Åtgärder mot klimatförändringar kan många gånger vara värre än klimatförändringarna i sig, varnar vissa urfolk. Trots att det i många fall är urfolken som drabbas hårdast av klimatförändringarna får de inte yttra sig i avgörande lägen. Urfolken klassas som NGO:s. Om det kan man naturligtvis ha synpunkter, men processerna ägs av dess parter, d v s ländernas regeringar.
"Vi vill inte bli behandlade som offer", sa en indianhövding här. Vi vill vara en brygga mellan i- och u-länder.
Urfolken kräver att en särskild expertgrupp bildas utifrån deras frågor. Representanter för ursprungsbefolkningen vill vara delaktiga i beslut om olika CDM-projekt och även om hur en anpassningsfond ska utformas.
De vill ha in FN:s deklaration om urfolkens rättigheter i klimatförhandlingarna. (Deklarationen antogs 2007, men forna kolonier till Förenade Kungadömet röstade emot med motivet att den inte är obrukbar i en modern demokrati. Dit hörde Kanada.)
Varmare vintrar, tinande permafrost, insektsinvasion, död skog, trädgränsens förflyttning, uttorkade floder och ett minskat antal Caribou i norra Kanada har motiverat dess urfolk att bege sig till klimatförhandlingarna för att sätta press på Kanada, vilka varit allt annat än progressiva även i klimatfrågorna.
Konstaterar att även Kina och Syd-Korea (!) nyligen gick med i den åtta nationer stora Arktiska rådet som officiella observatörer. Arktis och Antarktis nämns inte i klimatkonventionen. Nu riktas många blickar dit. Man kan misstänka att motivet är annat än hållbar utveckling för urfolken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar