Full tank i Poznan

Klockan är över tre på natten när klimatförhandlingarna avslutas. Fem över tolv i dubbel bemärkelse levererade förhandlingsgrupperna enighet i ett par av de ännu olösta frågorna. Tillgången till anpassningsfondens medel löstes genom en kompromiss. U-länderna får direkt tillgång till pengarna och i-länderna får insyn över vad pengarna används till. Om koldioxidavskiljning och lagring ska få räknas in som CDM eller inte ska utredas vidare.

Kvällens hetaste fråga blev hur anpassningsfonden ska fyllas med pengar. Utöver en två-procentig avgift ur CDM-projekten och frivilliga bidrag så vill utvecklingsländerna också beskatta utsläppshandel och JI-projekten, vilket inte i-länderna vill gå med på. Man vill lösa finansieringen när helheten görs upp i Köpenhamn, något annat vore förhandlingstaktiskt ostrategiskt. Dessutom är idén inte den bästa i och med att man då lägger skatt på något som är bra.

Besvikelsen och bitterheten var mycket stor i nattsessionen och flera av utvecklingsländerna sparade inte på krutet. Venezuela höll ett känslomässigt tal och beklagade djupt att de rika länderna inte kan visa solidaritet i detta akuta läge. Flera hängde på och Indien uttryckte att detta var det sämsta klimatmöte de varit på. Men så dags hade många i-länder gått hem.

Mötet i Poznan har ändå som helhet levererat det nödvändigaste. Parterna är överens om hundratals sidor av text i olika frågor, men utan att ta ställning i de viktiga kärnfrågorna. Det var ju inte heller meningen med detta möte på halva vägen till Köpenhamn.

Störst framgång blev:
- att anpassningsfonden nu blir operativ
- en plan för teknologiöverföring
- vidare arbete för att hindra avskogning
- ett ambitiöst arbetsprogram för 2009 (Fortsatt Bali Plan)
- översyn av Kyoto-protokollet med målet 25-40 % angivet
- enighet om att reformera och effektivisera CDM.
Tyvärr gick u-länderna härifrån mer besvikna än i-länderna.

Under det kommande året ska ett gigantiskt arbete ske. Att brobygga mellan i- och u-länder kommer att bli den största och svåraste utmaningen. En gigantisk bro ska byggas mellan Kina och USA.

Jag känner mig fulltankad och vill hem till familjen, men lämnar ändå konferensen med saknad. Få miljöer kan bjuda på så många intressanta möten med människor av olika ursprung och så mycket kunskap på ett och samma ställe.

Har tappat koll på tid och rum under de här veckorna. Konstaterar att det är luciamorgon.
Lucia, hon som kommer med ljus i mörkret.