Skönt trots allt att det gick vägen. Få vet hur mycket jobb som ligger bakom och kanske inte förstår vilken framgång detta ändå är för miljöarbetet. Visst hade man velat att förslagen skulle ha varit ännu mer långtgående och att färre utsläppsrätter delats ut gratis, men låt oss fokusera på det som är positivt. Det var många som inte ville gå så här långt. De har fått ge sig. Nu kan EU sätta press på andra länder. Utan klimat-deal i EU så hade vi haft en mycket svag röst i de globala klimatförhandlingarna.
Synd också att det inte blev någon öronmärkning av inkomsterna från utsläppsrätter. Däremot har länderna åtagit sig att satsa hälften på hjälp till u-länderna för tekniköverföring, forskning och hindrad avskogning t ex. Löftet att höja till 30 % utsläppsminskning om andra länder gör motsvarande åtagande står också kvar. Det lär behövas.
En stor del av diskussionen har handlat om hur mycket av utsläppsminskningarna som ska kunna göras utanför Europa. Möjligheten är stor i den uppgörelse som blev. Frågan är på sätt och vis inte relevant. Om vi ska klara klimatmålen måste det ske stora utsläppsminskningar, ända ner mot 90 % till 2050, i alla länder. Eftersom u-länderna inte kommer att göra insatser i i-länderna och inte klarar allt på hemmaplan, så innebär det att EU måste göra både hemma och borta. Det går inte att välja.
EU-direktiven (det är egentligen sex direktiv i paketet) innebär bl a att:
- Den förnybara energin ska öka från 8 till 20 procent,
- Utsläppshandeln för industrin skärps. Utsläppstaket sänkts successivt för att 2020 vara nere på 20 %. Industrin får köpa 20 % av sina utsläppsrätter 2013, 70 % år 2020 och 100 % till 2027.
- Statliga stöd till kodioxidavskiljning och lagring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar