Formsvacka, falsklarm och utomjordingar

Måndag morgon och kostymerna är åter på jobbet. Förhandlingarna återupptas, men något är fel. De skyndar sig inte. De är inte på hugget. Halva konferensen är avklarad och vi har fortfarande inte kommit framåt i väsentlig mening. Det går ohyggligt trögt.

Man skulle tro att helgens vila gett ny kraft att flytta fram positionerna. Alla formaliteter är ju avklarade. Istället ser de ut som kostymerna luttrat är på väg till vilket uppdrag som helst. Man undrar om de glömt vilken fråga vi faktiskt pratar om? Och att denna fråga behöver framgång NU!

Jag har drabbats av formsvacka.

Den riktiga nocken kom när jag nyss pratade med en svartrock som hävdade falsklarm. De finns ju lite här och var; tvivlarna. Men den här hade en allt för viktig position för att lämna mig oberörd.

- "Förra gången larmade ni om ozon, men det blev ingen katastrof."
- "Nej, för det internationella samarbetet har varit framgångsrikt. Fortsätter vi att sköta oss så kommer ozonhålet över Antarktis att kunna läka runt 2060."

- "Klimatet har väl alltid gått upp och ner av sig själv."
- "Även om de vetenskapliga övertygande bevisen skulle vara fel, spelar det någon roll? Om några graders temperaturökning gör det mycket svårt att leva på den här planeten, ska vi då inte göra vad vi kan för att möta det hotet?"

De är som utomjordingar. Tog jag möjligtvis fel flyg? Har jag hamnat på en annan planet där klimatfrågan inte är något större problem? Eller har dessa bokat in sig på en annan okänd planet?

Men så ser jag ungdomarna. Och de utan kostym. Vi som bara har den här planeten. Det ger nytt mod.

Jag sluter ögonen. Man ser ljuset i tunneln bäst när det är som mörkast.