Fler möjligheter. Svenska debatten fokuserar till stor del på hur mycket offentliga medel som ska användas till klimatåtgärder. Förutom att det är ett tämligen svenskt perspektiv, så kommer dessa medel aldrig att räcka för klimatutmaningen. 86 % av finansflödet är privata medel.
Fungerande marknadsmekanismer är därför vår möjlighet om vi vill få storlek på investeringsflödet i hållbar teknik. Rollen för offentliga medel är också viktig.
Om man bildligt sett betraktar privata medel som en flod, så kan man se offentliga medel och regelverk som kanalbyggare och avledare för att styra strömmen åt rätt håll.
Klimatkonventionen själv förfogar inte över några medel. Sitter just och lyssnar på Mexiko som föreslagit en Grön fond för att få in tillräckligt med offentliga medel och pekar på det faktum att det i finanskrisen plötsligt fanns tusentals miljarder för att vi såg hotet komma. Achem Steiner, chef för UNEP, vill visa att det inte egentligen är brist på pengar genom denna tänkvärda räkneoperation med en oljeskatt: Varje år produceras 30 miljarder fat olja. Om varje fat skulle ge 10 dollar till klimatåtgärder skulle vi genast ha 300 miljarder dollar.
Sverige är lyckliga som bland få länder har en koldioxidskatt. Många återkommer ständigt till önskan att globalisera den, men inser samtidigt att det knappast lär hända. Även om det vore det bästa. Man får betrakta utsläppshandel som bästa möjliga för tillfället.
Den viktigaste frågan är alltså inte om vi har råd, utan hur vi styr medlen rätt. Ett än mer samlat policy-arbete behövs under året för att nå i hamn i Köpenhamn. Lyckligt nog gav finansministrarna vid sitt möte stöd till att klimatarbetet måste prioriteras.
När Världsbanken nämns som framtida förvaltare av gemensamma medel såsom anpassningsfonden får det vissa grupper att rulla ut banderollerna och höja rösten, med hänvisning till den markant ökande utlåningen till fossil energi och kolkraft. Fel kan tyckas, men det avspeglar egentligen bara den utveckling vi ser i världen. U-länderna vill låna pengar till så billig energiförsörjning som möjligt och världsbankens mandat är att stödja dem i deras önskemål om ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning.
Världsbanken styrs av oss. Är det fel på riktlinjerna är det fel på oss, tänker jag medan jag bläddrar i ett nytryck av Världsbankens klimatstrategi.
10 december 2008
Flod av pengar
Etiketter:
finansiella flöden,
flexibla mekanismer,
FN,
klimat,
koldioxidskatt,
Mexico,
Poznan,
u-länder,
UNFCCC,
utsläppshandel,
Världsbanken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar