Al Gore har just varit här och gett oss både hopp och optimism. BAN Ki moon i all ära, men Gore drog fullast hus.
"Det handlar inte om att försöka lösa klimatfrågan. Antingen så vinner vi eller så förlorar vi. Vi måste göra upp med oss själva. Vill vi känna rädsla eller hopp?
Även om processen går smärtsamt långsamt så ligger vägen till Köpenhamn öppen. Det finns inget som hindrar oss från att lyckas med en succé." Det var några av budskapen.
Jag reflekterar en stund över alla positiva steg som görs:
- Indien storsatsar på förnyelsebar energi
- Kina deltar på en helt annan nivå än tidigare, vidtar åtgärder och är redo för stora grepp.
- Obama lovar en helt ny politik och ledarskap inom klimatområdet.
- Många nya länder antar utsläppsmål och klimatplaner
- 38 u-länder har presenterat anpassningsplaner
- Massor av underlag, förarbeten och kringfrågor är avklarade. Vi kan börja fokusera på kärnan.
- Utvecklingsländer tuffar till sig och ställer unisont krav på industriländernas åtgärder.
- Ingen ifrågasätter klimathotet. Medvetenheten ökar.
- Gröna jobbektorn växer så det knakar.
Al Gore avslutar med orden "Yes, we can!" Det blir stående ovationer som knappt vill ta slut, nästan som om man var på amerikansk valkampanj. Några strama personer intill applåderar inte. "Var det inte bra?", frågade jag. "Jo, men vi jobbar för Bush", blev svaret.
CHANGE, tänkte jag.
12 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar