Med sex parallella förhandlingsspår, 200 "side-events" och 14 presskonferenser per dag är det inte svårt att fylla tiden i Poznan till långt in på natten. Däremot är det svårare att sortera i informationsflödet. Jag tror mig dock ha kommit på tekniken. Det gäller att fokusera på det som sägs på övertid. På frågorna efter varje session när de förutsägbara nerskrivna texterna lästs upp, på efterslängande kommentarer och framförallt på det som rent allmänt sker efteråt.
Kyoto-protokollet lär ha undertecknats först efter att konferensen egentligen var avslutad och hallen revs. I Bali träffades efter maratonförhandlingar och på övertid en överenskommelse om Bali Aktionsplan först efter att USA blivit utbuade och tvingats ge mig sig i förhandlingarna. Man kan undra vilka instruktioner den stackars Paula Dobriansky hade med sig. Förhoppningsvis dyker i framtiden upp några memoarer från Vita huset som förklarar varför USA valde att förnedra sig själva på det sätt de gjorde. Det tisslas och tasslas om vad amerikanarna kommer att ha med sig i år. Kan Obama ha skjutit in några tillägg?
Än har varken miljöministrarna eller andra högnivåare dykt upp. Årets "högnivåsegment", som det så vackert heter, har kortats till endast två dagar. På grund av månens specifika konstellation på himlavalvet infaller i år den viktiga muslimska högtiden Eid El Adha tisdagen den 9 december. Dagen har förklarats som mötesfri. Bäst att förbereda sig på en lång sista mån-natt, på övertid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar