Får väl erkänna att jag anses som något partisk, men Andreas tal här var mycket bra. (Så bra att jag nästan skulle ha kunde ha skrivit det själv....) Han är inte bara en god talare, hans budskap var en strategisk fullträff.
Länge har det svenska budskapet hängts upp på greppet "förebild" och att visa för andra, som inte tror det är möjligt, att det går att förena utsläppsminskningar med ekonomisk tillväxt. Nu är det många som lyfter fram den aspekten och att klimatet kan vara vägen ur lågkonjunkturen.
Det viktigaste just nu är att vara förebild genom att vara en brygga mellan Nord och Syd, mellan i och u. Poznan skriker efter brobyggare. Och just det var Andreas retoriska grepp.
Genom att först ta på sig skulden för att ha tagit hela miljöutrymmet i anspråk för egen ekonomisk tillväxt och låta andra få ta de värsta konsekvenserna, genom att därefter bedyra egna tuffa mål och utmana övriga OECD-länder, genom att välkomna Obamas högre ambitioner, kunde han slutligen öppna för att på ett trovärdigt sätt ställa krav på utvecklingsländerna att också göra åtaganden.
Vid sidan om ministrarnas formella övning pågår fortfarande förhandlingar för att lösa knutarna kring anpassningsfonden. Det ser mörkt ut.
Industriländerna vill ha insyn i utvecklingsländernas anpassningsplaner och vad anpassningsmedlen används till. Utvecklingsländerna å sin sida vill vara med och styra hur industriländerna ska få loss pengar till anpassningsfonden. Ställningskrig med andra ord.
Det behövs fler brobyggare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar