en miss så är innehållet desto träffsäkrare med många värdefulla förslag. Utgångspunkten har varit att för första gången involvera alla sektorer i ett samlat grepp om havsfrågorna. Att gå från en havsmiljöpolitik till en havspolitik. Under processen, då det blivit tydligt att de flesta åtgärder behöver ske på land, har propositionen vuxit till att bli en vattenpolitik i stort.

Fiske- jordbruks- och sjöfartsnäringen är med i större utsträckning än vad man kunde tro. Att man inte kommit ännu längre är ett uttryck för hur svårt det är att arbeta sektorsövergripande. Därför är den nya förvaltningsmodellen och ett samlat myndighetsansvar särskilt välkomna.

Regeringen bedömer att övergödningsmålen i aktionsplanen för Östersjön kan uppnås med föreslagna åtgärder även om det mesta är frivilligt, men hotar samtidigt med piskor om det behövs. Kritikerna menar motsatsen.

Genom satsningen på LOVA frångår regeringen sin linje om att satsa på generella ekonomiska styrmedel framför bidrag och subventioner (till skillnad från klimatpolitiken där det inte blir en fortsättning på KLIMP). Förslaget till havspolitik har förutsättningar att skapa engagemang i hela landet.

De konkreta förslagen
I regeringens förslag till ny ”Sammanhållen svensk havspolitik” finns flera konkreta förslag som ska råda bot på det faktum att vi har ett av världens mest förorenade innanhav. Åtgärderna finansieras i huvudsak med havsmiljöanslaget på 1 miljard kronor, men med hjälp från flera andra anslag.

Lokala satsningar
Ett helt nytt program skapas för lokala vattenvårdsprojekt, LOVA. Bidrag ska kunna utgå med max 50 % till kommuner och ideella organisationer för åtgärder som minskar mängden fosfor och kväve till Östersjön och Västerhavet, t ex restaurering av våtmarker, musselodlingar, byggande av båtbottentvättar och mottagningsanläggningar för toaavfall. Ansökningar kan göras redan i år. F o m 2010 ska det finnas 120 milj kr per år i programmet. Länsstyrelsen får uppgiften att handlägga ansökningar och göra regionala prioriteringar.

Jordbruket
Ytterligare regler för spridning av stallgödsel införs med en ny begränsning om 170 kg kväve per hektar och utökade spridningsrestriktioner för hösten och vintern. Det införs även ökade krav på skyddsavstånd vid spridning nära vattendrag och på starkt sluttande mark. Sverige har redan idag EU:s strängaste regler för hur mycket fosfor som får spridas på åkrar och kritik finns mot att andra länder så lättvindigt ger dispens från gällande regler.

40 milj kr avsätts för att få fram metoder mot fosforläckage. Regeringen aviserar att man kommer att omprioritera inom landsbygdsprogrammet så att en större andel går till vattenåtgärder.

Fiske
Satsningar görs på miljömärkning av fisk, utveckling av skonsammare fiskeredskap och att förbättra fiskens livsmiljöer. I övrigt hoppas regeringen på att det ska räcka med de åtgärder som redan görs för att minska fiskeflottan och genom internationella överenskommelser om minskat fiske. 16 milj kr satsas på ökat ålbestånd genom utplantering och återställda vandringsvägar.

Båttrafik
Förbud införs för utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar, även i insjöar, i takt med att mottagningsanläggningar byggs ut. Förbudet har tillkommit efter påtryckningar, från bl a Finland, vilka haft förbud en längre tid. Kraven på farliga ämnen i båtbottenfärger skärps.
Sverige vill även ha ett internationellt förbud mot utsläpp från passagerarfartyg och ev lastfartyg i Östersjön. Frågan behandlas av IMO i juli 2009.

Enskilda avlopp
Offentliga bidrag för att åtgärda bristande avloppsanläggningar skulle innebära allt för stora kostnader. Istället inför regeringen skattereduktion, s k ROT-avdrag, för ombyggnad av enskilda avlopp och underhåll av vatten- och avloppsledningar. Avdragsmöjligheten ska gälla retroaktivt från 8 december och är 50 000 kr per person i hushållet.

Maskindiskmedel
Fosfatförbud för maskindiskmedel införs från den 1 juli 2011. Enligt aktionsplanen för Östersjön ska alla länder, såsom Sverige redan gjort, införa förbud mot fosfater i tvättmedel.

Handelssystem för fosfor och kväve
Ett pilotförsök med avgiftssystem för utsläpp av fosfor och kväve införs i ett geografiskt område. Syftet är genomföra de åtgärder som är mest kostnadseffektiva. Sverige lyckades inte få med övriga länder på införande av ett handelssystem när aktionsplanen för Östersjön antogs. Genom pilotförsöket hoppas Sverige kunna öka intresset.

Internationellt samarbete
Regeringen tar initiativet till inrättande av en mellanstatlig havsmiljöfond under de internationella organen Nordiska miljöfinansieringsbolaget (Nefco) och Nordiska Investeringsbanken (NIB). Sverige satsar de första 90 miljonerna under 2009-2010 och uppmanar andra länder att också bidra. Pengarna ska främst gå till företag och organisationer för att organisera nya projekt, ej för själva genomförandet. Sverige fortsätter att vara pådrivande för att göra Östersjön till ett pilotprojekt i EU:s marina direktiv och tar fram en handlingsplan där Helcoms roll stärks.

Ny myndighet med samlat ansvar
En central förvaltningsmyndighet får det samlade ansvaret för havs- och vattenmiljöfrågar. En utredning tillsätts för myndighetens slutliga utformning. Det rör främst Naturvårdsverket, Fiskeriverket och vattenmyndigheterna. Om fem vattenmyndigheter samlas i en är det lätt att nå målet om att inte öka antalet myndigheter.

Kommunerna får det fortsatta ansvaret för den kustnära planeringen men planeringen i territorialvattnet och i ekonomiska zonen ska utredas vidare.


En samlad vattenpolitik med verktyg för genomförande av vattendirektivet
”Havsproppen” är en samlad politik för både hav och vatten. I landet pågår ett omfattande arbete för att genomföra vattendirektivet. De direkta verktyg som ges i propositionen är främst strängare krav för jordbrukets övergödning, införande av LOVA-bidragen, medel ur landsbygdsprogrammet samt skattereduktion för ombyggnad av enskilda avlopp. Även det internationella samarbetet och att ansvaret samlas i en gemensam myndighet underlättar. I nuläget planeras ingen ytterligare politik inom vattenområdet.